med anledning av prop. 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m.
Inledning
I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen,
naturresurslagen samt naturvårdslagen i syfte att stärka och
utveckla planeringsinstrumentets potential som
arbetsredskap för arbetet mot ett ekologiskt hållbart
samhälle.
Översiktsplanens roll betonas. Ovanstående mål ska nås
framförallt genom att översiktsplanens roll förstärks som
planinstrument, kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
utvidgas, skyddet av allmänna intressen som exempelvis
bevarande av grönområden stärks, ett ökat
medborgarinflytande i planprocessen säkras och ökade
möjligheter till att bevara värdefulla kulturmiljöer införs.
Vidare införs krav på upprättande av rivningsplan för att
därigenom underlätta återanvändning och återvinning av
rivningsmaterial.
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att för att
åstadkomma kretsloppstänkande och former för en hållbar
samhällsutveckling finns en ännu outvecklad potential i den
kommunala samhällsplaneringen och framförallt i den
översiktliga fysiska planeringen. Den fysiska planeringen
bör kunna beskriva komplexa samband och tydliggöra
effekter av olika handlingsalternativ i ett mer övergripande
perspektiv. Det är därför positivt om översiktsplanen kan
utvecklas till ett av de grundläggande instrumenten i det
lokala miljöarbetet.
När det gäller skyddet av grönstrukturer kring och i tätorter
menar vi att de nuvarande förslagen är otillräckliga och
diskuterar därför i det följande förslag till ökat skydd för
dessa.
Propositionen berör också plan- och byggutredningens
(1994:36) förslag till förbättrad tillgänglighet i den offentliga
miljön för personer med nedsatt rörelse- och
orienteringsförmåga, men lämnar inga förslag på området.
Kristdemokraternas ståndpunkter i dessa frågor redovisas
också i det följande.
Tätorternas grönområden
Med grönområden i och i anslutning till tätorter avses all
mark som inte är bebyggd eller hårdgjord, dvs skogs- och
andra naturområden, parker, alléer, trädgårdar, gårdar till
flerbostadshus, kyrkogårdar, vägimpediment osv.
Grönområdena fyller en mängd funktioner samtidigt. Som
rekreationskälla kan inte tätortsnära natur värdesättas nog.
Den ger människor avkoppling och omväxling, möjlighet till
motion, utgör naturliga mötesplatser för vuxna och
lekplatser för barn och är därför socialt viktiga. De estetiska
och kulturhistoriska värden som är knutna till många
grönområden bidrar till en god livsmiljö och till att stärka
områdens identitet. Grönområdena är också viktiga för det
lokala klimatet, de har en betydande renande funktion och är
viktiga för den biologiska mångfalden. Större värdefull
tätortsnära natur fyller en viktig funktion för naturstudier och
skogsmulleverksamhet. I varje exploaterad region krävs ett
inslag av naturliga ekosystem för att människans artificiella
system ska kunna fungera smidigt. I propositionen pekas
också på den betydelse grönstrukturerna har för att rena
dagvatten, en funktion som bör kunna nyttjas bättre än idag.
Samtidigt utsätts grönytorna för betydande hot.
Tätortsutbyggnad, infrastrukturutbyggnad etc tar successivt
allt större del av grönområden och annan obebyggd mark i
anspråk. Varje exploatering kan uppfattas vara av begränsad
betydelse, men sammantaget över en längre period ger de
enskilda åtgärderna konsekvenser som inte är överblickbara
vid en bedömning av det enskilda exploateringsärendet.
Denna utveckling utgör ett hot mot grönområdena och
minskar deras långsiktiga värde och funktion. Att i den
översiktliga planeringen utöka möjligheterna till
sammanhängande system av naturområden i stadsbygden
bidrar dock till att öka värdet av hela systemet.
I propositionen föreslås att kommunerna ska ges möjlighet
att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela
skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter eller
allmänna arbetsplatser. Krav ska också ställas på att områden
med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till
behovet av parker och andra grönområden. Vi utgår från att
det utvidgade kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
kommer att genomföras bl.a. för att belysa hur
grönstrukturerna i tätorten påverkas som konsekvens av
olika planeringsalternativ.
Inför ''bubblor'' för grönområdena!
En grundläggande anledning till svårigheten att skydda
grönområden ligger i det förhållandet att
exploateringsintressen i städer och tätorter är starkare än
bevarandeintressena. Därför bör krav ställas på
kompensationsåtgärder och detta föras in i plan- och
bygglagen. Det ska vara möjligt att kräva av exploatören, att
den skada som åsamkas naturen vid exploateringen ska
kompenseras med ersättningsområden och /eller
motsvarande förbättring i ett närliggande område. Detta ska
ställas som krav för beviljande av bygglov. På detta sätt ges
naturen ett värde som exploatören inte har rätt att förstöra
utan att ge kompensation för det. Denna teknik används i
Tyskland och finns inskriven i Tysklands naturskyddslag.
Kravet på ersättningsområden ska innebära att den totala
grönytan sammantaget inte minskar.
Stärkt skyddsinstitut för ''gröna kilar'' och
''grönbälten'' -- inför ''grönområdesreservat''
Förslaget om kompensationsmark vid exploatering är dock
inte tillräckligt. Kommunen bör kunna planera för bevarande
av grönstrukturer som är av särskild vikt för den biologiska
mångfalden. S.k. gröna kilar och grönbälten brukar
framhållas i detta sammanhang. Exempelvis Stockholm och
Örebro har byggts så att värdefulla grönytor finns idag. Ofta
utgör de obrutna spridningskorridorer för växter och djur
från kringliggande landsbygd. Dessa spridningskorridorer
kan vara smala, korsade etc. men även dessa bältens svagaste
länkar är dock av stor betydelse för spridningsfunktionen
inom hela ekosystemet. Trots att de svaga delarna i de gröna
kilarna i allmänhet inte har särskilt höga naturkvalitéer i
övrigt är det alltså av största vikt att försöka bevara dessa
partier så intakt som möjligt.
Det är därför angeläget att i översiktsplanearbetet kunna
planera för bevarande/utvecklande av grönområdena på ett
ur ekologisk synvinkel strategiskt sätt. Ett nytt skyddsinstitut
bör därför införas för att hitta en tillräckligt stark skyddsform
för ovan nämnda grönstrukturer, ett skyddsinstitut som i
styrka ligger någonstans mellan nationalstadspark och
skyddsbestämmelser.
En utredning bör tillsättas för att hitta formerna för ett
sådant skyddsinstitut. En möjlig väg skulle kunna vara att för
beslut om exploatering, som naggar i de gröna bälten och
gröna kilar som enligt den kommunala översiktsplanen skall
skyddas, skall det krävas beslut av två kommunfullmäktige
med ett mellanliggande val. Kristdemokraterna förespråkar
att denna eller liknande modeller utreds. Det är angeläget att
behålla ansvaret på kommunal nivå.
Stärkt kunskapsförsörjning prioriterat
Kunskaperna om betydelsen av natur- och grönområden i
vardagsmiljön måste öka. En helhetsbedömning av
grönområdena är av vikt för arbetet med skydd och
säkerställande av dessa områden i städer och tätorter. En
samlad kunskap behövs i varje kommun. En stärkt roll för
dessa frågor vid översiktsplanearbetet är en garant för en
förbättrad kunskapsbild. Av avgörande betydelse för att
kunna hävda grönområdenas skydd är att dessa är väl kända
och respekterade av dem som har intressen i och ansvar för
markanvändningen.
Länsstyrelsernas stödjande funktion nämns i
propositionen. Ett lyckat arbete med att uppnå en ekologiskt
hållbar bebyggelseutveckling förutsätter att
kunskapsuppbyggnaden fungerar på alla nivåer. För att
avhjälpa ev. brister vad gäller uppföljningen av
lagändringarna i denna proposition är det nödvändigt att en
utvärdering äger rum senast under nästa mandatperiod. Ev.
luckor vad gäller kunskapsuppbyggnad måste dock kunna
åtgärdas snabbare än så.
Förbättrad tillgänglighet i den offentliga miljön
Tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga är ett viktigt allmänt intresse -- och en
förutsättning för att alla ska kunna delta i samhällslivet. Det
betyder mer konkret att man ska kunna delta i arbetsliv och
kulturliv och kunna tillgodogöra sig undervisning och
samhällelig och kommersiell service oberoende av
funktionshinder. Mot bakgrund av det ökade antalet äldre
blir dessa frågor allt viktigare.
Sverige har i en internationell jämförelse kommit långt i
arbetet för att få till stånd ett handikappanpassat samhälle.
Det gäller inte minst vid nybyggnation av bostäder.
Skärpningarna i och med PBL 1987 har inneburit en markant
förbättring också när det gäller tillgänglighet till fastigheter
som efter detta år genomgått större renoveringar. Detta är
inte minst viktigt för personer som drabbas av handikapp
senare i livet. Dessa ges möjlighet att bo kvar i invanda
miljöer, mycket tack vare att det ställts generella krav på
handikappanpassning.
Byggstandardiseringen har nyligen arbetat fram en
standard, SS 91 42 21 (3), för vissa delar av bostaden.
Boverkets nya byggregler (BBR 94) anger kriterier för
tillgänglighet i bostadsrum i icke bindande allmänna råd. Det
är angeläget att dessa allmänna råd utvidgas till att också
omfatta publika lokaler, arbetsplatser, tomtmark och
allmänna platser. Det krävs också standarder för att förbättra
tillgängligheten för personer med nedsatt
orienteringsförmåga. Redan idag är det faktiskt så att
kommunerna har ansvar för tillgängligheten till allmänna
platser i enlighet med PBL. I förarbetena till PBL anges
vikten av att kommunerna inventerar behoven i kommunen
och upprättar en tillgänglighetsplan. En del kommuner
arbetar på detta sätt sedan flera år.
Mot bakgrund av detta förefaller propositionens indirekta
avslag på förslagen i utredningen Miljö och fysisk planering
(1994:36) när det gäller tillgängligheten till allmänna platser
besynnerlig. I utredningen föreslås att enkelt åtgärdade
hinder för tillgängligheten och användbarheten för personer
med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara
undanröjda inom en fastställd tidsrymd. Utredaren föreslår
år 2000 som tidsgräns. Lagrådet menar att det är rimligt med
en något längre tidsrymd och föreslår ytterligare 5 år för
kommunerna att nå detta mål, dvs fram till år 2005.
Kristdemokraterna ställer sig bakom detta sistnämnda
förslag.
Detta är för övrigt samma regelverk som finns i USA.
Sådana enkla åtgärder kan exempelvis vara att öka
orienterbarheten genom målning i kontrastfärger, skyltning
och belysning samt att ta bort mindre barriärer för personer
i rullstol, t.ex. trösklar, flytta dörröppnare som kommit fel,
skaffa fram enkla lösa ramper för att överbrygga
nivåskillnader, ta bort gatstenar vid övergångsställen och
sätta upp tydliga anvisningar för tillgänglig väg. Den analys
som PBL-utredningen låtit utföra visar att det oftast är i
gatumiljön som det idag finns hinder.
Förslaget innebär att krav ställs på förbättringar av miljön
retroaktivt, dvs i redan byggd miljö. Retroaktiva krav finns
redan idag i PBL exempelvis när det gäller taksäkerhet,
tillgänglighet till terminalbyggnader etc.
Rivningsplan
Rivningsplan för att förbättra återanvändning och
återvinning av byggmaterial blir enligt propositionen ett
nödvändigt krav för att bli beviljad rivningslov.
Kristdemokraterna stöder detta förslag men vill peka på
behovet av konkretion när det gäller konkurrensfrågorna. Det
är viktigt att kommunen genom sitt monopol när det gäller
beslut om rivningsplanens innehåll inte låser denna
verksamhet till det egna kommunala renhållningsbolaget.
Det skulle i så fall innebära att konkurrenssituationen skulle
kunna bli otillfredsställande men också att nya idéer i en
mångfald av kretslopps- och återvinningsföretag inte skulle
komma fram. Denna fråga bör därför bli föremål för djupare
analys.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i plan- och bygglagen införa
krav på kompensationsmark/kompensationsåtgärder vid
exploatering av grönområden i detaljplanelagt område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett nytt skyddsinstitut
för bevarande av värdefulla grönstrukturer i och kring
tätorter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att allmänna råd i syfte
att förbättra tillgängligheten för personer med nedsatt
rörelse- och orienteringsförmåga utarbetas för publika
lokaler, arbetsplatser och allmänna platser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att enkelt åtgärdade hinder mot
tillgängligheten till allmänna platser och publika lokaler för
personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall
vara undanröjda till år 2005,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en tillfredsställande
konkurrenssituation måste säkras vid kommunens
godkännande av rivningsplan.
Stockholm den 14 juni 1995
Dan Ericsson (kds)
Mats Odell (kds)
Ulf Björklund (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Michael Stjernström (kds)