Utifrån de senaste årens kraftigt ökande antal
bidragstagare avseende bostadsbidrag försöker regeringen
via begränsningar i reglerna att bryta kostnadsutvecklingen.
Det handlar i huvudsak om att höja gränsen för lägsta
bidragsgrundande bostadskostnad samt en begränsning av
höjningen av inkomstgränser. Dessutom föreslår man att
bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas. Från det
sistnämnda undantas dock ungdomar mellan 18 och 29 år.
Det speciella bostadsbidraget för ungdomar borde också
slopas. Bidraget utgår från uppfattningen att alla ungdomar
mellan 18 och 29 år skulle vara en särskilt svag grupp som
utan riktat stöd skulle stå utan anständiga boendemöjligheter.
Staten utbetalar alltså på detta sätt ett stöd till oftast friska,
arbetsföra unga människor där prioriteringen av vilken
bostad som är acceptabel till stor del överlåts på den enskilde
trots att kostnaden täcks av det allmänna. Inom ramarna för
systemet finns inga incitament att välja den billigare och
enklare bostaden om det exempelvis finns två att välja på.
Detta selektiva bidrag leder således till att ungdomar söker
sig till större bostäder än vad som skulle vara fallet om de
mötte den verkliga kostnaden. Dessutom är
studiemedelssystemen och övriga socialförsäkringssystem
så konstruerade att boendekostnader rimligen inkluderas.
Ett slopande skulle följaktligen få två effekter. Dels en
statsfinansiell besparing och dels förändrade
konsumtionsbeteenden.
Sverige slåss mot klockan. Tjugofem år av vidlyftig
ekonomisk politik visar idag upp ett förfärande resultat.
Filosofin har varit att förmåner skall utformas för att passa
särintressen och stora väljargruppers krav på
standardökning. Frågan om ekonomin i sin helhet har kunnat
bära de offentliga utgiftsökningarna har inte givits det
utrymme den förtjänar. Det är bakgrunden till de stora
obalanser i Sveriges ekonomi vi idag står inför.
Regeringen säger sig i budgeten ta krafttag mot dessa
uppkomna obalanser. Efter en under föregående höst förd
politik med massiva skattehöjningar och återregleringar på
företagandets och valfrihetens område, har regeringen nu
istället presenterat en rad under oppositionstiden
brännmärkta utgiftsminskningar. Det är bra. Dessvärre
kommer de för sent, höstens många möjligheter har gått
förlorade. De är också otillräckliga.
För en ung riksdagsledamot, född på 1960-talet, ställs
kraven högre på att tänka framåt på kommande generationer.
Högljudda krav från allsköns särintressen måste vägas mot
det rättmätiga kravet att också kommande generationer skall
ges möjlighet att styra fördelningen av de gemensamma
resurserna. Detta omöjliggörs med dagens lånefinansierade
välfärdspolitik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att slopa bostadsbidraget för
ungdomar.
Stockholm den 25 januari 1995
Fredrik Reinfeldt (m)