med anledning av prop. 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m.
Propositionen om kommunal översiktsplanering enligt
plan- och bygglagen, m.m. innebär ett ökat krav på
miljöhänsyn i den fysiska planeringen och en önskan om att
den skall ses som en integrerad del av en samlad miljöpolitik.
Översiktsplanens roll förstärks och ett aktualitetskrav införs.
Medborgarinflytandet ökar både inom ramen för
översiktsplaneringen och detaljplaneringen. Kravet på
miljökonsekvensbeskrivningar utvidgas och rivningsplaner
införs för att öka återvinningen. Bevarandemöjligheter av
parker, grönområden och kulturmiljövärden stärks.
Vänsterpartiet ser det som mycket positivt att man på detta
sätt väljer att utveckla ett redan befintligt redskap ute i
kommunerna, inte minst med tanke på det lokala Agenda 21-
arbetet. Översiktsplanen är också ett juridiskt redskap, som
exploateringsintressenterna har visat respekt för. Genom en
tydligare miljöinriktning i form av konkreta formuleringar i
lagtext kan vi komma långt, men en delegering av ansvar
kräver en kommunal kompetensutveckling och ekonomiska
medel för genomförande. Länsstyrelserna måste bidra med
råd kring underlagsmaterial, arbetsmetoder,
processutveckling, presentationstekniker m.m.
Vissa formuleringar i lagtexten är luddiga och kan skrivas
annorlunda. PBL inleds med en bestämmelse av allmän
karaktär, där ord används, som kan tolkas olika. Där används
uttrycket ''långsiktigt hållbar livsmiljö''. Det bör bytas ut
mot ''ekologiskt hållbart samhälle'', så råder inga tvivel om
vad som avses. I PBL 2:2 används begreppet ''beaktande av
natur- och kulturvärden''. Istället bör ''med utgångspunkt i
natur- och kulturvärden'' användas. I samma paragraf talas
om goda miljöförhållanden, ord som också behöver
förtydligas. Vad avses? Är det livsmiljöförhållanden eller
naturmiljöförhållanden? I PBL 4:1 talas det om miljö- och
riskfaktorer. Vad omfattar detta? Hela första meningen bör
skrivas om med följande lydelse: ''Översiktsplanen skall
redovisa miljöförhållandena i kommunen, allmänna
intressen enligt PBL 2 kap, samt konsekvenserna av stora
förändringar i användningen av mark och vatten.''
Översiktsplanen i nu föreslagen tappning stärker
miljökraven och insynsmöjligheterna och
demokratiaspekten för medborgarna. Dock är det flera lagar
som styr händelseförloppet. Lagen om tekniska
egenskapskrav för byggnadsverk, BVL, och förordningen
om tekniska egenskapskrav, BVF, ligger utanför PBL, men
styr hur byggnationer utförs och även den yttre
miljöpåverkan som kan bli följd därav. Vänsterpartiet har i
motioner under den allmänna motionstiden gett förslag på
hur man skall ändra dessa lagar för att stärka miljökraven och
det medborgerliga inflytandet. En översyn av dessa lagar bör
naturligtvis göras som en följd av ändringarna i PBL.
Tillgängligheten i samhället för personer med
rörelsehinder och orienteringssvårigheter är, såsom det slås
fast i propositionen, en fråga av allmänt intresse.
Funktionshindrades rätt att delta i samhällslivet på samma
villkor som andra har sedan länge omfattats av de politiska
partierna i riksdagen. I alltför stor utsträckning har denna
inställning emellertid kommit att stanna vid viljeyttringar,
och tveksamheten har varit och är stor när det gäller att
omsätta den i praktisk handling. En ny paragraf i plan- och
bygglagen som lagstadgade om att enklare
tillgänglighetsskapande åtgärder skulle vara genomförda
före år 2005 fanns med i remissen till lagrådet. Den har nu
försvunnit ur propositionen med motiveringen att de
ekonomiska konsekvenserna behöver utredas.
Det finns sedan mer än 30 år lagstiftning och
tillämpningsanvisningar på byggområdet som ställer krav på
tillgänglighet i ny bebyggelse. Dessutom har det kommit till
lagstiftning vad gäller tillgänglighet även vid omfattande
reparationer och ombyggnader. Detta har dock tyvärr inte på
något avgörande sätt påverkat tillgängligheten för personer
med rörelsehinder och orienteringssvårigheter. I en
inventering av en mellansvensk stad, på uppdrag av
Neurologiskt Handikappades Riksförbund, visade det sig att
12 % av de offentliga lokalerna var tillgängliga och
ytterligare 65 % skulle kunna göras tillgängliga med enkla
åtgärder. Inget talar för att förhållandena skulle vara
väsentligt annorlunda i andra tätorter i landet. Mycket av
Sverige är byggt före 1965 och tillämpningen av de nya
reglerna har varit bristfällig på grund av brist på kunskap och
medvetenhet om problemen.
Var och en kan lätt se att det finns brister i tillgängligheten
i våra städer och tätorter. I vissa fall skulle dessa brister lätt
kunna åtgärdas, t.ex. genom nedfasning av trottoarkanter,
men den sammanhängande tillgängligheten blir tyvärr inte
uppfylld i och med detta.
Situationen är densamma när det gäller butiker,
restauranger, biografer, museer, områden för rekreation m.m.
Rörelsehindrade tvingas i många situationer använda
speciallösningar i form av t.ex. bakvägar och speciella
anordningar. Inför framtida statliga bidragsinvesteringar bör
åtgärder för att förbättra tillgängligheten för rörelsehindrade
prioriteras lika högt som t.ex. den nyligen beslutade
satsningen på allergisanering av sjuka hus. Nya kommunala
åtaganden som åläggs av staten skall naturligtvis finansieras
med statens hjälp.
I en rad andra med Sverige jämförbara länder har man på
allvar tagit itu med tillgänglighetsprincipen. USA, Kanada,
Australien och Nya Zeeland har alla avancerade lagar om
tillgänglighet och mot diskriminering av personer med
funktionshinder. Den mest omfattande lagstiftningen
genomfördes av Bush-administrationen i USA när man
antog Americans with disabilities act (ADA) år 1990. ADA
vilar just på uppfattningen att människor med
funktionsnedsättningar skall ha samma medborgerliga
rättigheter, samma rätt att delta i samhällslivet som alla
andra. Många intressegrupper som skulle drabbas av
merkostnader protesterade på olika sätt, men lagen infördes
ändå. Kortsiktiga ekonomiska intressen fick stå tillbaka till
förmån för de allmänna medborgarrättsliga intressena.
Sverige bör kunna leva upp till samma målsättning.
Sverige har iklätt sig ett alldeles speciellt ansvar för att
bedriva en radikal politik på handikappområdet. Vi har varit
drivande i utformningen och antagandet av FN:s
standardregler vilkas huvudsakliga budskap är att det är
statens skyldighet att se till att funktionshindrade uppnår
samma levnadsbetingelser som andra medborgare i
respektive land.
Om inte Sverige, som är ett förhållandevis rikt land, kan
leva upp till detta krav, vilka andra länder skall då känna sig
skyldiga att leva upp till FN:s standardregler?
Behovet av en tillgänglighetslagstiftning i Sverige är
uppenbart och framgår med all tydlighet av argumenteringen
i propositionen 1994/95:230. Det förslag som finns till ny
paragraf, 21 a, i kapitel 17 i plan- och bygglagen och som
finns i lagrådsremissen, är inte särskilt långtgående. Den
talar om ''enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten och
användbarheten''. Genomförandet av detta är av allmänt
intresse och ett rättighetskrav för personer med rörelsehinder
och orienteringssvårigheter.
Boverket bör ge förslag på bidragsutformning och regler
för genomförandet av denna nya paragraf i plan- och
bygglagen och komma med förslag till regeringen.
Boverket bör också ges i uppdrag att utreda hur mer
komplicerade och kostnadskrävande tillgänglighetsåtgärder
skall kunna vidtas och under vilken rimlig tidsperiod detta
kan ske.
När det gäller särskilda rivningsplaner vid anmälan om
rivningslov, så är inte sällan den planerade rivningen en s.k.
utrivning i samband med en ändring av byggnad. De bör
också omfattas av kravet på rivningsplaner för att ta tillvara
värdefullt byggmaterial och väsentligt minska byggavfallet.
Den typen av rivningar kommer i framtiden att vara den mest
förekommande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsstyrelsernas viktiga roll för att
utveckla arbetet med översiktsplanerna i landets kommuner,
2. att riksdagen beslutar att 1 kap. 1§ PBL skall ges ändrad
lydelse enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att 2 kap. 2§ PBL skall ges ändrad
lydelse enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i 2 kap. 2§ PBL förtydliga
uttrycket ''goda miljöförhållanden'',
5. att riksdagen beslutar att 4 kap. 1§ första meningen PBL
skall ges följande lydelse: ''Översiktsplanen skall redovisa
miljöförhållandena i kommunen, allmänna intressen enligt
kap 2 kap. PBL samt konsekvenserna av stora förändringar
i användningen av mark och vatten'',
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra en översyn av lagen om
tekniska egenskapskrav för byggnadsverk (BVL) och
förordningen om tekniska egenskapskrav (BVF) för att följa
upp de förändringar som sker i PBL, när det gäller främst
miljökrav, utökad medborgerlig insyn och
påverkansmöjlighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i 17 kap. 21 a § PBL införa den
föreslagna nya paragraf om att införa enklare
tillgänglighetsåtgärder före år 2005 som fanns med i
remissen till Lagrådet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket ges i
uppdrag att utforma bidragsregler för 17 kap. 21 a § PBL,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Boverket får i uppdrag att
utreda frågorna runt mer komplicerade och
kostnadskrävande åtgärder när det gäller tillgängligheten för
rörelsehindrade och personer med orienteringssvårigheter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rivningsplanernas omfattning att
gälla även s.k. utrivningar vid ändring av byggnader.
Stockholm den 14 juni 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Owe Hellberg (v)