med anledning av prop. 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
Kvinnors arbete i framtiden
Kvinnorna i Sverige är, tack vare sin starka ställning på
arbetsmarknaden och vårt välfärdssystem, mycket friare än
kvinnor på många håll i världen. Egen inkomst ger frihet och
och oberoende och minskar beroendet av att ''bli försörjd''.
Detta har gjort att kvinnor nu deltar i arbetslivet i nästan lika
hög grad som män. Att kunna kombinera arbete med familj
har gjort det möjligt att skapa ett av världens mest jämställda
länder.
Den gemensamma sektorn har stor betydelse för kvinnors
möjlighet till förvärvsarbete, dels därför att den underlättar
för kvinnor och män att arbeta -- både män och kvinnor
måste kunna känna trygghet i att deras anhöriga tas om hand
på ett bra sätt i omsorg, skola och vård -- dels för att den
ger många kvinnor arbete. Den gemensamma sektorn vill vi
socialdemokratiska kvinnor värna om. Vård, omsorg och
utbildning skall vara av god kvalitet och omfatta alla
medborgare. Dock har rationaliseringar och dåliga
statsfinanser gjort att den gemensamma sektorns
arbetstillfällen har minskat under senaste åren. Enligt
regeringens beräkningar kommer ytterligare jobb att
försvinna under 1995. Till detta kommer de 100 000 som
redan försvunnit under den borgerliga regeringens tid.
Kvinnors oro för sina arbeten och vad som händer inom den
gemensamma sektorn måste därför tas på allvar.
Deltidsarbetslösheten är betydligt högre bland kvinnor än
bland män. 1992 var 54 725 kvinnor deltidsarbetslösa. I mars
1993 var 73 584 kvinnor deltidsarbetslösa, 1994 97 366 och
1995 114 080. Flera av de nya arbetstillfällen som skapats
under senare år har dessutom varit deltidsarbeten eller
tillfälliga jobb. Detta gäller inom den offentliga sektorn men
även inom handel, kontor och turism.
Vissa yrkesgrupper, företrädesvis kvinnligt dominerade,
förefaller ha drabbats ''dubbelt'' under lågkonjunkturen.
Bl.a. de kontorsadministrativa yrkena drabbades både av
konjunkturförändringar och av strukturella förändringar på
arbetsmarknaden och i samhället.
Till en del beror utslagningen från yrket på nya
kompetenskrav för yrkesgruppen. För att förhindra fortsatt
utslagning krävs satsningar på verklig kompetensutveckling.
Insatser på arbetsmarknads- och utbildningsområdet
behöver samordnas.
Att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är viktigt,
dels för att kvinnorna och deras erfarenhet och kunskap
behövs inom samhällets alla sektorer, dels för att männen
skall ges möjlighet till arbete inom traditionellt ''kvinnliga''
områden, bland annat vården. En mindre könsuppdelad
arbetsmarknad skulle ge positiva effekter för hela samhället
och skulle också främja en rättvisare lönesättning.
Fortfarande arbetar en stor grupp kvinnor i monotona,
ofria arbeten, många gånger med fysiskt och psykiskt tunga
arbetsuppgifter. Enligt den senaste Folkhälsorapporten ökar
kvinnors ohälsa framför allt inom LO-grupperna.
Hundratusentals kvinnor arbetar idag i miljöer som
utvecklats utifrån att mannen betraktats som norm i
arbetslivet. En förändrad arbetsorganisation, satsningar på
kompetensutveckling, aktiv arbetsmiljöpolitik och
tillvaratagande och vidareutveckling av goda exempel på
arbetsmiljöutveckling i ett helhetsperspektiv är därför
mycket angelägna för att förbättra kvinnors hälsa. För att
Sverige ska kunna hävda sig inom framtidsbranscherna
krävs stora satsningar inom de naturvetenskapliga och
tekniska områdena, inte bara när det gäller utbildning utan
också när det gäller kompetensutvecklingen på
arbetsplatserna. Särskilda satsningar måste göras för att öka
andelen kvinnor inom dessa områden. De naturvetenskapliga
och tekniska utbildningssatsningarna är ett steg i rätt
riktning. Ytterligare åtgärder bör utvecklas så att andelen
kvinnor inom dessa områden successivt kan ökas.
Den arbetsmarknadspolitiska kommitté som nyligen
tillsatts har bland annat till uppgift att se över hur man bättre
kan motverka könssegregering på arbetsmarknaden.
Kommitténs uppgift är dock begränsad till att omfatta de
arbetsmarknadspolitiska medlens inriktning och utformning.
Vi anser självfallet att det är viktigt att utreda och föreslå
åtgärder med det syftet men anser samtidigt att det krävs en
mer omfattande utredning för att kartlägga och analysera
strukturella förändringar av arbetsmarknaden och de
konsekvenser på kort och lång sikt som dessa kan innebära
för kvinnors arbetsmarknad.
En sådan kartläggning och analys bör följas av förslag på
åtgärder/insatser bl.a. för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Erfarenheter av tidigare arbete för att bryta
könsuppdelningen av arbetsmarknaden visar att det krävs
nytt tänkande och nya metoder för att nå framgång.
Utredningen bör också omfatta kvinnors företagande,
utbildning, kompetensutveckling och arbetsmiljö.
Utgångspunkten för arbetet i utredningen ska vara att
kvinnor även i framtiden ska ha en lika rätt till arbete och en
inkomst som de kan försörja sig på.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en framtids- och
åtgärdsinriktad kartläggning och analys av kvinnors
arbetsmarknad på kort och lång sikt.
Stockholm den 5 maj 1995
Ingegerd Sahlström (s)
Monica Green (s)
Karin Olsson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)