av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c)
Elöverkänslighet
Vi lever idag i ett mer eller mindre ''elektrifierat''
samhälle. Samtidigt lever vi i ett samhälle, där människan
utsätts för alltmer komplexa belastningar miljömässigt. Vi
har metaller i munnen, en oändlig mängd elektriska
apparater i hemmen och på arbetsplatserna. Vi har många
gånger felaktiga elinstallationer som skapar tydliga
elektromagnetiska fält inne i bostaden eller på arbetsplatsen.
Det kan vara rakuttaget eller en vattenledning som har ett
elektromagnetiskt fält runt sig. Vi har ofta felvända
stickproppar eftersom vi inte har någon anvisning om hur de
ska sättas in. En felvänd stickpropp innebär att strömmen
inte helt lämnar den lampa eller den apparat som blivit
avstängd. Är det metallmaterial i lampan kan man känna
detta med handen. Vi utsätts för påverkan av ämnen vi inte
riktigt har grepp över som konsumenter. Det är material i
våra hus och bostäder som inte är lämpliga. Det är mögel,
radon m m. Vårt vatten innehåller metaller och andra ämnen
ibland i för stor mängd. Vi tvättar våra kläder i medel, som
många gånger kan innehålla ämnen som vi är känsliga för,
osv.
Satt i ett större sammanhang blir varje påverkan något som
kan utlösa olika reaktioner i form av allergier eller
sjukdomar. Människan är en komplex varelse. Vi har
nervsystem och motoriska system som styrs av elektriska
impulser. Den som påstår sig veta allt om detta är inte
trovärdig. I alla sammanhang bör försiktighetsprincipen vara
den rådande. Djuren behöver inte lära in den.
Försiktighetsprincipen är redan inbyggd i dem. Ett djur som
blir dåligt av en växt eller av en vattenkälla, äter inte växten
en gång till och dricker inte det dåliga vattnet. Vi måste
lyssna till vårt ''early warning system''. De människor som
är känsligast reagerar först.
Här i Sverige pågår s k beteendeterapi, där sjukvården
försöker träna människor att psykiskt stå ut med sina
symptom, så att de fortsätter att utsätta sig för riskerna. Är
en person elöverkänslig är detta naturligtvis farligt. Det har
dessutom visat sig att en person, som under arbetstid känner
symptom snabbt bör tas från sin arbetsplats, annars förvärras
situationen snabbt. Ska den människan då utsättas för
beteendeterapi?
En arbetsgrupp hos Socialstyrelsen har kommit fram till
att det inte finns något stöd för påståendet att
elektromagnetiska fält orsakar några störningar hos
människorna. Som vanligt, när det gäller Socialstyrelsens
arbetsgrupper, tar man till en psykologisk förklaringsmodell,
för att man ska förstå varför symptombilden uppstått.
Samtidigt säger man i sitt pressmeddelande den 17 januari
1995 att detta inte kan utesluta att elektrisk utrustning kan
ha direkta effekter på människokroppen. Det finns inte heller
någon systematisk utvärdering av olika behandlingar och allt
har antagligen en multifaktoriell bakgrund. Det finns med
andra ord ingen riktig grund för arbetsgruppens påstående
heller.
Vi håller med om att här finns en multifaktoriell bakgrund.
Det behöver vi inte forska om ens. Det vi behöver veta är i
så fall hur faktorer i vår komplexa tillvaro tydligt kan
samverka så att en reaktion uppstår. Vi har inte haft någon
medveten forskning för att se till sambandet mellan
elektromagnetiska fält och påverkan av metaller. Riksdagen
bör efterfråga sådan forskning. Detta bör ges regeringen till
känna.
Forskaren Olle Johansson lovades medel till sitt
forskningsprojekt om el-allergi, men det stoppades. Här i
Sverige tycks det medicinska etablissemanget inte vilja veta
orsakerna utan endast bli specialister på behandling. På det
sättet kommer naturligtvis sjukvårdens kostnader att ständigt
öka och människor kommer att må än mer dåligt. Det borde
vara slut med ''end-of-pipe-line''- tänkandet!
Med tanke på komplexiteten i problemet, komplexiteten i
ansvarig byråkrati, oron hos alla som mår dåligt, bristande
insyn i vad som pågår, och intresset hos många politiker, är
det lämpligt att tillsätta en parlamentarisk utredning om
elöverkänslighet. Vi vill ha en öppen diskussion om detta.
Detta bör ges regeringen till känna.
Bostadsutskottet beslöt i april 1994 att en bred översyn
behövde göras om sakernas tillstånd på området. Det är
viktigt att regeringen driver på det arbetet. Det är viktigt att
myndigheter som har med byggande, arbete och boende att
göra gör en systematisk genomgång av bostadssektorn och
arbetsplatserna. Kommunerna måste engageras liksom
byggherrarna. Det gäller att gå in och mäta i lägenheter och
på arbetsplatser. Det är en kartläggning som behövs, så att vi
verkligen får en klar uppfattning om hur det ser ut, liksom
om skillnaderna i olika byggnader, olika rum m m. De som
utbildar sig till eltekniker kan naturligtvis bli delaktiga i det
här arbetet. Det här arbetet kan också kopplas till den
parlamentariska utredning som vi begärt.
Hemställan
Med hänvisning till motionen hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om sambandet mellan
elöverkänslighet och metaller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den av bostadsutskottet tidigare
begärda översynen.
Stockholm den 25 januari 1995
Görel Thurdin (c)
Marianne Andersson (c)