I sin senaste prognos över bostadsbyggandet säger
Boverket att Sverige inom några år kommer att få brist på
bostäder. Vid sekelskiftet kommer det att saknas 65 000
lägenheter. Också uppgifter från olika delar av landet pekar
nu allt tydligare på behovet av ökat bostadsbyggande.
Sydvästra Skånes Kommunalförbund (SSK) har i sina
prognoser visat att bostadsbyggandet i sydvästra Skåne
snarast möjligt måste komma igång. Av prognosen framgår
att 34 000 nya sydvästskåningar ska ha någonstans att bo år
2000. Det innebär att 35 000 lägenheter måste byggas per år
för att täcka behovet. I Malmö har på kort tid ett betydande
bostadsöverskott förbytts i bostadsbrist.
1990 påbörjades ca 60 000 lägenheter i Sverige. 1993
uppgick bostadsbyggandet till 20 000 lägenheter och förra
året gick produktionen ner till endast 9 000 lägenheter.
Förutom den låga efterfrågan så har byggandet allvarligt
hämmats av det höga ränteläget, ett ränteläge som är en
direkt följd av den borgerliga regeringens ekonomiska
misslyckanden. Resultatet av det bostadspolitiska
sammanbrottet visar sig inte bara i form av en begynnande
bostadsbrist utan också i arbetslöshetsstatistiken. Det är inte
bara byggnadsarbetare som ställts utan jobb. Sammanbrottet
har också drabbat rader av underleverantörer såsom
byggnadsmaterialsproducenter, transportföretag, konsulter,
arkitekter m.fl.
Ett igångsättande av bostadsbyggandet är en väg till
tillväxt både på kort och lång sikt: på kort sikt därför att
satsningar på byggandet får inhemska spridningseffekter och
ger jobb, på lång sikt därför att vi undviker
tillväxthämmande flaskhalseffekter vid sekelskiftet.
Regeringen har i regeringsförklaringen lämnat utfästelser
om att ''skapa fasta och långsiktiga regler för den sociala
bostadspolitiken''.
Som en konsekvens av detta kommer
bostadsfinansieringsfrågan att hänvisas till en
bostadspolitisk utredning. Det är i och för sig bra med en
sådan brett sammansatt utredning, som kan presentera ett
långsiktigt hållbart bostadsfinansieringssystem. Men att
frågan förs till en utredning innebär trots allt att osäkerheten
för byggbranschen består fram till andra halvåret 1996.
I avvaktan på att utredningen blir klar bör regeringen noga
följa frågan och om starka behov skulle uppstå överväga
temporära insatser riktade mot de orter där bostadsbrist kan
uppstå.
Det är också av betydelse att vi får stabila regler för
ombyggnader, så att en god bostadsstandard kan bibehållas.
Bostadsrättsföreningarnas situation
Många bostadsrättshavare är i dag oroliga för om de kan
klara sina boendekostnader med hänsyn till den höga takten
i nedskärningen av räntebidragen. Det är främst de 5--6
senaste årgångarnas produktion av bostadsrättslägenheter
som befinner sig i en svår situation.
Det står redan nu klart för många bostadsrättshavare att
takten i kostnadsökningarna för boendet är högre än
betalningsförmågan. Detta måste naturligtvis regeringen ta
hänsyn till och aktivt bevaka under den närmaste och mest
akuta tidshorisonten.
Kreditinstituten har påbörjat ett arbete för att medverka till
att stabilisera ekonomin för bostadsföretag i kris. Vid
kontakter med branschen står det klart att de enskilda
bostadsrättsföreningarna inte vet hur de praktiskt ska handla
när de börjar närma sig en obeståndssituation. Det vore
önskvärt om kreditinstituten och bostadsföretagen tog ett
ömsesidigt ansvar för att agera i tid för att förhindra
konkurser.
Det finns ett antal ytterligare krav för framtiden som bör
prövas inom ramen för den bostadspolitiska utredningen. För
att kommande bostadsrättshavare ska känna trygghet när de
flyttar in i sin nya bostadsrättslägenhet är det av stor
betydelse att ränte- och räntebidragsvillkoren fastställes för
slutfinansieringen av bostadsprojektet redan från dess
början. Det bör också eftersträvas att fastighetsskatt inte
uttas under den tid räntebidrag utgår. Det nuvarande
systemet innebär en rundgång. Det är också angeläget att
underlaget för räntebidragen anpassas till de verkliga
räntekostnaderna och inte till den teoretiska
subventionsräntan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts gällande bostadsbyggande och
bostadsrättsföreningarnas situation.
Stockholm den 25 januari 1995
Lars-Erik Lövdén (s)
Kurt Ove Johansson (s)