Tre av riksdagens utskott, näringsutskottet,
arbetsmarknadsutskottet samt bostadsutskottet har tidigare
behandlat frågan kring elöverkänsliga personer.
Utan att på något sätt försöka göra en sammanfattande
kommentar kan man ändå kort konstatera att när det gäller
frågan om elektriska och magnetiska fält används uttryck
som: ''tas på stort allvar'', ''betonar vikten av forskning om
de elektromagnetiska fälten och dess effekter på
människor''.
Stödet och tilltron till de människor som upplever att de
har problem att vistas i miljöer, i hemmet, ute i naturen och
i arbetslivet, där de dagligen/ofta utsätts för kontakt med
elström, elvågor och närhet till kraftledningar, elinstrument
m.m. är från arbetsgivare och samhället inte så stort som man
skulle önska. Detta även om man ifrån samhällets sida har
vidtagit en del åtgärder.
Möjligheten att få bostadsanpassningsbidrag för att
elsanera sitt boende är liten, för att inte säga i det närmaste
obefintlig. Det är också få arbetsgivare som tar dessa
problem på allvar och är beredda att göra något utöver det
man har skyldighet till. Vissa kommuner har av välvilja och
förståelse för den berörde utbetalat stöd för drabbade
personer. I domstolsbehandling har fall avseende ersättning
enligt arbetsskadelagen blivit avslagna och torde nu utgöra
den allmänna rättspraxisen. Det kan få till konsekvens att den
som är drabbad får arbeta i samma miljö som problemen
uppstod i för att genomgå ett rehabiliteringsprogram.
Det finns många olika hypoteser om vad som är orsaken
till dessa människors bekymmer. Olika expertutlåtanden
finns, allt ifrån att problemen verkligen existerar, till att de
inte finns. Somliga anser att det handlar mer om människor
med psykiska eller andra problem. Olika behandlings- och
utredningsmetoder förekommer och det känns som om att
frågan är precis så komplicerad som den verkar.
Själva begreppet elöverkänslighet är i sig inte entydigt och
symtomen kan vara många som t.ex. hudbesvär, hettningar,
trötthet etc. Förekomsten av dessa olika symtom varierar
mellan patienterna och varierar också över tid. Det borde
vara möjligt att upprätta handlings- och åtgärdsprogram som
stöd till kommuner och arbetsgivare för dem som har
problem med elöverkänslighet.
Med sakliga upplysningskampanjer skulle man också
kunna sprida kunskap. Ett förstärkt konkret samarbete
mellan forskningen och arbetslivets organisationer samt
patientföreningarna skulle föra den här frågan betydligt
framåt. I dag finns inte ens någon sammanställning av hur
många personer som är berörda av dessa problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om problematiken med elöverkänslighet.