När den borgerliga regeringen tillträdde 1991 befann sig
bostadssektorn i en mycket svår situation. Den överhettning
som en missriktad ekonomisk politik drivit fram hade skapat
en osund byggmarknad. Utomordentligt kostnadskrävande
bostadssubventioner var en tung belastning på statsbudgeten.
Byggandet var genomreglerat.
Allt detta bidrog till att byggkostnaderna drivits upp till
mycket höga nivåer. När inflationen sjönk och realräntorna
steg rasade fastighetspriserna. Ett kraftigt minskat byggande
blev en ofrånkomlig följd.
Den borgerliga regeringen tog itu med de problem som den
socialdemokratiska politiken skapat.
Byggandet avreglerades. Ett nytt system för
bostadsfinansiering beslutades. Därmed togs de första stegen
bort från ett i grunden osunt subventionssystem.
Resultatet blev bl.a. kraftigt minskade byggkostnader.
Efter att kostnaderna för byggandet under lång tid ökat mer
än konsumentpriserna i allmänhet vände utvecklingen nu i
motsatt riktning. Förra året fick vi de lägsta
hyreshöjningarna på 25 år.
Även en rad andra reformer av bostadspolitisk betydelse
genomfördes. Det blev lättare att bilda
bostadsrättsföreningar. En handlingsplan mot buller som
folkpartiet länge arbetat för lades fast. Den s.k. flyttskatten
avskaffades. Hyresförhandlingslagen reformerades.
Hyresgästernas besittningsskydd i fall av dröjsmål med
hyran är stärkt.
2. En social bostadspolitik 2.1
Inledning
Alla skall ha tillgång till en bra bostad. Men önskemål och
behov varierar, inte bara mellan olika människor utan också
mellan olika perioder i en människas liv. Det som är
nödvändigt för den som är äldre kan vara onödigt för den
som är ung. Därför är det viktigt med ett varierat
bostadsbestånd både vad gäller storlek och standard.
Valfriheten måste värnas.
Folkpartiet vill föra en liberal bostadspolitik med en starkt
markerad social dimension.
2.2 Segregation
Genom socialdemokraternas bostadspolitik under framför
allt 1960-talet skapades stora opersonliga bostadsområden
utanför alla större städer i landet. Där finns brister i miljön,
dålig service, bristande underhåll av fastigheterna och
invånare som är otrygga. Invånarna i de här områdena har
generellt sett lägre inkomster, kortare utbildning och sämre
hälsa. Besparingar, som i andra områden inte påverkar
verksamheten, kan här leda till helt oacceptabla effekter.
Många av dessa miljonprogrammets bostadsområden
tycks ha kommit in i en nedåtgående spiral med stor in- och
utflyttning, många familjer med låga inkomster, stor andel
socialbidragstagare och arbetslösa, stor andel ensamstående
med barn och invandrare som ännu inte har etablerat sig i det
svenska samhället.
Samtidigt är inte all segregation negativ, utan har naturliga
förklaringar genom att människor själva väljer att bo nära
sina anhöriga och vänner. För folkpartiet är det aldrig aktuellt
att tvinga människor att bo kvar i eller flytta till ett visst
område.
Det finns i debatten tendenser att sopa problemen under
mattan. Det finns de som hävdar att det är den ökade
valfriheten inom barnomsorg och skola under de senaste åren
som orsakat segregationsproblem, men de har alltså en annan
grund.
När man projekterar bostadsområden bör man blanda
egnahem, bostads- och hyresrätter i olika storlekar. I
befintliga bostadsområden går det ofta att förtäta
bebyggelsen med till exempel småhus. Fastighetsägare i
försummade bostadsområden i storstädernas förorter måste
ta ett större ansvar. Genom varsamma renoveringar av
fastigheterna och närmiljön i samförstånd med hyresgästerna
kan de hyresgäster som vill bo kvar samtidigt som man
skapar en bättre och mer attraktiv boendemiljö.
För att ett bostadsområde skall bli attraktivt är det viktigt
med ett bra serviceutbud och närhet till arbetsplatser. Därför
bör man försöka uppmuntra etablering av olika
servicenäringar men också nya arbetsplatser i
bostadsområden som har ett dåligt serviceutbud.
Folkpartiet tog i regeringsställning initiativ till en ny
storstadsutredning. Den blir en uppföljning till den förra
Storstadsutredningen som belyste förhållandena i mitten av
1980-talet. Syftet är att närmare analysera
bostadssegregationens utveckling under det gångna
decenniet och lyfta fram lyckade insatser som har gjorts
under perioden och som kan ge inspiration till framtida
åtgärder.
Det är också viktigt att människor med medicinska eller
sociala förturer ges möjlighet till lämplig bostad, trots att
kommunernas lagliga rätt att anvisa bostadssökande till
bostad försvunnit.
Till bostadspolitikens sociala dimension hör också
systemet med bostadsbidrag.
Det är ett system som visserligen är behäftat med en del
nackdelar. Inkomstprövningen bidrar bl.a. till höga
marginaleffekter för vissa grupper. Samtidigt är den
utjämnande effekten mycket stark. Särskilt i ett läge när
bostadssubventionerna sänks har bostadsbidragen en viktig
roll att fylla.
2.3 Bostadssubventionerna
Socialdemokraterna försökte i valrörelsen skapa ett intryck
av att stora summor skulle satsas på bostadssektorn om de
vann valet. Så blev inte fallet.
Det som skedde i höstas var framför allt att beslutet om
besparingar i bostadssubventionerna 1995--96 på
sammanlagt 2,5 miljarder revs upp. Samtidigt höjdes
fastighetsskatten.
Vi menar att höstens riksdagsbeslut var oklokt.
Räntebidragen belastar budgetförslaget för 1995/96 med
nästan 30 miljarder -- räknat i 12-månaderssiffror. I ett läge
när stora besparingar är nödvändiga för att få ner räntan är
det nödvändigt att minska dessa kostnader. Det kan noteras
att varje procentenhets sänkning av räntan för en
bostadslägenhet som är belånad till 1 miljon kronor betyder
minskade ränteutgifter med ca 800 kr i månaden. En
framgångsrik budgetsanering har alltså stora positiva
effekter på boendekostnaderna.
Mot den bakgrunden föreslår vi att bostadssubventionerna
sänks med en miljard per år under de kommande tre åren.
Det innebär en mindre belastning 1996 än det tidigare
riksdagsbeslutet. Vi föreslår att riksdagen hos regeringen
begär förslag i denna riktning. Besparingen bör kombineras
med justeringar i bostadsbidragen för att inte effekterna skall
bli för stora på utsatta grupper. Vi har reserverat ett utrymme
på totalt 200 milj.kr. för justeringar av bostadsbidragen av
de sammanlagt 3 miljarder vi vill spara. Nettoeffekten 1998
skulle alltså då bli 2,8 miljarder.
Vi vill i sammanhanget också nämna att folkpartiet avvisar
den sänkning av barnbidragen som regeringen föreslår.
Bostadssubventionerna har låg fördelningspolitisk
träffsäkerhet. Barnbidragen är däremot ett viktigt instrument
för att åstadkomma en viss utjämning mellan barnfamiljer
och barnlösa. Barnfamiljerna har dessutom drabbats hårdare
än andra hushållstyper av den ekonomiska krisen. Även mot
den bakgrunden är en besparing på bostadssubventionerna
mer motiverad än en sänkning av barnbidragen.
2.4 Bosparande
Den nya situationen på bostadsmarknaden har medfört att
behovet av en egen kapitalinsats vid bostadsförvärv blivit
större än tidigare.
Kravet på en ökad egen kapitalinsats vid bostadsköp är
positivt eftersom detta bidrar till att boendeekonomin blir
mindre känslig för förändringar i ränteläget.
Samtidigt kan dock minskade realinkomster för många
hushåll ha medfört att det blivit svårare för dem att bygga
upp ett eget bosparande. Det har därför funnits skäl att pröva
om detta skulle kunna underlättas från statsmakternas sida
utan att omfattande nya subventionssystem för den skull
byggdes upp.
Finansieringen av befintliga bostadsrätter och egnahem
ordnas för närvarande vanligtvis enligt följande.
Bostadsköparen får ett bottenlån i något av de särskilda
bostadsinstitut som finns för detta ändamål. Resterande
kapitalbehov får man täcka med egna medel.
Om de inte skulle räcka till får köparen ansöka om topplån,
främst i någon bank. Normalt har topplånet sämre villkor än
bottenlånet. Det kunde därför finnas skäl att underlätta
finansieringen av främst topplånet för hushåll som sparat till
en erforderlig kapitalinsats.
En sådan modell för bosparande har föreslagits av den
statliga utredningen om bosparande (SOU 1994:121). Ett
statligt stöd med en sådan inriktning bör ge de bästa
incitamenten för de hushåll som avser att förvärva egen
bostad att bospara regelbundet.
Bosparutredningens förslag innebär att stöd till bosparare
bör utgå i form av statliga kreditgarantier för lån för förvärv
av egen bostad. Garantierna avses utgå till såväl
nyproduktion som på andrahandsmarknaden på samma sätt
som för närvarande sker vid ny- och ombyggnad av bostäder.
Vi vill inte slutgiltigt binda oss för den tekniska
utformningen. Vi anser emellertid att ett förslag av den typ
som bosparutredningen lagt fram bör föreläggas riksdagen.
2.5 Hyressättningen
Hyreslagstiftningen har under lång tid varit föremål för
debatt.
Den nya hyresförhandlingslagen som gäller från 1 juli
1994 gör det möjligt för flera hyresgästföreningar att
samtidigt bedriva kollektiva hyresförhandlingar i samma
hus. Samtidigt gjordes det också möjligt för en hyresgäst att
själv förhandla och träffa avtal med hyresvärden. Folkpartiet
var pådrivande för att dessa reformer i liberal anda skulle
komma till stånd.
I den departementspromemoria som låg till grund för
propositionen föreslogs också två förändringar i
bruksvärdessystemet. Regeringen avvisade dem på goda
grunder.
Bruksvärdessystemet skall användas som det var tänkt när
det infördes. Det innebär att hyressättningen skall utgå från
lägenhetens bruksvärde; dvs. bland annat storlek, standard
och läge. Utvecklingen har nu lett till ett ökat
hänsynstagande till lägesfaktorn. Vi kan alltså i dag inte se
några behov att förändra lagstiftningen. Folkpartiet motsätter
sig införande av marknadshyror.
2.6 Allmännyttan
De allmännyttiga bostadsföretagen förvaltar en stor del av
landets bostäder. De har och kommer även i framtiden att ha
en stor betydelse för att tillgodose efterfrågan på den svenska
bostadsmarknaden. De allmännyttiga företagen bör
utvecklas så att de verkar på samma villkor som övriga
bostadsföretag. Finns det önskemål hos de boende att köpa
lägenheterna av de allmännyttiga bostadsföretagen skall
politikerna normalt inte lägga några hinder i vägen för en
ombildning till bostadsrätter.
2.7 Bostadsrätter
Bostadsrätten är en upplåtelseform som har fått oförtjänt
dåligt rykte den senaste tiden.
Bostadsrätten är en bra upplåtelseform för många
människor. Med en begränsad personlig insats får man ett
stort inflytande över förvaltning och drift av fastigheten. Ofta
kan det gemensamma ansvaret också skapa en värdefull
gemenskap i boendemiljön.
Ett mindre antal bostadsrättsföreningar har på senare tid
drabbats av betydande ekonomiska problem. Det handlar
oftast om relativt små föreningar vars lägenheter tillkom
under 80-talets överhettning när byggkostnaderna var som
högst. För många enskilda människor har situationen varit
mycket oroande.
Under den borgerliga regeringen vidtogs en rad åtgärder
för att komma till rätta med detta problem. SBAB fick de
resurser som krävdes för att de -- tillsammans med andra
långivare -- skulle kunna medverka till lösningar som
innebär att konkurser undviks. Reglerna ändrades så att
räntebidragen försvinner om en bostadsrättsförening går i
konkurs. Det ökar långivarnas vilja att hjälpa föreningarna
till förmånligare lån. Vidare togs kraven på de lån som ger
räntebidrag bort. En förening kan därmed t.ex. lägga ut sina
lån på de enskilda bostadsrättshavarna -- som därmed kan
göra avdrag för lånen -- utan att räntebidraget försvinner.
Vi noterar att socialdemokraterna nu valt att avstå från att
införa någon typ av bostadsrättsakut. Vi tolkar detta som att
de numera ansluter sig till den förra regeringens politik på
området.
Vår bedömning är att bostadsrätten även i framtiden
kommer att vara en bra upplåtelseform. Det hindrar inte att
det kan finnas skäl att också utveckla nya upplåtelseformer
där inslaget av ägande är starkare. Regeringen bör
återkomma i denna fråga med utgångspunkt från bl.a.
förslaget om ägarlägenheter.
3. Bygg, renovera och förvalta för framtiden
På grund av lågkonjunkturen och den stora produktionen
av bostäder och lokaler under slutet av 1980- och början av
1990-talet har vi generellt ett stort överskott på såväl
bostäder som lokaler. Det är dock stora skillnader mellan
olika regioner och även inom regionerna. På grund av den
rekordlåga bostadsproduktionen och hushållens förbättrade
ekonomi har tendenser till bostadsbrist börjat uppstå i
storstäderna.
Under överskådlig tid kommer nyproduktionen av
bostäder och lokaler inte i närheten av 1980-talets volymer
och därför kommer fastighetsföretagandet att domineras av
service, drift, underhåll och förnyelse av det aktuella
fastighetsbeståndet. Det finns i dag tiotusentals lägenheter
som är i behov av renovering. Tidigare ROT-bidragsregler
bidrog till att fastighetsägare medvetet lät fastigheterna
förfalla varefter de totalrenoverades. Reparationer och
ombyggnader måste ske på sätt som tar till vara husens
kvaliteter.
Kvalitet och boendemiljö blir allt viktigare delar inom
bostadssektorn. En rad förbättringar i regelverket kring
boendemiljön har skett under de senaste åren. Trots detta
kvarstår fortfarande en del problem.
Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks
av statsbidrag, sker inte sanering av radon i särskilt stor
omfattning. Förklaringen till det låga intresset hos
fastighetsägarna att vidta åtgärder i sina hus torde bland
annat vara oro för sänkning av marknadsvärdet. En åtgärd
för att öka radonsaneringen är att införa ett system med intyg
från kommuner om att hus inte befinner sig i ett riskområde
och inte är uppfört med radonavgivande material. En annan
åtgärd är att kommuner uppmanas att tillämpa
Socialstyrelsens råd för sanitär olägenhet mer strikt.
Regeringen föreslår i årets budget att radonbidraget skall
sänkas från 50 till 40 procent av kostnaderna. Därtill kommer
att den höjning av det maximala bidraget från 15 000 kr till
25 000 kr som den förra regeringen genomförde av
arbetsmarknadsskäl nu återtas.
Radonsanering är en utomordentligt angelägen åtgärd för
att förbättra inomhusmiljön. Vi avvisar därför regeringens
förslag om sänkt procentsats och föreslår också att den
maximala bidragsnivån får ligga kvar på 25 000 kr även efter
den 30 juni 1995. Vi bedömer att detta kan kräva ytterligare
20 milj.kr. i anslag -- räknat på 12-månadersbasis.
Den snabba ökningen av allergier är utomordentligt
oroande. Det råder ingen tvekan om att inomhusmiljön
spelar en viktig roll i detta sammanhang. Denna fråga
behandlas utförligt i folkpartiet liberalernas partimotion om
allergier.
Informationsteknologiutvecklingen ställer helt andra
egenskapskrav på bostaden. Fler människor får möjlighet att
arbeta hemma med datorer som är uppkopplade via telenätet
i stället för att resa till arbetsplatsen varje dag. Det innebär
att andra krav också måste ställas på utformningen av
bostäder så att de även har en god bostadsmiljö.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadssegregation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade
bostadssubventioner motsvarande sammanlagt 3 miljarder
kronor under åren 1996--98 samt justeringar i
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bosparande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att öka
radonsaneringen,
5. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om
radonbidraget, beslutar att bidragsnivån 50 % skall vara kvar,
6. att riksdagen beslutar att det maximala bidraget för
radonsanering skall vara 25 000 kr även efter den 1 juli 1995,
7. att riksdagen till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 55
miljoner kronor.
Stockholm den 25 januari 1995
Erling Bager (fp)
Lennart Fremling (fp)