Inledning
I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen, naturresurslagen samt naturvårdslagen i syfte att stärka och utveckla planeringsinstrumentets potential som arbetsredskap för arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Översiktsplanens roll betonas. Ovanstående mål ska nås framförallt genom att översiktsplanens roll förstärks som planinstrument, kravet på miljökonsekvensbeskrivningar utvidgas, skyddet av allmänna intressen som exempelvis bevarande av grönområden stärks, ett ökat medborgarinflytande i planprocessen säkras och ökade möjligheter till att bevara värdefulla kulturmiljöer införs. Vidare införs krav på upprättande av rivningsplan för att därigenom underlätta återanvändning och återvinning av rivningsmaterial.
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att för att åstadkomma kretsloppstänkande och former för en hållbar samhällsutveckling finns en ännu outvecklad potential i den kommunala samhällsplaneringen och framförallt i den översiktliga fysiska planeringen. Den fysiska planeringen bör kunna beskriva komplexa samband och tydliggöra effekter av olika handlingsalternativ i ett mer övergripande perspektiv. Det är därför positivt om översiktsplanen kan utvecklas till ett av de grundläggande instrumenten i det lokala miljöarbetet.
När det gäller skyddet av grönstrukturer kring och i tätorter menar vi att de nuvarande förslagen är otillräckliga och diskuterar därför i det följande förslag till ökat skydd för dessa.
Propositionen berör också plan- och byggutredningens (1994:36) förslag till förbättrad tillgänglighet i den offentliga miljön för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga, men lämnar inga förslag på området. Kristdemokraternas ståndpunkter i dessa frågor redovisas också i det följande.
Tätorternas grönområden
Med grönområden i och i anslutning till tätorter avses all mark som inte är bebyggd eller hårdgjord, dvs skogs- och andra naturområden, parker, alléer, trädgårdar, gårdar till flerbostadshus, kyrkogårdar, vägimpediment osv.
Grönområdena fyller en mängd funktioner samtidigt. Som rekreationskälla kan inte tätortsnära natur värdesättas nog. Den ger människor avkoppling och omväxling, möjlighet till motion, utgör naturliga mötesplatser för vuxna och lekplatser för barn och är därför socialt viktiga. De estetiska och kulturhistoriska värden som är knutna till många grönområden bidrar till en god livsmiljö och till att stärka områdens identitet. Grönområdena är också viktiga för det lokala klimatet, de har en betydande renande funktion och är viktiga för den biologiska mångfalden. Större värdefull tätortsnära natur fyller en viktig funktion för naturstudier och skogsmulleverksamhet. I varje exploaterad region krävs ett inslag av naturliga ekosystem för att människans artificiella system ska kunna fungera smidigt. I propositionen pekas också på den betydelse grönstrukturerna har för att rena dagvatten, en funktion som bör kunna nyttjas bättre än idag.
Samtidigt utsätts grönytorna för betydande hot. Tätortsutbyggnad, infrastrukturutbyggnad etc tar successivt allt större del av grönområden och annan obebyggd mark i anspråk. Varje exploatering kan uppfattas vara av begränsad betydelse, men sammantaget över en längre period ger de enskilda åtgärderna konsekvenser som inte är överblickbara vid en bedömning av det enskilda exploateringsärendet. Denna utveckling utgör ett hot mot grönområdena och minskar deras långsiktiga värde och funktion. Att i den översiktliga planeringen utöka möjligheterna till sammanhängande system av naturområden i stadsbygden bidrar dock till att öka värdet av hela systemet.
I propositionen föreslås att kommunerna ska ges möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter eller allmänna arbetsplatser. Krav ska också ställas på att områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden. Vi utgår från att det utvidgade kravet på miljökonsekvensbeskrivningar kommer att genomföras bl.a. för att belysa hur grönstrukturerna i tätorten påverkas som konsekvens av olika planeringsalternativ.
Inför ''bubblor'' för grönområdena!
En grundläggande anledning till svårigheten att skydda grönområden ligger i det förhållandet att exploateringsintressen i städer och tätorter är starkare än bevarandeintressena. Därför bör krav ställas på kompensationsåtgärder och detta föras in i plan- och bygglagen. Det ska vara möjligt att kräva av exploatören, att den skada som åsamkas naturen vid exploateringen ska kompenseras med ersättningsområden och /eller motsvarande förbättring i ett närliggande område. Detta ska ställas som krav för beviljande av bygglov. På detta sätt ges naturen ett värde som exploatören inte har rätt att förstöra utan att ge kompensation för det. Denna teknik används i Tyskland och finns inskriven i Tysklands naturskyddslag. Kravet på ersättningsområden ska innebära att den totala grönytan sammantaget inte minskar.
Stärkt skyddsinstitut för ''gröna kilar'' och ''grönbälten'' -- inför ''grönområdesreservat''
Förslaget om kompensationsmark vid exploatering är dock inte tillräckligt. Kommunen bör kunna planera för bevarande av grönstrukturer som är av särskild vikt för den biologiska mångfalden. S.k. gröna kilar och grönbälten brukar framhållas i detta sammanhang. Exempelvis Stockholm och Örebro har byggts så att värdefulla grönytor finns idag. Ofta utgör de obrutna spridningskorridorer för växter och djur från kringliggande landsbygd. Dessa spridningskorridorer kan vara smala, korsade etc. men även dessa bältens svagaste länkar är dock av stor betydelse för spridningsfunktionen inom hela ekosystemet. Trots att de svaga delarna i de gröna kilarna i allmänhet inte har särskilt höga naturkvalitéer i övrigt är det alltså av största vikt att försöka bevara dessa partier så intakt som möjligt.
Det är därför angeläget att i översiktsplanearbetet kunna planera för bevarande/utvecklande av grönområdena på ett ur ekologisk synvinkel strategiskt sätt. Ett nytt skyddsinstitut bör därför införas för att hitta en tillräckligt stark skyddsform för ovan nämnda grönstrukturer, ett skyddsinstitut som i styrka ligger någonstans mellan nationalstadspark och skyddsbestämmelser.
En utredning bör tillsättas för att hitta formerna för ett sådant skyddsinstitut. En möjlig väg skulle kunna vara att för beslut om exploatering, som naggar i de gröna bälten och gröna kilar som enligt den kommunala översiktsplanen skall skyddas, skall det krävas beslut av två kommunfullmäktige med ett mellanliggande val. Kristdemokraterna förespråkar att denna eller liknande modeller utreds. Det är angeläget att behålla ansvaret på kommunal nivå.
Stärkt kunskapsförsörjning prioriterat
Kunskaperna om betydelsen av natur- och grönområden i vardagsmiljön måste öka. En helhetsbedömning av grönområdena är av vikt för arbetet med skydd och säkerställande av dessa områden i städer och tätorter. En samlad kunskap behövs i varje kommun. En stärkt roll för dessa frågor vid översiktsplanearbetet är en garant för en förbättrad kunskapsbild. Av avgörande betydelse för att kunna hävda grönområdenas skydd är att dessa är väl kända och respekterade av dem som har intressen i och ansvar för markanvändningen.
Länsstyrelsernas stödjande funktion nämns i propositionen. Ett lyckat arbete med att uppnå en ekologiskt hållbar bebyggelseutveckling förutsätter att kunskapsuppbyggnaden fungerar på alla nivåer. För att avhjälpa ev. brister vad gäller uppföljningen av lagändringarna i denna proposition är det nödvändigt att en utvärdering äger rum senast under nästa mandatperiod. Ev. luckor vad gäller kunskapsuppbyggnad måste dock kunna åtgärdas snabbare än så.
Förbättrad tillgänglighet i den offentliga miljön
Tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är ett viktigt allmänt intresse -- och en förutsättning för att alla ska kunna delta i samhällslivet. Det betyder mer konkret att man ska kunna delta i arbetsliv och kulturliv och kunna tillgodogöra sig undervisning och samhällelig och kommersiell service oberoende av funktionshinder. Mot bakgrund av det ökade antalet äldre blir dessa frågor allt viktigare.
Sverige har i en internationell jämförelse kommit långt i arbetet för att få till stånd ett handikappanpassat samhälle. Det gäller inte minst vid nybyggnation av bostäder. Skärpningarna i och med PBL 1987 har inneburit en markant förbättring också när det gäller tillgänglighet till fastigheter som efter detta år genomgått större renoveringar. Detta är inte minst viktigt för personer som drabbas av handikapp senare i livet. Dessa ges möjlighet att bo kvar i invanda miljöer, mycket tack vare att det ställts generella krav på handikappanpassning.
Byggstandardiseringen har nyligen arbetat fram en standard, SS 91 42 21 (3), för vissa delar av bostaden. Boverkets nya byggregler (BBR 94) anger kriterier för tillgänglighet i bostadsrum i icke bindande allmänna råd. Det är angeläget att dessa allmänna råd utvidgas till att också omfatta publika lokaler, arbetsplatser, tomtmark och allmänna platser. Det krävs också standarder för att förbättra tillgängligheten för personer med nedsatt orienteringsförmåga. Redan idag är det faktiskt så att kommunerna har ansvar för tillgängligheten till allmänna platser i enlighet med PBL. I förarbetena till PBL anges vikten av att kommunerna inventerar behoven i kommunen och upprättar en tillgänglighetsplan. En del kommuner arbetar på detta sätt sedan flera år.
Mot bakgrund av detta förefaller propositionens indirekta avslag på förslagen i utredningen Miljö och fysisk planering (1994:36) när det gäller tillgängligheten till allmänna platser besynnerlig. I utredningen föreslås att enkelt åtgärdade hinder för tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara undanröjda inom en fastställd tidsrymd. Utredaren föreslår år 2000 som tidsgräns. Lagrådet menar att det är rimligt med en något längre tidsrymd och föreslår ytterligare 5 år för kommunerna att nå detta mål, dvs fram till år 2005. Kristdemokraterna ställer sig bakom detta sistnämnda förslag.
Detta är för övrigt samma regelverk som finns i USA. Sådana enkla åtgärder kan exempelvis vara att öka orienterbarheten genom målning i kontrastfärger, skyltning och belysning samt att ta bort mindre barriärer för personer i rullstol, t.ex. trösklar, flytta dörröppnare som kommit fel, skaffa fram enkla lösa ramper för att överbrygga nivåskillnader, ta bort gatstenar vid övergångsställen och sätta upp tydliga anvisningar för tillgänglig väg. Den analys som PBL-utredningen låtit utföra visar att det oftast är i gatumiljön som det idag finns hinder.
Förslaget innebär att krav ställs på förbättringar av miljön retroaktivt, dvs i redan byggd miljö. Retroaktiva krav finns redan idag i PBL exempelvis när det gäller taksäkerhet, tillgänglighet till terminalbyggnader etc.
Rivningsplan
Rivningsplan för att förbättra återanvändning och återvinning av byggmaterial blir enligt propositionen ett nödvändigt krav för att bli beviljad rivningslov. Kristdemokraterna stöder detta förslag men vill peka på behovet av konkretion när det gäller konkurrensfrågorna. Det är viktigt att kommunen genom sitt monopol när det gäller beslut om rivningsplanens innehåll inte låser denna verksamhet till det egna kommunala renhållningsbolaget. Det skulle i så fall innebära att konkurrenssituationen skulle kunna bli otillfredsställande men också att nya idéer i en mångfald av kretslopps- och återvinningsföretag inte skulle komma fram. Denna fråga bör därför bli föremål för djupare analys.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i plan- och bygglagen införa krav på kompensationsmark/kompensationsåtgärder vid exploatering av grönområden i detaljplanelagt område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett nytt skyddsinstitut för bevarande av värdefulla grönstrukturer i och kring tätorter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att allmänna råd i syfte att förbättra tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga utarbetas för publika lokaler, arbetsplatser och allmänna platser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten till allmänna platser och publika lokaler för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara undanröjda till år 2005,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tillfredsställande konkurrenssituation måste säkras vid kommunens godkännande av rivningsplan.
Stockholm den 14 juni 1995 Dan Ericsson (kds) Mats Odell (kds) Ulf Björklund (kds) Ulla-Britt Hagström (kds) Göran Hägglund (kds) Michael Stjernström (kds)