med anledning av prop. 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen

Proposition 1994/95:99 innebär att det ekonomiska
skyddet vid arbetslöshet försvinner för 100 000-tals
människor. Den allmänna obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen, med ett inkomstrelaterat skydd
för alla med hygglig kontakt med arbetsmarknaden, tas bort.
Den ersätts med en möjlighet till frivillig försäkring
administrerad helt och fullt av de fackligt styrda
arbetslöshetskassorna. Finansieringen sker genom
obligatoriska arbetsgivaravgifter och en i sammanhanget
närmast symbolisk medlemsavgift. Alla får betala 4,12 kr per
införtjänad hundralapp men 100000-tals skall ställas utanför.
(Sverige blir ett av tre utvecklade länder som inte har en
allmän arbetslöshetsförsäkring.)

Det enda motiv som anges i propositionen är att regeringen
tycker att den inkomstrelaterade delen av arbetslöshets-
försäkringen skall vara frivillig. Detta till skillnad från andra
trygghetssystem, t.ex. sjukförsäkring och pension, där
anslutningen är obligatorisk. I sak finns naturligtvis andra
motiv, nämligen att LO kräver ett fackligt monopol för sina
arbetslöshetskassor.

Enligt vår mening fungerar arbetslöshetskassorna på ett
rimligt sätt för sina medlemmar. Det var grunden till att
också inom ramen för det obligatoriska systemet tillmättes
arbetslöshetskassorna en central roll i försäkringen. Men vi
kan inte acceptera att man genom denna knytning skapar ett
system där så många människor står utan skydd vid
arbetslöshet. Propositionen bör därför avvisas.

Deltidsarbete

Vi noterar att socialdemokratin efter valet insett det
orimliga i att den som fyllnadsstämplar från ett deltidsarbete
genom detta arbete tidigare kunde kvalificera sig för en evig
fyllnadsstämpling. Något behov att ändra i nu gällande regler
finns inte.

Normalarbetstid

Den normalarbetstid för vilken ersättningsnivån bestäms
utgör för närvarande den tid under vilken arbetsvillkoret
upparbetats eller, om särskilda skäl finns, all arbetad tid
under ramperioden. Regeringen förslår nu att det är de
senaste åtta kalendermånaderna före arbetslösheten som
skall bestämma ersättningsnivån. Hur detta är relaterat till 4
månaders arbetsvillkor är för oss något dunkelt. Det synes
dock förhålla sig så att den som arbetat i förslagsvis 4
månader och totalt 600 timmar får sin ersättning sänkt
genom att timantalet slås ut på 8 månader. För den som
uppfyller medlemsvillkoret och efter t.ex. en studieperiod
arbetar 4 månader före arbetslösheten halveras
arbetslöshetsersätt- ningen. Vi anser att detta är oövertänkt.
Nuvarande regler bör gälla.

Några kommentarer till nu föreskrivna övergångsregler

De som nu har ersättning från arbetsmarknadskassorna
skall fortsätta att få detta, nu med uppdrag till KAS-
regionerna att sköta försäkringen, fram till längst den 30 juni
1996. Det innbär att en ersättningsperiod som påbörjats sent
1994 i normalfallet kan avslutas. Däremot ges inget utrymme
för deltidsstämpling eller för s.k. överhoppningsbar tid för
dessa människor. De drabbas därigenom av en rättsförlust.
Om riksdagen beslutar anta propositionen, vilket vi
motsätter oss, bör samtliga påbörjade ersättningsperioder få
avslutas. I denna del anser vi det annars vara nödvändigt att
inhämta Lagrådets yttrande, varför propositionen av
utskottet bör remitteras.

Kostnader

Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på
ett mycket allvarligt sätt intäkterna. Detta utgör en viktig del
av den samhällsekonomiska obalansen för Sverige. Detta var
också ett viktigt skäl för införandet av den allmänna avgiften
för finansiering av kontant stöd vid arbetslöshet. Avgiften är
innevarande år 1 % och höjs vid årsskiftet till 2 %.

Regeringen föreslår nu en karusell av avgifter inom de
offentliga systemen för att i praktiken uppnå samma sak.
Man föreslår att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
sänks med 2 procentenheter, men föreslår samtidigt att den
allmänna (av individer betalda) sjukförsäkringsavgiften höjs
med 2 procentenheter. Därigenom skapar man ett utrymme
att höja arbetsgivaravgiften till a-kassan
(arbetsmarknadsavgiften) med 2 procentenheter. Till detta
läggs att den av kassamedlemmarna betalda
finansieringsavgiften återinförs. Den senare motsvarar en
inkomst på drygt 1 miljard om året, vilket skall jämföras med
utgifter det senaste året på ca 45 miljarder kronor.

Enligt vår mening finns inget behov av den föreslagna
avgiftskarusellen. Tvärt om anser vi det vara värdefullt att
tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma
intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad
arbetslöshetsförsäkring. Vi yrkar således avslag på
propositionen i denna del. Vi kan däremot acceptera, som
alternativ till höjd finansieringsavgift, en marginell höjning
av den allmänna avgiften, för att därigenom möjliggöra att
statsbidrag utgår till arbetslöshetskassorna för deras
administration av verksamheten. Därigenom skulle en
likställighet också i detta avseende uppstå mellan de statliga
arbetsmarknadskassorna och de olika arbetslöshetskassorna.
Ett sådant statsbidrag bör utgå på ett schablonartat sätt, men
med viss hänsyn till olika komplexitet i ärendena hos olika
kassor. Målet måste vara att de stora effektivitetsskillnaderna
mellan olika kassor skall minskas så att den sammanlagda
effektiviteten höjs.

Regeringen påstår att arbetsmarknadsfondens
upplåningsbehov genom dess politik kommer att minska
med 70 miljarder kronor fram till sekelskiftet. Detta
påstående innebär att arbetslösheten varje år skulle vara
genomsnittligt 2 % lägre. Vi påstår att det finns en påtaglig
risk att arbetslösheten blir fortsatt hög. Den ökade
rundgången i a-kassorna, den stelbenta arbetsrätten, den
bristande förståelsen för småföretagens problem, uttalanden
som hotar de svaga arbetsmarknaderna i stora delar av vårt
land osv., visar enligt vår mening att den angivna siffran är
en siffra utan varje förankring i konkreta och fungerande
förslag. Centerpartiet beklagar detta, inte minst för de
arbetslösas skull.

Företagare

Riksdagen har vid flera tillfällen markerat att
arbetslöshetsförsäkringen fungerar på ett otillfredsställande
sätt för företagare. En utredning presenterades i början av
september 1994 med förslag om hur företagare skulle kunna
omfattas av försäkringen utan att för den skull permanent
avveckla sin rörelse. Den tidigare regeringen var beredd att
lägga förslag till riksdagen för ikraftträdande i januari 1995.
Regeringen bör snarast presentera sitt förslag för riksdagen
med utgångspunkt från denna utredning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:99,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att
samtliga som påbörjat en ersättningsperiod med
inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd tillåts fullfölja denna period,

3. att riksdagen beslutar att fastställa den allmänna avgiften
till arbetslöshetsersättning för 1995 till 2,05 % av
avgiftsunderlaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett statsbidrag införs till arbetslöshetskassorna för deras
administration i enlighet med de riktlinjer som angivits i
motionen,

5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär att förslag till ny utformning av
arbetslöshetsersättningen för företagare snarast föreläggs
riksdagen.

Stockholm den 21 november 1994

Elving Andersson (c)

Karin Starrin (c)

Börje Hörnlund (c)

Helena Nilsson (c)

Sivert Carlsson (c)