Den borgerliga regeringen genomförde allvarliga ingrepp i arbetslöshetsförsäkringen. Huvuddelen av försämringarna föreslås nu återställas enligt förslag i regeringens proposition 1994/95:99. Förslagen i propositionen innebär dock vissa försämringar för deltidsarbetslösa och för dem som ofrivilligt har skiftande arbetstid.
Begränsning av ersättning vid sidan av deltidsarbete
Den som är deltidsarbetslös med ett fast deltidsarbete i botten kommer enligt regeringens förslag inte längre att få utfyllnadersättning från arbetslöshetskassan under obegränsad tid. En begränsning på 300 dagar införs. Om man därefter blir arbetslös är det den tidigare deltidsinkomsten som utgör begränsningsgrund för ersättning.
Många människor arbetar kortare tid än de egentligen skulle vilja göra. Det är huvudsakligen kvinnor, som i och med detta får svårare att försörja sig och kanske blir beroende av andra personer eller samhället för sin och familjens försörjning.
Enligt AMS var i oktober ca 142 000 personer registrerade som deltidsarbetslösa vid arbetsförmedlingarna, vilket innebär en ökning med 26 000 på ett år. Av dessa var nära 110 000 kvinnor. Men det är i verkligheten många fler som arbetar mindre än de skulle vilja.
Enligt SCB/AKU var antalet undersysselsatta i oktober hela 368 000. Det är det antal personer som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle vilja göra.
Regeringens förslag innebär att deltidsarbetslösa får samma skyldigheter som heltidsarbetslösa vad gäller att arbeta upp nya villkor för att få full ersättning från a-kassan. Då måste de också få samma rättigheter vad gäller t.ex. service och hjälp från arbetsförmedlingen.
Arbetslösheten har varit hög under en lång period och arbetsförmedlingens personal är hårt belastad. Resurserna har inte alls ökat i takt med arbetslösheten. Det innebär att den service som ges till de arbetssökande ofta inte är tillfredsställande. De deltidsarbetslösa har inte prioriterats på arbetsförmedlingarna. Riksdagen bör nu i samband med det lagda förslaget betona att deltidsarbetslösa har samma rätt till arbetsförmedlingens tjänster och att arbetsförmedlingarna därmed måste arbeta aktivt också med denna grupp.
En annan förutsättning för att begränsningen av rätten till utfyllnadsersättning skall kunna vara acceptabel är att lagen om anställningsskydd ändras så att de som arbetar deltid har förtur till mertidsarbete innan nyanställning sker. Ett sådant förslag förutskickas i propositionen.
Beräkning av normalarbetstid
Förslaget om förändrad beräkning av normalarbetstid kommer att slå hårt mot dem som har en skiftande arbetstid. Nu grundar sig ersättningen på perioderna med längst arbetstid. Om man i stället skall ha den genomsnittliga arbetstiden under de åtta senaste månaderna som normalarbetstid, kommer det att bli en kraftig försämring av ekonomin för många, främst kvinnor inom tjänstesektorn, såväl offentlig som privat.
Det kommer t.ex. också att drabba den som under beräkningsperioden dels varit helt arbetslös, dels varit sysselsatt i arbetsmarknadspolitisk åtgärd på heltid men under en kortare period. Ett logiskt följdkrav blir att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör vara minst åtta månader på heltid.
Konsekvenserna av förändrad beräkning av normalarbetstiden bör utredas och analyseras ytterligare innan beslut fattas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsarbetslösas rätt till stöd från arbetsförmedlingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsanställdas förtur till mertidsanställning innan nyanställning sker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av förändrad beräkning av normalarbetstid.
Stockholm den 21 november 1994 Sonia Karlsson (s) Krister Örnfjäder (s)