Företagen erhåller föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen om riskförebyggande åtgärder. Det vill säga att företagen är skyldiga att ta reda på vad och vilka arbetsplatser eller -- moment som kan innebära risk för en olycka eller tillbud. Dessa risker skall sedan åtgärdas.
Människor med symtombild på elöverkänslighet har haft svårt att göra sina röster hörda och att få hjälp. De elöverkänsliga personer som i dag åter är i arbete och klarar av tillvaron i samhället har fått hjälp med elsanering av arbetsplatser och sin hemmiljö av arbetsgivare, kommuner och anhöriga.
''Välviljan'' hos kommuner och arbetsgivare, personens sociala status i samhället, och var man bor i Sverige har ofta varit av avgörande betydelse om vederbörande fått hjälp eller inte. De personer som inte fått någon hjälp är oftast tvingade till sjukskrivning, eftersom de inte kan vistas i den befintliga elmiljön.
Att vara sjuk och svag, att tvingas bo i husvagn och att inte kunna tala i telefon är verklighet för många elallergiker. I värsta fall ställer ingen inom kommunen, vårdcentralen, försäkringskassan, socialkontoret, energiverket eller fastighetskontoret upp. Ofta bemöts den elöverkänsliga personen med orden ''det är inte vetenskapligt bevisat'', men där elsanering genomförts, av personer med tillräcklig kunskap på området, har den givit mycket bra resultat.
Socialstyrelsen har genom ett yttrande samt ett regeringsbeslut den 19 november 1992 gett Boverket i uppdrag att gå ut med rekommendationer till kommunerna att inte bevilja bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga personer ''för det är ej vetenskapligt bevisat''.
Att forskningen ännu inte har svar på frågorna kring elöverkänslighet fritar inte samhället från ansvar att redan nu hjälpa dem som drabbats. Det behövs bl.a. kartläggning av om elallergi kan klassificeras efter symtombild och känslighet. Dokumentation och analyser av erfarenheter ''ute på fältet'' bör tas tillvara vad gäller elsanering, såväl hemma hos drabbade, på arbetsplatser, som av fordon, och av apparater etc. Hudanalyser bör göras efter elexponering med den metodik som utvecklats vid enheten för Experimentell Dermatologi vid Karolinska Institutet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet.
Stockholm den 22 januari 1995 Karl Hagström (s)