Målet för svensk bostadspolitik har i decennier varit att
trygga alla människors behov av en god bostad till en rimlig
kostnad och en trygg närmiljö. Även om svängningar har
funnits och också en del skönhetsfel så har till största delen
den politiken varit framgångsrik. Knappast något annat land
kan mäta sig med Sverige vad gäller boendestandard och
tillgång på bostäder för det absolut stora flertalet. Men i
början av 90-talet inleddes en annan politik och en annan
inriktning för bostadspolitiken. Det nya målet var att så långt
som möjligt avpolitisera bostadsmarknaden och låta dess
krafter sköta sig själva. Bostaden började betraktas som
vilken produkt som helst som konsumenterna hade att välja
mellan. Denna hårdhänta politik har gett snabba resultat,
vilka knappast kan betraktas som framgångsrika ur ett mer
socialt perspektiv. Inte heller på byggbranschens område kan
det hävdas att låt-gå-politiken skördat några segrar. Under
ingen annan tid har det byggts så litet och i knappast någon
annan bransch har arbetslösheten varit så stor.
För att få en bostadspolitik och en dito marknad värd
namnet krävs det insatser på en lång rad områden.
Finansieringsfrågan måste lösas men det är inte det enda. Vi
måste återigen få en planering och struktur på ett område
som har en sådan avgörande betydelse för människors
välbefinnande. Vi har problemen i miljonprogrammens
områden, vi har tendenser mot en allt ökande
boendesegration framför allt i storstäderna. Vi har
fortfarande stora behov bland många grupper såsom äldre,
ungdomar och handikappade. Det råder oklarheter vad det
gäller regelverket och dess tolkningar. Listan kan göras
längre men visar på nödvändigheten av att bostadspolitiken
sköts som en sammanhållen enhet på ett sammanhållet
departement.
Det är enligt oss en olycklig utveckling vi fått där
bostadspolitikens enskilda delar styckas upp på olika
departement och bland olika ministrar. Det skapar inte de
möjligheter till den sammanhållna politik som är nödvändig
för att komma till rätta med de problem som finns idag men
också skapa goda förutsättningar för en lugn och långsiktigt
stabil utveckling på bostadsmarknadens område.
En ryckig och löslig bostadspolitik skapar en ryckig och
löslig bostadsmarknad vilket också får effekter på en mängd
andra områden. Det är därför nödvändigt att regeringen så
snart som möjligt ser över möjligheterna att skapa en
sammanhållen enhet som har ansvaret för bostadspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en sammanhållen enhet för
bostadspolitiken.
Stockholm den 25 januari 1995
Anneli Hulthén (s)
Claes-Göran Brandin (s)