Sammanfattning
I denna motion redovisar vi Folkpartiets syn på arbetsmarknadspolitiken mot bakgrund av regeringens proposition. Folkpartiet anser att arbetsmarknadspolitik och näringspolitik hänger intimt samman. Vi kommer i vår partimotion i anslutning till regeringens kompletteringsproposition att redovisa hur vi vill stärka den näringspolitiska delen av arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet säger nej till de försämringar för arbetshandikappade som regeringen föreslår. Vi anser att lönebidraget skall ligga kvar på samma nivå som nu och att inga indragningar av reservationer från Samhall AB får ske. Det innebär att ytterligare en stor grupp arbetshandikappade får jobb samtidigt som kostnader för a-kassa och socialbidrag minskar.
Vi säger nej till regeringens försämringar av starthjälpen då det är viktigt med generösa regler för starthjälp för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Den nya praktikåtgärden, arbetsplatsintroduktion, är bra men det är önskvärt att den riktas i större grad mot den enskilda sektorn.
Vi går emot regeringens förslag om ett tillfälligt investeringsbidrag för bostadsbyggande. Det är fel att införa nya subventioner till bostadsbyggande nu. Dessutom är förslaget ensidigt inriktat på män och deras arbetsmarknad. Medel bör istället satsas på kvinnligt företagande och på åtgärder riktade mot arbetslösa kvinnor.
Folkpartiet välkomnar ett allergisaneringsprogram. Vi vill dock att det får en annan utformning än det som regeringen föreslår. Enligt vår mening krävs ett program mot allergisanering på lång sikt och inte som regeringen föreslår av tillfällig art.
Då Folkpartiet avser att föra en mer aktiv näringspolitik föreslår vi att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan minskas. Detta p.g.a. att vår näringspolitik kommer att leda till fler nya företag och därmed nya jobb. Vidare innebär placeringar av fler jobb med generöst lönebidrag och utökningen av arbetsplatser inom Samhall AB att behov av ''tung'' förmedlingsinsats minskar behovet av AMS-medel. Behovet av AMS-åtgärder minskar därmed.
Slutligen vill vi att regeringen återkommer till riksdagen med en särproposition i februari 1996. Detta är nödvändigt då det är stora summor som hanteras i arbetsmarknadspolitiken samtidigt som budgetåret denna gång sträcker sig över 18 månader. Det är många frågor som Riksdagen då ånyo behöver pröva såsom konjunkturförändring, arbetslöshetens nivå och effekten av beslutade nya insatser. Vidare har ett år förflutit med EU- medlemskapet vars influens inte nu går att avläsa.
Arbetsmarknadspolitisk grundsyn
Den grundläggande tanken för Folkpartiet är att arbetslöshet aldrig får vara ett medel i den ekonomiska politiken. Arbetslöshet är alltid ett slöseri med resurser, mänskliga såväl som ekonomiska. Erfarenheter från andra länder visar att det är svårt för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hög arbetslöshet riskerar då att bli bestående även under tider av högkonjunktur.
Arbetslösheten är ett stort problem. Detta konstaterande kan synas vara onödigt, men erfarenheten visar att tanken snabbt anpassar sig till nya och högre nivåer. Vi får emellertid inte tillåtas vänja oss vid hög arbetslöshet. Vi menar att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik.
Det förutsätter emellertid att man inser arbetslöshetens bakomliggande orsaker, som bland annat hänger samman med strukturomvandlingen inom näringslivet. Den har alltså inte enbart konjunkturella orsaker. För att lösa arbetslöshetsproblemet krävs också insikt om att arbetsmarknaden genomgår förändringar till följd av att Sverige utvecklas mot ett kunskapssamhälle.
Det är utifrån dessa utgångspunkter en offensiv arbetsmarknadspolitik bör utformas.
Arbetsmarknadspolitiken är ett nödvändigt komplement till den ekonomiska politiken. Dess huvuduppgift är att underlätta för de arbetssökande att snabbt hitta och ta arbeten på den öppna arbetsmarknaden samt att hjälpa arbetsgivarna att fylla vakanserna.
I propositionen föreslår regeringen en hel rad av åtgärder som sägs syfta till att effektivisera arbetsmarknaden, hävda arbetslinjen samt höja flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Folkpartiet liberalerna anser att en del av förslagen i propositionen är bra och det visar att regeringen äntligen tagit intryck av Folkpartiets arbetsmarknadspolitik. Detta gäller inte minst den s k arbetsplatsintroduktionen, vilken innebär att ungdomspraktiken nu återuppstår. Däremot är vi kritiska till att regeringen inte har en tillräcklig social inriktning på sitt förslag. Detta går ut över de allra svagaste på arbetsmarknaden, t.ex. de arbetshandikappade.
Näringsliv i förändring
Den industrisektor som länge har varit ryggraden i svenskt näringsliv kommer inte att kunna lösa arbetslöshetsproblemet. Ekonomiskt har denna sektor visserligen en avgörande betydelse för landets ekonomi, men den rationaliseringstakt som krävs för bevarad konkurrenskraft gör att även en god tillväxt inte leder till det stora antal nya arbeten som behövs för att väsentligt pressa ned arbetslösheten.
Den dramatiska minskningen av sysselsättningen inom industrin är bara delvis en följd av lågkonjunkturen. Till en del beror det minskade arbetskraftsbehovet på att 1980-talets devalveringseffekter ebbat ut, vilket bidragit till att höja omvandlingstrycket i svenskt näringsliv. Vi kan inte räkna med att en högkonjunktur skulle återställa sysselsättningen inom den traditionella industrin till nivåer som vi varit vana vid.
Ska arbetslösheten förmås sjunka behöver sysselsättningen öka markant inom andra sektorer. Det kan handla om framväxten av en mängd nya företag eller att små och medelstora företag expanderar. Framför allt är det tjänste- och servicesektorn som måste stå för ökningen av antalet jobb.
En sådan utveckling ställer höga och delvis nya krav på arbetsmarknadspolitiken. Den ska underlätta för små såväl som större och nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Den ska hjälpa arbetssökande att hitta nya vägar till jobb, eller till kompetenshöjning, och underlätta rörlighet på arbetsmarknaden.
En politik för jobb
Sverige befinner sig i ett känsligt skede: en stark uppgång i delar av ekonomin, en svag utveckling i andra, mycket stor arbetslöshet och ett stort budgetunderskott. De höga marknadsräntorna riskerar att bromsa uppgången, eftersom investeringskapital blir dyrt. Räntebetalningarna på statsskulden tränger ut angelägna reformer. De begränsade resurserna behöver läggas på åtgärder som ökar tillväxten och i förlängningen bidrar till att få fram nya arbetstillfällen.
Att få ned marknadsräntorna är det som enskilt har störst betydelse för människors köpkraft men också för tillkomsten av nya jobb. Det förutsätter att en ansvarsfull ekonomisk politik förs. Hinder för företagande, särskilt för små och nya företag, måste undanröjas.
Regeringen inleder politikavsnittet i propositionen om en effektivare arbetsmarknadspolitik med följande mening: ''Den i nuläget viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera.'' Vidare sägs: ''De små och medelstora företagen har en central roll för att få till stånd en utveckling med hög, stabil och hållbar tillväxt samt ökad sysselsättning ... Viktigast av allt är att undanröja hinder som dessa företag möter på marknaden.''
Folkpartiet delar denna uppfattning. Det är bara att beklaga att regeringen inte har tagit sina egna ord på allvar och inriktat politiken på att främja tillväxt och fler jobb i näringslivet.
Samtidigt som den ekonomiska politiken måste inriktas på att minska budgetunderskottet och att få ned räntan, krävs en offensiv arbetsmarknadspolitik. Såväl mänskliga hänsyn som samhällsekonomiska övervägandet arbetslösheten måste hållas tillbaka. Det är en tragedi för den enskilde att hennes eller hans kompetens inte efterfrågas. Samtidigt är det ett slöseri för samhället att människors utbildning och förmåga inte används. Arbetslösheten kan alltså inte betraktas som ett medel i den ekonomiska politiken.
De nya jobben
Strukturomvandlingen i näringslivet ställer långtgående krav på arbetskraftens kompetens. Det handlar om breda såväl som specialiserade kunskaper och färdigheter, men kanske framför allt om att kunna inhämta nya kunskaper när villkoren ändras och tekniken utvecklas. Det finns redan idag behov av återkommande fort- och vidareutbildning och det behovet kommer att öka.
Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra grund för fortsatt, livslångt lärande. Satsningen på att alla ska ha minst gymnasiekompetens liksom en långsiktig utbyggnad av den högre utbildningen är investeringar för framtiden.
Arbetsmarknadspolitiken var tidigare inriktad på att förse de stora industrierna med mer eller mindre utbytbar arbetskraft. En följd av det framväxande kunskapssamhället är att kraven idag ställs högre på kunskaper och personliga färdigheter, t ex på kommunikativ förmåga. Det spelar helt enkelt stor roll vem man anställer. Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om och inriktas på den arbetsmarknad vi ser växa fram.
Den snabba teknologiska utvecklingen, nya förutsättningar på de internationella marknaderna etc gör att planeringshorisonten krymper. Arbetsgivare kan i mindre utsträckning än tidigare bedöma det framtida behovet av arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb som anmäls till arbetsförmedlingen i mycket stor utsträckning är tidsbegränsade.
Arbetsmarknadspolitikens utformning
Projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av tidsbegränsade förordnanden står för en allt större andel av de nya jobben. Mycket talar för att de fasta jobben, i en inte alltför avlägsen framtid, inte självklart kommer att vara den normala anställningsformen.
En fortsatt utveckling i denna riktning skulle innebära att det blev vanligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet, med mellanperioder av arbetssökande eller utbildning. Arbetsmarknadspolitikens uppgift att underlätta yrkesmässig och geografisk rörlighet accentueras då ytterligare. För utvecklingen av nya företag och nya branscher är rörligheten avgörande.
Ska människor självmant våga steget att byta yrke krävs emellertid en god trygghet i socialförsäkringssystemet. Rimligt hög ersättningsnivå i a-kassan och en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är viktiga komponenter i ett fungerande trygghetssystem.
Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgift. Det underlättar framväxten av nya företag och nya branscher. Utbildningsinsatser är det lämpligaste instrumentet för att underlätta främst yrkesmässig rörlighet.
Det är därför positivt att regeringen i propositionen anser att rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. De stimulanser i form av starthjälp och pendlingsstöd som framläggs i propositionen är därför tillfredsställande. Vi går dock emot förslaget att begränsa nivån på starthjälpen från 15 000 kr till 10 000 kr. Medelsbehovet för starthjälpen bör därför höjas med 125 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Att arbetsförmedlingen nu ges möjlighet att bedöma vilken åtgärd som anses lämplig för en arbetssökande som t.ex. hotas av utförsäkring är också det ett förslag i rätt riktning och som kommer att leda arbetsmarknaden i positiv riktning.
Att söka jobb
Arbetslösheten drabbar idag i stort sett alla grupper. Arbetsförmedlingarna har därför breddat sin kompetens för att på ett bättre sätt ge service åt grupper som traditionellt inte riskerat att bli arbetslösa. Ett bra komplement är de privata förmedlingar som vuxit fram de senaste åren och som har bidragit till att öka valfrihet och mångfald. Att hitta rätt sökande till ett ledigt jobb har blivit en mer komplicerad process i och med att kraven på individernas personliga egenskaper kommit att och framöver kommer att spela en allt större roll.
Samtidigt har de arbetssökande fått det svårare att överblicka arbetsmarknaden. Sammantaget har denna utveckling gjort att många lediga jobb inte utlyses i väntan på att rätt sökande ska uppenbara sig. Särskilt vanligt är detta bland mindre företag som ogärna går in i en kostsam rekryteringsprocess. Omvänt har möjligheterna ökat för den arbetssökande att på ett tidigt stadium kontakta tilltänkta arbetsgivare och därigenom hitta ett jobb.
I denna situation ökar behovet av individuell och kvalificerad vägledning. Det är således inte tillräckligt att arbetsförmedlingarna prioriterar själva förmedlingsverksamheten. Många arbetssökande behöver skaffa sig bättre kunskap om hur deras arbetsmarknad ser ut, var de kan använda sin kompetens i kanske nya yrken. Vägledning är ett sätt att effektivisera arbetssökandet.
Regeringen föreslår att en större frihet skall ges till regeringen att använda åtgärdsmedel till tillfälliga personalförstärkningar till arbetsförmedlingarna. Från Folkpartiets sida är vi beredda att acceptera detta förslag under förutsättning att den ökade friheten hanteras varsamt och att förstärkningarna riktas mot de grupper av arbetslösa som har det svårast på arbetsmarknaden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I detta sammanhang är det också viktigt att betona att det är nödvändigt med en viss precisering av hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används. Det är ca 100 miljarder som satsas på arbetsmarknadspolitik inklusive kontantstöd och då är det nödvändigt att riksdagen sätter upp en fastare ram för hur medlen skall utnyttjas. Folkpartiet är visserligen positivt till att statsanslag skall användas på ett så fritt sätt som möjligt, men samtidigt har vi ett ansvar mot medborgarna att se till att medlen används på ett så bra och effektivt sätt som möjligt.
Utsatta grupper
Arbetsplatsintroduktion
Från Folkpartiets sida välkomnar vi regeringens förslag om en ny åtgärd kallad arbetsplatsintroduktion. Åtgärden kan sägas symbolisera en ''återställare'' av ''återställarna''. Det är de forna praktikformerna ungdomspraktik, akademikerpraktik samt invandrarpraktik som nu sammanförs till en åtgärd. Det märkliga är att regeringen tidigare föreslagit att ungdomspraktik och akademikerpraktik skall försvinna trots att båda formerna har visat sig vara bra åtgärder som lett till att en stor del av praktikanterna fått riktiga jobb efter avslutad praktik.
Från Folkpartiets sida anser vi dessutom att arbetsplatsintroduktionens tyngdpunkt skall riktas mot den enskilda sektorn. Vi vet att det är där de nya jobben måste komma och då är det vettigt att arbetsplatsintroduktionens tyngd riktas mot denna sektor.
Långtidsarbetslösa
De långtidsarbetslösa är en grupp som kan ha särskilda behov av vägledning. Att under lång tid inte efterfrågas på arbetsmarknaden tär på självförtroendet, vilket är allvarligt eftersom självkänsla och trygghet i sin egen kompetens är en avgörande framgångsfaktor när man söker arbete. Risken är stor att de långtidsarbetslösa hamnar utanför arbetsmarknaden även i tider av högkonjunktur. En kvalificerad vägledare kan motverka tendenser till isolering och ge perspektiv på den egna kompetensen. Åtgärder riktade till långtidsarbetslösa, till exempel beredskapsarbete, bör därför regelmässigt kombineras med vägledning.
Äldre arbetslösa
Arbetslösheten bland den äldre arbetskraften är alltid mycket olycklig. Enskilda folkpartimotioner har vid ett flertal tillfällen velat få en ökad fokus på detta problem. Det är därför en bra åtgärd att regeringen nu föreslår att lönebidrag om 50 % kan utgå till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa som fyllt 60 år. Enligt vår mening är det värdefullt om också de som fyllt 60 år och riskerar att bli arbetslösa kan komma i åtnjutande av någon form av stöd så att arbetslöshet om möjligt kan förhindras för denna kategori av arbetskraften. Det rör sig oftast inte om någon större grupp av arbetstagare, och medel till detta bör finnas inom de givna ramarna för arbetsmarknadspolitiken.
Handikappades arbetsmarknad
Oavsett konjunkturläge har de handikappade alltid en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för dem är oerhört viktiga och bör alltid vara prioriterade. Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar livskvaliteten enormt. Samtidigt överdrivs ofta svårigheterna med att anställa en funktionshindrad person. Information och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan vara det som behövs för att överbrygga hindren för att få jobb.
Arbetslinjen måste gälla även denna grupp, och förtidspensioneringar ska undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för handikappade. Folkpartiet avvisar därför regeringens förslag om en sänkning av ''taket'' i lönebidraget, för nya beslut om lönebidrag, till 80 % liksom förslaget om engångsbesparing för Samhall Aktiebolag om 300 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Det vore förödande för de arbetshandikappade om lönebidraget skärs ned. Propositionen bör avslås i dessa delar.
Får Samhall behålla sina 300 miljoner kronor under budgetåret så kan ytterligare 3 000 beredas anställning inom Samhall. Erfarenheter från Samhall visar att dessa jobb ''på marginalen'' ofta är billiga att få fram och det är ytterligare ett motiv till att Samhall bör få behålla sitt anslag. En fortsatt hög ambition att slussa ut arbetshandikappade på öppna arbetsmarknaden är angeläget.
Andra sysselsättningsskapande åtgärder
Rekryteringsstödet
Regeringen föreslår i propositionen att statsbidraget till rekryteringsstöd och beredskapsarbete av tjänstekaraktär sänks från 65 % till 50 %. Folkpartiet stödjer denna besparing då vi anser att nya jobb måste komma till utan att man är för mycket beroende av stöd eller bidrag från statsmakten. Rekryteringsstöd är en åtgärd som dessutom skall vara mer utvecklad längst nere i en lågkonjunktur.
ALU
Folkpartiet krävde i januari att Arbetslivsutvecklingen (ALU) skulle hållas på en högre volym. Socialdemokraterna motsatte sig detta då. Det är bra att regeringen nu tänkt om och utvidgar ALU till alla sektorer. Vi instämmer i bedömningen att ALU ej får skapa undanträngningseffekter på den ordinarie arbetsmarknaden samt att åtgärden riktas mot de som riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
Småföretagarstöd
Folkpartiet föreslog i januari att 400 milj kr anslås till småföretagsstöd och landsbygdsutveckling. Regeringen har nu tagit fasta på detta förslag och föreslår att 400 milj kr anslås till småföretagarstöd för regionalutveckling och tillväxt vilket vi i Folkpartiet välkomnar. Erfarenheterna av denna åtgärd som den förra regeringen föreslog är goda och har inneburit ett kompetenslyft för många små företag.
Investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder ett ojämlikt förslag!
Regeringen föreslår i propositionen att ett tillfälligt investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder införs. Från Folkpartiets sida motsätter vi oss detta förslag.
Att införa nya subventioner till bostadsbyggandet är felaktigt. Vad som behöver göras för att få igång byggsektorn är istället en politik som inriktas på att sanera statsfinanserna och på så sätt varaktigt sänka räntan. Problemet för byggsektorn är ju idag att inga nya byggen kommer igång p.g.a. det höga ränteläget.
Förslaget om ett investeringsbidrag är dessutom ojämlikt. Stöd till byggsektorn är i huvudsak ett stöd till en mansdominerad sektor där många män är sysselsatta.
Folkpartiet har tidigare drivit frågan om ökat stöd till kvinnligt företagande. Vi anser att det även i fortsättningen skall utgå ett betydande stöd till kvinnligt företagande. Även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till kvinnor bör inrättas. Vi kan inte fortsätta att föra en arbetsmarknadspolitik som i stort är inriktad på män och deras arbetsmarknad. Den uppgång i konjunkturen som skett under det senaste året har nästan uteslutande medfört att mäns arbetslöshet sjunkit medan kvinnoarbetslösheten ligger stilla på exakt samma nivå. Det är dags för jämställdhet också i arbetsmarknadspolitiken.
Allergisaneringsprogrammet
I propositionen föreslår regeringen att ett investeringsprogram för att förbättra inomhusmiljön införs. Programmet är ett resultat av den uppgörelse om det riktade anställningsstödet (RAS) som regeringen kom överens med miljöpartiet om tidigare i våras.
Folkpartiet välkomnar ett allergisaneringsprogram. Vi var bland de första att påpeka att något måste göras åt de dåliga inomhusmiljöerna. Allergier har tyvärr utvecklats till något av en folksjukdom som uppemot tre miljoner svenskar idag lider av. Åtta procent av alla vuxna lider av astma. Särskilt oroande är att barnen drabbas så hårt. Två barn av fem är utsatta.
Inomhusmiljön är en stor bov som ligger bakom många allergifall. I många byggnader -- såväl bostäder som daghem, skolor och kontor -- finns problem med dålig ventilation, mögelskador och fuktig luft som i tur bidrar till att människor utvecklar allergier.
Allergier är ett problem inte bara för de individer som drabbas, det är också ett samhällsproblem. Sjukskrivningar och arbetsbortfall medför både utgifter för samhället och förluster i form av uteblivna inkomster. Att satsa på att förebygga allergier är således lönsamt både utifrån mänskliga och samhällsekonomiska utgångspunkter.
Vi kan dock ej acceptera den inriktning som programmet fått i propositionen. Enligt vår mening är programmet av alltför tillfällig art för att kunna göra de förbättringar som så väl behövs. Dessutom läggs en alltför stor andel av kostnaden på kommunerna. Folkpartiet föreslår istället att ett permanent allergisaneringsprogram införs. Ett anslag om 400 miljoner kronor per budgetår bör avsättas för detta ändamål. Bidrag bör dessutom kunna få lämnas med 50 % av kostnaden.
Återställ ''återställarna''
Av de ''återställare'' som regeringen med hjälp av vänsterpartiet genomförde under hösten 1994 är några av speciellt stor skada för arbetsmarknaden. Det gäller återställandet av arbetsrätten och avskaffandet av den allmänna obligatoriska a-kassan.
Folkpartiet anser att det är bra för sysselsättningen och företagandet om den arbetsrättslagstiftning som gällde under 1994 återinförs både vad gäller LAS och MBL. Lagstiftningen medgav då att vissa smärre undantag från LAS kunde göras och att möjligheterna till förlängd provanställning och visstidsanställning gavs. Den fackliga vetorätten vid intagande av entreprenörer samt blockadmöjligheten mot enmansföretag togs bort. Dessa reformer var av stor betydelse för många småföretags vilja att nyanställa och expandera. Därför bör riksdagen besluta att återinföra den arbetsrättslagstiftning som gällde under 1994.
Som vi tidigare i motionen nämnt är det bra att kraven skärps på den som skall få a-kassa. Detta måste kompletteras med att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring återinförs. Försäkringen skall vara utformad så att den inte möjliggör en i det närmaste evig rundgång mellan kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att tydliggöra försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och för att motverka den explosionsartade ökningen av s k långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Egenavgifter bör införas för att finansiera arbetslöshetsförsäkringen mot att sjukförsäkringsavgifterna sänks i motsvarande mån. Riksdagen bör besluta att den arbetslöshetsförsäkring som gällde under 1994 återinförs.
Avskaffa RAS!
Det riktade anställningsstödet (RAS), som regeringen införde tillsammans med miljöpartiet, har visat sig vara det misslyckande som vi förutsåg i vår kommittémotion som vi lade fram i samband med propositionen. Till och med från fackligt -- inte minst LO -- var man starkt kritisk till insatser av RAS-modell. Det finns fortfarande pengar att spara om RAS avvecklas. Folkpartiet föreslår därför att riksdagen beslutar att avveckla det riktade anställningsstödet snarast.
Rätt företagarpolitik sparar pengar
Regeringen har omfördelat medel från anslaget A 2 till andra åtgärder. Vi anser att detta tankesätt är välmotiverat, men föreslår en annan och mera omfattande omfördelning. I vår partimotion som vi presenterar i anslutning till regeringens kompletteringsproposition föreslår vi att skatterna för företagande sänks kraftigt i syfte att få en företagsutveckling som leder till fler företag och därmed ett stort antal nya jobb. Med hänsyn till detta bedömer vi att anslaget A 2 kan reduceras med ca 4,36 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
AMS har hittills inte kunnat göra av med anslagna medel. Arbetsmarknadspolitiken tillförs dessutom ca 1 miljard kronor från EUs sociala fonder, vilket självklart skall utnyttjas. På flera områden har anvisade medel inte -- av olika skäl -- kunnat tas i anspråk, t.ex. ROT-pengar och medel för affärsinvesteringar. Därför bör beredskap hållas för att i trängda lägen aktivera sådana pengar.
Kontrollstationer
Som vi tidigare i motionen har varit inne på är det viktigt att de stora summor som anslås till arbetsmarknadspolitiken hanteras på ett effektivt sätt. I propositionen saknas många detaljer om hur medlen skall användas. Visserligen avser regeringen att detta skall framgå av regleringsbrevet, men enligt vår mening räcker detta inte. Riksdagen bör fortlöpande få en chans att kontrollera hur de arbetsmarknadspolitiska medlen används.
Vi föreslår därför att regeringen för riksdagen under hösten 1995 redovisar inriktningen av hur medlen till arbetsmarknadspolitiken används. Dessutom föreslår vi att en ''kontrollstation'' i form av en särproposition läggs på riksdagens bord i februari 1996. På så sätt kan vi bättre överblicka hur medlen används under det kommande långa budgetåret (18 månader).
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar på starthjälpen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutnyttjande inom arbetsmarknadsverket (AMV),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mera preciserad redovisning av de arbetsmarknadspolitiska anslagens användning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsplatsintroduktionens tyngdpunkt riktas mot enskild sektor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag för äldre arbetslösa,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om högsta bidragsnivå på lönebidrag om 80
% av lönekostnaden och i stället fortsättningsvis bibehåller en högsta nivå om 90
%,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om indragningar av reservationen på Samhall AB,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Samhall ges i uppdrag att bereda ytterligare 3 000 arbetshandikappade anställning,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillfälligt investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till kvinnligt företagande och andra former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till ett tillfälligt investeringsprogram för att förbättra inomhusmiljön i bostäder och offentliga lokaler,
13. att riksdagen beslutar att införa ett varaktigt allergisaneringsprogram enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen till ett allergisaneringsprogram i enlighet med i motionen förordad modell anslår 400 000 000 kr,
15. att riksdagen beslutar att återinföra den arbetsrättslagstiftning som gällde under 1994 vad gäller LAS och MBL,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kopplad till en växling av egenavgifter mellan arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring,
17. att riksdagen upphäver beslutet om riktat arbetsmarknadsstöd (RAS),
18. att riksdagen till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A
2) för budgetåret 1995/96 anvisar 30
000
000
000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall redovisa inriktningen av arbetsmarknadspolitiken inför riksdagen under hösten 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särproposition i februari 1996.
Stockholm den 5 maj 1995 Elver Jonsson (fp) Lennart Rohdin (fp) Ola Ström (fp) Sigge Godin (fp)