Propositionens huvudsakliga syfte är att finna ett sätt att reda ut de problem som det statliga bostadslånegivandet skapat under flera decennier. Förslaget är i sig en bekräftelse av de problem som uppstår då staten genom politiska åtgärder, subventioner och regleringar, intervenerar i ekonomins funktionssätt. Propositionen understryker att den bästa lösningen för en kostnadseffektiv och långsiktigt hållbar bostadsfinansiering är kreditgivning på marknadsmässiga villkor i kombination med en ekonomisk politik som håller tillbaka räntenivån.
Vi instämmer i propositionens syfte, men kan inte oreserverat tillstyrka de delar som berör upphävandet av civilrättsligt bindande avtal.
En omstrukturering av de statliga bostadslånen, på det sätt som beskrivs i propositionen, är bra. På detta sätt fördelas de lån med en låg eller normal risk till ett bolag, SBAB, som därmed kan ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med övriga aktörer på kreditmarknaden. Detta innebär att det inte kvarstår några hinder för en privatisering av SBAB.
De lån som medför en hög risk förs över till det föreslagna nya bolaget. Därmed skapas möjlighet att få en god överblick och att ta ett samlat grepp för att reda ut de problem och kostnader som sammanhänger med dessa lån. De kostnader som uppstår för staten är priset för den felaktiga bostadspolitik som fördes fram till år 1992.
Vi tillstyrker lösningen i sig, men vill understryka att det nya bolaget, för konkurrensneutralitetens skull, skall vara helt fristående från SBAB. Det får till exempel inte finnas några personalunioner mellan SBAB och det nystartade bolaget.
Anledningen till att vi inte kan tillstyrka bifall av förslaget är följande. Regeringen föreslår att de statligt givna bostadslånen, vars ränta bestäms via den av regeringen fastställda s.k. bostadslåneräntan, skall upphävas och omvandlas till lån med en marknadsmässigt fastställd ränta. Detta är, i enlighet med vad som inledningsvis kommit till uttryck, den mest kostnadseffektiva formen för kreditgivning, men liksom lagrådet anfört är upphävande av civilrättsligt bindande avtal genom lagstiftningen principiellt felaktig åtgärd. Av den anledningen är det anmärkningsvärt att inget remissförfarande föregått lagrådsremissen och att beslutsunderlaget inte är av tillfredsställande omfattning.
Om avsteg från skyddet av civilrättsligt gällande avtal skall kunna övervägas, krävs en omfattande konsekvensanalys och ett väl genomarbetat beslutsunderlag. Detta saknas i propositionen. Endast i allmänna ordalag beskrivs förmodade konsekvenser för låntagarna.
Vidare måste, om denna form av lagstiftning skall genomföras, varje enskild berörd låntagare ges ett skydd mot negativa konsekvenser, i praktiken högre räntekostnader, än vad som annars skulle vara fallet. Om detta inte sker urholkas rättssäkerheten och tilltron till staten som beskyddare av den enskildes rättigheter.
Sammanfattningsvis anser vi att förslaget till omstrukturering av de statliga bostadslånen är bra. Vi kan dock inte tillstyrka lagstiftning som innebär ett upphävande av civilrättsligt bindande avtal med mindre än att ett remissförfarande genomförts samt att en djupare konsekvensanalys ligger till grund för ett eventuellt beslut. Slutligen bör även ett sådant förslag innehålla regler som garanterar varje enskild låntagare ett skydd mot de negativa konsekvenser som kan uppstå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett reviderat förslag i vilket beaktas vad i motionen anförts om åtskillnad mellan SBAB och det i propositionen föreslagna bolaget samt garanti för att inga låntagare negativt drabbas av de av regeringen föreslagna principerna för räntesättning av statliga bostadslån m.m.
Stockholm den 3 maj 1995 Knut Billing (m) Sten Andersson (m) Stig Grauers (m) Inga Berggren (m) Peter Weibull Bernström (m) Ulla Löfgren (m) Jan-Olof Franzén (m) Mikael Odenberg (m) Lennart Hedquist (m) Kent Olsson (m)