Bostadsbyggandet
I sin senaste prognos över bostadsbyggandet säger Boverket att Sverige inom några år kommer att få brist på bostäder. Vid sekelskiftet kommer det att saknas 65 000 lägenheter. Också uppgifter från olika delar av landet pekar nu allt tydligare på behovet av ökat bostadsbyggande.
Sydvästra Skånes Kommunalförbund (SSK) har i sina prognoser visat att bostadsbyggandet i sydvästra Skåne snarast möjligt måste komma igång. Av prognosen framgår att 34 000 nya sydvästskåningar ska ha någonstans att bo år 2000. Det innebär att 35 000 lägenheter måste byggas per år för att täcka behovet. I Malmö har på kort tid ett betydande bostadsöverskott förbytts i bostadsbrist.
1990 påbörjades ca 60 000 lägenheter i Sverige. 1993 uppgick bostadsbyggandet till 20 000 lägenheter och förra året gick produktionen ner till endast 9 000 lägenheter.
Förutom den låga efterfrågan så har byggandet allvarligt hämmats av det höga ränteläget, ett ränteläge som är en direkt följd av den borgerliga regeringens ekonomiska misslyckanden. Resultatet av det bostadspolitiska sammanbrottet visar sig inte bara i form av en begynnande bostadsbrist utan också i arbetslöshetsstatistiken. Det är inte bara byggnadsarbetare som ställts utan jobb. Sammanbrottet har också drabbat rader av underleverantörer såsom byggnadsmaterialsproducenter, transportföretag, konsulter, arkitekter m.fl.
Ett igångsättande av bostadsbyggandet är en väg till tillväxt både på kort och lång sikt: på kort sikt därför att satsningar på byggandet får inhemska spridningseffekter och ger jobb, på lång sikt därför att vi undviker tillväxthämmande flaskhalseffekter vid sekelskiftet.
Regeringen har i regeringsförklaringen lämnat utfästelser om att ''skapa fasta och långsiktiga regler för den sociala bostadspolitiken''.
Som en konsekvens av detta kommer bostadsfinansieringsfrågan att hänvisas till en bostadspolitisk utredning. Det är i och för sig bra med en sådan brett sammansatt utredning, som kan presentera ett långsiktigt hållbart bostadsfinansieringssystem. Men att frågan förs till en utredning innebär trots allt att osäkerheten för byggbranschen består fram till andra halvåret 1996.
I avvaktan på att utredningen blir klar bör regeringen noga följa frågan och om starka behov skulle uppstå överväga temporära insatser riktade mot de orter där bostadsbrist kan uppstå.
Det är också av betydelse att vi får stabila regler för ombyggnader, så att en god bostadsstandard kan bibehållas.
Bostadsrättsföreningarnas situation
Många bostadsrättshavare är i dag oroliga för om de kan klara sina boendekostnader med hänsyn till den höga takten i nedskärningen av räntebidragen. Det är främst de 5--6 senaste årgångarnas produktion av bostadsrättslägenheter som befinner sig i en svår situation.
Det står redan nu klart för många bostadsrättshavare att takten i kostnadsökningarna för boendet är högre än betalningsförmågan. Detta måste naturligtvis regeringen ta hänsyn till och aktivt bevaka under den närmaste och mest akuta tidshorisonten.
Kreditinstituten har påbörjat ett arbete för att medverka till att stabilisera ekonomin för bostadsföretag i kris. Vid kontakter med branschen står det klart att de enskilda bostadsrättsföreningarna inte vet hur de praktiskt ska handla när de börjar närma sig en obeståndssituation. Det vore önskvärt om kreditinstituten och bostadsföretagen tog ett ömsesidigt ansvar för att agera i tid för att förhindra konkurser.
Det finns ett antal ytterligare krav för framtiden som bör prövas inom ramen för den bostadspolitiska utredningen. För att kommande bostadsrättshavare ska känna trygghet när de flyttar in i sin nya bostadsrättslägenhet är det av stor betydelse att ränte- och räntebidragsvillkoren fastställes för slutfinansieringen av bostadsprojektet redan från dess början. Det bör också eftersträvas att fastighetsskatt inte uttas under den tid räntebidrag utgår. Det nuvarande systemet innebär en rundgång. Det är också angeläget att underlaget för räntebidragen anpassas till de verkliga räntekostnaderna och inte till den teoretiska subventionsräntan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts gällande bostadsbyggande och bostadsrättsföreningarnas situation.
Stockholm den 25 januari 1995 Lars-Erik Lövdén (s) Kurt Ove Johansson (s)