Enligt tillgängliga uppgifter är 25 % av småhusen
uppvärmda via vedbränsle. Rätt utnyttjad och med rätt
utrustning är vedeldningen en betydande resurs både för den
enskilde villaägaren och för samhället. Med rätt teknik,
utrustning och bränsle är denna uppvärmningsform bekväm,
miljöriktig och ekonomisk.
I realiteten innebär vedeldningen i våra samhällen en
tilltagande miljöfara med negativa konsekvenser på olika
områden. Miljö- och hälsoskyddsansvariga i landet och
brandskyddet registrerar fler och fler incidenter och
klagomål baserade bl.a. på allergikänslighet.
Vad är det då som håller på att gå snett i en
uppvärmningsform som har gamla anor i landet?
Problemen kan anges vara följande.
1. Det finns i landet ca 450 000 pannor/eldstäder. Enligt
undersökningar är 97 % av dessa direkt miljöfarliga. De
släpper ut stora mängder sot, tjära, kolväten och
kväveoxider. Inte ens gamla oljepannor som eldas med olja,
är så miljöfarliga.
2. Olämplig råvara användes vid eldning, vanligaste felet
är att veden innehåller för hög grad av fuktighet. Förbränning
av sopor torde också förekomma.
3. Flertalet av bränsleanläggningarna är inte försedda med
ackumulatortank.
4. Problemen kan förvärras av topografin i samhället --
röken kan bli liggande kvar och leder vid vindstilla lägen,
främst under vintertid, till att inversion förekommer.
En bild av vedeldningens luft- och miljöpåverkan kan vara
det årliga utsläppet av kolväten, som för landet beräknas
uppgå till 130 000 ton -- det är lika mycket som utsläppen
från vägtrafiken!
Värre är det med att vedeldning, på olämpligt sätt, innebär
utsläpp av cancerogena ämnen i en utsträckning som icke är
försumbar. Enligt en tidigare rapport till regeringen kan
cancerogena ämnen i vissa områden bli signifikant höga.
Nivåerna kan ge upp till 500 cancerfall per år. Om all
energianvändning i landet hade samma höga cancerfrekvens
skulle det betyda 10 000 cancerfall per år.
Det förefaller som om kommunernas ansvariga på området
har betydande svårigheter att agera på sätt som löser de oftast
konfliktfyllda situationer som kan råda i mindre samhällen
med samlad bebyggelse. Dagens lagstiftning räcker inte till
som instrument för kommunerna att t.ex. kräva bästa möjliga
teknik -- vilket innebär miljögodkända pannor eller
tillräckligt stor ackumulator.
Det är alltså nödvändigt att komma till rätta med
vedeldningens hälso- och miljöfaror, inte att motverka en
uppvärmningsform som är naturlig i Sverige och som
reducerar oljeberoendet.
För att kommunerna skall komma någon vart måste
lagstiftningen formuleras så att kommunerna får effektiva
styrmedel. I särskilt känsliga bebyggelseområden måste
kommunerna också våga gå in och förbjuda vedeldning,
möjligen med undantag för s.k. braskaminer.
Det är piskan. Moroten måste bli att villaägare stimuleras
att skaffa ny och riktig utrustning, genom någon form av
ROT-bidrag, eller att staten går in med räntegarantier till dem
som investerar i miljögodkända vedpannor. Tekniken kan i
sammanhanget förfinas ytterligare genom filter och annan
liknande utrustning som idag finns tillgänglig på marknaden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av gällande lagstiftning
på området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ombyggnadsbidragen även
skall omfatta pannutrustning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten bör ge räntegarantier till
dem som investerar i godkända pannor.