Enligt EU:s definition är sexuella trakasserier ett oönskat
uppträdande av sexuell art, eller annat uppträdande baserat
på kön som skadar kvinnors och mäns värdighet på arbetet.
Trakasserierna kan innefatta ovälkommet fysiskt, verbalt
eller icke verbalt uppträdande.
Det viktigaste kännetecknet för sexuella trakasserier är att
de är oönskade av den som utsätts för dem. Det är varje
individs ensak att avgöra vilket uppträdande som kan
accepteras och vad som är kränkande. Sexuell
uppmärksamhet övergår i sexuella trakasserier om den som
står för beteendet fortsätter, trots att det har gjorts klart att
mottagaren anser att den sexuella uppmärksamheten är
kränkande. Ett enda tillfälle kan emellertid utgöra sexuell
trakasseri om beteendet är tillräckligt allvarligt. Att den
sexuella uppmärksamheten inte är önskad skiljer sexuella
trakasserier från beteenden som välkomnas och är
ömsesidiga.
Europadomstolen har fastslagit att även om dess definition
av vad som avses med sexuella trakasserier inte har laglig
status måste den beaktas av de nationella domstolarna.
Konsekvenser av sexuella trakasserier
Flera utredningar visar på att många kvinnor blir utsatta
för sexuella trakasserier på arbetsplatser eller vid
läroanstalter. Av de utsatta är ca 90 % kvinnor och av
förövarna är ca 97 % män.
De flesta som utsatts för sexuella trakasserier tiger, bland
annat för att de tror att det inte skulle hjälpa att berätta det.
Många känner också stort obehag, ilska och maktlöshet.
Sömnlöshet, stress m.m. är vanliga konsekvenser. Även
självmordstankar förekommer. Det finns de som på grund av
sexuella trakasserier känt sig tvungna att hoppa av en
utbildning eller tackat nej till ett jobb, vilket i sin tur kan leda
till både sociala och ekonomiska förluster.
Åtgärder
Miljöpartiet anser det nödvändigt att informera och tala
öppet om sexuella trakasserier. Både kvinnor och män måste
förstå trakasseriernas effekter och möjligheterna att agera
emot dem. En starkare lagstiftning mot sexuella trakasserier
är också nödvändig. I dag är det endast trakasserier som är
förbjudet i jämställdhetslagens 22 §. Det innebär att den som
utsätts för just sexuella trakasserier ej får stöd i
jämställdhetslagen utan måste göra en polisanmälan.
I dag finns inga sanktioner mot studerande som sexuellt
trakasserar en annan studerande eller lärare. Däremot kan
andra hindrande och störande beteenden i undervisningen
sanktioneras. Att inte betrakta sexuella trakasserier som
hindrande eller störande är absurt och måste snarast rättas till
så att lagstiftning överensstämmer med verklighet.
Miljöpartiet de Gröna föreslår att ändringar görs i
jämställdhetslagen och högskoleförordningen för att stärka
de utsattas ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det i 22 § jämställdhetslagen görs ett tillägg så att även
sexuella trakasserier förbjuds,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i 11 kap. högskoleförordningen bör inbegripas sexuella
trakasserier såsom störande beteende.1
Stockholm den 23 januari 1995
Ewa Larsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)