Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret
1995/96 under anslag E 5 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet anvisat ett
förslagsanslag med 5 148 000 kronor. Regeringen anser att
stödet till kvinnoorganisationer bör vara oförändrat och att
det i fortsättningen också bör kunna ges för utveckling och
förnyelse.
Med utveckling och förnyelse avses bl.a. projekt som
syftar till att finna nya former för verksamheten eller för att
engagera nya grupper av kvinnor. I propositionen sägs
dessutom följande: ''Det kan också handla om att finna
strategier för att stärka den egna organisationens ekonomiska
oberoende. En fjärdedel av stödet under
artonmånadersperioden bör därför avse stöd till sådana
konkreta utvecklingsprojekt och verksamheter'' (se prop.
1994/95:100, Bil. 14, s 69).
Detta är minst sagt häpnadsväckande och vittnar om en
skrämmande likgiltighet inför de närmast gigantiska
statsfinansiella problem som Sverige har. Här anser den
socialdemokratiska regeringen att vissa organisationer skall
få skattemedel för att utreda förutsättningarna för att inte få
skattemedel. Vilket resultat väntar sig regeringen av denna
logiska kullerbytta? I och för sig är bidraget litet i
förhållande till statsbudgetens övriga anslag, men vad jag
reagerar mot är den signal som förslaget innebär. Alla måste
ta ansvar för den svåra ekonomiska situation landet befinner
sig i. Men även om landets ekonomiska situation hade varit
bättre anser jag att den här typen av bidrag inte bör delas ut --
i synnerhet inte med den typ av motivering som regeringen
har!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att under anslaget E 5 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet anvisa ett i
förhållande till regeringen med 2 000 000 kr minskat anslag
för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad som anförts i
motionen.