Proposition 1994/95:99 innebär att det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet försvinner för 100 000-tals människor. Den allmänna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, med ett inkomstrelaterat skydd för alla med hygglig kontakt med arbetsmarknaden, tas bort. Den ersätts med en möjlighet till frivillig försäkring administrerad helt och fullt av de fackligt styrda arbetslöshetskassorna. Finansieringen sker genom obligatoriska arbetsgivaravgifter och en i sammanhanget närmast symbolisk medlemsavgift. Alla får betala 4,12 kr per införtjänad hundralapp men 100000-tals skall ställas utanför. (Sverige blir ett av tre utvecklade länder som inte har en allmän arbetslöshetsförsäkring.)
Det enda motiv som anges i propositionen är att regeringen tycker att den inkomstrelaterade delen av arbetslöshets- försäkringen skall vara frivillig. Detta till skillnad från andra trygghetssystem, t.ex. sjukförsäkring och pension, där anslutningen är obligatorisk. I sak finns naturligtvis andra motiv, nämligen att LO kräver ett fackligt monopol för sina arbetslöshetskassor.
Enligt vår mening fungerar arbetslöshetskassorna på ett rimligt sätt för sina medlemmar. Det var grunden till att också inom ramen för det obligatoriska systemet tillmättes arbetslöshetskassorna en central roll i försäkringen. Men vi kan inte acceptera att man genom denna knytning skapar ett system där så många människor står utan skydd vid arbetslöshet. Propositionen bör därför avvisas.
Deltidsarbete
Vi noterar att socialdemokratin efter valet insett det orimliga i att den som fyllnadsstämplar från ett deltidsarbete genom detta arbete tidigare kunde kvalificera sig för en evig fyllnadsstämpling. Något behov att ändra i nu gällande regler finns inte.
Normalarbetstid
Den normalarbetstid för vilken ersättningsnivån bestäms utgör för närvarande den tid under vilken arbetsvillkoret upparbetats eller, om särskilda skäl finns, all arbetad tid under ramperioden. Regeringen förslår nu att det är de senaste åtta kalendermånaderna före arbetslösheten som skall bestämma ersättningsnivån. Hur detta är relaterat till 4 månaders arbetsvillkor är för oss något dunkelt. Det synes dock förhålla sig så att den som arbetat i förslagsvis 4 månader och totalt 600 timmar får sin ersättning sänkt genom att timantalet slås ut på 8 månader. För den som uppfyller medlemsvillkoret och efter t.ex. en studieperiod arbetar 4 månader före arbetslösheten halveras arbetslöshetsersätt- ningen. Vi anser att detta är oövertänkt. Nuvarande regler bör gälla.
Några kommentarer till nu föreskrivna övergångsregler
De som nu har ersättning från arbetsmarknadskassorna skall fortsätta att få detta, nu med uppdrag till KAS- regionerna att sköta försäkringen, fram till längst den 30 juni 1996. Det innbär att en ersättningsperiod som påbörjats sent 1994 i normalfallet kan avslutas. Däremot ges inget utrymme för deltidsstämpling eller för s.k. överhoppningsbar tid för dessa människor. De drabbas därigenom av en rättsförlust. Om riksdagen beslutar anta propositionen, vilket vi motsätter oss, bör samtliga påbörjade ersättningsperioder få avslutas. I denna del anser vi det annars vara nödvändigt att inhämta Lagrådets yttrande, varför propositionen av utskottet bör remitteras.
Kostnader
Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett mycket allvarligt sätt intäkterna. Detta utgör en viktig del av den samhällsekonomiska obalansen för Sverige. Detta var också ett viktigt skäl för införandet av den allmänna avgiften för finansiering av kontant stöd vid arbetslöshet. Avgiften är innevarande år 1 % och höjs vid årsskiftet till 2 %.
Regeringen föreslår nu en karusell av avgifter inom de offentliga systemen för att i praktiken uppnå samma sak. Man föreslår att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänks med 2 procentenheter, men föreslår samtidigt att den allmänna (av individer betalda) sjukförsäkringsavgiften höjs med 2 procentenheter. Därigenom skapar man ett utrymme att höja arbetsgivaravgiften till a-kassan (arbetsmarknadsavgiften) med 2 procentenheter. Till detta läggs att den av kassamedlemmarna betalda finansieringsavgiften återinförs. Den senare motsvarar en inkomst på drygt 1 miljard om året, vilket skall jämföras med utgifter det senaste året på ca 45 miljarder kronor.
Enligt vår mening finns inget behov av den föreslagna avgiftskarusellen. Tvärt om anser vi det vara värdefullt att tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad arbetslöshetsförsäkring. Vi yrkar således avslag på propositionen i denna del. Vi kan däremot acceptera, som alternativ till höjd finansieringsavgift, en marginell höjning av den allmänna avgiften, för att därigenom möjliggöra att statsbidrag utgår till arbetslöshetskassorna för deras administration av verksamheten. Därigenom skulle en likställighet också i detta avseende uppstå mellan de statliga arbetsmarknadskassorna och de olika arbetslöshetskassorna. Ett sådant statsbidrag bör utgå på ett schablonartat sätt, men med viss hänsyn till olika komplexitet i ärendena hos olika kassor. Målet måste vara att de stora effektivitetsskillnaderna mellan olika kassor skall minskas så att den sammanlagda effektiviteten höjs.
Regeringen påstår att arbetsmarknadsfondens upplåningsbehov genom dess politik kommer att minska med 70 miljarder kronor fram till sekelskiftet. Detta påstående innebär att arbetslösheten varje år skulle vara genomsnittligt 2 % lägre. Vi påstår att det finns en påtaglig risk att arbetslösheten blir fortsatt hög. Den ökade rundgången i a-kassorna, den stelbenta arbetsrätten, den bristande förståelsen för småföretagens problem, uttalanden som hotar de svaga arbetsmarknaderna i stora delar av vårt land osv., visar enligt vår mening att den angivna siffran är en siffra utan varje förankring i konkreta och fungerande förslag. Centerpartiet beklagar detta, inte minst för de arbetslösas skull.
Företagare
Riksdagen har vid flera tillfällen markerat att arbetslöshetsförsäkringen fungerar på ett otillfredsställande sätt för företagare. En utredning presenterades i början av september 1994 med förslag om hur företagare skulle kunna omfattas av försäkringen utan att för den skull permanent avveckla sin rörelse. Den tidigare regeringen var beredd att lägga förslag till riksdagen för ikraftträdande i januari 1995. Regeringen bör snarast presentera sitt förslag för riksdagen med utgångspunkt från denna utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:99,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att samtliga som påbörjat en ersättningsperiod med inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd tillåts fullfölja denna period,
3. att riksdagen beslutar att fastställa den allmänna avgiften till arbetslöshetsersättning för 1995 till 2,05 % av avgiftsunderlaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett statsbidrag införs till arbetslöshetskassorna för deras administration i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär att förslag till ny utformning av arbetslöshetsersättningen för företagare snarast föreläggs riksdagen.
Stockholm den 21 november 1994 Elving Andersson (c) Karin Starrin (c) Börje Hörnlund (c) Helena Nilsson (c) Sivert Carlsson (c)