Sammanfattning
Riksdagen godkände 12 juni 1991 avtalet med Danmark om att bygga en bro mellan Malmö och Köpenhamn (Öresundsbron) under två huvudsakliga förutsättningar. För det första skulle miljökravet tillgodoses. Det innebär att miljön i Östersjön och regionen inte skulle tillåtas försämras. För det andra skulle bron bli självfinansierande och inte belasta skattekollektivet.
Av regeringens skrivelse framgår dels att handläggningen varit bristfällig, dels att miljökravet inte kunnat tillgodoses. Företaget kan enligt bl.a. Koncessionsnämnden för miljöskydd inte anses tillåtligt enligt naturresurslagen. Det ekonomiska kravet behandlas inte mer ingående i den aktuella skrivelsen. Likväl har de ursprungliga kalkylerna förkastats och statliga garantier tillförts. Risken för att skattekollektivet får betala har ökat. Det ekonomiska kravet kan rimligen inte anses vara tillgodosett.
Miljöpartiet de gröna anser därför att riksdagen, med anledning av regeringens skrivelse, ska besluta att den planerade Öresundsbron inte ska byggas. Vidare bör riksdagen åt regeringen uppdra att snarast uppta förhandlingar med Danmark. Avsikten ska vara att minska de anspråk som kan uppkomma till följd av att avtalet inte kan fullföljas. I dessa förhandlingar bör alternativet med en järnvägstunnel under havsbottnen närmare övervägas.
Allvarliga brister i tillåtlighetsprövningen!
Tillåtlighetsprövningen av miljöskäl av Öresundsbron har skett på ett djupt otillfredsställande sätt. Regeringens avtal med danska regeringen innebär att företaget beslutats vara tillåtligt av svenska regeringen. Därmed har myndigheternas miljöprövning föregripits på ett orimligt sätt. Som framgår av regeringens skrivelse är projektet otillåtligt ur miljösynpunkt, men miljömyndigheterna kan ändå inte stoppa företaget. Regeringen struntar i praktiken i den svenska miljölagstiftningen och tillåter ett projekt som strider både mot svensk lag och mot riksdagens beslut om miljöanpassade trafiksystem m.m.
Naturresurslagen (NRL) säger nej enligt de centrala miljömyndigheterna, Naturvårdsverket och Koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämnden menar att företaget är otillåtligt med hänsyn till såväl havsmiljön (2 kap. 5 och 6 §§ NRL) som samhällets mål vad gäller miljöanpassade trafiksystem (4 kap. 3 § NRL). Naturvårdsverket har inte ansett sig kunna gå emot tidigare fattat regeringsbeslut i tillåtlighetsfrågan. Verket väljer i stället att ställa upp ett antal förutsättningar vad gäller fysisk planering i regionen i syfte att miljöanpassa trafiksystemet och att vattengenomströmningen inte får minskas med mer än 1 %. Den första förutsättningen är inte tillgodosedd. Den andra kan endast tillgodoses med hjälp av omfattande muddringar som i sig medför nya allvarliga miljörisker. Regeringens handläggning framstår i sammanhanget som ytterst märklig.
Tillåtlighetsprövningen enligt vattenlagen (VL) har begränsats så starkt att det är svårt att bedöma om företaget ska kunna anses vara tillåtligt enligt denna lagstiftning i sin helhet. Denna del av regeringens handläggning är bristfällig och har som sådan kritiserats av ledande miljöjurister i landet.
Tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen (ML) har inte gjorts. Tvärtom har riksdagen avslagit tidigare framförda motionskrav från oss om att en sådan prövning bör göras. Däremot har regeringen beslutat att Öresundsbroprojektet i övrigt ska prövas enligt ML, dock först efter det att företaget ska ha ansetts tillåtligt enligt NRL. Detta kan medföra att rimliga miljökrav inte kan ställas eftersom det riskerar att medföra att företaget i praktiken stoppas. Regeringens sätt att hantera frågan har därmed satt delar av miljöskyddslagen ur spel.
Regeringens handläggning vad gäller tillåtlighetsprövningen enligt svensk miljölagstiftning har således varit mycket bristfällig.
q > Bo1
Bristande handläggning gentemot Östersjöstaterna
Andra Östersjöstater har inte inbjudits till överläggningar trots att de i högsta grad kan komma att påverkas av ett förändrat miljötillstånd i Östersjön. Finland har emellertid reagerat med ett kritiskt yttrande, och inbjöds först då till överläggning.
Vi anser att handläggningen borde varit sådan att alla berörda Östersjöstater i god tid inbjudits till regelrätta förhandlingar.
Övriga synpunkter
Av regeringens skrivelse framgår att företaget att bygga en Öresundsbro är ett regionalt intresse. Effekterna på miljö och samhällsekonomi är däremot nationella och internationella. Något bärande nationellt motiv för att bygga bron har inte framkommit. Snarare motsatsen. Om trafiken till kontinenten leds över den planerade Öresundsbron blir det en betydande omväg.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör uppdras åt berörda miljömyndigheter att, utan att deras beslut föregrips, göra fullständig tillåtlighetsprövning enligt miljölagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samråd snarast bör inledas med alla berörda Östersjöstater.
Stockholm den 7 oktober 1994
Birger Schlaug (mp) Marianne Samuelsson (mp) Roy Ottosson (mp)