med anledning av prop. 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m.
Centerpartiet har i en kommittémotion under den allmänna
motionstiden i januari 1995 föreslagit riktlinjer angående
långsiktigt hållbar utveckling i samhällsplaneringen. I
motionens hemställan yrkades bl a att riksdagen hos
regeringen skulle begära vissa förslag till ändringar i plan-
och bygglagen.
Regeringen har nu i proposition 1994/95:230 kommit med
förslag som berör väsentliga delar av det arbete med
förändringar i plan- och bygglagen (PBL) som initierades
under den förra mandatperioden av miljö- och
naturresursdepartementet. Prioriterade frågor i
översynsarbetet var ökade miljöhänsyn i den fysiska
planeringen med beaktande av t ex kretsloppsprincipen, ökat
skydd av grönområden och en ökad användning av
miljökonsekvensbeskrivningar. Andra viktiga
förändringsbehov förelåg på områden som gällde stärkt
medborgarinflytande i planprocessen samt förenklingar i
regelsystemet. Översiktsplanens roll betonades både som
instrument i miljöarbetet och som instrument för utveckling,
t ex av kommunikationer och landsbygden. Regeringens
proposition innehåller, i ljuset av det arbete som påbörjades,
i huvudsak bra och väl avvägda förslag. På vissa områden är
dock inte propositionen tillräckligt långtgående och
önskvärda förändringar som borde ha genomförts i samband
med denna proposition saknas.
En förstärkt och aktuell översiktsplanering är ett viktigt
medel för samhällsplaneringen. Propositionen innehåller
vissa förslag om översiktsplan men saknar ett viktigt
moment, nämligen avseende översiktsplanens aktualitet. I
propositionen föreslås att kommunfullmäktige ska ta
ställning till översiktsplanens aktualitet minst en gång per
mandatperiod. Det torde dock krävas kortare intervall än fyra
år mellan det att kommunernas högsta beslutande organ tar
ställning till dessa planers aktualitet för att planerna ska
kunna fylla en funktion som beslutsunderlag. Det är enligt
vår mening rimligt att kommunfullmäktige tar ställning till
översiktsplanernas aktualitet minst två gånger per
mandatperiod. Propositionens förslag bör ändras i detta
hänseende.
I propositionen saknas ställningstagande till plan- och
byggutredningens förslag om tillståndsplikten utanför
detaljplanelagda områden. Utredningen föreslog att
lovplikten skulle kunna regleras i dessa områden med
översiktsplan sedan den generella lovpliktens nivå sänkts
avsevärt. Denna fråga är av betydelse när det gäller
bebyggelsutveckling i små tätorter och på landsbygden.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen i
enlighet med plan- och byggutredningens betänkande på
detta område. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller frågor om tillgänglighet så kan det
konstateras att en förbättrad tillgänglighet inte enbart är de
handikappade till gagn. Bostäder och lokaler som är väl
anpassade vad gäller tillgänglighet underlättar även
vardagen för människor som inte är handikappade. Det är
viktigt att regeringen snart återkommer med förslag för att
förbättra tillgängligheten i såväl offentliga som icke-
offentliga miljöer.
Regeringen anger i propositionen att det finns ett behov av
en fungerande regionplanering och att denna behöver
stärkas, men väljer ändå att inte komma med några förslag
på området. Detta är förvånande med tanke på de behov av
samordning mellan kommuner som föreligger. Behovet av
samordning finns främst i storstadsområdena. En stor del av
dagens miljöproblem har tillkommit därför att en
ändamålsenlig samhällsstruktur inte kunnat uppnås ur
resurshushållningssynpunkt. Exempel på detta är
grönstrukturer som skadats eller byggts bort i närheten av
de stora tätorterna. Det är också uppenbart att den tekniska
infrastrukturen i framtiden inte bör hanteras av de olika
statliga trafikverkens sektorsplanering i den omfattning som
hittills varit fallet. Symptomatiskt är att ett förfarande som
ger insyn och påverkan från medborgarna ersatts av särskilda
förhandlingsöverenskommelser mellan bl a politiska partier.
Den s k Dennisöverenskommelsen är ett exempel på detta.
Såväl Boverket som Naturvårdsverket har i olika rapporter
pekat på behoven av regionplanering i bred samverkan
mellan olika intressenter. Behovet av en ökad
mellankommunal planering gör sig emellertid också
gällande för att få en allsidig regional utveckling i hela
landet. Om regeringen menar allvar med målsättningen om
en långsiktigt bärkraftig utveckling bör regeringen
återkomma med förslag till riksdagen om en förbättrad
regionplanering. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i plan- och bygglagen att kommunfullmäktige skall
ta ställning till översiktsplaners aktualitet minst två gånger
per mandatperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillståndsplikt utanför
detaljplanelagda områden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionplanering.
Stockholm den 14 juni 1995
Rolf Kenneryd (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Roland Larsson (c)
Sven Bergström (c)
Eskil Erlandsson (c)
Kjell Ericsson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Agne Hansson (c)
Görel Thurdin (c)