I tyvärr allt för många länder råkar människor i knipa därför att de är kritiska eller ifrågasätter överordnade. De uppfattar sig riskera repressalier för att de säger vad de tycker i stället för att tiga och lyda. Mot bakgrund av inträffade händelser, är tyvärr ett av dessa länder beklagligtvis Sverige!
Snart sagt dagligen kan noteras via olika media att många anställda, och då till stor del i den offentliga sektorn, inte anser sig våga påtala missförhållanden av olika slag. Allt beroende på att man är rädd för att förlora anställningen om kritik riktas mot arbetsgivaren.
Detta är oroande därför att Sverige framstått som ett exempel på yttrandefrihet och där arbetsgivare och politiker hävdat att ''ifrågasättande'' är ett led i en för landet positiv utveckling. Samma sak har ofta hävdats som en fördel av svenska officerare, då dessa ombetts jämföra svenska soldater med andra länders.
Arbetsdomstolen har slagit fast följande: ''Utgångspunkten är att arbetstagaren och den fackliga organisationen har en vidsträckt rätt att kritisera arbetsgivarens handlande. Detta följer redan av den medborgerliga yttrandefriheten, en av grundprinciperna för vårt samhällsystem.'' Klara och tydliga besked. Anställda tillåts öppet att kritisera sin arbetsgivare, utan risk för repressalier. I alla fall på papperet!
Förvisso är det av vikt att anställda bör verka för företagets fortbestånd och utveckling. Anställda som agerar emot den policy som företaget officiellt står för får givetvis ta konsekvenserna av detta. Men anställda som offentliggör uppgifter och förhållanden som strider mot gällande lagstiftning skall inte bestraffas för detta!
T.ex. en anställd i ett trafikföretag som påtalar att gällande tidtabeller inte går att harmonisera med hastighetsreglerna. Eller en anställd i ett företag som offentliggör att företaget i sina produkter blandar in otillåtna ämnen. Givetvis skall den anställde först försöka uppnå rättelser inom företaget. Sker så, men inget händer, bör inte reprimand utdelas emot anställda som i det läget offentliggör sina kunskaper!
Självklart skall ej anställda i offentlig sektor kunna, inom arbetets ram, ifrågasätta demokratiskt fattade politiska beslut baserade på valresultat. Med de undantag som innebär att besluten strider mot gällande lagstiftning. Sådant får ske på fritid och via andra kanaler!
Lagstiftningen bör utformas så att i de fall en arbetstagare skött sig utan klander och endast agerat i enlighet med gällande regler och lagstiftning, så bör bättre kompensation än för närvarande utgå om skiljande från anställningen ändå sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att yttrandefriheten skyddas.
Stockholm den 18 januari 1995 Sten Andersson (m)