I samband med att de statliga bostadslånen avskaffades
frikopplades räntebidragsgivningen helt från
lånefinansieringen av bostadsbyggandet. Före det kopplades
det statliga bostadslånet och räntebidraget ihop och bidraget
lämnades från dagen för utbetalningen av bostadslånet.
Därmed fanns en logisk koppling mellan räntesubvention
och placerat lån.
Från den 1 januari 1992 kunde man välja starttidpunkt för
utbetalning av subventionsräntan inom en
tremånadersperiod och då välja den högsta räntenivån, som
bestäms veckovis utifrån vissa bestämda kriterier. Efter den
1 november 1992 kan du i princip vänta hur länge du vill med
att välja tidpunkt för bestämmande av subventionsräntan för
att den ska bli så gynnsam som möjligt. Det här kan leda till
att välinformerade bidragstagare, med god likviditet och som
har som mål att minimera sina kapitalutgifter, kan utnyttja
räntesvängningarna till sin fördel, på statens bekostnad.
Boverket visar i ett fiktivt exempel hur det kan slå.
Boverkets fiktiva exempel
Det första bidragsärendet har ett bidragsunderlag på
5 438 000 kronor, per lägenhet 815 000 kronor.
Starttidpunkten för räntebidragsberäkningen var den 25
september 1992 och subventionsräntan 14,16 %. Ansökan
om utbetalning gjordes den 23 augusti 1993; då var
subventionsräntan 7,66 %. Om byggnadskreditivet lyfts av
blir den placerade låneräntan ca 9,25 % och
subventionsräntan 14,16 %. Det andra ärendet omfattar ett
bidragsunderlag på 4 098 000 kronor, per lägenhet 819 600
kronor. Starttidpunkten för räntebidragsberäkningen var den
2 april 1993 och ansökan om utbetalning görs den 6 april
1993. Subventionsräntan var oförändrad 10,21 % och den
placerade låneräntan uppskattades till 11,59 %.
Kapitalutgifterna per lägenhet för de första fem åren i
löpande priser blir då följande:
År
Första ärendet
Andra ärendet 1
38
546 kr
41 968 kr
2
-- 5 020 kr
44 887 kr
3
-- 2 116 kr
47 807 k
4
789 kr
50 727 kr
5
3 693 kr
53 647 kr
Summa
35 892 kr
239 036 kr
Detta innebär en skillnad på ca 200 000 kr/lägenhet, som
staten får som merkostnad på grund av systemets
utformning. I det första ärendet baseras räntan på
byggnadskreditivet de första 11 månaderna på en skattad
räntenivå på 14,95 %. Statens merkostnader för det här totalt
är svåra att beräkna, eftersom det inte finns någon koppling
mellan den statliga räntesubventionen och det på den privata
lånemarknaden upptagna lånet. Det hindrar naturligtvis inte
att problemet åtgärdas så fort som möjligt.
Boverket har utrett frågan och skickat sitt förslag till
regeringen om hur problemet kan åtgärdas. Två förslag finns
angivna och alternativ 2 är att föredra. Där kopplas
starttidpunkten för räntebidragsberäkningen till tidpunkten
då lånet placeras.
Förslaget ger en lägre belastning på statsbudgeten, ca 500
miljoner kronor under mandatperioden, och ger en
fördelningspolitiskt bättre profil. Det nuvarande systemet
ger dessutom möjlighet till räntebidrag oavsett om
bidragstagaren tar ett lån eller ej. Det menar vi är felaktigt
och ett slöseri med statliga medel.
En annan möjlighet är att låntagaren belånar fastigheten
med ett mindre belopp än det schabloniserade
räntebidragsunderlaget. Där menar vi att
räntebidragsunderlaget skall avstämmas mot det egentliga
lånets storlek.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av den statliga subventionsräntan som anges i
motionen, i enlighet med Boverkets skrivelse alternativ 2,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring att om det egentliga lånet understiger det
subventionerade räntebidragsunderlaget anpassas
räntesubventionen till det beloppet att gälla även vid
nyproduktion,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av Boverkets regler att räntesubventionen uteblir helt
om inga lån tas upp för byggnation.
Stockholm den 20 januari 1995
Owe Hellberg (v)
Jan Jennehag (v)
Lennart Beijer (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)