Fenomenet elöverkänslighet har funnits i drygt 10 år och
är ett växande problem på våra arbetsplatser.
Spekulationerna är många om problemets orsaker. Hypoteser
om möjliga samband ställs upp av dels experter, dels
företrädare för de drabbade eller de drabbade själva. Här
finns synpunkter på allt från att det rör sig om psykiska
orsaker som härrör från livssituationen i stort till bestämda
uppfattningar om att det endast är vissa speciella faktorer --
som t.ex. de lågfrekventa elektriska och magnetiska fälten
från bildskärmarna -- som utlöser symptomen.
En expertgrupp vid socialstyrelsen har utvärderat det
vetenskapliga kunskapsläget. De drar slutsatsen att
bildskärmar, elektriska och magnetiska fält är ofarliga. Trots
den slutsatsen medger experterna att det finns många
obesvarade frågor kring de elektriska och magnetiska fälten
och att ytterligare forskning behövs. De anser också att
elöverkänsligas problem skall tas på allvar. Så vitt vi förstår
så finns det i dag inte tillräckligt med kunskap för att kunna
klarlägga samband mellan symptom och orsak.
Att elöverkänsliga personer existerar och är verksamma i
arbetslivet råder det ingen tvekan om. Däremot är
kunskaperna om dem splittrade och få studier har
genomförts som belyser deras verklighet. Detta gäller
speciellt det stora flertalet som är på väg in i problemet,
förtiger problemen för omvärlden och känner sig
missförstådda. Studien ''Elöverkänslighet bland SIF:are'',
1994-10-20, låter de drabbade själva beskriva sina symptom,
arbetssituationen och omvärldens reaktioner.
TCO har också gjort utredningar och engagerat sig aktivt
i dessa problem.
Människor verksamma i arbetslivet genererar ständigt nya
kunskaper genom sitt arbete. I dag innehåller arbetet,
processerna och produkterna mer kunskap än tidigare.
Följaktligen krävs mer kunskaper, djupare och bredare, hos
människor i arbetslivet. Tillväxten av kunskap som är
proportionell mot existerande kunskap, sker därför snabbare
i dag än tidigare. Detta medför ökat tryck på att sortera och
strukturera de erhållna arbetslivskunskaperna och omforma
dem till mer allmängiltig och generell, teoretisk och praktisk
kunskap. Vidareutbildning är begreppet som uttrycker detta
behov av att hantera sina arbetslivskunskaper.
Kunskaperna hämtas såväl i forskarsamhället som i
arbetslivet i övrigt och sprids därefter till den andra men ett
antal hinder existerar. När det gäller problem om
elöverkänslighet är arbetslivskunskaperna uppenbarligen
större och har svårighet att nå in i den akademiska världen.
Arbetslivskunskaperna är breda och behöver finna en
mottagare på forskarsidan, så att det inte uppstår ett
gränsland mellan praktik och teori, mellan arbetsliv och
forskarkunskaper.
Ett sätt att komma tillrätta med problemet är att samla in
kunskap och erfarenheter från många personer som anser sig
elöverkänsliga, och därefter presentera materialet för
forskarsamhället, facket och myndigheter, så att de kan
analysera, planera och vidta åtgärder på respektive område.
''Elöverkänslighet bland SIF:are'' är en undersökning där
de drabbade beskriver sin överkänslighet. Sådana
undersökningar kommer förhoppningsvis att ge forskarna ett
bättre underlag för hypoteser och forskningsinsatser.
Vår slutsats är att det behövs mer och intensifierad
tillämpad forskning om elöverkänslighet. Det är ett
samhällsintresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpad forskning om
elöverkänslighet.
Stockholm den 25 januari 1995
Marianne Carlström (s)
Lisbet Calner (s)
Anders Nilsson (s)
Kaj Larsson (s)