Lagen om anställningsskydd är nu återställd till sitt gamla
utförande. Återigen är det strikt turordning som gäller (utom
när man kommer överens om avsteg, förstås). De regler som
otillbörligt gynnar personer mellan 45 och 58 kvarstår som
tidigare. Detta gör att anställningstryggheten för yngre blivit
om möjligt ännu sämre.
Turordningsreglerna innebär i praktiken att människor blir
uppsagda enbart på grund av att de är unga. Unga människor
har i regel den kortaste anställningstiden på en arbetsplats
och får därför sluta först. Därmed är anställningstrygghet för
de unga bara en illusion. De får alltid gå först. Har de inte den
kortaste anställningstiden får de ofta gå i alla fall på grund
av att det finns folk över 45 som därmed får räkna sin tid
dubbelt.
Människor med både långa och färska utbildningar, med
familjeansvar och stor försörjningsbörda döms till långvarig
arbetslöshet. Medelålders med småbarnsåren, studieskulden,
den nyproducerade bostaden och den aktuella utbildningen
långt bakom sig klarar sig kvar i tryggheten.
Arbetslöshetsstatistiken visas nästan alltid med
ålderskategorin 25--54 ihopslagen. Tittar man närmare på de
olika åldersgrupperna visar det sig dock att arbetslösheten
gått 45--54-åringarna nästan spårlöst förbi!
Att arbetsplatserna töms på yngre människor är inte bara
ett problem för de enskilda utan också för samhället. På
många arbetsplatser finns det inte en människa under 40
år i sikte. Företagen får klara sig utan den senaste
utbildningen, de moderna kunskaperna och de nya idéerna.
Vi kan idag bara ana vad det får för konsekvenser för
framtiden.
När företagens kompetens utarmas riskerar de att komma
in i en ond cirkel, där bristen på kompetens hindrar
utveckling vilket leder till att ännu fler människor sägs upp.
I paragraf 3 stadgas att personer över 45 år under 5 år (60
månader) får tillgodoräkna sig anställningstiden dubbelt. Det
betyder att en 50-åring med 5
års anställning får behålla jobbet när en 39-åring med 9
års anställning får gå. Detta är inget annat än orättfärdiga
privilegier för medelålders.
De äldsta på arbetsmarknaden har en markerad särställning
exempelvis genom att arbetsgivaren måste få den centrala
arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild
uppsägning av personer över 57 och ett halvt år. För övrigt
visar statistiken tydligt att just de äldsta råkar betydligt värre
ut än 45--55-åringar. Att kalla 45-åringar för ''äldre'' är inget
som de medelålders skulle uppskatta i något annat
sammanhang.
Jag föreslår därför att i § 3 punkt 3 meningarna ''Vid
tillämpning av 22, 26 och 39
§§ får arbetstagaren tillgodoräkna sig en extra
anställningsmånad för varje anställningsmånad som
arbetstagaren har påbörjat efter fyllda 45 år. Sammanlagt får
arbetstagaren dock tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra
anställningsmånader'' strykes.
I paragraf 22 anges att arbetstagares plats i turordningen
ska avgöras av deras sammanlagda arbetstid hos
arbetsgivaren. Det innebär att en person som frivilligt säger
upp sig för att senare söka och få anställning hos samme
arbetsgivare vid uppkommande arbetsbrist går före den som
i det läget har en sammanhängande men sammanlagt kortare
anställningstid. Den tiden är förbi när
anställningsförhållandet var livslångt. Nuförtiden byter
människor arbete med jämna mellanrum. LAS måste
anpassas efter detta.
Jag anser därför att den som frivilligt säger upp sig för att
vid senare tillfälle återkomma till samme arbetsgivare vid
fastställande av turordning endast ska få räkna den senaste
anställningstiden.
Gynnandet av medelålders fortsätter i §
22 där det stadgas att vid lika anställningstid ger högre
ålder företräde. Detta bör lösas lokalt i förhandlingarna. Man
kan lika gärna gå i bokstavsordning eller
skonummerordning.
Jag föreslår att meningen ''Vid lika anställningstid ger
högre ålder företräde'' i § 22 strykes.
Det finns inget absolut rättvist sätt att fördela arbetslöshet.
Det enda rättvisa är att få bort arbetslösheten. Men att ge en
stark grupp i samhället ytterligare privilegier på andras
bekostnad är direkt orättvist och för en liberal stötande.
På detta sätt mildras effekterna av dagens arbetslöshet
något för de unga. Att ta till vara de yngres kompetens och
färska kunskaper är i stället en möjlighet till tillväxt i
företagen, och det är det enda som kan ge nya jobb.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
anställningsskydd att 3
§ punkt
3 meningarna ''Vid tillämpning av 22, 26 och 39 §§ får
arbetstagaren tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad
för varje anställningsmånad som arbetstagaren har påbörjat
efter fyllda 45 år. Sammanlagt får arbetstagaren dock
tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra
anställningsmånader'' stryks,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
anställningsskydd att 22
§ ändras till ''Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms
med utgångspunkt i varje arbetstagares anställningstid hos
arbetsgivaren. Den som blivit uppsagd på grund av
arbetsbrist och därefter återanställd får dock räkna sin
sammanlagda arbetstid'',
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
anställningsskydd att 22
§ meningen ''Vid lika anställningstid ger högre ålder
företräde'' stryks.