I proposition 1994/95:99 om förändringar i arbetslöshetsersättningen föreslås ett förtydligande om hur normalarbetstid skall fastställas. Lagtexten till 20 § har kompletterats med följande text:
Som normalarbetstid för den försäkrade skall gälla den genomsnittliga arbetstiden under de senaste åtta månaderna av ramtiden enligt 6 §.
I regeringens motivering (s. 63 i propositionen) anges att normalarbetstiden skall vara den tid medlemmen varit anställd att arbeta. Detta framgår både av förslaget och skälen till regeringens förslag.
Vår uppfattning är att lagtexten måste överensstämma med regeringens förslag. Lagtexten innebär, om den tolkas ordagrant, att det inte blir den tid medlemmen är anställd att arbeta som blir normalarbetstid utan det blir den faktiskt arbetade tiden.
För de flesta arbetstagare är normal arbetstid den tid man är anställd att arbeta per vecka enligt kollektivavtal som täffats mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den vanligaste normalarbetstiden är 40 timmar per vecka och stora löntagargrupper uppfattar också att man skall få ersättning för denna tid när man blir arbetslös. Det är också vad regeringen föreslår i propositionen på sidorna 63 och 68. Om det däremot blir den föreslagna lagtexten som skall gälla så försämras villkoren för många medlemmar vid arbetslöshet. Främst gäller detta medlemmar som av olika skäl tvingats till obetald ledighet vid exempelvis obetald semester, obetald arbetslöshet, sjukdom, obetalda helgdagar, glesbygdsbor som måste besöka bank, bilbesiktning eller läkare. Det gäller även medlemmar som innan arbetslösheten tvingats gå ned i arbetstid för att få behålla sitt arbete. Alla dessa grupper kommer att få en längre normalarbetstid p g a omständigheter de ej råder över.
Lagtexten måste därför ändras så att den överensstämmer med regeringens tankegångar i propositionen (s. 63 och 68). För att undvika tvister och vantolkningar anser vi att i 20 § andra stycket bör andra meningen utgå och ersättas med följande text:
Som normal arbetstid skall gälla den arbetstid medlemmen varit anställd för att arbeta under den tid som är tillgodoräkningsbar under ramtiden.
Med en sådan förändring faller också den nya 8- månadersregeln. För att uppnå samma besparingseffekt föreslår vi istället att arbetsvillkoret förlängs med en månad. Det skulle innebära att 6 § första stycket punkt 2 får följande lydelse.
Under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fem månader (arbetsvillkor). Endast dag då förvärvsarbete har uförts i minst tre timmar får härvid räknas in.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normalarbetstid.
Stockholm den 21 november 1994 Ronny Olander (s) Rune Evensson (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Claes-Göran Brandin (s)