med anledning av prop. 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
Sammanfattning
I denna motion redovisar vi Folkpartiets syn på
arbetsmarknadspolitiken mot bakgrund av regeringens
proposition. Folkpartiet anser att arbetsmarknadspolitik och
näringspolitik hänger intimt samman. Vi kommer i vår
partimotion i anslutning till regeringens
kompletteringsproposition att redovisa hur vi vill stärka den
näringspolitiska delen av arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet säger nej till de försämringar för
arbetshandikappade som regeringen föreslår. Vi anser att
lönebidraget skall ligga kvar på samma nivå som nu och att
inga indragningar av reservationer från Samhall AB får ske.
Det innebär att ytterligare en stor grupp arbetshandikappade
får jobb samtidigt som kostnader för a-kassa och
socialbidrag minskar.
Vi säger nej till regeringens försämringar av starthjälpen
då det är viktigt med generösa regler för starthjälp för att
underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Den nya
praktikåtgärden, arbetsplatsintroduktion, är bra men det är
önskvärt att den riktas i större grad mot den enskilda sektorn.
Vi går emot regeringens förslag om ett tillfälligt
investeringsbidrag för bostadsbyggande. Det är fel att införa
nya subventioner till bostadsbyggande nu. Dessutom är
förslaget ensidigt inriktat på män och deras arbetsmarknad.
Medel bör istället satsas på kvinnligt företagande och på
åtgärder riktade mot arbetslösa kvinnor.
Folkpartiet välkomnar ett allergisaneringsprogram. Vi vill
dock att det får en annan utformning än det som regeringen
föreslår. Enligt vår mening krävs ett program mot
allergisanering på lång sikt och inte som regeringen föreslår
av tillfällig art.
Då Folkpartiet avser att föra en mer aktiv näringspolitik
föreslår vi att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kan minskas. Detta p.g.a. att vår näringspolitik kommer att
leda till fler nya företag och därmed nya jobb. Vidare innebär
placeringar av fler jobb med generöst lönebidrag och
utökningen av arbetsplatser inom Samhall AB att behov av
''tung'' förmedlingsinsats minskar behovet av AMS-medel.
Behovet av AMS-åtgärder minskar därmed.
Slutligen vill vi att regeringen återkommer till riksdagen
med en särproposition i februari 1996. Detta är nödvändigt
då det är stora summor som hanteras i
arbetsmarknadspolitiken samtidigt som budgetåret denna
gång sträcker sig över 18 månader. Det är många frågor som
Riksdagen då ånyo behöver pröva såsom
konjunkturförändring, arbetslöshetens nivå och effekten av
beslutade nya insatser. Vidare har ett år förflutit med EU-
medlemskapet vars influens inte nu går att avläsa.
Arbetsmarknadspolitisk grundsyn
Den grundläggande tanken för Folkpartiet är att
arbetslöshet aldrig får vara ett medel i den ekonomiska
politiken. Arbetslöshet är alltid ett slöseri med resurser,
mänskliga såväl som ekonomiska. Erfarenheter från andra
länder visar att det är svårt för långtidsarbetslösa att komma
tillbaka till arbetsmarknaden. Hög arbetslöshet riskerar då att
bli bestående även under tider av högkonjunktur.
Arbetslösheten är ett stort problem. Detta konstaterande
kan synas vara onödigt, men erfarenheten visar att tanken
snabbt anpassar sig till nya och högre nivåer. Vi får
emellertid inte tillåtas vänja oss vid hög arbetslöshet. Vi
menar att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en
klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en
offensiv arbetsmarknadspolitik.
Det förutsätter emellertid att man inser arbetslöshetens
bakomliggande orsaker, som bland annat hänger samman
med strukturomvandlingen inom näringslivet. Den har alltså
inte enbart konjunkturella orsaker. För att lösa
arbetslöshetsproblemet krävs också insikt om att
arbetsmarknaden genomgår förändringar till följd av att
Sverige utvecklas mot ett kunskapssamhälle.
Det är utifrån dessa utgångspunkter en offensiv
arbetsmarknadspolitik bör utformas.
Arbetsmarknadspolitiken är ett nödvändigt komplement
till den ekonomiska politiken. Dess huvuduppgift är att
underlätta för de arbetssökande att snabbt hitta och ta arbeten
på den öppna arbetsmarknaden samt att hjälpa arbetsgivarna
att fylla vakanserna.
I propositionen föreslår regeringen en hel rad av åtgärder
som sägs syfta till att effektivisera arbetsmarknaden, hävda
arbetslinjen samt höja flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Folkpartiet liberalerna anser att en del av förslagen i
propositionen är bra och det visar att regeringen äntligen
tagit intryck av Folkpartiets arbetsmarknadspolitik. Detta
gäller inte minst den s k arbetsplatsintroduktionen, vilken
innebär att ungdomspraktiken nu återuppstår. Däremot är vi
kritiska till att regeringen inte har en tillräcklig social
inriktning på sitt förslag. Detta går ut över de allra svagaste
på arbetsmarknaden, t.ex. de arbetshandikappade.
Näringsliv i förändring
Den industrisektor som länge har varit ryggraden i svenskt
näringsliv kommer inte att kunna lösa
arbetslöshetsproblemet. Ekonomiskt har denna sektor
visserligen en avgörande betydelse för landets ekonomi, men
den rationaliseringstakt som krävs för bevarad
konkurrenskraft gör att även en god tillväxt inte leder till det
stora antal nya arbeten som behövs för att väsentligt pressa
ned arbetslösheten.
Den dramatiska minskningen av sysselsättningen inom
industrin är bara delvis en följd av lågkonjunkturen. Till en
del beror det minskade arbetskraftsbehovet på att 1980-talets
devalveringseffekter ebbat ut, vilket bidragit till att höja
omvandlingstrycket i svenskt näringsliv. Vi kan inte räkna
med att en högkonjunktur skulle återställa sysselsättningen
inom den traditionella industrin till nivåer som vi varit vana
vid.
Ska arbetslösheten förmås sjunka behöver
sysselsättningen öka markant inom andra sektorer. Det kan
handla om framväxten av en mängd nya företag eller att små
och medelstora företag expanderar. Framför allt är det
tjänste- och servicesektorn som måste stå för ökningen av
antalet jobb.
En sådan utveckling ställer höga och delvis nya krav på
arbetsmarknadspolitiken. Den ska underlätta för små såväl
som större och nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft.
Den ska hjälpa arbetssökande att hitta nya vägar till jobb,
eller till kompetenshöjning, och underlätta rörlighet på
arbetsmarknaden.
En politik för jobb
Sverige befinner sig i ett känsligt skede: en stark uppgång
i delar av ekonomin, en svag utveckling i andra, mycket stor
arbetslöshet och ett stort budgetunderskott. De höga
marknadsräntorna riskerar att bromsa uppgången, eftersom
investeringskapital blir dyrt. Räntebetalningarna på
statsskulden tränger ut angelägna reformer. De begränsade
resurserna behöver läggas på åtgärder som ökar tillväxten
och i förlängningen bidrar till att få fram nya arbetstillfällen.
Att få ned marknadsräntorna är det som enskilt har störst
betydelse för människors köpkraft men också för tillkomsten
av nya jobb. Det förutsätter att en ansvarsfull ekonomisk
politik förs. Hinder för företagande, särskilt för små och nya
företag, måste undanröjas.
Regeringen inleder politikavsnittet i propositionen om en
effektivare arbetsmarknadspolitik med följande mening:
''Den i nuläget viktigaste uppgiften är att skapa
förutsättningar för näringslivet att expandera.'' Vidare sägs:
''De små och medelstora företagen har en central roll för att
få till stånd en utveckling med hög, stabil och hållbar tillväxt
samt ökad sysselsättning ... Viktigast av allt är att undanröja
hinder som dessa företag möter på marknaden.''
Folkpartiet delar denna uppfattning. Det är bara att beklaga
att regeringen inte har tagit sina egna ord på allvar och
inriktat politiken på att främja tillväxt och fler jobb i
näringslivet.
Samtidigt som den ekonomiska politiken måste inriktas på
att minska budgetunderskottet och att få ned räntan, krävs
en offensiv arbetsmarknadspolitik. Såväl mänskliga hänsyn
som samhällsekonomiska övervägandet arbetslösheten
måste hållas tillbaka. Det är en tragedi för den enskilde att
hennes eller hans kompetens inte efterfrågas. Samtidigt är
det ett slöseri för samhället att människors utbildning och
förmåga inte används. Arbetslösheten kan alltså inte
betraktas som ett medel i den ekonomiska politiken.
De nya jobben
Strukturomvandlingen i näringslivet ställer långtgående
krav på arbetskraftens kompetens. Det handlar om breda
såväl som specialiserade kunskaper och färdigheter, men
kanske framför allt om att kunna inhämta nya kunskaper när
villkoren ändras och tekniken utvecklas. Det finns redan idag
behov av återkommande fort- och vidareutbildning och det
behovet kommer att öka.
Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra
grund för fortsatt, livslångt lärande. Satsningen på att alla ska
ha minst gymnasiekompetens liksom en långsiktig
utbyggnad av den högre utbildningen är investeringar för
framtiden.
Arbetsmarknadspolitiken var tidigare inriktad på att förse
de stora industrierna med mer eller mindre utbytbar
arbetskraft. En följd av det framväxande kunskapssamhället
är att kraven idag ställs högre på kunskaper och personliga
färdigheter, t ex på kommunikativ förmåga. Det spelar helt
enkelt stor roll vem man anställer. Arbetsmarknadspolitiken
måste läggas om och inriktas på den arbetsmarknad vi ser
växa fram.
Den snabba teknologiska utvecklingen, nya
förutsättningar på de internationella marknaderna etc gör att
planeringshorisonten krymper. Arbetsgivare kan i mindre
utsträckning än tidigare bedöma det framtida behovet av
arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb som anmäls
till arbetsförmedlingen i mycket stor utsträckning är
tidsbegränsade.
Arbetsmarknadspolitikens utformning
Projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av
tidsbegränsade förordnanden står för en allt större andel av
de nya jobben. Mycket talar för att de fasta jobben, i en inte
alltför avlägsen framtid, inte självklart kommer att vara den
normala anställningsformen.
En fortsatt utveckling i denna riktning skulle innebära att
det blev vanligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet,
med mellanperioder av arbetssökande eller utbildning.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift att underlätta
yrkesmässig och geografisk rörlighet accentueras då
ytterligare. För utvecklingen av nya företag och nya
branscher är rörligheten avgörande.
Ska människor självmant våga steget att byta yrke krävs
emellertid en god trygghet i socialförsäkringssystemet.
Rimligt hög ersättningsnivå i a-kassan och en allmän,
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är viktiga komponenter
i ett fungerande trygghetssystem.
Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir
arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgift. Det
underlättar framväxten av nya företag och nya branscher.
Utbildningsinsatser är det lämpligaste instrumentet för att
underlätta främst yrkesmässig rörlighet.
Det är därför positivt att regeringen i propositionen anser
att rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. De
stimulanser i form av starthjälp och pendlingsstöd som
framläggs i propositionen är därför tillfredsställande. Vi går
dock emot förslaget att begränsa nivån på starthjälpen från
15 000 kr till 10 000 kr. Medelsbehovet för starthjälpen bör
därför höjas med 125 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag. Att arbetsförmedlingen nu ges möjlighet
att bedöma vilken åtgärd som anses lämplig för en
arbetssökande som t.ex. hotas av utförsäkring är också det
ett förslag i rätt riktning och som kommer att leda
arbetsmarknaden i positiv riktning.
Att söka jobb
Arbetslösheten drabbar idag i stort sett alla grupper.
Arbetsförmedlingarna har därför breddat sin kompetens för
att på ett bättre sätt ge service åt grupper som traditionellt
inte riskerat att bli arbetslösa. Ett bra komplement är de
privata förmedlingar som vuxit fram de senaste åren och som
har bidragit till att öka valfrihet och mångfald. Att hitta rätt
sökande till ett ledigt jobb har blivit en mer komplicerad
process i och med att kraven på individernas personliga
egenskaper kommit att och framöver kommer att spela en allt
större roll.
Samtidigt har de arbetssökande fått det svårare att
överblicka arbetsmarknaden. Sammantaget har denna
utveckling gjort att många lediga jobb inte utlyses i väntan
på att rätt sökande ska uppenbara sig. Särskilt vanligt är detta
bland mindre företag som ogärna går in i en kostsam
rekryteringsprocess. Omvänt har möjligheterna ökat för den
arbetssökande att på ett tidigt stadium kontakta tilltänkta
arbetsgivare och därigenom hitta ett jobb.
I denna situation ökar behovet av individuell och
kvalificerad vägledning. Det är således inte tillräckligt att
arbetsförmedlingarna prioriterar själva
förmedlingsverksamheten. Många arbetssökande behöver
skaffa sig bättre kunskap om hur deras arbetsmarknad ser ut,
var de kan använda sin kompetens i kanske nya yrken.
Vägledning är ett sätt att effektivisera arbetssökandet.
Regeringen föreslår att en större frihet skall ges till
regeringen att använda åtgärdsmedel till tillfälliga
personalförstärkningar till arbetsförmedlingarna. Från
Folkpartiets sida är vi beredda att acceptera detta förslag
under förutsättning att den ökade friheten hanteras varsamt
och att förstärkningarna riktas mot de grupper av arbetslösa
som har det svårast på arbetsmarknaden. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
I detta sammanhang är det också viktigt att betona att det
är nödvändigt med en viss precisering av hur de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används. Det är ca 100
miljarder som satsas på arbetsmarknadspolitik inklusive
kontantstöd och då är det nödvändigt att riksdagen sätter upp
en fastare ram för hur medlen skall utnyttjas. Folkpartiet är
visserligen positivt till att statsanslag skall användas på ett
så fritt sätt som möjligt, men samtidigt har vi ett ansvar mot
medborgarna att se till att medlen används på ett så bra och
effektivt sätt som möjligt.
Utsatta grupper
Arbetsplatsintroduktion
Från Folkpartiets sida välkomnar vi regeringens förslag
om en ny åtgärd kallad arbetsplatsintroduktion. Åtgärden
kan sägas symbolisera en ''återställare'' av ''återställarna''.
Det är de forna praktikformerna ungdomspraktik,
akademikerpraktik samt invandrarpraktik som nu
sammanförs till en åtgärd. Det märkliga är att regeringen
tidigare föreslagit att ungdomspraktik och
akademikerpraktik skall försvinna trots att båda formerna
har visat sig vara bra åtgärder som lett till att en stor del av
praktikanterna fått riktiga jobb efter avslutad praktik.
Från Folkpartiets sida anser vi dessutom att
arbetsplatsintroduktionens tyngdpunkt skall riktas mot den
enskilda sektorn. Vi vet att det är där de nya jobben måste
komma och då är det vettigt att arbetsplatsintroduktionens
tyngd riktas mot denna sektor.
Långtidsarbetslösa
De långtidsarbetslösa är en grupp som kan ha särskilda
behov av vägledning. Att under lång tid inte efterfrågas på
arbetsmarknaden tär på självförtroendet, vilket är allvarligt
eftersom självkänsla och trygghet i sin egen kompetens är en
avgörande framgångsfaktor när man söker arbete. Risken är
stor att de långtidsarbetslösa hamnar utanför
arbetsmarknaden även i tider av högkonjunktur. En
kvalificerad vägledare kan motverka tendenser till isolering
och ge perspektiv på den egna kompetensen. Åtgärder
riktade till långtidsarbetslösa, till exempel beredskapsarbete,
bör därför regelmässigt kombineras med vägledning.
Äldre arbetslösa
Arbetslösheten bland den äldre arbetskraften är alltid
mycket olycklig. Enskilda folkpartimotioner har vid ett
flertal tillfällen velat få en ökad fokus på detta problem. Det
är därför en bra åtgärd att regeringen nu föreslår att
lönebidrag om 50 %
kan utgå till arbetsgivare som anställer
långtidsarbetslösa som fyllt 60 år. Enligt vår mening är det
värdefullt om också de som fyllt 60 år och riskerar att bli
arbetslösa kan komma i åtnjutande av någon form av stöd så
att arbetslöshet om möjligt kan förhindras för denna kategori
av arbetskraften. Det rör sig oftast inte om någon större
grupp av arbetstagare, och medel till detta bör finnas inom
de givna ramarna för arbetsmarknadspolitiken.
Handikappades arbetsmarknad
Oavsett konjunkturläge har de handikappade alltid en svår
situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för dem
är oerhört viktiga och bör alltid vara prioriterade. Att få
möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar livskvaliteten
enormt. Samtidigt överdrivs ofta svårigheterna med att
anställa en funktionshindrad person. Information och
enklare anpassningar av arbetsmiljön kan vara det som
behövs för att överbrygga hindren för att få jobb.
Arbetslinjen måste gälla även denna grupp, och
förtidspensioneringar ska undvikas i största möjliga
utsträckning. Både lönebidrag och anställningar inom
Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för
handikappade. Folkpartiet avvisar därför regeringens förslag
om en sänkning av ''taket'' i lönebidraget, för nya beslut om
lönebidrag, till 80 %
liksom förslaget om engångsbesparing för Samhall
Aktiebolag om 300 miljoner kronor under budgetåret
1995/96. Det vore förödande för de arbetshandikappade om
lönebidraget skärs ned. Propositionen bör avslås i dessa
delar.
Får Samhall behålla sina 300 miljoner kronor under
budgetåret så kan ytterligare 3 000 beredas anställning inom
Samhall. Erfarenheter från Samhall visar att dessa jobb ''på
marginalen'' ofta är billiga att få fram och det är ytterligare
ett motiv till att Samhall bör få behålla sitt anslag. En fortsatt
hög ambition att slussa ut arbetshandikappade på öppna
arbetsmarknaden är angeläget.
Andra sysselsättningsskapande åtgärder
Rekryteringsstödet
Regeringen föreslår i propositionen att statsbidraget till
rekryteringsstöd och beredskapsarbete av tjänstekaraktär
sänks från 65 %
till 50 %.
Folkpartiet stödjer denna besparing då vi anser att nya
jobb måste komma till utan att man är för mycket beroende
av stöd eller bidrag från statsmakten. Rekryteringsstöd är en
åtgärd som dessutom skall vara mer utvecklad längst nere i
en lågkonjunktur.
ALU
Folkpartiet krävde i januari att Arbetslivsutvecklingen
(ALU) skulle hållas på en högre volym. Socialdemokraterna
motsatte sig detta då. Det är bra att regeringen nu tänkt om
och utvidgar ALU till alla sektorer. Vi instämmer i
bedömningen att ALU ej får skapa undanträngningseffekter
på den ordinarie arbetsmarknaden samt att åtgärden riktas
mot de som riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
Småföretagarstöd
Folkpartiet föreslog i januari att 400 milj kr anslås till
småföretagsstöd och landsbygdsutveckling. Regeringen har
nu tagit fasta på detta förslag och föreslår att 400 milj kr
anslås till småföretagarstöd för regionalutveckling och
tillväxt vilket vi i Folkpartiet välkomnar. Erfarenheterna av
denna åtgärd som den förra regeringen föreslog är goda och
har inneburit ett kompetenslyft för många små företag.
Investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder ett
ojämlikt förslag!
Regeringen föreslår i propositionen att ett tillfälligt
investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder införs. Från
Folkpartiets sida motsätter vi oss detta förslag.
Att införa nya subventioner till bostadsbyggandet är
felaktigt. Vad som behöver göras för att få igång byggsektorn
är istället en politik som inriktas på att sanera statsfinanserna
och på så sätt varaktigt sänka räntan. Problemet för
byggsektorn är ju idag att inga nya byggen kommer igång
p.g.a. det höga ränteläget.
Förslaget om ett investeringsbidrag är dessutom ojämlikt.
Stöd till byggsektorn är i huvudsak ett stöd till en
mansdominerad sektor där många män är sysselsatta.
Folkpartiet har tidigare drivit frågan om ökat stöd till
kvinnligt företagande. Vi anser att det även i fortsättningen
skall utgå ett betydande stöd till kvinnligt företagande. Även
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till
kvinnor bör inrättas. Vi kan inte fortsätta att föra en
arbetsmarknadspolitik som i stort är inriktad på män och
deras arbetsmarknad. Den uppgång i konjunkturen som skett
under det senaste året har nästan uteslutande medfört att
mäns arbetslöshet sjunkit medan kvinnoarbetslösheten
ligger stilla på exakt samma nivå. Det är dags för
jämställdhet också i arbetsmarknadspolitiken.
Allergisaneringsprogrammet
I propositionen föreslår regeringen att ett
investeringsprogram för att förbättra inomhusmiljön införs.
Programmet är ett resultat av den uppgörelse om det riktade
anställningsstödet (RAS) som regeringen kom överens med
miljöpartiet om tidigare i våras.
Folkpartiet välkomnar ett allergisaneringsprogram. Vi var
bland de första att påpeka att något måste göras åt de dåliga
inomhusmiljöerna. Allergier har tyvärr utvecklats till något
av en folksjukdom som uppemot tre miljoner svenskar idag
lider av. Åtta procent av alla vuxna lider av astma. Särskilt
oroande är att barnen drabbas så hårt. Två barn av fem är
utsatta.
Inomhusmiljön är en stor bov som ligger bakom många
allergifall. I många byggnader -- såväl bostäder som daghem,
skolor och kontor -- finns problem med dålig ventilation,
mögelskador och fuktig luft som i tur bidrar till att människor
utvecklar allergier.
Allergier är ett problem inte bara för de individer som
drabbas, det är också ett samhällsproblem. Sjukskrivningar
och arbetsbortfall medför både utgifter för samhället och
förluster i form av uteblivna inkomster. Att satsa på att
förebygga allergier är således lönsamt både utifrån
mänskliga och samhällsekonomiska utgångspunkter.
Vi kan dock ej acceptera den inriktning som programmet
fått i propositionen. Enligt vår mening är programmet av
alltför tillfällig art för att kunna göra de förbättringar som så
väl behövs. Dessutom läggs en alltför stor andel av
kostnaden på kommunerna. Folkpartiet föreslår istället att ett
permanent allergisaneringsprogram införs. Ett anslag om
400 miljoner kronor per budgetår bör avsättas för detta
ändamål. Bidrag bör dessutom kunna få lämnas med 50 %
av kostnaden.
Återställ ''återställarna''
Av de ''återställare'' som regeringen med hjälp av
vänsterpartiet genomförde under hösten 1994 är några av
speciellt stor skada för arbetsmarknaden. Det gäller
återställandet av arbetsrätten och avskaffandet av den
allmänna obligatoriska a-kassan.
Folkpartiet anser att det är bra för sysselsättningen och
företagandet om den arbetsrättslagstiftning som gällde under
1994 återinförs både vad gäller LAS och MBL.
Lagstiftningen medgav då att vissa smärre undantag från
LAS kunde göras och att möjligheterna till förlängd
provanställning och visstidsanställning gavs. Den fackliga
vetorätten vid intagande av entreprenörer samt
blockadmöjligheten mot enmansföretag togs bort. Dessa
reformer var av stor betydelse för många småföretags vilja
att nyanställa och expandera. Därför bör riksdagen besluta
att återinföra den arbetsrättslagstiftning som gällde under
1994.
Som vi tidigare i motionen nämnt är det bra att kraven
skärps på den som skall få a-kassa. Detta måste kompletteras
med att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
återinförs. Försäkringen skall vara utformad så att den inte
möjliggör en i det närmaste evig rundgång mellan
kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att tydliggöra
försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och för att
motverka den explosionsartade ökningen av s k
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Egenavgifter
bör införas för att finansiera arbetslöshetsförsäkringen mot
att sjukförsäkringsavgifterna sänks i motsvarande mån.
Riksdagen bör besluta att den arbetslöshetsförsäkring som
gällde under 1994 återinförs.
Avskaffa RAS!
Det riktade anställningsstödet (RAS), som regeringen
införde tillsammans med miljöpartiet, har visat sig vara det
misslyckande som vi förutsåg i vår kommittémotion som vi
lade fram i samband med propositionen. Till och med från
fackligt -- inte minst LO -- var man starkt kritisk till insatser
av RAS-modell. Det finns fortfarande pengar att spara om
RAS avvecklas. Folkpartiet föreslår därför att riksdagen
beslutar att avveckla det riktade anställningsstödet snarast.
Rätt företagarpolitik sparar pengar
Regeringen har omfördelat medel från anslaget A 2
till andra åtgärder. Vi anser att detta tankesätt är
välmotiverat, men föreslår en annan och mera omfattande
omfördelning. I vår partimotion som vi presenterar i
anslutning till regeringens kompletteringsproposition
föreslår vi att skatterna för företagande sänks kraftigt i syfte
att få en företagsutveckling som leder till fler företag och
därmed ett stort antal nya jobb. Med hänsyn till detta
bedömer vi att anslaget A 2
kan reduceras med ca 4,36 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag.
AMS har hittills inte kunnat göra av med anslagna medel.
Arbetsmarknadspolitiken tillförs dessutom ca 1 miljard
kronor från EUs sociala fonder, vilket självklart skall
utnyttjas. På flera områden har anvisade medel inte -- av
olika skäl -- kunnat tas i anspråk, t.ex. ROT-pengar och
medel för affärsinvesteringar. Därför bör beredskap hållas
för att i trängda lägen aktivera sådana pengar.
Kontrollstationer
Som vi tidigare i motionen har varit inne på är det viktigt
att de stora summor som anslås till arbetsmarknadspolitiken
hanteras på ett effektivt sätt. I propositionen saknas många
detaljer om hur medlen skall användas. Visserligen avser
regeringen att detta skall framgå av regleringsbrevet, men
enligt vår mening räcker detta inte. Riksdagen bör
fortlöpande få en chans att kontrollera hur de
arbetsmarknadspolitiska medlen används.
Vi föreslår därför att regeringen för riksdagen under hösten
1995 redovisar inriktningen av hur medlen till
arbetsmarknadspolitiken används. Dessutom föreslår vi att
en ''kontrollstation'' i form av en särproposition läggs på
riksdagens bord i februari 1996. På så sätt kan vi bättre
överblicka hur medlen används under det kommande långa
budgetåret (18 månader).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens
inriktning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar
på starthjälpen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalutnyttjande inom
arbetsmarknadsverket (AMV),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mera preciserad redovisning
av de arbetsmarknadspolitiska anslagens användning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsplatsintroduktionens
tyngdpunkt riktas mot enskild sektor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lönebidrag för äldre arbetslösa,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om högsta
bidragsnivå på lönebidrag om 80
% av lönekostnaden och i stället fortsättningsvis bibehåller
en högsta nivå om 90
%,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om indragningar
av reservationen på Samhall AB,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Samhall ges i uppdrag att
bereda ytterligare 3 000 arbetshandikappade anställning,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillfälligt
investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd till kvinnligt
företagande och andra former av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för kvinnor,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till ett tillfälligt
investeringsprogram för att förbättra inomhusmiljön i
bostäder och offentliga lokaler,
13. att riksdagen beslutar att införa ett varaktigt
allergisaneringsprogram enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen till ett allergisaneringsprogram i enlighet
med i motionen förordad modell anslår 400 000 000 kr,
15. att riksdagen beslutar att återinföra den
arbetsrättslagstiftning som gällde under 1994 vad gäller LAS
och MBL,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring kopplad till en växling av
egenavgifter mellan arbetslöshetsförsäkring och
sjukförsäkring,
17. att riksdagen upphäver beslutet om riktat
arbetsmarknadsstöd (RAS),
18. att riksdagen till anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (A
2) för budgetåret 1995/96 anvisar 30
000
000
000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen skall redovisa
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken inför riksdagen
under hösten 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särproposition i
februari 1996.
Stockholm den 5 maj 1995
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Ola Ström (fp)
Sigge Godin (fp)