Varje demokratiskt samhälle måste se det som en
huvuduppgift att undanröja de fördomar och traditionella
föreställningar som försvårar och förhindrar jämställdhet
mellan könen. Det är en prioriterad uppgift för
kristdemokraterna att utifrån den människosyn som vi
företräder målmedvetet, opinionsmässigt och konkret arbeta
för jämställdhet.
Den kristdemokratiska ideologin utgår från den kristna
människosynen och betonar alla människors lika värde.
Varken kvinnan eller mannen skall diskrimineras på grund
av sitt kön. De har lika värde och status.
Jämställdhet handlar om rättvisa, om procenttal, om
''varannan damernas''. Men jämställdhet måste dessutom ta
itu med de nedvärderande attityderna, den nonchalans som
kvinnor ofta möter på arbetsplatser, i politiken, i
föreningssammanhang och i familjeliv. Det fordras en
regelrätt indoktrinering om varje individs okränkbara värde
och rätt till integritet, helt oberoende av kön. Trovärdigheten
kräver att det politiska arbetet med kraft inriktas på att skapa
reell jämställdhet.
För att uppnå ett jämställt samhälle måste ett
jämställdhetsperspektiv läggas på alla politikområden. Det
innebär att förslag och beslut måste analyseras för att
klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män.
Det gäller särskilt inom utbildnings-, arbetsmarknads-,
närings- och socialpolitiken samt inom den ekonomiska
politiken.
Familjen
Sverige hör till de västerländska demokratier som nått
längst i jämställdhetsarbetet. Ändå finns det förhållanden
och tänkesätt som motverkar jämställdhet mellan könen.
Kvinnan förutsätts ofta ta huvudansvaret för arbetet med
hem och barn. Detta har medfört att många kvinnor blivit
dubbelarbetande.
Historiskt sett har det nästan alltid varit kvinnorna som
utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt
arbete. Samhället har inte värderat detta arbete exempelvis
när det gäller pensionspoäng och sjukförsäkringsförmåner.
Männen har i betydligt större omfattning arbetat utanför
hemmet med åtföljande socialförsäkringsförmåner. Arbete i
hem och familj skall värderas lika som arbete utanför
hemmet. I dag arbetar de flesta kvinnor utanför hemmet men
utför ändå det mesta av hemarbetet. För att få ett jämställt
hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj synliggörs
och att mannen och kvinnan delar på ansvaret.
Ett sätt att värdera hemarbetet skulle kunna vara att ge
hushållen en reell möjlighet att köpa hushållstjänster av
ungdomar under 25 år genom att en särskild
ungdomsskattsedel införs. En kristdemokratisk syn på detta
område utvecklas i en särskild motion.
Det är en stor framgång för kvinnorna att det nya
pensionssystemet möjliggör för makar att dela
pensionspoäng. Detta tydliggör att mannen och kvinnan har
ett gemensamt ansvar för hem och familj. Att vård av barn
blir pensionsgrundande förbättrar också kvinnornas
situation.
En av anledningarna till att det oftast är kvinnan som
stannar hemma för att vårda barn finner man i segregeringen
på arbetsmarknaden och i det faktum att kvinnor har lägre
löner än männen. Att arbeta för lika lön för likvärdigt arbete
är ur flera aspekter absolut nödvändigt för möjligheten att
uppnå en ökad jämställdhet.
Många pappor som vill vara föräldralediga möter en
negativ attityd från arbetskamrater och arbetsgivare. För att
familjen skall få riktig valfrihet fordras att valet kan göras
utan påverkan av fördomar och negativa konsekvenser. Än
idag är det få pappor som tar vara på möjligheten att vara
hemma med sina barn.
För att kvinnor och män skall ges samma möjlighet att
välja mellan eller kombinera hemarbete, förvärvsarbete eller
studier är det nödvändigt med en väl fungerande
barnomsorg. Familjen skall själv kunna välja
barnomsorgsform. Barnomsorg omfattar såväl föräldrarnas
omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem,
familjedaghem, föräldrakooperativ som andra alternativa
former. Barnomsorg kan ske i kommunal eller enskild regi.
För att skapa valfrihet och rättvisa fordras ett varierat utbud
av olika barnomsorgsformer vilka tar hänsyn till barnens och
föräldrarnas behov och önskemål.
Målsättningen måste vara att kvinnans val, oavsett om hon
väljer förvärvsarbete, hemarbete eller en kombination av
dessa, är ett i verklig mening fritt val, och inte ett val dikterat
av politiker och arbetsgivare eller av villkoren i olika
trygghetssystem.
Familjen och hemmet har en viktig roll för det fortsatta
jämställdhetsarbetet. Redan i hemmet formas barnets
inställning till mans- och kvinnorollerna. Vuxna har ansvaret
för vilka traditioner som förs vidare.
Barnet har rätt till båda sina föräldrar och behöver
stimulans från dem båda. Därför är stabila familjerelationer
den bästa förutsättningen för en god uppväxtmiljö.
Samhället skall ge aktivt stöd till familjebildning och
äktenskap. Opinionsbildningen bör bygga på att det är viktigt
att båda föräldrarna är delaktiga i arbete och fostran i
hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad uppnås. Ett sätt
att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna föräldrar
utbildning.
Den öppna familjen har en oersättlig roll som föredöme
för ett jämställt liv. I dagens samhälle kan sammansättningen
av vad som utgör en familj variera. Det kan vara såväl den
traditionella kärnfamiljen som generationsboende, kollektiv
eller ensamförälder med barn. Den öppna familjen är en
trygg gemenskap som ger goda förutsättningar för en bra
start i livet.
Ensamföräldrarnas situation behöver uppmärksammas.
Hon/han blir lätt isolerad, har sämre möjlighet till
vidareutbildning och till arbete på obekväm arbetstid.
Dessutom begränsas möjligheten till politiskt, fackligt och
ideellt engagemang.
För den förälder som inte är vårdnadshavare är det ofta
svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. Den förälder som
självmant släpper kontakten med barnet eller hindras från att
ha kontakt, blir ''osynlig'' för både barnet och samhället.
På alla nivåer måste förslag till åtgärder arbetas fram för
att komma till rätta med den orättvisa behandling som både
barnet och föräldrarna, oftast pappan, blir utsatta för när inte
kontakten med den andra föräldern fungerar. Barnet behöver
sin pappa som en manlig förebild. Det är viktigt att både
pojkar och flickor får en vuxen man att identifiera sig med.
Arbetsmarknad
Ökningen av andelen kvinnor på arbetsmarknaden har
varit den största förändringen i arbetskraftsutbudet under de
senaste decennierna. För närvarande är andelen
förvärvsarbetande kvinnor i stort sett lika stor som andelen
män. Denna utveckling har inte bara inneburit en stärkt
ställning för kvinnor på arbetsmarknaden utan också lett till
att kvinnors ekonomiska oberoende har ökat.
Kvinnor och män har goda möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med ett praktiskt ansvar för hem och barn.
Detta visar inte minst det faktum att Sverige har ett av
Västeuropas högsta födelsetal.
När kvinnor kommit in på arbetsmarknaden har de i stor
utsträckning burit med sig sådana arbetsuppgifter som de
förut utförde i hemmen. Till största delen har dessa uppgifter
legat inom den offentliga sektorns ram. Kvinnor finns i högre
grad än män i rutinartade arbetsuppgifter och avancerar i
mindre utsträckning. Kvinnor och män som kollektiv
befinner sig således ofta inom olika sektorer på
arbetsmarknaden. När de finns inom samma sektor har män,
generellt sett, högre positioner än kvinnor även om de har
samma utbildning.
Detta medför att kvinnors och mäns villkor i arbetslivet i
flera avseenden är olika. Kvinnor har till exempel generellt
sett lägre löner än män eftersom de oftare arbetar i
låglöneyrken. Det finns också osakligt motiverade
löneskillnader mellan kvinnor och män i storleksordningen
en till åtta procent. Därför måste kravet på lika lön för
likvärdigt arbete föras fram med all kraft. Att skapa gehör
för könsneutral arbetsvärdering är ett steg på vägen.
Jämställdhetslagen har förstärkts på förslag av den förra
regeringen. Det är inte längre möjligt att genom avtal
inskränka lagens verkningsområde. Varje arbetstagare är
skyldig att vidta aktiva åtgärder och att upprätta
jämställdhetsplaner. Detta innebär att JämO:s position
förbättrats genom att hon nu har tillsynsansvar för hela
arbetsmarknaden.
Om arbetsmarknadens parter trots detta inte klarar av att
nå målet om lika lön för likvärdigt arbete kan ytterligare
lagstiftning bli nödvändig.
Främst inom den offentliga sektorn arbetar kvinnor ofta i
lägre betalda yrken. Det är angeläget att ansträngningar görs
av arbetsmarknadens parter för att komma till rätta med
detta.
Arbetsgivarna bör uppmuntra försök med flexibel arbetstid
för de anställda, dvs att arbetstagaren själv tillsammans med
arbetslaget kan välja hur arbetstiden skall förläggas. Även
arbetets innehåll bör organiseras så att möjlighet ges till
frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.
Både män och kvinnor upplever det svårt att vara tjänstlediga
för vård av barn eller för utbildning beroende på det sätt
deras arbete är utformat.
Vid anställningsintervjuer bör, så långt som möjligt, både
en man och en kvinna finnas med för att avgöra den sökandes
lämplighet. På detta sätt kan bl.a. fördomar motarbetas och
nya mönster för rekryteringsarbetet växa fram.
En stor del av de småföretag som startas i glesbygden idag
har kvinnor som initiativtagare och ägare. Dessa kan idag
uppleva att det är svårt att få inflytande och få del av
samhällets resurser på samma sätt som männen.
Kvinnors företagande finns oftast inom tjänstesektorn där
realsäkerheter saknas. Många nya företagare har problem
med startkapital. Tillgängliga finansieringsformer tar inte i
tillräcklig utsträckning hänsyn till kvinnligt nystartande.
Dessa mycket små företag skall självfallet inte nekas
nyföretagarstöd från samhället. Statens stöd till start av
småföretagande måste därför utvecklas.
Inflytande
Arbetet med att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande
församlingar måste stärkas. Målet om en jämn
könsfördelning år 1998 i statliga styrelser och kommittéer
skall ligga fast.
En jämn könsfördelning på olika nivåer i arbetslivet är en
viktig demokrati- och maktfråga. För att få en balanserad
samhällsutveckling som tar hänsyn till både kvinnors och
mäns synsätt är det viktigt att båda könen finns
representerade inom alla samhällsområden och på alla
beslutsnivåer. En jämn könsfördelning på chefsnivå är
dessutom en resurs- och kvalitetsfråga. De arbetsplatser som
tar till vara och utvecklar även kvinnors kompetens har större
möjligheter att öka sin effektivitet och lönsamhet.
Kvinnors inflytande har ökat under senare år. Exempelvis
har andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer ökat,
liksom deras andel såväl i landstings- och
kommunfullmäktigeförsamlingar som i riksdagen. Trots
dessa framsteg är fortfarande bristerna betydande.
Andelen kvinnor på chefspositioner är fortfarande mycket
låg. Som exempel kan nämnas att år 1990 var knappt 10
procent av cheferna inom den privata sektorn kvinnor.
Motsvarande siffror inom den offentliga sektorn var 30
procent. Dessa andelar skall ses i relation till att 36 procent
av dem som då arbetade i den privata sektorn och 70 procent
av dem som arbetade i den offentliga sektorn var kvinnor.
Endast drygt tre procent av platserna i styrelserna för de
börsnoterade företagen innehas av kvinnor. Av landets
professorer är bara sex procent kvinnor. Myndigheternas
ansvar både när det gäller fördelningen av kvinnor och män
på olika uppdrag och när det gäller kvinnor och män på
chefsnivå bör förtydligas.
Mer kunskap måste också spridas om skillnader i kvinnors
och mäns tillgång till ekonomiska resurser och hur den
ekonomiska makten är fördelad mellan kvinnor och män.
Utbildning och forskning
I skolan möter barn och ungdomar olika förväntningar
beroende på vilket kön de tillhör. Dessa förväntningar följer
dem genom hela skolsystemet. En uppmärksammad
utredning visar hur talartiden i klassrummet fördelas.
Läraren talar 2/3 av tiden. Av den återstående tredjedelen
talar pojkarna 2/3 och flickorna 1/3. Därför är det viktigt att
jämställdhetsarbetet också lyfts fram i skolan. De som
arbetar inom skolan bör få utbildning för att öka
medvetenheten om vikten av att behandla flickor och pojkar
rättvist. Lärare och lärarkandidater måste få
utbildning/fortbildning om skillnaden mellan pojkars och
flickors agerande i undervisningssituationen.
Olika metoder bör utarbetas och projekt startas för att
främja pojkars och flickors möjlighet att utvecklas på lika
villkor. Vissa undervisningsmoment inom klassens ram bör
till exempel organiseras i särskilda flick- och pojkgrupper.
En översyn av läromedel bör ske ur jämställdhetssynpunkt.
Skolans jämställdhetsarbete har till stor del inriktats på
flickorna och lämnat pojkarna åt sidan. Detta arbete måste
omfatta både pojkar och flickor.
Skolan bör vid planering av undervisning enligt den nya
timplanen söka finna ämnen och aktiviteter ingående i
skolans respektive varje elevs fria val, som uppmuntrar
flickorna och pojkarna att välja ''otraditionella''
verksamheter.
Dataprogram, dataspel etc bör utvecklas som inspirerar
både pojkar och flickor att utnyttja datorn och
informationstekniken för områden som traditionellt
uppfattas som kvinnliga eller ''mjuka''. Datorer och
informationsteknologi får inte enbart nyttjas för tekniska och
administrativa problem. Både flickor och pojkar måste i
samma utsträckning få stifta bekantskap med den nya
informationstekniken.
Skolans jämställdhetsarbete har till stor del inriktats på
flickorna och lämnat pojkarna åt sidan. Detta arbete måste
omfatta både pojkar och flickor.
I skolan återfinns idag de manliga lärarna främst på
högstadie-, gymnasie- och universitetsnivå. Inom förskolan
och på låg- och mellanstadiet möter barnen framför allt
kvinnliga lärare. Vid rekrytering av ny personal bör en jämn
fördelning mellan könen eftersträvas. Även vid
rekryteringen till lärarutbildningen måste en jämn
könsfördelning eftersträvas.
Eleverna väljer i stor utsträckning traditionellt könsbundna
program och kurser till gymnasieskola, högskola och
universitet. Detta gäller särskilt pojkar. För att i möjligaste
mån undvika könssegregerade arbetsplatser är det viktigt att
barn och ungdomar tidigt får ökade kunskaper om både
mans- och kvinnodominerade arbeten. Det handlar om att
skapa förutsättningar för ett verkligt fritt val. Ungdomar skall
kunna välja framtid fri från fördomar om vad som anses vara
kvinnligt och manligt. Studie- och yrkesorientering bör
inriktas på att varje elev oberoende av kön får stöd att välja
studier eller yrke efter intresse och förmåga.
För närvarande pågår försök med introducerande
sommarkurser för pojkar och flickor. Syftet är att väcka
intresse och öka kunskapen om områden vilka domineras av
det motsatta könet.
Under utbildningen är det ofta det kön som är minst
representerat som avbryter sin utbildning på grund av
omgivningens negativa attityder. Detta gäller inte minst
flickor på tekniska linjer.
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett
i verklig mening mer jämställt samhälle. De som leder
undervisning, forskning och institutioner har ett ansvar att
skapa en sådan miljö som ger likvärdiga villkor för både
kvinnor och män att trivas och utvecklas.
Den kvinnoforskning som finns på olika universitet och
högskolor bör tilldelas goda resurser. Det bör ske genom stöd
till verksamheter med s k kvinnofora vid universitet och
högskolor och till forskning med kvinnoinriktning inom
befintliga universitets- och högskoleinstitutioner. Målet är att
utöka antalet kvinnliga forskare. Därmed möjliggörs att
kvinnoperspektivet uppmärksammas i forskningen och en
bättre balans mellan kvinnliga och manliga synsätt som
norm för forskningen.
Kvinnoforskningen måste också i högre grad tillåtas
påverka innehållet i grundutbildningen. Även i kursplaner
och kurslitteratur måste ett kvinnoperspektiv finnas.
Hälsa
I vetenskapliga sammanhang utgör mannen norm. Trots att
kvinnor och män har olika normvärden i exempelvis
medicinska testsammanhang klassas ändå kvinnans värden
som onormala, eftersom mannens värden är norm. Kvinnor
och män är biologiskt sett olika och har som en följd av detta
olika hälsoproblem. Även olika roller i hemmet utgör källor
till skillnader i hälsa. Kvinnorna lider oftare än män av
långvarig sjukdom som kräver behandling.
Kvinnors hälsoproblem och fysiologi har i mycket mindre
utsträckning än männens varit föremål för forskning. För att
främja kunskapen om kvinnors och mäns hälsa måste
emellertid båda gälla som norm.
På senare år har ohälsotalet, dvs sjukskrivningsfrekvens,
arbetsskador och förtidspensioneringar, ökat bland kvinnor.
I många med Sverige jämförbara länder minskar t ex
dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar medan svenska
kvinnor utgör ett undantag då dödligheten i dessa sjukdomar
ökar.
Arbetsskadorna bland kvinnorna har ökat markant på
senare år, särskilt inom tillverkningsindustri, vård och
service. Särskilt oroande är ökningen av belastningsskador
hos unga kvinnor. Vid vård och rehabilitering av arbets- och
belastningsskador är det viktigt att åtgärder sätts in snabbt.
Så snart som möjligt skall aktiv och regelbunden
sjukgymnastik erbjudas. Långa sjukskrivningsperioder med
få inslag av rehabilitering gör det betydligt svårare att
komma tillbaka till arbetslivet. Det är viktigt att kontakten
med arbetslivet och den sociala gemenskapen upprätthålls.
Arbetsgivaren har ett särskilt ansvar för att arbetsplatserna
utformas så att arbets- och belastningsskador minimeras.
Även i detta sammanhang måste påpekas att arbetsmiljön
skall utformas efter varje individs behov och förutsättningar.
En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande
hälsovårdsarbete är att det finns kunskap om de nära
sambanden mellan livsstil och ohälsa samt att människor
medvetandegörs om helheten. Forskning som beaktar
skillnaderna i biologi, aktiviteter under arbete och fritid,
livsstil och andra aspekter av den sociala miljön bör
stimuleras.
Sveriges största sociala och medicinska problem är
alkoholens skadeverkningar. Det manliga alkoholmissbruket
är i hög grad präglat av att dricka i sällskap med andra, även
om dolt missbruk förekommer. Kvinnors alkoholmissbruk är
vanligtvis mer ensamt och äger oftast rum inom hemmets
väggar. Av fysiologiska skäl tål kvinnan alkohol sämre än
mannen.
Inom missbrukarvården skall både mäns och kvinnors
behov mötas. Missbrukande kvinnor skall erbjudas
behandlingshem enbart för kvinnor medan behandlingen
skall vara inriktad på hela familjen. Det är särskilt viktigt att
barn till missbrukande föräldrar inte glöms bort i
sammanhanget.
Övergrepp mot kvinnor
Våld mot kvinnor kan i vissa fall vara ett uttryck för
bristande jämlikhet och för den obalans som råder i
maktförhållandet mellan män och kvinnor. Termen
''sexualiserat våld'' kan användas som samlingsbegrepp för
olika former av övergrepp mot kvinnor. I begreppet ryms ett
flertal handlingar som begås mot kvinnor just i deras
egenskap av kvinnor. Det handlar om kvinnospecifika
övergrepp och kränkningar med starka kopplingar till
föreställningar om kvinnans roll som underordnad mannens.
Dessa övergrepp behöver inte nödvändigtvis innehålla våld
eller begränsas enbart till handlingar som är att betrakta som
sexualbrott. Ofredande kan vara ett exempel på sådana
övergrepp.
Frågor som rör våld mot kvinnor har ett samband med
frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män, om
maktfördelningen mellan könen och om mäns syn på
kvinnor. Även andra företeelser i samhället, som
prostitution, pornografi, incest och sexuella trakasserier, hör
samman med våldet mot kvinnor.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck genom detta kan
inte förenas med att kvinnor och män skall ha samma
rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla livets
områden.
Våldet mot kvinnor har ökat kraftigt de senaste åren. Man
bör dock beakta att en del av den statistiskt registrerade
ökningen kan bero på att fler kvinnor nu anmäler de brott de
blir utsatta för. Till detta måste dock läggas att en mycket
stor del av våldet förmodligen aldrig anmäls.
Kvinnomisshandelns orsaker, symtom och möjliga
behandling skall ingå i den reguljära utbildningen i
grundskola, gymnasieutbildning samt i utbildningar till olika
vårdyrken. Socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
personal bör ha gemensam fortbildning om
kvinnomisshandelns och barnmisshandelns orsaker och
konsekvenser samt hur de kan förebyggas.
Kvinnojourer, dit den misshandlade kan vända sig i en akut
situation, är viktiga för de misshandlade kvinnorna och bör
få stöd. Kvinnor som utsatts för misshandel eller våldtäkt
skall få tillgång till juridiskt biträde under hela
förundersökningen och rättegången.
Prostitution är en gammal företeelse som har betydande
skadeverkningar främst för de kvinnor som prostituerar sig
men också för deras kunder. Prostitutionen slår mot de
prostituerade kvinnornas fysiska och psykiska hälsa på olika
sätt. Prostitution gör det också möjligt att finansiera och
underhålla olika former av drogmissbruk.
De prostituerade kvinnorna utsätts för eget och/eller
omvärldens förakt vilket tär på självkänslan. De löper stor
risk att bli smittade av könssjukdomar, HIV och infektioner.
De utsätts också oftare än andra kvinnor för misshandel.
Frågan om kriminalisering av prostitution har länge
diskuterats. I praktiken var det fram till 1964 straffbart att
vara prostituerad. Det står idag utom allt tvivel att motiv
finns att kriminalisera prostitution.
Våldspornografi och grova våldsskildringar är förbjudna
enligt tryckfrihetslagen. Orsaken är främst att sådana
skildringar kan komma att stimulera någon att begå de
handlingar som skildras. Ett aktivt bekämpande av
våldspornografi utgör samtidigt ett bidrag till bekämpande
av sexualbrott som ligger bakom produktionen och som det
kan vara svårt att på annat sätt komma åt. Reklam som är
kränkande för kvinnor bör motverkas genom lagstiftning.
Studenter och doktorander bör i lag skyddas mot sexuella
trakasserier. Kristdemokraternas syn i denna fråga utvecklas
i en annan motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett aktivt opinionsbildande
arbete bör bedrivas som betonar mannens och kvinnans
gemensamma ansvar för hem och familj,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbete i hem och familj skall
värderas lika som arbete utanför hemmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att familjer skall ges möjlighet att
köpa hushållstjänster genom införandet av en
ungdomsskattsedel för ungdomar under 25 år,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja
en väl fungerande barnomsorg,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter till ekonomiskt oberoende,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lika lön för likvärdigt arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statens stöd till start av
småföretagande måste utvecklas,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet med att öka kvinnors
inflytande i beslutsfattande församlingar måste stärkas och
att målet om en jämn könsfördelning år 1998 i statliga
styrelser och kommittéer skall ligga fast,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att myndigheternas ansvar både
när det gäller fördelningen av kvinnor och män på olika
uppdrag och när det gäller kvinnor och män på chefsnivå bör
förtydligas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att mer kunskap måste spridas om
skillnader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska
resurser och hur den ekonomiska makten är fördelad mellan
kvinnor och män,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lärare och lärarkandidater
måste få fortbildning/ utbildning om skillnaden mellan
pojkars och flickors agerande i
undervisningssituationen,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att olika metoder bör utarbetas
och projekt startas för att främja pojkars och flickors
möjlighet att utvecklas på lika villkor,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att både flickor och pojkar i
samma utsträckning skall få stifta bekantskap med den nya
informationstekniken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en jämn könsfördelning bör
eftersträvas vid rekryteringen till lärarutbildningen,4
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att studie- och yrkesorientering
bör inriktas på att varje elev oberoende av kön får stöd att
välja studier eller yrke efter intresse och förmåga,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnoforskningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att både kvinnors och mäns
normalvärden skall gälla som norm i vetenskapliga
sammanhang,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnors hälsa i samma
utsträckning som mäns skall vara föremål för forskning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att forskning som beaktar
skillnaderna i biologi, aktiviteter under arbete och fritid,
livsstil och andra aspekter av den sociala miljön bör
stimuleras,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att separata vårdhem bör inrättas
för missbrukande kvinnor,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vård och behandling av
missbrukare skall vara inriktad på hela familjen,2
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnomisshandelns orsaker,
symtom och möjliga behandling skall ingå i den reguljära
utbildningen i grundskola, gymnasieutbildning samt i
utbildningar till olika vårdyrken,2
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att socialtjänstens och hälso- och
sjukvårdens personal bör ha gemensam fortbildning om
kvinnomisshandelns och barnmisshandelns orsaker och
konsekvenser samt hur de kan förebyggas,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnojourer, dit den
misshandlade kan vända sig i en akut situation, bör få
stöd,2
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnor som utsatts för
misshandel eller våldtäkt skall få tillgång till juridiskt biträde
under hela förundersökningen och rättegången,5
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reklam som är kränkande för
kvinnor bör motverkas genom lagstiftning.6
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Inger Davidson (kds)
Mats Odell (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 4, 20--24 hänvisade till SoU.
3 Yrkande 7 hänvisat till NU.
4 Yrkandena 11--15 hänvisade till UbU.
5 Yrkande 25 hänvisat till JuU.
6 Yrkande 26 hänvisat till LU.