Motion till riksdagen
1994/95:Bo218
av Inger Lundberg och Nils-Göran Holmqvist (s)

ROT-åtgärder inom bostadssektorn


I nedanstående motion redovisar vi åtgärder för att öka
sysselsättningen inom byggnadssektorn. Det gäller dels
behovet av aktiveringsregler liknande de som finns i RBF-
stödet, dels att redogöra för svårigheterna för ägare av
flerbostadshus, där reglerna för ansökan om ROT-stöd är för
kort. Vi menar också att ROT-stödet skall utformas så att det
blir neutralt mellan olika fastighetsägare.
Byggarbetsmarknaden är kanske den del av
arbetsmarknaden som har drabbats hårdast av
lågkonjunkturen. Problemen riskerar att leda till
återverkningar inom byggsektorn en lång tid framöver.
Trots att budgetpropositionen ger viktiga bidrag till tillväxt
och ökad sysselsättning är risken uppenbar att
byggnadssektorn också de närmaste åren kommer att vara
hårt utsatt och beroende av effektiva stimulanser för att
motverka massarbetslöshet och förhindra att viktig
produktionskapacitet slås ut. Om stora delar av
produktionskapaciteten slås ut riskerar även en måttlig
konjunkturuppgång i byggproduktionen under en
kommande högkonjunktur att leda till överhettning och
snabbt stigande byggpriser.
Av propositionen framgår allvarliga risker för ett fortsatt
lågt kapacitetsutnyttjande inom bostadssektorn. Det är därför
angeläget att finna vägar för att så långt möjligt stimulera
reparationer och ombyggnader inom bostadssektorn de
närmaste åren.
RBF-stödet spelar viktig roll för sysselsättningen
Det RBF-stöd, som den borgerliga regeringen avvecklade
i maj 1994 gav med mycket begränsade insatser från staten
ett viktigt incitament till bostadsförbättringar och angelägna
sysselsättningsskapande åtgärder. Det är därför angeläget att
riksdagen ändrar beslutet om avveckling av RBF-stödet eller
beslutar om ett nytt stöd som ger motsvarande effekter.
RBF-stödet tillkom för att stimulera angelägna
bostadsförbättringar och avsåg att ge lika förutsättningar för
olika ägar- och upplåtelseformer. Det är därför utformat som
ett ''skattekompenserande'' räntebidrag på för närvarande 20 % 
av återstående räntebidragsunderlag.
Den största fördelen med RBF-stödet är att
fastighetsägaren genom särskilda bokföringsregler
(balanspost) kan lånefinansiera förbättringsåtgärderna och
därigenom fördela kostnaderna över tiden. Balansposten får
högst motsvara det återstående bidragsunderlaget, vilket
skrivs ned under 10 respektive 20 år, beroende på
ombyggnadernas ekonomiska livslängd.
Beslut i riksdag och regering
Regeringen föreslog i budgetpropositionen 1992/93 att
räntestödet till nya underhålls- och reparationsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus skulle slopas för åtgärder efter
den 11 januari 
1993. Bostadsutskottet hävdade dock, vid
behandlingen av regeringens förslag, att om RBF-stödet
avvecklades i rådande arbetsmarknads- och konjunkturläge
skulle det kunna leda till ytterligare arbetaslöshet inom
byggsektorn i ett redan mycket ansträngt läge. Därför ansåg
utskottet i likhet med finansutskottet att RBF-stödet inte
borde avvecklas utan behållas under åren 1993 och 1994.
Bostadsutskottets överväganden redovisas i betänkande
1992/93:BoU10:
En omfattande reparations- och underhållsverksamhet har
under de senaste åren erhållit RBF-stöd. Under de tre senaste
budgetåren har investeringsvolymen för sådana åtgärder
överstigit fyra miljarder kronor för vart och ett av åren.
Verksamheten sysselsätter ett stort antal byggnadsarbetare,
hantverkare m.fl. Som framhållits såväl i de ovan behandlade
motionerna som i skrivelser m.m. som tillställts utskottet
skulle en avveckling av RBF-stödet i rådande
arbetsmarknads- och konjunkturläge riskera att drastiskt
minska omfattningen av denna typ av reparations- och
underhållsåtgärder som idag erhåller RBF-stöd. Detta skulle
kunna leda till ytterligare arbetslöshet inom
byggnadssektorn i ett redan mycket ansträngt läge. Mot
denna bakgrund anser bostadsutskottet, liksom
finansutskottet, att RBF-stödet inte nu bör avvecklas utan
behållas under åren 1993 och 1994. Ett riksdagsbeslut i
enlighet med bostadsutskottets ställningstagande innebär att
bidragsgivningen till RBF-åtgärder bör fortgå enligt
nuvarande regler.
Utskottets ställningstagande vad gäller RBF-stödet
innebär att frågan om hur reparations- och
underhållsåtgärder i det aktuella bostadsbeståndet skall
finansieras i ett längre perspektiv inte nu behöver avgöras...
Riksdagen följde utskottets förslag. Beslutet måste enligt
vår mening tolkas så att frågan om eventuell avveckling av
RBF-stödet sköts på framtiden. Ett samlat grepp på
finansieringen av reparations- och underhållsåtgärderna
skulle tas senare.
Trots detta fattade regeringen i maj 1994 beslut om att
stödet skulle avvecklas vid utgången av 1994. I korthet
innebär det att ansökan om RBF-stöd skulle ha lämnats in
senast den 31 december 
1994 och åtgärderna slutföras inom ett år.
Riksdagen gavs sålunda aldrig tillfälle att behandla frågan
om stödet till underhålls- och reparationsåtgärder i ett längre
perspektiv.
RBF-stödet ger investeringar på fem miljarder kronor
RBF-åtgärderna gav under 1993 en investeringsvolym om
cirka 5 miljarder 
kronor. Av detta står byggmomsen för en miljard.
Volymen motsvarar mellan 6 000 
och 12 000 
arbetstillfällen inom bygg- och byggmaterialsektorn.
Räntestödet kan för år 1993 beräknas till runt 110 miljoner
kronor.
Avvecklingen av RBF-åtgärder innebär att
aktiveringsmöjligheterna försvinner. Därmed försvinner
också möjligheterna att lånefinansiera åtgärderna. Minskad
betalningsförmåga hos hyresgästerna betyder att det inte
finns utrymme för en mycket stor hyreshöjning för att
finansiera åtgärderna genom direkta uttag på hyrorna idag.
Hyresvärdarna tvingas därför till kraftiga nedskärningar av
planerade underhållsåtgärder.
De kommunala bostadsföretagen står för cirka tre av de
fem miljarder investeringsvolymen omfattar. Deras
förutsättningar att finansiera åtgärderna sedan RBF-stödet
avvecklats förändras inte av att de är konventionellt
beskattade fr.o.m. 1994. Företagen är självkostnadsföretag
och deras hyror bestäms med inriktning på ett långsiktigt
nollresultat. Därmed finns inte skattepliktiga överskott som
kan reduceras genom nya avdragsmöjligheter. Om företagen
skulle finansiera reparationer och underhåll helt och hållet
med hyresmedel skulle hyrorna behöva höjas med 400
kr/månad. Först därefter skulle avdragsmöjligheterna få
någon effekt. En hyreshöjning av denna omfattning är
självklart omöjlig idag.
Vi vill sammanfattningsvis framhålla att RBF-stödet är ett
kostnadsmässigt begränsat stöd som ger ett mycket stort
bidrag till sysselsättningen. Här om någonstans kan man tala
om ett effektivt stöd. Bara genom ökade momsintäkter
ger en satsning på RBF-stöd ett positivt finansiellt netto på
statsbudgeten. Därtill kommer de minskade kostnader för
arbetslösheten som RBF-stödet innebär.
ROT-bidragen måste utformas med hänsyn till
planeringstiden inom större ombyggnadsprojekt
Höstriksdagens beslut om ROT-bidrag var ett viktigt steg
för att stimulera till ombyggnad och upprustning av bostäder.
Enbart hos de kommunala bostadsföretagen är omkring
185 000 lägenheter (20 %) 
i behov av ombyggnad före sekelskiftet.
Det finns starka både kortsiktiga sysselsättningsskäl och
långsiktiga kapacitetsskäl till aktuella ROT-åtgärder. I ett
kärvt statsfinansiellt läge där endast begränsade åtgärder kan
avsättas till stödet är det särskilt angeläget att detta utformas
så att det ger största möjliga effekt.
De tre stödformerna för RBF som riksdagen fattade beslut
om i höstas fick på en punkt en olycklig utformning. Av
riksdagsbeslutet framgår att åtgärderna skall påbörjas senast
i september 1995 och avslutas senast under år 1996. Risken
är uppenbar att de snäva tidsramarna innebär att ett i övrigt
bra förslag riskerar att få otillräcklig effekt på grund av de
snäva tidsramarna.
För villaägare kan säkert de snäva tidsramarna vara till
fyllest och också bidra till att sedan länge diskuterade
ombyggnader nu kommer till stånd.
Däremot är situationen annorlunda för större
fastighetsägare. Den typ av ombyggnadsprojekt och
reparationsåtgärder som stöden är avsedda att bidra till
kräver i allmänhet lång framförhållning och omfattande
planeringsarbete och förberedelser. Processen innefattar
bland annat projektering, samråd med
hyresgäster/bostadsrättshavare, bygglov, upphandling etc.
Alla som har insikt i branschen inser att tiden fram till den
30 september i år är alldeles för kort för att fastighetsägarna
ska ha tid att i bred skala få igång nya projekt.
Den korta tidsfristen innebär inte att dessa bidrag inte
kommer att sökas av hyresvärdar och bostadsrättsföreningar.
Problemet är att flertalet ansökningar kommer att avse
projekt som redan nu är planerade och ändå skulle ha satts
igång under 1995. Stödet ger förvisso ett välkommet bidrag
till dessa projekt, men kommer inte att kunna uppfylla syftet
att bidra till att sätta igång helt nya projekt och därmed
faktiskt leda till ökad sysselsättning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för aktivering som ger
möjlighet till lånefinansiering av investeringar i reparations-
och underhållsåtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de tre bidragen till ROT-åtgärder
inom bostadssektorn.

Stockholm den 23 januari 1995

Inger Lundberg (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)