Kvinnor i Sverige har uppnått en sådan ställning i
samhället att vi har ett särskilt ansvar för andra kvinnors
situation i världen. Vårt mål är en fredlig och fungerande
värld, där världens resurser fördelas rättvist och med hänsyn
till miljön. Centerkvinnorna deltar i det internationella
arbetet bl a genom medverkan vid konferenser som Nordiska
rådets största satsning genom tiderna -- Nordiskt Forum --
och vid FN:s konferenser som den stora kvinnokonferensen
i Peking i år och i dess förberedelsekonferenser. I EU har vi
ett direkt ansvar att påverka.
Kvinnorna i vårt land började organisera sig för ungefär
100 år sedan. Detta har haft en avgörande betydelse för
kvinnors livsvillkor i vårt land. Vi hade tidigt, som kvinnor,
möjlighet att delta i det lokala samhällsarbetet i
kommunerna. För oss kvinnor i Centern är det lokala
perspektivet ytterst intressant. Nationella framtidsfrågor och
problem har enligt vår uppfattning ofta sina lösningar på det
lokala planet. I ett EU-perspektiv är de flesta bedömare ense
om att det lokala inflytandet kommer att stärkas. Denna
utveckling vill vi bidra till.
Även om kvinnorna nått långt i jämställdhetsarbetet i
Sverige, så är det långt kvar innan kvinnorna fått samma
livsvillkor som männen. Även om arbetsmarknaden idag står
inför de största förändringarna sedan industrisamhället, får
aldrig kvinnors rätt till arbete ifrågasättas. Vi kräver istället
en flexibel arbetsmarknad med ökat distansarbete med hjälp
av dagens teknik, kortare normalarbetstid och kombinationer
av olika arbeten. Därigenom minskar påfrestningarna på
både människor och miljö, samtidigt som vi alla får mer tid
för varandra, inte minst för våra barn.
Vi accepterar inte ett samhälle med ökad segregation och
ökade motsättningar, vilket bl a är en grogrund för våld. Vi
vill istället skapa ett samhälle med ökad delaktighet, där fler
får möjlighet att påverka beslut och delta i
samhällsutvecklingen.
Dela lika -- dela rättvist! I denna motion ger vi
Centerkvinnor, förslag vinklade ur ett kvinnoperspektiv, till
förändringar i samhället, som gör att kvinnor och män kan
dela på ansvaret för hem och familj, dela på arbete och
förtjänst. Med vår politik får kvinnor lika mycket tid över
som männen för motion och kulturaktiviteter eller för ett
specialintresse. Männen blir mer delaktiga. Det ger ökad
livskvalitet.
Ekonomi
Svensk ekonomi befinner sig i ett mycket allvarligt läge.
Med ett stort budgetunderskott och en växande statsskuld har
förtroendet för svensk ekonomi minskat i vår omvärld.
Sverige riskerar en nedgradering av internationella rating-
institut. Därmed blir lånen och räntorna dyrare för staten,
företagen, kommunerna och hushållen.
Den helt felaktiga ekonomiska politik som tidigare
socialdemokratiska regeringar förde har förflyttat Sverige
från att ha varit en ledande industrination till att bli en nation
med ekonomiska problem. Den tidigare fyrpartiregeringen
startade ett saneringsarbete för att skapa balans i statens
finanser. Detta arbete var en stor utmaning, i synnerhet som
det samtidigt rådde djup ekonomisk lågkonjunktur. Det är
enligt vår uppfattning nödvändigt att snabba på saneringen
av den svenska ekonomin för att få kostnader och intäkter att
balansera. Statsskuldens ökning måste hejdas.
Såväl besparingar som inkomstförstärkningar måste till för
att vi ska komma tillrätta med vår ekonomiska
skuldsituation. Vi Centerkvinnor betonar kraven att dessa
besparingar ska ha en fördelningspolitisk inriktning.
Vid saneringen av de offentliga finanserna måste en rättvis
fördelningspolitik vara ett rättesnöre. Samhället och staten
har ett ansvar att ge varje människa en ekonomisk
grundtrygghet.
Centerpartiet har presenterat ett ingående förslag för att
åstadkomma grundtrygghet. Varje människa ska ha rätt till
en ''livförsäkring'' om och när man inte själv av olika skäl
kan försörja sig. Vi föreslår att en grundnivå ska gälla för
ersättning vid arbetslöshet, sjukdom, handikapp, ålderdom
och föräldraledighet.
De höga räntor som vi har i Sverige påverkar hela
ekonomin, allt ifrån statens kamp för att få ned
budgetunderskottet till den enskilde konsumentens utrymme
att konsumera. För nästa budgetår beräknas kostnaderna för
räntorna på statsskulden uppgå till 129 miljarder kronor.
Enbart räntorna på statsskulden hotar att bli den största
utgiftsposten i statens budget. Det hotar att tränga undan
andra och angelägna behov. En procents höjning av
räntenivån kräver kostnadsbesparingar på ytterligare 10
miljarder.
För att åstadkomma investeringar i näringslivet är det
nödvändigt att skapa förutsättningar för lägre räntor. Stora
och små företag inom näringslivet är beroende av räntan.
Även de privata hushållens möjlighet till konsumtion och
investeringar påverkas av räntenivån. Likaså styrs den
offentliga sektorns möjligheter till investeringar av
räntenivån. Vi Centerkvinnor är medvetna om dessa
samband. Därför betonar vi starkt betydelsen av en fortsatt
sanering av statens ekonomi som i sin tur ger lägre räntor.
Den ekonomiska politiken måste utformas så att den ger
lägre räntor, stimulerar investeringar i företag, skapar en
hållbar ekonomisk utveckling, god miljö, rättvis fördelning
och regional balans.
Beräkning av miljöskulden
Idag handlar huvuddelen av den ekonomiska debatten om
statsskuld och budgetunderskott. Det är också nödvändigt att
alla ansträngningar görs för att sanera svensk ekonomi. Men
debatten måste också handla om vår stora miljöskuld.
Miljöskulden är det samlade belopp som det kostar att
återställa miljön som hittills har skadats genom att vi levt på
ett felaktigt sätt.
Vi måste komma fram till ett nytt värderingssystem där
''de mjuka tillgångarna'' som ren natur, friskt vatten, gröna
skogar och böljande åkrar är tillgångarna. Människor med
kreativitet och förmåga till lösningar är tillgångar.
Miljöskadliga utsläpp från trafiken, industrin, jordbruket och
hushållen skapar skulder. Centerpartiet har tidigt väckt
frågan om att en skatteväxling måste komma till, där skatt
på arbete sänks medan miljöstörande verksamheter belastas
med högre skatt. Detta krav utvecklas i en annan motion.
Miljömedvetandet i vårt land är idag stort och det ökar.
Störst är det bland barn och ungdomar. Det gäller att ta vara
på detta intresse och denna vilja och sätta press på näringliv,
beslutsfattare och andra som på olika sätt agerar
bromsklossar.
Miljöskulden måste minska. På Centerns initiativ föreslog
fyrklöverregeringen och riksdagen beslutade om flera
åtgärder för att miljöskulden skulle minska.
Vi måste ändra våra livsmönster och fatta nödvändiga
beslut så att vi kan lämna efter oss en skuldfri framtid -- fri
från statsskuld och miljöskuld. Hur ska miljöskulden
beräknas och hur ska den betalas?
Den tidigare regeringen har påbörjat arbetet med att lösa
dessa frågor. Nuvarande regering bör få i uppdrag att ta fram
en plan på hur miljöskulden ska betalas. Den bör ta sin
utgångspunkt i Centerns förslag till skatteväxling och övriga
åtgärder för att minska miljöskulden som presenteras i en
särskild partimotion.
Agenda 21, kretslopp m m
FN-konferensen om miljö och utveckling försåg oss med
Agenda 21, ett handlingsprogram för människans
överlevnads skull inför 2000-talet. Detta program ska ses
som ett internationellt arbetsprogram för kommande år.
Agenda 21 kräver engagemang och deltagande av var och en
av oss.
Uthållig utveckling förutsätter ett nytt tänkande och ett
nytt handlande hos alla ansvariga på alla nivåer. Det är en
utmaning för både kvinnor och män att förändra attityder och
beakta könsaspekter (genderaspekter). Särskilt länder stadda
i förändring och utvecklingsländer som kämpar med akuta
problem från dag till dag och med otillräckliga resurser
måste försäkra sig om att kortsiktiga intressen inte hindrar
visionärt arbete som kan gynna oss alla i ett längre
perspektiv.
Regional planering är en politisk process som måste vara
inriktad på social utveckling. För att kunna uppnå uthållighet
är vi beroende av varje enskild individs beslut och olika
aktiviteter. Just därför måste vi i planeringsprocessen se till
att involvera både kvinnor och män, unga och gamla. Alla
måste därför också ha tillgång till information liksom
möjlighet att delta i beslutsprocessen på lika villkor.
Kvinnor måste ses som en resurs i utformningen av
uthållig utveckling. Kretsloppstänkande måste prioriteras
före linjära lösningar. Kortsiktiga intressen kan vara ett hot
mot kvinnorna när uthållig utveckling kräver att vi sänker
konsumtionen av naturresurser.
Kvinnor liksom män har speciella behov, intressen och
erfarenheter. Detta måste vi ta hänsyn till. Önskan att
hushålla och inte ödsla är en integrerad del av många
kvinnors kunnande också i deras vardagsliv. Kvinnors
perspektiv, deltagande och bemyndigande måste öka och
garanteras i olika delar av beslutsprocessen i samhället.
Samhällsplanering, utbildning och forskning
Utbildning och forskning måste öka vad gäller kvinnors
roll och representation i samband med stadsplanering och
regional planering. Fram till nu har männen satt upp
standards för vilka områden forskningen ska fokuseras på.
Männen måste mera uppmärksamma genderdimensionen.
Hem och familj, barnomsorg och äldreomsorg är allas vårt
ansvar. Mäns och kvinnors olika perspektiv måste få komma
till uttryck i samhällsplaneringen.
Kvinnors förmåga att tänka småskaligt måste få mer
genomslag i samhällsplaneringen. Här är männen oftast fast i
ett traditionellt tänkande. Det är därför mycket svårt att ändra
inriktning, när det ständigt är en majoritet av män som
bestämmer denna. Det är emellertid i första hand kvinnor
som möter bekymren med källsorteringens ofullständiga
utformning i kommunerna. Männen möter möjligtvis
betalningskravet, inte kravet på källsortering.
Boendet
Boendet spelar en viktig roll i all mänsklig tillvaro, liksom
bebyggelsen gör i landskapsbilden. Byggandet och boendet
svarar för en betydande del av samhällsekonomin. Boendet
har härigenom stor betydelse för människors välfärd och
trygghet. Barns uppväxtmiljö avgörs till stor del av
boendemiljön. Boendets utformning och
bebyggelsestrukturen har också stor betydelse för
möjligheterna till bättre och effektivare resursanvändning i
kretsloppssamhället.
Alla människor behöver bra bostäder till rimliga kostnader.
Byggande och val av bostad ska utgå ifrån de enskilda
människornas behov. Därför behövs en mångfald av olika
bostäder och boendeformer. Var och en ska fritt kunna välja
bostad och bostadsort. Det gäller både i fråga om val av
boendeform och var i landet man vill bo. Utgångspunkten
ska vara att det är de boende själva som ska ges möjlighet att
påverka sin boendemiljö.
Obekvämt planerade lägenheter är ett bekymmer både för
kvinnor och män. Sparande, användande av energi, vatten
och resurser i hushållen påverkas fortfarande i hög grad av
kvinnors engagemang. Därför är utbildning av kvinnor och
information till kvinnor m m så oerhört viktigt när det gäller
utformningen av kretsloppssamhället.
Bostäderna bör från början anpassas praktiskt för att kunna
brukas av olika innehavare. Ett grundläggande krav är bra
ljusinsläpp. Att från början delvis handikappanpassa
bostäderna skulle spara stora resurser. En sådan anpassning
skulle underlätta för många, även icke handikappade.
Miljöriktiga material är ett krav för att undvika sjuka hus. Vi
upplever alltför många effekter av felbyggnationer och
användning av dåligt material. Miljöinvesteringarna i
bostäder bör därför fullföljas. Systemet med skattereduktion
för reparationer av egna hem bör permanentas. För att skärpa
kraven i miljöarbetet bör man överväga ett förslag med
kvalitetskrav på bostäder. Vidare bör ett system för
återvinning av miljöfarligt avfall inom byggindustrin skapas.
Kommunikation och inflytande
Det är nödvändigt med en genderanalys i planering och
utveckling. Kvinnor måste uppmuntras att ta mer ansvar
genom att de tillförsäkras möjligheter i
nomineringsprocedurerna att inneha ansvariga politiska
poster. Kvinnor kan förbättra livskvaliteten genom att delta
i beslutsprocessen liksom i definieringen av den ekonomiska
strukturen och policyn och genom att delta i produktionen.
Kvinnor måste också uppmuntras att utveckla alternativa
förslag och policyprocesser både som experter och brukare.
Kommunikation i nätverk är viktig och måste stöttas och
utformas så att den blir en del av nationella och globala mål.
Stadsplanering och regional planering måste utgå ifrån mål
som uppmuntrar ett helhetsperspektiv vad gäller funktioner
genom att se till både lokalisering av arbeten, service och
fritidsaktiviteter. Tillgången till kollektivtrafik måste utökas.
Samtidigt måste den sociala tryggheten utvecklas och
värnas. Det är också viktigt med gröna ytor i städer som
tryggt kan användas för rekreation och som sociala
mötesplatser.
Det är nödvändigt att utveckla alternativa allmänna
transportsystem som anpassas till boendemiljöerna och
baseras på olika kategoriers behov och behovet av rörlighet.
Kvinnor har här en speciell roll eftersom de koncentrerar sig
mer på stadens livskvalitet än på farten.
Transportforskning har inte varit särskilt inriktad på
kvinnors resemönster fastän statistik och metoder kan väljas
generellt. Det är inte alldeles klarlagt i hur stor utsträckning
resebeteende reflekterar resebehov. Kvinnors behov måste
fokuseras mer i planeringen. Forskning och medvetande om
genderdimensionen måste integreras i alla samhällssektorer
och inte endast som en del av kvinnors intresse.
Region- och landsbygdsutveckling
Kvinnor spelar en aktiv roll i arbetet med att finna en
balans mellan stad och landsbygd. Regionala centra för att
utveckla kvinnors affärskompetens måste stödjas och
kopplas samman med nationella och internationella
nätverkscentra.
Kvinnors idéer måste integreras när vi formulerar ny
politik för landsbygdsutveckling. Kvinnor kan få en starkare
ställning genom att kombinera olika arbeten och
småföretagande med ny teknologi och nya
kommunikationsmodeller.
Det har stor betydelse för landsbygdsutvecklingen om
kvinnor får större möjlighet att delta i den fysiska
planeringen och i framtagandet av översiktsplaner.
Kommunerna och länsstyrelserna har ett särskilt ansvar i vårt
land för att åstadkomma den delaktigheten.
Markanvändningsfrågorna påverkar i allra högsta grad
utvecklingsmöjligheterna, beredskapen för företagande och
bosättning.
Kärnkraften
Det är hög tid att starta kärnkraftsavvecklingen. Idag finns
ett energiöverskott. Energi från biobränslen har nu ökat så
att vi får mer energi därifrån än från kärnkraften. Det är
naturligt för oss Centerkvinnor att leva resurssnålt och att
säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga
konsekvenser.
Livslängden för ett kärnkraftverk är 25 år. Därför måste
aggregaten successivt avvecklas. Oskarshamn 1 som är den
äldsta reaktorn har stora driftproblem. Även andra aggregat
har stått stilla långa tider. Istället för att slösa mer pengar på
reparationer måste avvecklingen starta nu. I övrigt hänvisar
vi till Centerns kommittémotion om kärnkraftens avveckling
m m.
Konsumentfrågor
Matkvalitet
På 50-talet använde vi nära 30 procent av vår disponibla
inkomst till mat, nu på 90-talet mindre än 20 procent. För
många familjer har utgifterna för maten tillsammans med
kläder och en del annat blivit den enda rörliga kostnaden i
hushållsbudgeten.
Under 1991 köpte vi mat för ca 16 400 kr per person, plus
alkohol och tobak för ca 4 400 kr eller tillsammans 20 800
kr. I matcirkeln talar man om huvudgrupperna ''bas'' och
''tillägg''. Man beräknar att av de egentliga matpengarna går
27 procent till mat i basen och 45 procent till tillägget. Hela
28 procent av matpengarna går till sådant som ligger utanför
matcirkeln och som egentligen inte ger något av
näringsmässigt värde. Exempel är öl, läsk, chips, kaffe,
godis, vispgrädde, majonnäs och feta såser. Detta visar att vi
konsumenter fortfarande behöver mer information och
kunskap om att välja mat -- både från kvalitets- och
prissynpunkt -- och att tillaga den.
Information i olika former är ett viktigt medel för att uppnå
de konsumentpolitiska målen. Förutsättningar för
konsumenterna att göra bra miljöval t ex är en konsekvent
tillämpning av principen att förorenaren ska betala,
producentansvaret, miljömärkning osv.
Staten tillsammans med företagen bör även
fortsättningsvis ha ett huvudansvar för information till
konsumenterna om varor och tjänster. Men även kommunala
konsumentvägledningar och frivilliga
konsumentorganisationer, t ex studieförbunden och
hushållningssällskapen, spelar en viktig roll.
Vår mat i ett EU-perspektiv
Som EU-medlem ställs svensk jordbruks- och
livsmedelssektor inför en delvis ny situation, eftersom
gränsskyddet för jordbruksprodukter tas bort gentemot
övriga EU-länder. Sverige ligger långt framme när det gäller
lagar och regler för djurskydd, livsmedelsproduktion,
tillsatser, märkningssystem, etc. I första hand ska vi hävda
vår egen lagstiftning i förhållande till EU:s. Det bör finnas
goda möjligheter att marknadsföra och sälja svenska
livsmedel både här hemma och utomlands.
Den ökade konkurrensen på livsmedelsmarknaden kan
komma att öka behovet av livsmedelskontroll och en utförlig
märkning av varor både vad gäller ursprung och tillsatser.
Nya krav kommer sannolikt att ställas på detaljhandeln.
Vi menar att det är nödvändigt att följa upp den
internationella utvecklingen och systemen för kontroll och
tillsyn av vad olika aktörer har lovat. Vi föreslår att
Konsumentberedningen ges i uppdrag att göra en analys av
den internationella utvecklingen.
Det centerledda Jordbruksdepartementet lyckades nå
enighet mellan företrädare för detaljhandeln och
konsumenterna om att en tydlig ursprungsmärkning är ett
berättigat krav. Under dessa överläggningar om en frivillig
överenskommelse visade handeln en stor vilja att utan
formella åtaganden fortsätta att märka köttråvaror med
ursprungsland, d v s det land där djuret fötts upp och slaktats.
Sverige bör verka för att reglerna om ursprungsmärkning av
livsmedel inom EU skärps.
Tillsatser måste tydligt framgå på förpackningen. Det finns
för närvarande en grundläggande skillnad i synen på
tillsatser i livsmedel mellan Sverige och EU, nämligen att vi
anser att onödiga tillsatser ska undvikas, medan EU använder
begreppet hälsofarliga tillsatser.
Debatten om djurskydd, antibiotika och hormoner förs i
hela nordvästra delen av EU. I medlemskapsförhandlingarna
drev fyrklöverregeringen kravet om fortsatt förbud mot
antibiotika i foder samt fortsatt förbud mot användning av
kadavermjöl i foder. Resultatet blev att Sverige får fortsätta
med sina stränga regler under en övergångsperiod. Under
tiden ska EU göra en vetenskaplig analys av användningen
av antibiotika och kadavermjöl. Sverige bör vara pådrivande
under denna process. Målet bör vara att Sverige behåller
reglerna även efter övergångsperioden och att EU sedan tar
över reglerna som sina.
Många allergiker befarar att EU:s märkningsregler (som
Sverige också accepterade i och med EES-avtalet) skulle
göra det svårare att se om en vara innehåller riskabla
ingredienser och tillsatser. Tillverkarna är nämligen inte
skyldiga att redovisa exakt vad som finns i en sammansatt
ingrediens (exempelvis majonnäs), om den är mindre än 25
procent av hela matvaran (t ex potatissallad). Men det är inte
förbjudet att ge en fullständig innehållsdeklaration och
Livsmedelsverket kommer även i fortsättningen att
rekommendera producenter och importörer att göra detta.
Det är viktigt att detta fullföljs. Tillsatser som kemiska
färgämnen och konstgjorda sötningsmedel måste alltid
anges.
I Sverige är det förbjudet att bestråla och att sälja
bestrålade livsmedel. Så är det inte i alla EU-länder. Det finns
en risk att vi kan få in bestrålade livsmedel. Dessa livsmedel
är visserligen märkta, men vi har en uppgift att påverka
övriga EU-länder i vår riktning.
Utredningar
Konsumentberedningen tillsattes i samband med det
jordbrukspolitiska beslutet 1990. Beredningen bör nu ges
ytterligare uppgifter. Den borde få det viktiga uppdraget att
analysera de förändringar och konsekvenser EU-
medlemskapet medför.
Informationsteknologin ger oss nya möjligheter. Vi anser
att en utredning bör göras om hur vi kan använda oss av den
tekniken för att sprida produktinformation som vi som
konsumenter bör känna till. Ett sätt kan vara tillgång till
databaser med sådan information i större varuhus och
köpcentra, enligt överenskommelser med handeln. Det bör
vara en av IT-kommissionens uppgifter att bereda denna
fråga.
Reklamgranskning
Konsumentverket bör ägna ökad uppmärksamhet åt
reklamgranskning. Idag är ingen radioreklam granskad.
Närmast obefintlig är kontrollen av Regional-TV:s och TV-
Shops reklaminslag.
Lika viktigt är att det statliga engagemanget samordnas.
Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Jordbruksverket,
Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket är alla involverade
i livsmedelsfrågorna. Konsumentverket borde få ett ökat
samlat informationsansvar för livsmedlen, som är den allra
viktigaste konsumtionsvaran.
Utbildning i konsumentfrågor
Kunskap är den nödvändiga basen för att kunna
tillgodogöra sig information. Eftersom konsumtionsmönster,
attityder och värderingar grundläggs tidigt, är det viktigt att
kunskapen byggs i unga år. Centern har medverkat till att
hemkunskapsundervisningen i grundskolan finns kvar. Den
ger goda baskunskaper i dessa frågor.
Vi föreslår att Skolverket bevakar att konsumentfrågorna
får en framträdande plats i undervisningen. Det bör
ankomma på kommunerna att lärar- och
lärarfortbildningarna innehåller konsumentkunskap och att
resurser avdelas till denna skolinformation.
Vi har i denna motion endast berört en liten del av vad som
är konsumentpolitik. Det finns många andra områden av
betydelse för oss som konsumenter, t ex att främja
konsumenternas hälsa och säkerhet, att främja den rättsliga
ställningen, d v s makt och inflytande, att underlätta för
konsumenterna att väl utnyttja sina egna resurser av såväl tid
som ekonomi samt att även se sambandet mellan
konsumtionen och miljön, såväl den inre som den yttre. Det
är därför av största vikt att ett heltäckande
konsumentpolitiskt program arbetas fram och antas av
riksdagen.
Internationellt arbete
Kvinnor i internationellt arbete
Vi kvinnor i Sverige och i Norden har uppnått en sådan
ställning i samhället att vi har ett särskilt ansvar för andra
kvinnors situation i världen. Vi har speciella erfarenheter av
folkrörelsearbete. Våra kvinnoorganisationer har betytt
mycket i kampen för en ökad jämlikhet. Vi har av tradition
starka kommuner, där det lokala arbetet gett oss kvinnor
möjligheter att delta i samhällsarbetet på olika sätt. Alla
svenska flickor har samma möjligheter till utbildning som
pojkarna. Vi har rösträtt, äganderätt och rätt att driva företag.
Vi har världens högsta andel kvinnor i det svenska
parlamentet. Vi har även en stor andel kvinnor i våra
regeringar numera. Ändå har vi en hel del kvar att göra och
har därför också hjälp av kvinnors erfarenheter i andra
länder.
Vår boendestandard har i allra högsta grad bidragit till en
god hälsa och en längre livslängd. Den har också bidragit
till bättre förutsättningar för kvinnorna att sköta både arbete
utanför hemmet och hem och barn, vilket lett till att kvinnans
status höjts. Kvinnorna har därigenom fått kraft att kämpa
för sina rättigheter. Moderniseringen av hushållsarbetet
liksom av allt annat arbete har samtidigt bidragit till att
barnen kunnat frigöras för utbildning. I många andra länder
krävs fortfarande att barnen arbetar för att bidra till familjens
försörjning.
I det internationella arbetet har vi fyra FN-konferenser,
vars sammanlagda resultat kommer att få avgörande
betydelse för kvinnorna och barnen i världen. En konferens
är redan avslutad -- befolkningskonferensen i Kairo.
Närmast i tur står Köpenhamn och Peking. Sist kommer
Habitatkonferensen i Istanbul 1996 om människans boende
i hela världen. På alla dessa konferenser bör kvinnofrågan
stå i centrum, därför att det är kvinnornas situation som
kommer att avgöra, om de problem som diskuteras ska kunna
åtgärdas. Det är kvinnors möjligheter att påverka
utformningen av samhället som kommer att avgöra
framtidens samhällsbyggande. Det handlar inte bara om att
komma fram till vackra målformuleringar. Vi kvinnor måste
bidra till att alla länders beslutsfattare och ansvariga tar på
sig ansvaret för att lösa överlevnadsproblemen.
Erfarenheten har visat att om kvinnans status höjs, så
förbättras hälsotillståndet för dem och barnen i första hand.
Befolkningsfrågan kommer att avgöras av kvinnans status,
dvs hennes möjligheter att avgöra hur många barn hon orkar
eller vill föda, hennes möjligheter att själv fatta beslut om sin
egen situation. Kvinnans status har visat sig ha en automatisk
koppling till utbildning men också till boendemiljön.
Habitatkonferensen handlar just om boendet och en god
livsmiljö. Det gäller att få konferenserna att likna en stafett,
där varje konferens bidrar till pusselbitar i nästa konferens
och där Habitat-II-konferensen blir den samlande
konferensen för kvinnors möjligheter i framtiden.
Kvinnokonferensen i Peking måste diskutera kvinnans roll
i samhället och också det kvinnoperspektiv, som kan
förändra samhällsbyggandet och världens situation i största
allmänhet.
Habitatkonferensen har i allra högsta grad att göra med
kvinnors rätt att äga bostaden eller tryggt hyra den och med
kvinnors rätt att påverka boendet. Boendemiljöerna måste
utformas av män och kvinnor gemensamt. Som det ser ut på
många håll i världen får kvinnoperspektivet inte komma till
uttryck. Det handlar om rent vatten och goda sanitära
förhållanden, hälsosamma hus, mötesplatser, hälsosam
energi och kollektiva transporter som gör det möjligt för
kvinnorna att förflytta sig i samhället på egna villkor.
Vi anser att det är viktigt att samordna dessa FN-
konferenser och att kvinnoorganisationerna får en fortsatt
särskild roll i förberedelserna av dem. Vi vill att regeringen
ger kvinnoorganisationerna särskilda möjligheter att delta i
detta förberedelsearbete.
Världskonferens om mansrollen år 2000
FN har ordnat tre kvinnokonferenser (Mexiko, Nairobi och
Köpenhamn) och förbereder en fjärde i Peking. Det blir allt
tydligare att de problem kvinnor har hänger samman med
mansrollen. Kvinnan står för den konkreta försörjningen
med mat, kläder och pengar till skolgång i de flesta u-länder.
Kvinnan håller ihop det sociala nätverket i alla länder. Det
vanliga i världen är att samhällets struktur och värderingar
baseras på en viss mansroll, där mannen betjänas av kvinnan
och kan ägna sin kraft åt karriär och tävlan med andra män. I
Sverige har självklarheten i denna struktur länge ifrågasatts.
Kvinnor ägnar sig mer sällan åt förhärligandet av våld och
krig eller åt att tjäna pengar på mediavåld eller vapenhandel
till u-länder. Det är inte kvinnorna som styr världen mot
katastrofen.
Många män är rasande över att känna sig intvingade i ovan
nämnda förkrympta mansroll. Eva Moberg föreslog en
världskonferens om mansrollen i en DN-artikel den 8 mars
1994 som samtidigt publicerades i nordiska, engelska och
amerikanska tidningar. Artikeln rönte ett mycket starkt
gensvar, inte minst från den moderne mannen, som vill
kombinera ömhet, empati och helhetsansvar med styrka och
beslutsamhet och just därigenom vinna en sann attraktiv
manlighet.
Fyrklöverregeringen anammade utmaningen och en
nordisk konferens om mansrollen kommer att ordnas den 27
och 28 april 1995 för att planera för en världskonferens. Vi
Centerkvinnor anser att regeringen också bör agera för att en
FN-konferens om mansrollen anordnas.
Kvinnors möjligheter i EU
EU:s regler på jämställdhetsområdet har bidragit till att
förbättra kvinnors villkor i arbetslivet. Sverige bör verka för
att detta arbete utvecklas vidare. I andra avseenden ligger
Sverige före EU. Tillsammans med övriga nordiska länder
ska Sverige verka för att den europeiska kvinnans ställning
stärks. Kvinnorepresentationen inom EU:s myndigheter och
organ måste öka. En självklar målsättning bör vara lika
fördelning mellan könen till befattningar inom EU-
organisationen.
Jämställdhetslagar
EU har redan i Romtraktaten inskrivit rätt till lika lön för
kvinnor och män. EG-domstolen har prövat en flygvärdinnas
klagomål och funnit att hon diskriminerats, när en manlig
purser fick högre lön än hon, fast han utförde likvärdigt
arbete. Domstolen dömde företaget att betala flygvärdinnan.
När ett TV-team efter några år följde upp detta ärende,
möttes man av en viss skygghet. Det hade visat sig att en
person som fått rätt gentemot ett företag inte hade lätt att få
arbete. Jämställdhetslagar inom EU måste därför kombineras
med trygghet i arbetsrättslig lagstiftning nationellt för att
vara till nytta för den svagare parten.
Flykting- och invandrarkvinnor
Flykting- och invandrarkvinnorna har en särskilt utsatt
situation. För dem kan kulturskillnaderna medföra särskilda
problem eftersom kvinnans ställning i många av de länder
flyktingarna kommer ifrån är helt annorlunda än här. Det kan
gälla allt från sådant som är helt förbjudet i Sverige som
kvinnlig omskärelse till deltagande i blandad gymnastik och
möjligheten att själv välja den man, man vill gifta sig med.
Det är viktigt att invandrarna kan bevara sin kultur, sina
sedvänjor och sin religion och själva välja hur mycket de ska
integreras i det svenska samhället. Den kulturella
mångfalden kan berika vårt samhälle men ställer också krav
på flexibilitet hos båda parter. När invandrares moral- och
rättsuppfattning kolliderar med vår är det nödvändigt att slå
fast att både lika skyldigheter och lika rättigheter gäller alla
som bor i Sverige. Ingen får sätta sig över lagen genom att
hänvisa till sin kultur. Svenskt rättsväsende måste också
behandla invandrare på samma sätt som svenskar.
Invandrarkvinnor har en särskilt svår situation på
arbetsmarknaden. Många invandrarkvinnor har haft både
fysiskt och psykiskt påfrestande arbeten inom industri och
service. Dubbelarbetet är ännu mer tydligt hos dem. Det har
lett till att många invandrarkvinnor drabbats av belastnings-
och förslitningsskador. Individuell rehabilitering är viktig för
att undvika förtidspensionering.
Det är angeläget att invandrarkvinnorna får del av alla de
arbetsmarknadspolitiska instrument som finns för att komma
ut i arbetslivet. Många vill också starta egna företag och är i
än högre grad än andra i behov av hjälp, stöd och rådgivning.
De särskilda kvinnolånen kan också vara ett bra stöd för
invandrarkvinnornas företagande. Invandrarpraktiken har
visat sig vara en bra åtgärd, varför denna måste fortsätta.
Kvinnors arbete
Rätten till eget arbete får aldrig ifrågasättas. Social
trygghet och ekonomiskt oberoende är starkt kopplat till ett
eget arbete. Den djupa lågkonjunkturen har ökat
arbetslösheten. Detta gäller även bland kvinnor, även om vi
inte kan se i arbetslöshetstalen att kvinnor har drabbats lika
hårt eller hårdare än män. Förklaringar till detta är att
kvinnor är mer benägna att ta olika tillfälliga jobb, att arbeta
deltid och att kombinera flera olika anställningar.
Tjänstesektorn
En stor del av framtidens arbeten kommer att finnas i
tjänstesektorn, både inom offentlig och privat sektor. En rad
möjligheter till eget företagande växer fram som alternativ
till den offentliga tjänstesektorn. I takt med förändringar och
rationaliseringar av både offentlig och privat sektor
försvinner många av de traditionella kvinnojobben.
Allteftersom tekniken utvecklas ser vi fler och fler äldre
kvinnor som arbetat länge med arbetsuppgifter som nu blivit
omoderna. Det är angeläget att dessa kvinnor ges utbildning
för att kunna klara av också de nya jobben. För det krävs
utbildningsinsatser. Utbildningsvikariat ger en möjlighet att
höja kompetensen. En ytterligare ökning med minst 3 000
utbildningsvikariatsplatser bör därför ske.
6-timmars arbetsdag
Det råder en stor obalans på arbetsmarknaden. Medan
många människor går arbetslösa arbetar andra mycket
övertid. Med en annan fördelning av arbetstiden skulle flera
nya arbetstillfällen skapas. Idag har vi en alltför skev
fördelning av arbetet. Om all den tid som idag utförs ute på
företagen som övertid istället gjordes om till nya tjänster
skulle detta motsvara ca 75 000 nya anställda. Om vi
dessutom skulle omfördela arbetstiderna skulle detta skapa
ännu fler nya arbeten.
Flexiblare och mer individanpassade arbetstider blir allt
vanligare, även i kombination med olika arbeten. Alla lokala
försök som gjorts där arbetstiderna utformats flexibelt i
enlighet med de anställdas önskemål pekar på att trivsel och
produktivitet ökat och att arbetsskadorna minskat. Både
arbetsgivare och arbetstagare tjänar på sådana system. En
mer flexibel arbetstid kan redan idag införas inom ramen för
nuvarande lagstiftning. Vissa arbetsuppgifter kan med
dagens moderna teknik även utföras på distans. En flexibel
arbetsmarknad kräver också en ökad flexibilitet inom
barnomsorgen från kommunernas sida.
Kvinnoarbetstiden är redan idag, generellt sett, sex timmar
per dag. Det är kvinnorna som väljer att frivilligt förkorta sin
betalda arbetstid för att familjens vardag ska kunna fungera.
Resultatet av detta blir att kvinnor tjänar mindre. Andra
konsekvenser blir även låg sjukpenning och pension.
Samhället har mycket att vinna på införandet av en 6-
timmarsdag. Livskvaliteten ökar både för dem som arbetar
för mycket och för dem som inte har något arbete alls. Den
enskilde kommer att ha mer tid att engagera sig i det
offentliga livet, familjen och fritiden. Med en förkortad
arbetsdag för alla får också männen en verklig möjlighet att
engagera sig i familjens vardag utan att behöva ge upp en
yrkeskarriär.
Målet är att alla ska få en normalarbetstid på 30 timmar
per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på
sex timmar. En daglig förkortning av arbetstiden skulle ge
alla rättvisa möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden.
Kvinnor och män skulle då jämställas.
Nya undersökningar visar att både män och kvinnor är
beredda att gå ner till sex timmars arbetsdag och samtidigt
acceptera en lönesänkning om detta ger jobb till flera.
Lösningen måste vara att den enskilde arbetstagaren i ett
längre perspektiv successivt trappar upp lönen samtidigt som
arbetstiden ligger kvar på sex timmar.
Det är bra att det nu getts direktiv till en ny
arbetstidsutredning. Syftet med en ny arbetstidsutredning
måste vara att uppnå målet att sänka normalarbetstiden till
en 30-timmars arbetsvecka med möjlighet till en 6-timmars
arbetsdag, vilket måste framgå av direktiven.
Lika lön
Lika lön för likvärdigt arbete är en fråga som engagerar
alla politiska kvinnoorganisationer. En väl fungerande
arbetsmarknad får inte vara könsuppdelad. Det är den
enskilda människans kompetens och intresse som måste vara
avgörande. När alla människors kompetens och
utvecklingsmöjligheter tas tillvara, oavsett kön, främjas
också tillväxten i ekonomin.
Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem. Ett
sådant ska omfatta både prestationer och krav och utformas
tillsammans med de anställda. Men metoden bör även
användas till jämförelser mellan olika företag och branscher.
Först med en öppen redovisning av lönerna i företagen och
med en lönestatistik som visar skillnaden mellan mans- och
kvinnolöner kan problemet angripas med kraft och
kvinnorna på ett sakligt sätt driva sina lönekrav. Det ger
också kunskap till löneförhandlingarna. Vi måste få fler
kvinnliga löneförhandlare. Arbetsmarknadens parter har det
största ansvaret för att utjämna löneskillnaderna mellan
kvinnor och män. Arbetsmarknadens parter måste ta sitt
ansvar och prioritera lösningar på problemet med de
ojämlika lönerna i de kommande löneförhandlingarna. När
det gäller det statliga området har regeringen ett särskilt
ansvar att få bort ojämlikheterna vilket riksdagen bör ge
regeringen till känna.
Kvinnors företagande
De nya jobben finns i de små och medelstora företagen.
Kvinnligt företagande är en viktig del av framtidens
framgångsrika företagande i hela landet. Andelen kvinnliga
företagare bör öka från idag ca 15 procent till 30 procent
inom en femårsperiod. För att uppnå den målsättningen
krävs rätt förutsättningar, rådgivning, stimulans, utbildning
och tillgång till riskkapital.
Det finns idag en oerhörd kvinnokraft runt om i landet med
mängder av idéer, nätverk och olika typer av
utvecklingsprojekt som växer fram överallt. Kvinnors
företagande ser annorlunda ut än mäns. Kvinnor startar i
mindre skala. De har ofta mindre tillväxtambitioner utan att
för den skull ha sämre förutsättningar eller möjligheter.
Istället har kvinnor en mer realistisk syn på sitt företagande.
Det innebär ett försumbart risktagande men ger många nya
arbetstillfällen.
Men kapitalmarknaden är inte sällan avvisande till att ge
lån till kvinnors företag. Centerns förslag om företagsgaranti
är ett koncept på att staten går in och garanterar mindre
företag kreditvärdighet under en känslig utvecklingsperiod.
Allmänt sett är det angeläget att alla former av företagsstöd
anpassas till kvinnors företagande.
Genom centerinitiativ under förra regeringens tid infördes
dels mikrostödet som via länsstyrelserna kan ges till
företagande i liten skala, dels de s k kvinnolånen, särskilt
lämpade att underlätta kvinnors företagande. Lånen har gett
mycket goda resultat. I sammanhanget bör beaktas den
betydelse de kan ha även för invandrarkvinnornas
företagande och deras möjlighet på arbetsmarknaden. Den
utökning till 200 miljoner kronor som nu föreslås är positiv.
Vi förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och vid
behov anslår ytterligare medel.
Det obetalda arbetet
I vårt samhälle utförs lika mycket betalt som obetalt arbete.
Det obetalda arbetets osynlighet gör att vi underskattar dess
betydelse. En jämn fördelning av detta arbete mellan kvinnor
och män är nödvändigt för ökad jämställdhet.
Vi har i samhället en obetald stödtrupp som tar hand om
barn, ungdomar och de gamla. När neddragningar sker inom
den offentliga sektorn ökar ofta behovet av hjälp från
anhöriga. Även ideella organisationer gör stora insatser för
människor i behov av stöd och hjälp. Utan dessa insatser
skulle samhällets kostnader för vård och omsorg vara
betydligt större.
För att få kunskap om människors hela arbetssituation
måste det obetalda arbetet mätas och värderas. Enligt
slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Nairobi är en av
de viktigaste strategierna inför 2000-talet att man börjar mäta
och värdera det obetalda arbetet i ekonomisk statistik. BNP-
måttet måste kompletteras. Tidsanvändningsstudier är därför
nödvändiga för att vi ska kunna mäta detta obetalda arbete.
För det krävs lika modeller i hela Europa. Det är viktigt att
SCB fullföljer sitt uppdrag att ta fram ett nytt BNP-mått där
det obetalda arbetet ingår.
Turismen
Turismen är den snabbast växande näringen i Sverige. Den
erbjuder många möjligheter till arbetstillfällen och
företagande för kvinnor, inte minst på landsbygden. Sverige
har oerhört mycket att erbjuda i form av kultur, historia,
natur, miljötänkande, äventyrsturism, mat- och bygdekultur
m m som med rätt marknadsföring kan locka fler turister till
olika delar av vårt land. Mycket av detta är kvinnors
traditionella områden. Vi menar att Sverige måste satsa mer
systematiskt på marknadsföring av hela denna kombination
av upplevelser för att få fler utlänningar att upptäcka Sverige
och fler svenskar att turista här. Därför är det angeläget att
alla aktörer på denna splittrade marknad kan samlas i ett
samordningsorgan som kan utforma en policy för svensk
turistpolitik och ta ansvar för uppföljning och utveckling av
den småskaliga turismen.
Utbildning och forskning
Kunskap är makt. Kunskap spelar en allt större roll som
förändringskraft i samhället. I kunskapssamhället ökar
behovet av utbildning och vidareutbildning. Grundskolan,
gymnasiet och högskolan utgör grunden. Utbildning måste
vara tillgänglig för flickor och pojkar på jämlika villkor.
Jämställdhet i skolan
Skolan ska verka för jämställdhet mellan pojkar och
flickor. Det är ytterst en fråga om demokrati. Tyvärr går
jämställdhetsarbetet för långsamt i skolan. All personal som
deltar i skolans verksamhet har ansvar för att förbättra
jämställdheten inom det område de verkar.
Enligt undersökningar upptar pojkarna två tredjedelar av
tiden till elevernas förfogande i klassrummet. Pojkar tar
oftare ordet utan att ha fått frågan. Det finns även
dokumenterat att lärare bemöter flickor och pojkar olika. Det
kan t ex vara att läraren talar på olika sätt till flickor
respektive pojkar, kommenterar oftare och bygger på sådant
som pojkar sagt eller att flickorna får frågor som endast
kräver ett svar utan utvikningar. Läromedlen är inte heller
anpassade till läroplanens jämställdhetskrav.
Mycket tyder på att skolans ''dolda'' läroplan bidrar till att
cementera traditionella könsroller. Undervisningsformerna
måste förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars
olikheter i behov och intresse. Jämställdhet måste innebära
att flickor både i och utanför skolan är lika väl förberedda
som pojkarna i att hävda sina intressen och vara med och
påverka.
Vi i Centern kommer att återkomma med mer detaljerade
förslag i samband med regeringens aviserade proposition om
jämställdhet i skolan.
Flickor och teknik
Under större delen av 1980-talet när
kampanjverksamheten för ''flickor och teknik'' var som
intensivast var andelen flickor i tekniska utbildningar runt 20
procent. Sett i ett längre perspektiv har det skett en viss
utjämning vad gäller fördelning av kvinnor och män i
tekniska utbildningar. Trots detta är skillnaden fortfarande
oroväckande stor.
Både flickors och pojkars intresse för NT-området,
naturvetenskapliga och tekniska utbildningsvägar, sjunker
och det från en redan otillräcklig nivå. De framsteg som
uppnåtts när det gäller att öka andelen flickor till NT-området
har planat ut eller till och med förlorats. Detta är allvarligt
av flera skäl. NT-området kan inte vara utan halva
befolkningens kompetens. Vi vet att kraven på tekniska och
naturvetenskapliga kunskaper ökar, även inom områden som
vård och omsorg som tidigare erbjudit många yrken utan
sådana krav.
För att få barn och ungdomar intresserade av
naturvetenskap är bra lärare den viktigaste enskilda faktorn.
Det visar en undersökning vid pedagogiska institutionen i
Göteborg. Flickornas val är dessutom mer än pojkarnas
beroende av deras sociala bakgrund.
Könssynen på teknik styr också våra föreställningar.
Kvinnors teknikanvändning och kunskap är ofta dold eller
sedd som något annat.
Lika väl som jämställdhet i skolan är en pedagogisk fråga,
är också ''ämnet'' flickor och teknik det. Skolans
undervisning i teknik och naturvetenskap måste ändras så att
den stämmer bättre överens med flickornas intressen.
Högre utbildning och kvinnoforskning
Fler flickor än pojkar går idag vidare till högre utbildning.
Flickor väljer dock kortare utbildningar, fortsätter i mycket
mindre utsträckning till forskarutbildning och har svårt att
göra karriär. Ju högre upp i tjänstehierarkin man kommer
desto färre kvinnor. Idag är exempelvis endast 7 procent av
professorerna kvinnor.
Orsakerna till detta är givetvis många och kan bland annat
sökas i den könsuppdelade arbetsmarknaden men också i den
brist på jämställdhet som råder inom högskolor och
universitet.
Den högre utbildningen måste utformas så att den gagnar
jämställdhet mellan kvinnor och män. Det måste ankomma
på universitet och högskolor att ha en rekrytering som gagnar
jämställdhet, att utbildningarnas och kursernas innehåll ger
kvinnor och män likvärdiga förutsättningar och att forskning
prioriteras på ett jämställt sätt.
Flera olika vägar måste sökas att öka antalet kvinnor på
högre tjänster. Exempelvis kan ett antal nya
professorstjänster inrättas på områden där det finns många
kompetenta kvinnor. Där kvinnorepresentationen är speciellt
låg bör också kvinnliga professurer inrättas. Vidare behövs
det åtgärder på alla lägre nivåer: ökat antal doktorander,
tjänster på post doc-nivå och fler kvinnliga prefekter. Direkt
kvotering är vi däremot mer tveksamma till. Det finns risk
att detta skulle uppfattas som att kvinnor får tjänster utan att
egentligen ha kvalifikationerna, vilket skulle ge felaktiga
signaler.
Centern kommer att återkomma med förslag i samband
med regeringens aviserade proposition om åtgärder för att
stimulera lärosätena till större ansträngningar när det gäller
att öka andelen kvinnor på olika nivåer.
Forskningen inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa
och roll i samhället är ofta svår att hänföra till specifika
sektorer. Det är därför viktigt att sektorsövergripande
forskning får tillräckliga resurser. Speciella centra för
kvinno- och jämställdhetsforskning måste ges fortsatt stöd.
Till Forskningrådsnämndens arbetsuppgifter hör att stödja
kvinno- och jämställdhetsforskning. Stödet till denna har
ökats under innevarande år men ökningen har skett från en
oacceptabelt låg nivå. En ordentlig ökning av anslaget till
denna forskning måste ske genom omfördelning. Universitet
och högskolor har också ett stort ansvar för att fördela medel
även till sektorsövergripande forskning. En uppföljning av
hur detta sker bör snarast genomföras.
Utbildning i arbetslivet
En av de viktigaste faktorerna för både kvinnors och mäns
utveckling är förmågan att hantera och utveckla sin kunskap.
I den strukturförändring från industrisamhälle till
kunskapssamhälle som pågår omsätts kunskap i allt snabbare
takt. Utbildning och fortbildning under hela livet -- livslångt
lärande -- blir därmed allt viktigare.
Kvinnor i riket har i genomsnitt högre utbildning än män,
men fler är korttidsutbildade och fler kvinnor än män har
arbeten som inte ger möjlighet till kompetensutveckling
inom företagen där de är anställda. Kvinnor får mer sällan
personalutbildning än män. Deltidsanställda, som till största
delen är kvinnor, blir oftast förbigångna vid företagens
utbildningsinsatser. Detta är otillfredsställande. Det är därför
viktigt att det i arbetsplatsens jämställdhetsplan ingår
likvärdiga utvecklingsmöjligheter för kvinnor och män.
När kvinnor blir arbetslösa är det viktigt att de ges
möjlighet att höja sin utbildnings- och kompetensnivå
genom utbildnings- och arbetsmarknadssatsningar.
Social trygghet
Familjesyn och socialpolitik
Det är föräldrarna som i första hand har ansvaret för
barnens uppväxt och fostran. Föräldrarnas kärlek och
omsorg och deras överföring av normer och ideal skapar hos
barnet en grundtrygghet som gör det rustat att möta livets
olika påfrestningar och att visa respekt och hänsyn gentemot
andra människor. Att vara förälder innebär ett stort ansvar
och är betydelsefullt för hela samhällets utveckling. I denna
sin viktiga uppgift behöver föräldrarna samhällets stöd.
Det ständigt föränderliga samhället, den höga
arbetslösheten, ekonomiska åtstramningar, den stressade
vardag som uppstår då både arbete, hem och familj ska
hinnas med -- allt detta sammantaget medför stora
påfrestningar på barnfamiljerna. Den ekonomiska
grundtrygghet och den rättvisa och möjlighet till valfrihet
som skapas genom Centerns förslag till barnkonto och
obligatorisk arbetslivsförsäkring skulle istället innebära en
minskning av påfrestningarna.
Papparollen behöver stärkas
Det ökade och allt grövre våldet i samhället och framförallt
den senaste tidens tecken på att förövarna blir allt yngre
väcker frågor om vilka olika faktorer som påverkar barn och
ungdomar i denna riktning. Allt ifrån våldsskildringar i
medierna till vapentillgängligheten i landet diskuteras. Men
det har också visat sig att många av de pojkar som hamnar i
kriminalitet eller som tar till våldshandlingar saknar en
pappa eller någon annan manlig förebild i sin närhet.
Papparollen behöver stärkas.
Samhällsutvecklingen har på ett radikalt sätt förändrat
förutsättningarna för föräldrarna att fullgöra sin viktiga
föräldraroll. Allt fler barn lever tillsammans med endast en
förälder, oftast mamman. Förvärvsfrekvensen bland
småbarnsföräldrarna har ökat kraftigt med allt vad det
innebär av slitningar mellan yrkesliv och familjeliv i den
stressade vardagen. Påfrestningarna blir stora framförallt på
kvinnan eftersom det i de flesta familjer fortfarande är hon
som har huvudansvaret för hemmet och barnen.
Vårdnadsbidraget, den valfrihets- och rättvisereform som
också skulle ge de småbarnsföräldrar som så önskade
möjlighet att tillbringa litet mer tid med barnen, fick aldrig
en chans till etablering utan avskaffades omedelbart när
Socialdemokraterna kom till makten. Vi beklagar detta.
Barnkonto -- ett rättvist familjestöd
Problem till följd av arbetslöshet och ekonomiska
åtstramningar bidrar också i hög grad till ökade påfrestningar
på barnfamiljerna. I dagens socialförsäkringssystem som
bygger på inkomstbortfallsprincipen missgynnas de många
ensamstående mammorna, som oftast är deltidsarbetande
eller lågavlönade. Med nuvarande föräldraförsäkring får
höginkomsttagaren upp till tio gånger högre ersättning per
dag för omsorgen om sina barn jämfört med vad
låginkomsttagaren får. Andelen ensamstående kvinnor med
barn som är beroende av socialbidrag har också stigit från
var fjärde på 60-talet till nästan varannan.
Den s k generella välfärden omfattar långt ifrån alla idag.
Det är samhällets uppgift att garantera alla en grundläggande
social trygghet. Inte minst måste detta gälla inom
familjepolitikens område. Den ansvarsfulla föräldrarollen
utsätts för allt större påfrestningar på grund av
förändringarna i samhället. Samhällets stöd är nödvändigt.
Men dagens familjestöd saknar den flexibilitet, valfrihet
och rättvisa som borde vara självklar i ett modernt
välfärdssamhälle. Föräldrarnas möjligheter att själva
bestämma vad som passar bäst för deras barn och för deras
familjesituation är alltför små, inte minst då det gäller valet
av barnomsorg. De flesta föräldrar har varit hänvisade till
den lösning som hittills ensidigt gynnats i familjepolitiken,
d v s föräldrapenning under det första året och därefter
kommunal barnomsorg. De familjer vars barn har plats inom
den offentligt finansierade barnomsorgen får en kraftig
subvention för varje barn och år medan de familjer vars barn
inte har fått plats eller som löser barnomsorgen på annat sätt
blir helt utan stöd för sin omsorg. Alla barn måste anses lika
mycket värda och alla föräldrars insatser är lika viktiga.
Därför fordras ett rättvist familjestöd som också måste
utformas så att det skapar större förutsättningar för
föräldrarna att ha tid och ork för barnen.
Centern föreslår ett samlat familjestöd i form av ett
barnkonto som ska utgå lika för varje barn under
förskoletiden, d v s perioden 0--6 år, och kunna användas
mycket flexibelt. Barnkontot ska vara beskattat och ersätta
föräldraförsäkringen och barnbidraget för den aktuella
åldersgruppen. Det garanterar en grundnivå varje månad.
Dessutom ger barnkontot möjlighet att ta ut ett större belopp
under den tid och på det sätt som passar familjens behov bäst,
vilket motsvarar dagens föräldraförsäkringssystem.
Skillnaden är att i barnkontosystemet uppnås rättvisa då
varje barn blir lika mycket värt och då den ensamstående
lågavlönade mamman erhåller lika mycket som föräldern
med höga inkomster. Barnkontot ger stor valfrihet. I dagens
föränderliga samhälle är det viktigt att familjestödet
utformas för att följa med sin tid och inte förhindrar
möjligheterna att tillgodose olika behov. Statens system ska
inte styra familjernas liv utan familjerna ska styra hur man
använder systemet. Först då får pressade småbarnsföräldrar
det stöd i sin ansvarsfulla uppfostrargärning som är så viktig
för hela samhällets framtida utveckling.
Föräldrautbildning
För att ytterligare skapa förutsättningar för att ge barn och
ungdomar en trygg uppväxt och tillvaro kan det finnas
anledning att ta upp ett förslag som 1975 i enlighet med krav
från Centern fördes fram av en delegation för jämställdhet
mellan män och kvinnor. Förslaget handlade om
föräldrautbildning som, enligt delegationen, kan ses som ett
medel som tillsammans med andra kan skapa goda
uppväxtvillkor för barnen i samhället. En statlig kommitté,
Barnomsorgsgruppen, ledde en försöksverksamhet med
föräldrautbildning på ett antal orter i landet.
Barnomsorgsgruppen såg föräldrautbildningen som en
rättighet för alla vuxna vilken borde starta tidigt och
återkomma flera gånger i livet. Vi tror att sådan utbildning
leder till det önskvärda målet att papporna tog ännu större
del i ansvaret för barnen -- en nödvändighet inte minst för
den ensamstående mamman och hennes barn. Det är
föräldrarnas gemensamma ansvar att skapa trygga
uppväxtvillkor för sina barn. Men samhällets stöd är
nödvändigt för att alla ska klara denna uppgift.
En arbetslivsförsäkring
Centerns grundtanke om allas rätt till en grundläggande
social trygghet präglar också vårt förslag om införande av en
arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet och
funktionshinder. Inkomstskyddet som idag är
huvudprincipen i den statliga välfärdspolitiken medför att
staten ger olika mycket trygghet; mest till dem som redan
har mest och inget till dem som inte kunnat eller hunnit
kvalificera sig. Trygghetssystemen utgår från den enskildes
anställningsförhållanden vilket leder till att de allt större
grupper som inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden också
hamnar utanför den generella tryggheten. Detta utanförskap
är oacceptabelt, särskilt då det i stor utsträckning gäller
också av andra skäl känsliga grupper. Det handlar om
ungdomar som står i beredskap att etablera sig i vuxenlivet
genom att via arbete försörja sig själva. Samtidigt handlar
det om kvinnor som ensamma har försörjningsbördan för sig
och sina barn.
Centerns arbetslivsförsäkring ska ersätta de olika statliga
försäkringar som ersätter inkomstbortfall under den
yrkesverksamma delen av livet. Försäkringen ska omfatta
samtliga medborgare i landet som står till arbetsmarknadens
förfogande från 18 år och upp till normal pensionsålder, 65
år. Den ska ge ekonomisk grundtrygghet som garanterar
grundläggande behov, lika för alla. Förutom
grundpenningdelen ska den innehålla en inkomstrelaterad
arbetslivspenning och möjlighet till privata lösningar genom
avtals- eller privata försäkringar.
Grundpension
Centerns tankar om grundtrygghet har fått gehör i det nya
pensionssystemet vilket i synnerhet gynnar lågavlönade eller
deltidsarbetande kvinnor. Vård av barn ska också bli
pensionsgrundande. Detta är ett steg i rätt riktning mot ökad
jämställdhet.
Kvinnors hälsa
Kvinnor utnyttjar genomgående sjukvård mer än män. Tar
de kroppens signaler på större allvar? Minskar de risken för
allvarliga hälsoproblem och kostnadskrävande
ingrepp/behandlingar? I en projektansökan till
Folkhälsoinstitutet har Centerkvinnorna begärt medel för ett
projekt angående kvinnors hälsa. Syftet med projektet är att
''förebygga ohälsa och synliggöra kvinnosjukdomar och
vidga synen på den kvinnliga patienten i det medicinska
etablissemanget''.
Vi vill bland annat belysa det samhälleliga resursslöseri
som råder då kvinnans livscykel inte tas på allvar. Som
exempel nedvärderas kvinnor över 50 istället för att
uppskattas för de erfarenheter de tillgodogjort sig under livet.
Hennes hälsa är mer beroende av hennes livssituation,
relationer och sociala kontakter och i vilken omfattning hon
är utsliten av hårt arbete än av minskad hormonproduktion.
Sjukdomar i rörelseorganen är vanliga i denna ålder medan
psykisk sjuklighet inte ökar i klimakteriet. Istället för
förtidspensionering bör dessa kvinnor få rehabilitering och
stöd så att de trots sina besvär kan stanna kvar i yrkeslivet.
En förkortad arbetstid skulle också minska riskerna för olika
slags förslitningsskador.
Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har av
regeringen fått nya direktiv. Patientens inflytande i vården
ska stärkas. Kostnadsansvar för läkemedel i öppenvård
prövas. Läkemedelsförmåner och högkostnadsskyddet ses
över. Folkhälsoinstitutet ska förebygga ohälsa, och
handikapp ska förtydligas. Omvårdnad, habilitering och
rehabilitering ska beaktas. I direktiven saknas emellertid
jämställdhetsperspektivet. HSU bör ges direktiv om att
belysa könsskillnader och utgå från kvinnoperspektivet. I
annat fall blir det generellt och mannen norm, och allt annat
avvikande.
Forskning
Vid en fördjupning inom vård och omsorg framstår det
klart vilka kunskapsbrister det råder inom området kvinnors
hälsa. Kvinnokroppen reagerar inte som mannens. Kvinnans
livssituation är annorlunda än mannens. Kvinnors åldrande
skiljer sig från mannens. Kvinnors ohälsotal har ökat jämfört
med mannens. Det är två till tre gånger vanligare att kvinnor
behandlas för depressioner och ångest än att män gör det.
Det behövs ökade anslag till forskning som rör kvinnors
hälsa där kvinnan måste utgöra normen.
Kvinnors missbruk
Rökning
Rökning tenderar att bli vanligare bland kvinnor än män.
Rökning är idag mest utbredd bland grupper med kort
utbildning och låg inkomst. Allergier och övre
luftvägsinfektioner är vanligare i familjer där någon röker.
Rökning under graviditeten ökar risken för överdödlighet
hos fostret och att barnet föds lågviktigt. Insatser för att
minska tobaksrökning behöver göras, inte minst bland
skolelever. Vi föreslår en minimiålder på 18 år för att få köpa
tobaksvaror.
Alkoholmissbruk
Sverige har anslutit sig till WHO:s mål att
alkoholkonsumtionen ska minska med minst 25 procent fram
till år 2000. Kraftfulla insatser krävs för att vi ska nå målet.
Alkoholmissbruk är ett av de största folkhälsoproblemen --
även i modern tid. Ett stort antal barn växer upp i familjer där
någon av föräldrarna har missbruksproblem. Medan svenska
män totalt sett minskar sin alkoholkonsumtion ökar
kvinnorna sin. Varje år föds mellan 50 och 100 barn med
allvarliga skador och betydligt fler med mindre skador på
grund av moderns missbruk under graviditeten.
Kvinnors alkoholkonsumtion blir alltmer
uppmärksammad. En högkonsumerande kvinna visar ofta
upp en mycket välskött fasad. Hennes problem är ofta oklara
och hennes diagnos blir diffus. Stor uppmärksamhet måste
riktas mot kvinnor i riskzonen. Dessutom saknas forskning
i stor utsträckning när det gäller kvinnors alkoholkonsumtion
och vilka orsaker och risker den har. Inte minst unga
kvinnors höga starkölskonsumtion är ur detta perspektiv
skrämmande.
Den traditionella alkoholistvården har ofta misslyckats när
det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård ges
i vårdenheter med bara kvinnor. Det behövs fler platser där
de kan få ett adekvat omhändertagande. Vi kräver att detta
följs upp med ökad forskning. Ofta finns det även flera
familjemedlemmar som behöver vara med i det
behandlingsarbetet.
Narkotikamissbruk
I Sverige utgörs en grupp som nästan dagligen missbrukar
narkotika av 14 000--l9 000 personer (siffran 1992).
Narkotikamissbruket orsakar stort mänskligt lidande och
drar stora ekonomiska resurser. Fem procent av ungdomarna
i årskurs nio uppger att de någon gång prövat narkotika. Det
finns tecken som tyder på att nya droger som rökheroin
används i ökad utsträckning även av flickor och vuxna
kvinnor.
Den svenska restriktiva narkotikapolitiken har länge
kombinerat strategier som stödjer ett brett förankrat
avståndstagande från narkotika med åtgärder för att öka
kunskap om droger och deras verkningar. Detta arbete måste
intensifieras. Nya kampanjer och projekt mot narkotika
måste alltid främjas och ges stöd.
Samlevnad och sexualitet
Samlevnad och sexualitet har en stor betydelse för vår
hälsa och välbefinnande. Men även samlevnad och sexualitet
kan ha destruktiva inslag som sexuellt överförda sjukdomar,
oönskade graviditeter, sexuellt tvång och förtryck. Genom
undersökningar vet vi att endast 20--30 procent av sexuellt
aktiva tonåringar skyddar sig vid sitt första samlag.
Under l990-talet utförs årligen drygt 30 000 aborter, vilket
innebär att nästan varannan kvinna någon gång genomgår en
abort med de fysiska och psykiska påfrestningar det innebär.
Mest utsatta för sexualitetens negativa följder är socialt och
ekonomiskt svaga grupper. Det är genom förebyggande
arbete och stödinsatser som antalet aborter kan minskas.
Rätten till legal abort är grundläggande. Varje år dör
mellan 150 000 och 200 000 kvinnor av illegala aborter,
enligt WHO. Möjligheten till säker och legal abort är därför
också viktig för att minska kvinnodödligheten.
Anorexi och bulimi
Tablettmissbruk, anorexi och bulimi är andra områden
inom missbruksproblematiken som måste ägnas speciell
uppmärksamhet. Bland unga kvinnor där skönhetsideal ofta
är ''moroten'' till detta missbruk måste ett snedvridet
skönhetsideal, ofta speglat av massmedia, försöka påverkas.
Även inom idrotten förekommer utveckling av anorexi som
en följd av för hård träning och felaktiga kostvanor i kampen
att nå toppen. Handlingsprogram för att öka och sprida
kunskaper om störningar och deras orsaker måste arbetas
fram. Åtgärder måste vidtas och fångas upp tidigt.
Kultur
Varför har vi en kulturpolitik? Vad syftar den till? Det är
grundläggande frågor som vi bör ställa oss vid utformningen
av kulturpolitiken och vid fördelningen av resurser till
kulturen. Enligt vår uppfattning ska kulturpolitikens största
motiv och syfte vara att höja hela samhällets nivå, att ge alla
människor möjlighet till skapande och till kritiskt tänkande,
till tolerans och trygghet samt att ge människor kraft och
styrka. Främst gäller det barn och ungdomar. Alltför många
ungdomar står idag utan kontakt med de grunder samhället
vilar på. Med kulturens hjälp kan vi ge barn och ungdomar
motbilder och motkrafter till de destruktiva krafter som
möter dem. Vi kan inte censurera bort allt våld i vår tillvaro
men med kulturens hjälp kan vi skapa motkrafter.
Samhällets stöd till kultur bör därför i mycket större
utsträckning riktas till barn och ungdomar.
Kvinnomuseer
Kvinnor är i ett historiskt perspektiv osynliga. En av de
större utmaningarna inom historie- och museisfären är att
synliggöra kvinnors historia. I Surahammar och Stockholm
har kvinnoinitiativ tagits för att starta kvinnomuseer.
I Surahammar planeras ett kvinnohistoriskt museum med
Bergslagsprofil. Syftet med kvinnomuseet är bland annat
att synliggöra kvinnors roll, betydelse och villkor
historiskt,att ur olika klassperspektiv belysa kvinnolivet,
både inom och utanför de traditionella bruken och hyttorna
i Bergslagen,att bidra till att öka intresset för kvinnors
historia,att skapa en mötesplats för etablerade forskare,
folkbildare och ''vetgiriga amatörer''.
Arbetet leds av en tvärpolitisk arbetsgrupp i samarbete
med studieförbund, Surahammars kommun och historiska
institutionen vid Uppsala universitet.
Föreningen för Deamuseet vill starta ett kvinnomuseum i
Stockholm för att belysa de svenska kvinnornas kultur idag
såväl som i gången tid. Bakgrunden är att ett flertal
undersökningar visar att 80--90 procent av kulturmedlen
regelmässigt går till att stödja mansdominerade
kulturverksamheter. Stockholm har utsetts till Europas
kulturhuvudstad 1998 och föreningen föreslår start av ett
museum som ett bestående minne av kulturåret 1998. Vi
anser att det är angeläget att initiativ till att starta
kvinnomuseer ges stöd.
Idrott
Alltför många ungdomar idag idrottar inte alls och rör sig
överhuvudtaget alldeles för lite. Störst är den andelen bland
flickor. Det är en oroande trend eftersom det är i
ungdomsåren man bygger upp kroppen så att man orkar möta
livets påfrestningar både i arbetsliv och annars. Det är
oerhört viktigt att flickors idrottsutövande stimuleras.
Idrottsrörelsen har under lång tid kritiserats för en ensidig
satsning på idrott för pojkar och män. Detta ledde till att
Riksidrottsförbundet 1989 antog ett jämställdhetsprogram
för idrotten. Målen innebär bl a att kvinnor och män ska vara
representerade med minst 40 procent inom rådgivande och
beslutande organ på alla nivåer. De innebär också att andelen
kvinnliga och manliga tränare ska vara representativt i
förhållande till andelen utövare inom respektive idrott samt
att andelen kvinnor i högre befattningar såsom t ex konsulent
eller generalsekreterare ska vara minst 30 procent. Enligt
programmet ska målen uppnås i år och utvärderas på årets
riksidrottsmöte. Genom en högre kvinnorepresentation inom
idrottens ledning ökar möjligheterna till rättvis fördelning av
idrottens resurser och fler flickor kan stimuleras till
idrottsutövning.
Kommunerna har också av tradition satsat de största
resurserna på pojkars idrott. Trots en mångårig debatt har
inte så mycket hänt som förändrar bilden. Det är angeläget
att alla kommunpolitiker tar sitt ansvar och vågar prioritera
flickors idrott.
Den främsta grunden till idrottsintresse läggs dock i
skolan. Skolans idrottsundervisning måste utformas så att
flickor känner sig delaktiga och stimuleras till fortsatt
motion och idrottsutövande på fritiden.
Våld riktat mot kvinnor
Våld mot kvinnor och barn har förekommit i alla tider och
är dessvärre fortfarande vanligt förekommande i vårt
samhälle. De män som misshandlar eller begår sexuella
övergrepp mot kvinnor och barn kommer från olika miljöer
och är i alla åldrar. Männen är som regel bekanta med
kvinnorna sedan tidigare.
Idag råder en fullständigt oacceptabel situation.Var 20:e
minut blir en kvinna slagen.Var 50:e minut blir en kvinna
våldtagen.Var 10:e dag blir en kvinna misshandlad till
döds.
De mördade kvinnorna har oftast under mycket lång tid
utsatts för förnedrande och fruktansvärda övergrepp. Det
hävdas också att vart tionde barn någon gång under sin
barndom utsätts för sexuella övergrepp av olika slag. De
flesta är flickor.
Våldsbrott som riktar sig mot kvinnor och barn sker ofta
inom hemmets väggar och kommer därför inte till
myndigheternas kännedom i samma utsträckning som annan
våldsbrottslighet, även om det på senare tid skett en ökning
av antalet anmälningar. Vad man vet är, att det finns ett
omfattande dolt våld mot kvinnor. Behovet av åtgärder,
liksom debatten om kvinnovåldet, måste ses mot denna
bakgrund.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i sexualiserat våld
mot kvinnor låter sig inte förenas med samhällets
jämställdhetsmål, som bl a innebär att kvinnor och män ska
ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla
väsentliga områden i livet. Fördomar som direkt eller
indirekt ger uttryck för uppfattningar om mäns makt över
kvinnor måste bekämpas med kraft, eftersom de utgör själva
grogrunden för uppkomsten av våldet.
Kvinnoforskning med inriktning på frågor som rör våld
mot kvinnor
Centern har återkommande begärt mera forskning om våld
mot kvinnor och barn. Under den senaste tioårsperioden har
det i Sverige bedrivits en omfattande forskning om
våldsbrottslighet utanför familjen. När det gäller våld och
hot om våld mot kvinnor i nära relationer är forskningen inte
lika omfattande. Det är därför angeläget att en ökad
kunskapsuppbyggnad sker vad gäller omfattningen och
orsakerna till kvinnovåldet. Bl a behöver orsakerna till det
höga mörkertalet, samband mellan olika sociala faktorer,
skador och kostnader, varningssignaler,
överlevnadsstrategier och våldets påverkan på kvinnornas
barn utredas. Det gäller även frågan om en eventuell
koppling mellan pornografi och vålds- och sexualbrott mot
kvinnor. En ökad forskning krävs på området.
Statistik
I rättsstatistikens redovisningssystem framgår inte vilken
relation som råder mellan gärningsman och offer. För
misshandelsbrott går det visserligen att utläsa om offer och
gärningsman är bekanta, men inte om de har en närmare
relation. Det saknas också uppgifter i statistiken om kön för
brott som t ex sexualbrott och olaga hot. För att få bättre
underlag för framtida och jämförande studier bör en
preciserad redovisning ske i rättsstatistiken av relationerna
mellan offer och gärningsman vad gäller våld och hot om
våld mot kvinnor i nära relationer. Likaså bör statistiken
alltid redovisa kön.
Polisens roll
Förenta nationerna har sammanställt en handbok om
åtgärder mot våld mot kvinnor. Bl a föreslås specialiserade
enheter inom polisen för våld mot kvinnor. Det är viktigt att
de poliser som handhar fall med kvinnovåld har erfarenhet
och en samlad och fördjupad kunskap i dessa mål, eftersom
den misshandlade kvinnans första möte med rättsväsendet
oftast sker genom polisen. Det bemötande kvinnor får då har
stor betydelse för det fortsatta samarbetet och det ömsesidiga
förtroende, som är en förutsättning för ett fungerande
samarbete mellan polisen och kvinnan.
Det är angeläget att information om tidigare
polisutryckningar vid kvinnovåld systematiseras så att
polisen får en helhetsbild av situationen och kan vidta
relevanta åtgärder. Idag händer det att polisen rycker ut till
en adress utan att veta om kollegor har kallats till samma
adress vid tidigare tillfälle i samma slags ärende. Ett
datoriserat informationssystem bör därför införas som gör
det möjligt för polisen att snabbt identifiera upprepningsvåld
och följa upp sådana fall på ett effektivt sätt.
Livvaktsskydd, trygghetspaket, pepparspray och
bevakning av gärningsmännen
Åtgärder för att skydda hotade kvinnor är en viktig
angelägenhet som måste utvecklas och förstärkas.
Försöksverksamhet med livvaktsskydd åt särskilt hotade
kvinnor har utvärderats av Rikspolisstyrelsen. Den visar att
mycket få kvinnor har ansökt om livvaktsskydd. Det bör
utredas om kraven för att få livvaktsskydd har varit för högt
ställda. Samtidigt bör det utredas om och varför kvinnor som
skulle behöva livvaktsskydd av olika anledningar inte
ansöker om det.
Möjligheterna att få trygghetspaket har utökats på senare
tid. I en del fall har det emellertid visat sig att trygghetspaket
inte har någon större inverkan på kvinnans säkerhet på grund
av polisens utryckningstid, t ex om hon bor långt från
polisstationen. Försök har gjorts med licensgivning av
pepparspray till hotade kvinnor i Sverige. Pepparspray är ett
ofarligt medel, som endast ofarliggör en gärningsman i ca 20
minuter utan att ge några men därefter. Denna verksamhet
bör därför underlättas och byggas ut. Bl a bör information
om pepparspray förbättras och licensförfarandet underlättas.
Det kan ske genom att kvinno- och brottsofferjourer ges
möjlighet att hantera licensförfarandet.
Livvaktsskydd är en åtgärd som ofta upplevs
integritetskränkande för drabbade brottsoffer. Polisens
insatser för att skydda de drabbade måste kompletteras
genom att polisen speciellt bevakar och kontrollerar männen
som förföljer kvinnorna. Polisen bör än mera fokusera på
gärningsmännen och ''punktbevaka'' dem.
När det gäller behandling av män som begått vålds- och
sexualbrott är behandlingsmöjligheterna inom
kriminalvården begränsade. Detta är oroande, eftersom
behandlingsinsatser är viktiga brottsförebyggande åtgärder.
Ytterligare specialiserade behandlingsenheter behövs inom
kriminalvården för män som är dömda för våld eller hot om
våld mot kvinnor i nära relationer.
Kvinnocentrum, handlingsprogram och psykoterapi
Behovet av snabb och kompetent hjälp till utsatta kvinnor
är stort. Metoder och modeller för ett förbättrat samarbete
mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten och
hälso- och sjukvården behöver utarbetas. Förra året anslogs
medel för inrättande av ett centrum i Uppsala för kvinnor
som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp. Där
har man bl a utarbetat heltäckande handlingsprogram för hur
man behandlar och bemöter misshandlade kvinnor vid
sjukhusbesök. Liknande handlingsprogram bör upprättas
runt om i landet. Likaså bör fler centrum för misshandlade
kvinnor inrättas.
Ändring av socialtjänstlagen
Kvinnor kan behöva professionell hjälp för såväl fysiska
som psykiska skador. Socialförsäkringssystemet bör täcka
kostnader för psykoterapi vid psykiska skador liksom det
täcker kostnaderna för läkarvård vid fysiska skador.
Socialtjänstlagen behöver ändras så, att dess ansvar för den
som drabbas av brott markeras tydligare.
Våldtäktsmål
Ofta går det lång tid mellan anmälan och dom i
våldtäktsmål. Under denna tid utsätts inte sällan kvinnan för
nya och upprepade hot. I Kanada tillämpas en modell där
häktning, rättegång och straff sker i direkt följd. För att den
utsatta kvinnan så snabbt som möjligt ska kunna återgå till
ett normalt liv, är det av vikt med skyndsam hantering av
våldtäktsmål.
För att undvika att kvinnor och speciellt unga kvinnor
behöver ta beslut om sen abort vid våldtäkt, är det viktigt att
en ev graviditet alltid följs upp vid anmälan och utredning
om våldtäkt. Dock är det alltid den våldtagna själv, som
måste fatta beslut om abort. Bättre rutiner för handläggning
av våldtäktsfall och kortare handläggningstider mellan
anmälan och förhör och mellan åtal och domstolsprocess
måste införas.
Invandrare och våld
Invandrare och svenska medborgare med
invandrarbakgrund är idag överrepresenterade i
rättsstatistiken vad gäller grova våldsbrott och våldtäkter. Att
många invandrarkvinnor är utsatta för misshandel och våld
visar sig bl a i kvinnojourernas statistik.
För att försöka förebygga våldssituationer bland
invandrare är det viktigt med tidig utbildning för dessa
grupper. Redan under den inledande svenskundervisningen
bör utbildning ske i våra normer, värderingar och lagstiftning
vad gäller bl a våld och hot om våld i nära relationer. Kvinnor
ska få klart för sig att ingen har rätt att slå dem och männen
ska få klart för sig att de inte har rätt att slå någon.
Undervisningen kan lämpligen förmedlas av kvinnor och
män från kulturer som de studerande själva kommer ifrån.
Vapenlagen
Enligt 29 § vapenlagen får tillstånd att inneha vapen
återkallas om innehavaren missbrukat vapnet eller visat
oaktsamhet med det eller på annat sätt visat att han är
olämplig att inneha vapen, t ex genom upprepade
rattfylleribrott. Det är viktigt att när en person döms för
våldsbrott, en bedömning samtidigt görs om han är lämplig
att inneha eventuell licens för vapen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska
politiken för att åstadkomma en hållbar utveckling, god
miljö, rättvis fördelning och regional balans,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska
miljöskulden,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvinnors perspektiv,
deltagande och bemyndigande måste öka och garanteras i
olika delar av beslutsprocessen i samhället,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökning av utbildning och
forskning vad gäller kvinnors roll och representation i
samband med stadsplanering och regional planering,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om kvalitetskrav på bostäder,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transportforskning fokuserad på
kvinnors resemönster,4
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till regionala centrum och
sammankoppling med nationella och internationella
nätverkscentrum,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Konsumentverket bör få ett
ökat informationsansvar för livsmedel,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpning av reglerna om
ursprungsmärkning inom EU,5
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppdra åt
Konsumentberedningen att analysera de förändringar och
konsekvenser EU-medlemskapet medför,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av IT-tekniken för att
sprida produktinformation till konsumenter,5
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad uppmärksamhet åt
reklamgranskning i etermedierna,6
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att konsumentfrågorna bör få en
framträdande plats i skolornas undervisning,7
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett heltäckande
konsumentpolitiskt program bör arbetas fram och antas av
riksdagen,5
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att samordna FN-
konferenserna och kvinnoorganisationernas roll i
förberedelserna av och deltagandet i dem,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör agera för att få
till stånd en FN-konferens om mansrollen i världen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att jämställdhetslagar inom EU
måste kombineras med trygghet i arbetsrättslig lagstiftning
nationellt för att vara till nytta för den svagare parten,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att invandrarkvinnorna bör få del
av alla de arbetsmarknadspolitiska instrument som finns för
att komma ut i arbetslivet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att öka antalet
utbildningsvikariat,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att syftet med en ny
arbetstidsutredning måste vara att sänka normalarbetstiden
med målet en 30-timmars arbetsvecka med möjlighet till en
6-timmars dag, vilket måste framgå av direktiven,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens ansvar vad gäller de
ojämlika lönerna inom det statliga området,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslaget om företagsgaranti,8
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa utvecklingen beträffande
de särskilda kvinnolånen för att vid behov tillföra ytterligare
medel,8
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkning av BNP-måttet och
SCB:s uppdrag att ta fram ett nytt BNP-mått där det obetalda
arbetet ingår,1
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samordningsorgan som kan
utforma en policy för svensk turistpolitik och ta ansvar för
uppföljning och utveckling av den småskaliga turismen,9
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flickor och teknik,7
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högre utbildning och
kvinnoforskning,7
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av medel till
sektorsövergripande forskning,7
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i arbetslivet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att papparollen behöver
stärkas,10
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldrautbildning,10
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att jämställdhetsperspektivet
måste belysas i HSU 2000,10
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om kvinnors hälsa där
kvinnor utgör normen,10
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en minimiålder på 18 år för inköp
av tobaksvaror,10
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder vad gäller
alkoholmissbruket,10
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot
narkotikamissbruket,10
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till legal abort,10
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anorexi och bulimi,10
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kultursatsningar,9
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till kvinnomuseer,9
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrott och flickor,9
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad forskning om
kvinnovåld,10
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om preciserad redovisning i
rättsstatistiken vad gäller våld och hot om våld mot
kvinnor,11
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om polisinsatser vid kvinnovåld och
införande av ett datoriserat informationssystem inom polisen
vid bl.a. kvinnovåld,11
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om livvaktsskydd, vapenlicens för
pepparspray, behandlingsinsatser och fokusering på
gärningsmännen,11
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnocentrum,
handlingsprogram vid sjukhusbesök och kostnader för
psykoterapi,10
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av socialtjänstlagen,10
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av snabb handläggning
vid våldtäkt,11
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den inledande
svenskundervisningen för invandrare,7
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om innehav av vapenlicens för dem
som döms för våldsbrott.11
Ingbritt Irhammar (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Görel Thurdin (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Marianne Andersson (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Kerstin Warnerbring (c)
1 Yrkandena 1 och 24 hänvisade till FiU
2 Yrkandena 2 och 10 hänvisade till JoU
3 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till BoU
4 Yrkande 6 hänvisat till TU
5 Yrkandena 8, 9, 11 och 14 hänvisade till LU
6 Yrkande 12 hänvisat till KU
7 Yrkandena 13, 26--28 och 49 hänvisade till UbU
8 Yrkandena 22 och 23 hänvisade till NU
9 Yrkandena 25 och 39--41 hänvisade till KrU
10 Yrkandena 30--38, 42, 46 och 47 hänvisade till SoU