Ett beräknat efterfrågeöverskott på 100 000--150 000
bostäder, kostnadspress av prisnivån för nyproduktion,
ekonomisk rättvisa mellan olika boendeformer och mellan
nyproduktion och befintligt bestånd, är viktiga frågor för den
kommande bostadsutredningen att arbeta med. Liksom att
reformera bostadsfinansieringssystemet så att de olika
boendeformerna behandlas lika.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att
avtrappningen av räntesubventionerna i nuläget med höga
räntenivåer, blir något långsammare. Också med tanke på att
egnahemsägares avdragsrätt bibehålls med 30 %. En ändring
av reglerna för räntebidrag sparar 0,5--1 miljard kronor
under några års tid. Det är viktigt eftersom
räntebidragskostnaderna är en av de enskilt största posterna
i budgeten.
Satsningen på ROT-projekt och inomhusklimat är bra, men
det behövs mera, inte minst satsningar med miljöprofil.
Vänsterpartiet föreslår en ökad satsning på
solenergianläggningar och att satsningar på utbyte av olja/el
mot biobränsle och energieffektiviseringar utreds under
budgetåret. Sjuka hus-problemet berörs inte alls i budgeten,
vilket är beklagligt. Det är ett problem som bör
uppmärksammas. Regeringen bör återkomma med förslag
om åtgärder i tilläggspropositionen och inte som nu fundera
på att avveckla stödet helt. Ett särskilt stöd för
miljonprogrammets bostäder bör komma i
tilläggspropositionen, som en uppföljning av regeringens
satsning på arbetslösheten i områden där dessa bostäder
finns.
Ett stort intresse för upprustning av allmänna
samlingslokaler bör bemötas med ett större anslag, inte minst
för att minska arbetslösheten bland byggjobbare på
landsorten. För att inte nyproduktionen skall minska mer, bör
regeringen granska problemet med kreditgarantiprövningen
inom BKN, bostadskreditnämnden.
Lägre räntor, men också mindre upplåningsbehov för
byggprojekt är viktigt för att hålla räntekostnaderna nere.
Ökat bosparande, krav om lägsta egeninsats, ökad
självbyggarinsats, återbruk av byggmaterial är några
exempel som kan bidra. Hyresgästerna måste också ges rätt
att kunna påverka sina kostnader för el, vatten, avfall och
sopor, liksom rätten att förhandla om åtgärder för underhåll,
upprustning och ombyggnad.
Vänsterpartiet anser att en bra bostad är en social rättighet
och målsättningen skall vara att tillgodose allas rätt till en
bostad till en rimlig kostnad. Den uppfattningen delar
regeringen i sin propositionsskrivning, frågan är bara om det
kan uppfyllas. Enligt en färsk rapport från Boverket kommer
det att finnas ett efterfrågeöverskott på 100 000--150 000
bostäder år 2000. Den frågan och flera andra, t.ex. att skapa
ekonomisk rättvisa mellan våra olika boendeformer och
mellan nyproduktion och befintligt bestånd, måste bli
väsentliga inslag i den bostadsutredning som inom kort skall
tillsättas. Utvecklingen av hyresgästboendet och
hyresgästernas villkor är ett viktigt inslag i vår bostadspolitik
och den boendeform som är mest betydelsefull för att
uppfylla målet för att trygga allas rätt till en bostad.
Bostäder och samhällsekonomin
De kraftiga svängningarna i bostadsbyggandet är
samhällsekonomiskt skadligt och leder till bostadsbrist och
byggarbetslöshet. Bostadssektorn svarar för hälften av den
totala byggproduktionen i vanliga fall. Efter toppåret 1991
har byggverksamheten på bostadsområdet sjunkit dramatiskt
och är bland det lägsta under det här århundradet.
Byggarbetslösheten är hög, mellan 20 och 30 %, dock
väldigt ojämnt fördelad i landet. Enligt talesättet att en
byggnadsarbetare ger jobb åt tre andra belastar det
samhällsekonomin mer än annan arbetslöshet, i form av
arbetslöshetsunderstöd.
Orsakerna till raset inom framför allt nyproduktionen är
naturligtvis en rad samverkande faktorer: ränteläget, låg
inflation, entreprenörskostnader, byggmaterialkostnader,
byggavgifter och tomtavgifter m.m.
Nyproduktionskostnaderna överstiger vida
marknadsvärdena på fastigheter, möjligen med undantag av
storstadsområdena. Det gör det intressantare att satsa kapital
på annat, spekulera i statsobligationer, aktier m.m.
Avkastningen på satsat kapital är blygsam och vid ett fortsatt
högt ränteläge t.o.m. negativ. Här måste politiker och
byggmarknadens aktörer samverka för att pressa
kostnaderna på alla tänkbara sätt, utan att för den sakens
skull ge avkall på kvalitetskraven i byggandet. Naturliga
byggmaterial, energieffektivitet och miljövänligt tänkande i
utformandet av boendemiljön är hörnpelare i
kvalitetsaspekten.
Satsning på upprustning
Behovet av upprustning är stort. 275 000 lägenheter i
Sverige har inte fått någon större renovering på 40 år, där
t.ex. stammar för byte av vatten- och avloppsnätet är en tung
post. Här kommer naturligtvis regeringens och
Vänsterpartiets gemensamma beslut om ROT-stödet på 15 %
att få betydelse. Hur stödet kommer att användas är svårt att
bedöma, eftersom det är generellt och gäller alla
boendeformer, även egnahem och bostadsrätter. Hur stödet
används får noga följas under våren, för att se om det är
nödvändigt att komma med förslag till särskilda åtgärder
eller om det skall riktas mot någon speciell grupp. Ett särskilt
stöd för miljonprogrammets bostäder, som under 90-talet
passerar 30-årsstrecket med krav på större
renoveringsinsatser, är nödvändigt för att områdena inte
skall förslummas med ytterligare segregationsproblem och
sociala konsekvenser som följd. Regeringen har gjort en
särskild insats för de här områdena, när det gäller
arbetsmarknaden och den bör följas upp med en satsning på
boendemiljön. Regeringen får återkomma med förslag om
detta i tilläggspropositionen under våren.
Sjuka hus
I propositionen anslår regeringen ytterligare 125 miljoner
kronor för att förbättra inomhusklimatet i skolor, på daghem
m.m. Ett tillskott utöver de 200 miljoner kronor som tidigare
beslutats för liknande åtgärder i bostäder. För att de här
klimatförbättringarna skall få bästa effekt, bör Boverket
utarbeta föreskrifter som gäller för de här bidragen. Kända
försök och rapporter visar att det är enkla ventilationssystem
som fungerar bäst. Tyvärr, så är förbättrade
ventilationssystem inte lösningen på problemet med allergier
på grund av inomhusmiljön. Orsakerna är fuktiga golv som
en utlösande faktor för kemisk nedbrytning med emissioner
och hälsobesvär som följd. Det här är ett stort problem, som
det inte finns medel för under något anslag, möjligen under
anslaget Fonden för fukt-och mögelskador. Det anslaget
antyder regeringen skall avvecklas utan att för den sakens
skull ange någon sluttidpunkt. Sjuka hus-problemet måste
tas på allvar och regeringen bör återkomma i
tilläggspropositionen under våren med förslag till åtgärder.
Vänsterpartiet belyser den här problematiken i en särskild
motion om allergier.
Energiomställning
Det är viktigt att byta energisystem i bostäder, från el- och
oljeberoende till förnyelsebar energi och minskad
energianvändning. Detta är viktigt, inte bara ur
miljösynpunkt, utan är också ett sätt att bidra till
avvecklingen av kärnkraften. Bostäder, service m.m. svarar
för mer än hälften av elenergiförbrukningen, mer än hela
kärnkraftsprogrammet.
Här görs alldeles för lite och på bostäder finns endast en
särskild åtgärd, anslaget för solenergianläggningar.
Regeringen nöjer sig med att fullfölja programmet, som skall
avslutas 1996, och satsar därmed 5 miljoner kronor.
Boverkets anslag för 1994/1995 var intecknat redan i höstas
och Boverket begärde i en skrivelse till regeringen ytterligare
28 miljoner kronor för att klara budgetårets ansökningar.
Inga ytterligare medel tillfördes. Inför 1995/1996 äskar man
17 miljoner kronor mer än regeringens förslag, för att klara
de ansökningar som föreligger. Intresset är stort och hur
många ansökningar som kommer under den närmaste tiden
avgörs naturligtvis av vilka signaler som kommer från
politiskt håll.
Utvecklingsmöjligheterna inom produktionssidan är också
beroende av den här verksamhetens fortsättning inom
Boverket. Småskaliga solenergianläggningar bygger på känd
teknik och är relativt driftsäkra. En fortsättning av den här
verksamheten är viktig och till nytta för miljön.
Vänsterpartiet föreslår att programmet utökas med 45
miljoner kronor under 1995/1996 och att det fortsätter även
framåt i tiden. För andra satsningar inom energisidan, t.ex.
fastbränsleanläggningar, energieffektiviseringar och
kompletterande energikällor, behövs särskilda stimulanser
för att underlätta övergången från el- och oljeberoendet.
Boverket kan här utveckla sitt kompetensområde och
samordna en sådan verksamhet. Vänsterpartiet föreslår att
den frågan utreds under budgetåret.
Allmänna samlingslokaler
Föreningar, aktiebolag eller stiftelser kan få bidrag för ny-
och ombyggnad av samlingslokaler. Det årliga anslaget
brukar vara ca 45 miljoner kronor. Nu föreslår regeringen att
stödet blir 20 miljoner kronor under 18-månadersperioden
1995/1996. Hos Boverket finns ansökningar av projekt, till
ett värde av 1,2 miljarder kronor. Kötiden från
förhandsbesked till igångsättning är för närvarande 5 år. Med
ändrade anslag förlängs den tiden avsevärt. Förväntningarna
från föreningslivet är stora när det gäller de här satsningarna.
Dels skapar de framtidstro på landsbygden, dels har många
av lokalerna ett kulturhistoriskt värde, som nu även
Riksantikvarieämbetet har visat intresse för. Lokalerna är en
del av folkrörelsehistorien och många är i dåligt skick.
Projekten är förberedda och kan dras igång snabbt, vilket är
bra ur arbetsmarknadssynpunkt. De skapar arbetstillfällen i
byggbranschen och närliggande branscher och är dessutom
spridda över hela landet. Rimligt är att åtminstone återställa
1993/1994 års nivå, i det här anslaget. Vänsterpartiet föreslår
att ytterligare 40 miljoner kronor anslås för 1995/1996.
Bostadssubventioner
Statens kostnader för räntebidrag har nästan fördubblats
från 1988--1994. Orsakerna är flera: kraftigt stigande
byggkostnader, höga räntenivåer och en relativt omfattande
nybyggnation. Sedan räntebidragssystemet infördes 1975,
har byggkostnaderna fördubblats relativt jämfört med övriga
prisökningar. Förklaringen är att subventionerna inte till alla
delar tillfaller de boende, utan ''kapitaliseras'' inom
byggsektorn och nyproduktionen fördyras i onödan.
Systemet har också gynnat höginkomsttagare och de
kapitalstarka. Det innebär också att många bor onödigt stort,
vilket leder till ökad energiförbrukning och överkonsumtion
av möbler och prylar, inte minst elektriska.
Vänsterpartiet anser att bostadsfinansieringssystemet bör
läggas om i grunden och bl.a. likställa de olika
boendeformerna. Det betyder att egnahemmens ränteavdrag
bör avvecklas och ersättas med ett system som är lika för
alla, oavsett boendeform. Avvecklingen av de gamla
systemen måste sträckas ut över en relativt lång period, inte
minst med tanke på dagens räntesituation. Därför accepterar
vi att avtrappningen av räntesubventionerna justeras något,
med tanke på att den 30-procentiga avdragsrätten för
egnahem inte sänks till 25 %, som tidigare var tanken. Det
framtida bostadsfinansieringssystemet är naturligtvis en av
den tillkommande parlamentariska
bostadsutredningsgruppens största frågor att behandla. I
dagens system finns möjlighet för välinformerade och
kapitalstarka byggherrar att utnyttja
räntesubventionssystemet för att minska sina kapitalutgifter
i samband med byggandet. Det beror på att den statliga
subventionsräntan är frikopplad från finansieringen av
byggprojektet, vilket i en del fall leder till onödiga utgifter
för staten. Det kan röra sig om ca 0,5--1 miljard kronor under
de närmaste åren. Boverket har i en skrivelse till regeringen
påpekat detta, men någon åtgärd är inte föreslagen i
budgetpropositionen. Vänsterpartiet har i en särskild motion
föreslagit att detta skall åtgärdas enligt Boverkets skrivelse.
Kreditgarantier
Sedan den statliga bostadsfinansieringen upphört och
upplåningen till byggprojekt sker på den öppna marknaden
finns nu BKN, den statliga bostadskreditnämnden, som en
garant för att trygga säkerheten för bostadsinstitut och en del
andra kreditgivare. BKN har stor betydelse för den
nyproduktion som kommer till den närmaste tiden. Antalet
förhandsprövningar har ökat markant och kraven är hårda,
tilläggssäkerhet mellan 3 och 40 % har krävts i ca 40 % av de
beslut om förhandsbesked om kreditgaranti som gjorts under
1993/1994. Det här är naturligtvis en avvägning, eftersom
antalet skadeersättningsärenden ökar kraftigt. Eftersom
BKN har ''sista ordet'' i en sådan här kreditprövning, är det
ytterst viktigt att rätt beslut fattas så att inte nyproduktion
stoppas i ''onödan''. Den här frågan är viktig och regeringen
bör påtala problemet för BKN. Garantistocken för
skadegarantin omfattade ca 20 miljarder kronor vid utgången
av 1993/1994. De anslutna kreditgivarna betalar en avgift på
0,5 % av lånestocken för att täcka statens förluster för
garantiverksamheten. Det ackumulerade avgiftsbeloppet
t.o.m. 1996 beräknas till 485 miljoner kronor. Samtidigt
beräknas statens underskott av verksamheten till 2,7
miljarder kronor. Om full kostnadstäckning för förlusterna
skall uppnås, måste garantiavgiften höjas till 3 % under
1995. Detta förväntas leda till kraftigt ökade förluster för
både kreditinstitut och BKN och kan inte därför bedömas
som realistiskt. En höjning av kreditgarantiavgiften måste
dock övervägas och analyseras, för att om möjligt minska
statens utgifter för beviljade kreditgarantier. Regeringen bör
snarast inleda en sådan överläggning med BKN för att vidta
lämpliga åtgärder.
Minskade kostnader
Det finns flera vägar att se till att kapitalkostnaderna för
boendet sjunker. Ett sätt är att stimulera bosparandet på olika
sätt. Bosparandet bör gälla alla upplåtelseformer, och kravet
om en lägsta egeninsats bör övervägas. Om hyresgästerna
skall kunna påverka sina boendekostnader, måste de själva
kunna få ta ansvar för kostnader för elförbrukning,
vattenförbrukning, avfalls- och sophantering m.m. Den
primära förhandlingsskyldigheten bör utvidgas till ägarbyte,
bestämning av förstagångshyra och
underhåll/upprustning/ombyggnad. Vid egnahemsbyggen
bör självbyggarinsatser och återbruk av material uppmuntras
för att hålla kostnaderna nere. Ett kretsloppstänkande i
byggsektorn med större återvinning av byggmaterial genom
miljöavgifter på byggavfall bidrar också till minskade
byggkostnader. Detta belyser Vänsterpartiet i en särskild
motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostäder och samhällsekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av bostäder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjuka hus-problemet,
4. att riksdagen till solenergianläggningar för budgetåret
1995/96 över anslaget E 7 anvisar 45 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit eller således 50 miljoner kronor,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Boverkets roll för en ny
energipolitik,
6. att riksdagen till allmänna samlingslokaler för
budgetåret 1995/96 anvisar 40 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadssubventioner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kreditgarantier,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskade kostnader i boendet.
Stockholm den 21 januari 1995
Owe Hellberg (v)
Jan Jennehag (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)
Lennart Beijer (v)