Fenomenet elöverkänslighet har funnits i drygt 10 år och är ett växande problem på våra arbetsplatser. Spekulationerna är många om problemets orsaker. Hypoteser om möjliga samband ställs upp av dels experter, dels företrädare för de drabbade eller de drabbade själva. Här finns synpunkter på allt från att det rör sig om psykiska orsaker som härrör från livssituationen i stort till bestämda uppfattningar om att det endast är vissa speciella faktorer -- som t.ex. de lågfrekventa elektriska och magnetiska fälten från bildskärmarna -- som utlöser symptomen.
En expertgrupp vid socialstyrelsen har utvärderat det vetenskapliga kunskapsläget. De drar slutsatsen att bildskärmar, elektriska och magnetiska fält är ofarliga. Trots den slutsatsen medger experterna att det finns många obesvarade frågor kring de elektriska och magnetiska fälten och att ytterligare forskning behövs. De anser också att elöverkänsligas problem skall tas på allvar. Så vitt vi förstår så finns det i dag inte tillräckligt med kunskap för att kunna klarlägga samband mellan symptom och orsak.
Att elöverkänsliga personer existerar och är verksamma i arbetslivet råder det ingen tvekan om. Däremot är kunskaperna om dem splittrade och få studier har genomförts som belyser deras verklighet. Detta gäller speciellt det stora flertalet som är på väg in i problemet, förtiger problemen för omvärlden och känner sig missförstådda. Studien ''Elöverkänslighet bland SIF:are'', 1994-10-20, låter de drabbade själva beskriva sina symptom, arbetssituationen och omvärldens reaktioner.
TCO har också gjort utredningar och engagerat sig aktivt i dessa problem.
Människor verksamma i arbetslivet genererar ständigt nya kunskaper genom sitt arbete. I dag innehåller arbetet, processerna och produkterna mer kunskap än tidigare. Följaktligen krävs mer kunskaper, djupare och bredare, hos människor i arbetslivet. Tillväxten av kunskap som är proportionell mot existerande kunskap, sker därför snabbare i dag än tidigare. Detta medför ökat tryck på att sortera och strukturera de erhållna arbetslivskunskaperna och omforma dem till mer allmängiltig och generell, teoretisk och praktisk kunskap. Vidareutbildning är begreppet som uttrycker detta behov av att hantera sina arbetslivskunskaper.
Kunskaperna hämtas såväl i forskarsamhället som i arbetslivet i övrigt och sprids därefter till den andra men ett antal hinder existerar. När det gäller problem om elöverkänslighet är arbetslivskunskaperna uppenbarligen större och har svårighet att nå in i den akademiska världen. Arbetslivskunskaperna är breda och behöver finna en mottagare på forskarsidan, så att det inte uppstår ett gränsland mellan praktik och teori, mellan arbetsliv och forskarkunskaper.
Ett sätt att komma tillrätta med problemet är att samla in kunskap och erfarenheter från många personer som anser sig elöverkänsliga, och därefter presentera materialet för forskarsamhället, facket och myndigheter, så att de kan analysera, planera och vidta åtgärder på respektive område.
''Elöverkänslighet bland SIF:are'' är en undersökning där de drabbade beskriver sin överkänslighet. Sådana undersökningar kommer förhoppningsvis att ge forskarna ett bättre underlag för hypoteser och forskningsinsatser.
Vår slutsats är att det behövs mer och intensifierad tillämpad forskning om elöverkänslighet. Det är ett samhällsintresse.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpad forskning om elöverkänslighet.
Stockholm den 25 januari 1995 Marianne Carlström (s) Lisbet Calner (s) Anders Nilsson (s) Kaj Larsson (s)