I ett tiotal år har riksdagen varit medveten om att systemet
med statliga bygg- och bostadssubventioner inte är hållbart.
1991 beslutade riksdagen att införa ett räntelånesystem som
innebar att man sköt räntebetalningarna delvis på framtiden.
Systemet byggde outtalat på en inflationsförväntning och
revs upp av riksdagens nya majoritet samma höst. Regering
och riksdag har därefter fullföljt intentionerna att successivt
fasa ut räntesubventionerna men utan att ta hänsyn till
konsekvenserna för högt belånade bostadsfastigheter byggda
under det senaste decenniet. Man kan säga, att staten ensidigt
brutit ett avtal; en ''garanterad'' räntesubvention uppfattas
just som en garanti och bostadsägare och
bostadsrättsföreningar har litat på staten. Detta har också
påpekats av Marknadsdomstolen.
Problemets kärna är den höga räntan och den har man inte
angripit. Vi menar att det finns skäl att pressa räntan specifikt
i bostadssektorn genom såväl lagstiftning som
marknadsstyrande åtgärder.
Utredning om bosparande
Med avstamp i utredningen om bosparande (SOU
1994:121) föreslår Miljöpartiet de Gröna att regeringen
utreder vilka verksamma åtgärder som kan reducera räntorna
i lån kopplade till bosparande. Utredningen tar vällovligt upp
just ett ökat bosparande, men berör inte på något sätt räntans
avgörande betydelse.
Utan att här förlänga texten med analyser av den
bostadsekonomiska sektorn, vilka säkert är kända för
berörda bostadspolitiker och sakkunniga, vill vi anföra två
vägar till räntesänkningar.
Borgensgaranti/räntesänkning
Om staten inför en borgensgaranti kopplad till bosparande
så har långivarna (bankerna) fått en markant ökad säkerhet
(om de trots erfarenheten från räntesubventionerna väljer att
lita på staten). Riksdagen bör därför, efter utredning,
överväga att lagstifta om en generell reduktion av gällande
marknadsräntor när det gäller bosparlån.
Bausparkassen och JAK
Bosparutredningen uppmärksammar de tyska
byggsparkassorna (Bausparkassen), som framgångsrikt med
mycket låga in- och utlåningsräntor, och enligt
kedjebrevsmetoden, fungerat sedan 1920-talet. Man har
också studerat den svenska motsvarigheten, JAK (jord,
arbete och kapital), en ekonomisk förening som arbetar för
räntans avskaffande (efter ungefär samma principer som det
tyska systemet, men mer radikalt) och som har växt
rekordartat under de senaste årens ränteoro.
Det nya bosparandet
Det borde vara möjligt att genom statliga initiativ pröva en
utveckling mot en räntefri zon inom bostadssektorn.
Förutsättningen är en vilja hos tillräckligt många människor
att genom bosparande med låg eller ingen ränta skapa ett
öronmärkt bostadskapital för vilket man inte kräver normal
avkastning. Bostadskapitalet skall förvaltas på sådant sätt att
bostadskostnaderna fördelas jämnt mellan alla generationer
av boende. Kan förslaget presenteras klart och tydligt,
kommer solidariteten mellan människorna i vårt land att
bjuda många att ansluta sig till ett sådant sparande och
lånande.
Ekologiska förtecken
Till ett sådant bosparsystem vill Miljöpartiet de Gröna
också bifoga krav på att ny- och ombyggnationer skall göras
efter ekologiska grundprinciper vad gäller byggmetoder och
material.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
åtgärder för att sänka räntan i bostadssektorn enligt
motionens intentioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ekologiska grundprinciper
skall gälla vid om- och nybyggnationer.
Stockholm den 23 januari 1995
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Per Lager (mp)
Barbro Johansson (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)