Våldet mot homosexuella tar sig många olika uttryck. Det
allvarligaste problemet är förmodligen det utbredda
gatuvåldet mot homosexuella. Enligt Stockholmspolisen är
homosexuella män den enskilda grupp som löper störst risk
att bli utsatt för gatuvåld.
En del av våldet är på ett tydligt sätt ideologiskt grundat.
Framför allt i Växjö och Göteborg har nazistiskt inspirerade
ungdomar begått våldsbrott mot homosexuella. Under de
senaste åren har man även kunnat konstatera en kraftig
överrepresentation av homosexuella bland mordoffer.
Anledningen till att homosexuella utsätts för våld är givetvis
att intoleransen fortfarande är stor i vissa grupper i samhället.
Homosexuellas rädsla för att framträda öppet förvärras av
bristen på positiva förebilder.
Lagstiftning kan påskynda processen att förändra
attityderna till homosexuella. Det finns fortfarande stora
brister i det lagliga skydd som homosexuella borde åtnjuta
p.g.a. sin utsatta ställning i samhället.
Förra året beslutade riksdagen att inkludera våld mot
homosexuella bland de grunder för straffskärpning som
återfinns i brottsbalkens kapitel 29. Det är utmärkt. Därmed
har samhället markerat att ett ideologiskt grundat våld är
extra förkastligt.
Förra året beslutade Folkhälsoinstitutet att påbörja en
kartläggning av våldet mot homosexuella. Detta kan bli ett
viktigt steg för att bättre kunna bekämpa denna typ av
brottslighet.
Hets mot homosexuella
Sedan länge finns ett väl förankrat hetsförbud i såväl
brottsbalken som tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär att en person som, i
uttalande eller i annat meddelande som sprids, hotar eller
uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse kan dömas för hets mot
folkgrupp.
Den hets som sprids mot homosexuella liknar i allt
väsentligt den hets som sprids mot etniska grupper.
Dessutom är det ofta samma grupper som ligger bakom
hetsen såväl mot etniska grupper som mot homosexuella.
Utredningen om homosexuellas situation i samhället
(SOU 1984:63) föreslog att lagen om hets mot folkgrupp
skulle utvidgas till att också omfatta hets mot homosexuella.
Regeringen beslutade dock att inte inkludera den frågan
bland de lagförslag om homosexuellas rättigheter som
förelades riksdagen våren 1987. Motiveringen var bl.a. att ett
förbud mot hets mot homosexuella kunde tänkas drabba
vissa religiösa framställningar.
I samband med att riksdagen behandlade motioner med
anledning av regeringens proposition om homosexuellas
situation i samhället (prop. 1986/87:124), ifrågasatte
socialutskottet om hets mot homosexuella i tryckta skrifter
verkligen förekom och uttalade därför att det var självklart
att regeringen skyndsamt skulle vidta åtgärder för att följa
upp utvecklingen och återkomma till riksdagen med
lagförslag om det mot homosexuella framkom något som
kunde liknas vid hets mot folkgrupp (SOU 1986/87:31).
En motion (v) i frågan behandlades senast i riksdagen
under våren 1994. Riksdagen avslog motionen utan att
tillföra frågan nya argument.
Sammanfattningsvis har tre argument anförts mot en
kriminalisering av hets mot homosexuella:
1. Ett förbud mot homosexuella kan tänkas drabba vissa
religiösa framställningar.
Detta är en oacceptabel argumentation. Samma regler för
yttrandefriheten bör gälla vid religiösa framställningar som
i andra sammanhang. Det bör påpekas att det gällande
hetsförbudet, som gäller hets mot bl.a. etniska grupper, inte
gör något undantag för religiösa framställningar.
2. Det kan ifrågasättas om hets mot homosexuella i tryckta
skrifter förekommer.
Dessvärre har inte regeringen återkommit till riksdagen
med sin uppfattning i den här frågan, trots socialutskottets
begäran. Men det står helt klart att hets mot homosexuella
förekommer. Som ett upprörande exempel kan nämnas att en
skrift med titeln ''Siege -- för ökat våld mot homosexuella''
har spritts i Göteborg.
3. En inkludering av gruppen homosexuella i lagen om
hets mot folkgrupp kan leda till att homosexuella på ett för
dem oönskat sätt pekas ut som en speciell grupp i samhället.
Detta hävdades av konstitutionsutskottet hösten 1992.
Utskottet har dock inget stöd för antagandet att den aktuella
lagändringen skulle vara ''oönskad'' av homosexuella. I
själva verket har utskottet gjort ett fullständigt ogrundat
påstående om att homosexuella själva skulle motsätta sig ett
sådant här förbud.
Sammantaget väger de tre refererade argumenten mot en
kriminalisering av hets mot homosexuella lätt mot den
utsatta situation som homosexuella befinner sig i. Kravet på
att hetslagstiftningen skall göras mer heltäckande och
omfatta hets mot homosexuella är gammalt och välgrundat
och har stöd hos homosexuella själva.
Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag i
frågan i enlighet med begäran i socialutskottets betänkande
SOU 1986/87:31.
Förbud mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet
Förra året antog riksdagen en ny lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Lagen har till ändamål att
motverka diskriminering p.g.a. ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse. Regeringen har
beslutat att inte föreslå att den nya lagen skall omfatta
diskriminering av homosexuella. Brottsbalkens
diskrimineringsförbud omfattar sedan 1987 även
diskriminering av homosexuella.
Utredningen om homosexuellas situation i samhället
(SOU 1984:63) avstod från att föreslå en lag mot
diskriminering av homosexuella i arbetslivet, eftersom en
sådan lagstiftning då inte var aktuell ens avseende
diskriminering av etniska grupper. Emellertid anförde
utredningen (sid. 108) att om ett förslag mot
diskriminering i arbetslivet införs, så bör det omfatta också
diskriminering av homosexuella.
Vi anser att diskriminering av homosexuella bör
inkluderas i den nya lagen mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Detta skulle var en direkt parallell till att
diskriminering av homosexuella är inkluderad i det
straffrättsliga förbudet mot diskriminering (brottsbalken
16:9).
Regeringen angav i den proposition (1993/94:101 sid. 40--
41) som föregick lagen att frågan om homosexuella skall
inkluderas i den nya lagen inte är tillräckligt utredd.
Arbetsmarknadsutskottet anförde dock i sin behandling av
lagförslaget att det synes föreligga ett behov av lagstiftning
mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Emellertid
avstod utskottet från att ändra i regeringens lagförslag.
Det är nu dags att ge homosexuella samma skydd mot
diskriminering i arbetslivet som andra utsatta grupper.
Diskriminering av homosexuella bör handläggas av DO
Under flera år har frågan diskuterats om mandatet för
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) skall
omfatta också diskriminering av homosexuella. Det finns
goda skäl för en sådan utvidgning av mandatet.
Som vi har anfört tidigare företer diskrimineringen av
homosexuella stora likheter med diskrimineringen av etniska
grupper. Folkhälsoinstitutet har i dag ansvaret att följa frågor
som rör homosexuella. Institutet vill dock inte ta sig an
enskilda fall av diskriminering av homosexuella. Det vill
däremot DO.
Enligt uppgift är såväl Folkhälsoinstitutet som DO positiva
till att DO tar över frågan om diskriminering av
homosexuella.
I dag har diskriminerade homosexuella ingen att vända sig
till. Det finns därför goda skäl att ändra DO:s instruktion så
att han kan ta sig an fall av diskriminering av homosexuella.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning om hets mot
homosexuella,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot diskriminering
av homosexuella i arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av mandatet för
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) till att
också omfatta diskriminering av homosexuella.
Stockholm den 16 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)