Riksdag och regering har i tidigare konjunkturnedgångar
stimulerat bostadsproduktionen i vetskap om att en
fungerande byggindustri är den motor för hemmamarknaden
som ger positiva följdeffekter i snickeri-, möbel-, sanitets-
och vitvarubranscherna. Ett byggnadsarbete brukar man
beräkna ger tre till fyra ytterligare arbetstillfällen.
Vi har befunnit oss i en konjunktur som kan jämföras med
30-talets depression. I detta läge har den borgerliga
regeringen bedrivit en ideologiskt enögd politik och alltför
snabbt och okänsligt skurit i bostadssubventioner och
bostadsbidrag. Målsättningen har varit att 80 miljarder i stöd
skulle försvinna under en tioårsperiod. Resultatet för
byggandet i vårt land har blivit en katastrof. Från 1991 till
1994 minskade nyproduktionen av antalet lägenheter med 89
procent. Ombyggnationen gick ner. Nybyggnation för
kontors- och butiksändamål är i dag borta. Hela byggsektorn
utgjorde drygt 16 procent av BNP 1990. 1994 minskade den
till 11 procent. Faktum är att det inte byggts så litet sedan
krigsåren 1941. Då skapades 17 000 lägenheter i
totalbeståndet mot omkring 8 000 1994. Sveriges byggras
slår hårdare mätt i andel av BNP än Finlands förlust av
östhandeln. Över 30 000 personer har sedan början av 90-
talet lämnat byggbranschen. En tredjedel av dessa har gått ut
i arbetslöshet.
Trähusbranschen är på väg att duka under.
Småhusbranschens kräftgång har varit snabbare och
brutalare än vad teko- och varvsindustrins en gång var. I
början av 90-talet producerades 25 000 lägenheter i småhus
per år. 1994 var man nere i 1 700 och 1995 väntas det bli
ännu färre att döma av branschens orderingång under hösten
1994. Jönköpings län, speciellt Vetlanda kommun, är hårt
drabbat av arbetslöshet genom den utslagning av
trähusindustrin och snickeribranschen som ägt rum. Risk för
ytterligare företagsnedläggningar kan inte uteslutas under
1995. Enbart i Vetlanda kommun har 900 arbetstillfällen
försvunnit på 90-talet i småhusindustrin.
Ingen verklig ljusning kan skönjas före 1996 trots att en
konjunkturuppgång kunnat konstateras under senare delan
av 1994. Förklaringen ligger i de långa ledtiderna mellan
planering och produktion. 1994 byggdes hus färdiga som
planerades 1992 och påbörjades 1993. Redan i dag finns ett
uppdämt behov av lägenheter, 75 000 ungdomar har i dag
inte flyttat hemifrån för att de saknar arbete och trygg
försörjning.
När byggkonjunkturen vänder kommer kunnande och
kapacitet att vara otillräckliga för att möta efterfrågan.
Kostnaderna för att ta igen det förlorade blir höga och
flaskhalsproblem uppstår. I sista hand drabbas köparna.
Redan i dag går för övrigt en del produktionsutrustning på
export. Byggandet måste planeras för en långsiktig och jämn
produktion. Det får inte tillåtas sjunka under en sådan nivå
att den långsiktiga utvecklingen för framtiden skadas.
Husbranschen har inte klarat de våldsamma
tvärvändningarna i förutsättningarna som ägt rum på 90-
talet. Vi efterlyser därför en skyndsam analys följt av ett
åtgärdsprogram. Utvärderingen av effekten av minskade
räntesubventioner bör göras och förslag om ett
investeringsbidrag till bostäder motsvarande halva momsen
mot att arbetslösa tas i anspråk bör utredas. Småhusindustrin
får hjälp -- samtidigt som en samhällsekonomisk vinst görs.
Ytterligare stöd till exportsatsningar skulle kunna utgöra en
del i detta program.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av analys och åtgärder för
småhusindustrins framtida utveckling.
Stockholm den 24 januari 1995
Catarina Rönnung (s)
Åke Gustavsson (s)