Under den senaste mandatperioden genomfördes omfattande förändringar av bostadspolitiken. Det finns fog för att tala om ett bostadspolitiskt systemskifte. Samtidigt försämrades det allmänna ekonomiska läget på ett sätt som leder tankarna till depressionsåren på 1920-talet.
Förändringarna i bostadspolitiken har drabbat alla upplåtelseformer, inte minst småskalig privat hyresförvaltning. Tydligast syns förändringarna i bostadsrättsföreningar producerade från mitten av 1980- talet. Här finns inga möjligheter att utjämna kostnadsökningarna över ett större bestånd.
Dessa nya bostadsrättsföreningar har tvingats acceptera både ordinarie minskningar av räntebidragen och mycket kännbara extra indragningar. Till detta kommer att kreditinstituten avsevärt ökat sina räntemarginaler. Därutöver börjar också fastighetsskatt utgå inom de närmaste åren. De sammanlagda effekterna av dessa förändringar är synnerligen stora. Smärtgränsen är överskriden för stora grupper av boende i dessa föreningar.
Boverket har i sin senaste anslagsframställan givit en mycket dyster prognos för de berörda bostadsrättsföreningarna. Gällande långsiktiga villkor för subventioner och beskattning är inte förenliga med förväntad utveckling av betalningsförmågan. Korrigeringar i regelsystemen är ofrånkomliga om en omfattande våg av konkurser skall kunna undvikas.
Regeringen har aviserat att en parlamentarisk utredning tillsätts inom kort. Det får förutsättas att den bl.a. får studera problemen för de här nämnda bostadsrättsföreningarna. Detta initiativ att söka brett stöd för en reformering av bostadspolitiken är värt allt stöd. Tillkomsten av denna utredning får inte betyda att det arbete som kreditinstituten påbörjat för att stabilisera ekonomin i bostadsföretag i kris avstannar. Följden av ett sådant dröjsmål riskerar att bli att bostadsrättsföreningar med problem successivt hamnar i en olöslig akut situation.
Det är mot denna bakgrund angeläget att regeringen söker finna tillfälliga stödformer för att undvika att de mest akuta fallen hamnar i obeståndssituationer innan utredningen hunnit slutföras och ge resultat.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga lösningar för krisdrabbade bostadsrättsföreningar.
Stockholm den 24 januari 1995 Ingrid Andersson (s) Björn Kaaling (s) Barbro Andersson (s) Thomas Östros (s) Tone Tingsgård (s)