med anledning av prop. 1994/95:161 Regionalpolitik
1 Inledning
Regeringen presenterar i proposition 1994/95:161 sina
förslag avseende regionalpolitiken. Propositionen innehåller
begränsade förslag till förändringar av den regionalpolitik
som förs för närvarande.
I det följande skall vi kommentera några av regeringens
förslag. På vissa centrala områden lägger vi fram förslag till
förändringar av regionalpolitiken. Inledningsvis vill vi
redovisa den principiella inriktning som vi menar att en
politik för regional utveckling bör ha.
Regionalpolitiken i dag vägleds av en strävan att skapa
goda utvecklingsbetingelser i alla delar av landet. Det är en
ambition som regionalpolitiken även i framtiden bör
kännetecknas av. Viktigt är emellertid att erkänna och att
utgå från att olika regioner har olika förutsättningar och
företräden.
De regionalpolitiska ambitionerna understöds av en lång
rad olika medel. Hit hör de generella företagsstöden av typen
nedsättning av socialförsäkringsavgiften och stöd till
transporter. Mer selektiva till sin karaktär är t.ex.
lokaliseringsbidragen och sysselsättningsbidragen. Varje
länsstyrelse disponerar över utvecklingsresurser att använda
i det egna länet.
Till det regionalpolitiska stöd som utgår till följd av beslut
av regering och riksdag tillkommer genom medlemskapet i
den Europeiska Unionen (EU) också delaktighet i den
gemensamma europeiska regionalpolitiken. Sammanlagt
cirka en miljard kronor årligen bedöms Sverige få tillgång
till på detta sätt.
Den hittills förda regionalpolitiken är enligt vår mening
inte effektiv. Tveklöst spelar stödinsatser en roll för att
utveckla levnads- och företagsbetingelserna i de delar av
landet som av olika skäl har sämre naturliga
utvecklingsmöjligheter, men mindre än vad som ibland
hävdas. Den teknologiska utvecklingen, framförallt
informationsteknologin, håller också i grunden på att
förändra villkoren för samhällsutvecklingen i stort och för de
regionala strävandena.
Moderaterna företräder från allmänna utgångspunkter en
politik som begränsar mängden selektiva insatser. I stället
vill vi främja villkor som gör att människor och företag av
egen kraft och efter egna bedömningar kan utvecklas. En
modern regionalpolitik bör utgå från motsvarande principer.
Det innebär att en avveckling av de selektiva
företagsstöden inom regionalpolitiken nu bör inledas.
Avvecklingen bör ske under en tidsperiod som säkerställer
att företag som etablerats under vissa givna villkor inte får
spelreglerna drastiskt förändrade.
I stället för selektiva företagsstöd bör en kunskapssatsning,
framför allt inriktad på norra Sveriges inland, genomföras i
syfte att höja dessa områdens allmänna attraktionskraft för
bl.a. företagsetableringar. Såväl utbildning som insatser för
att främja teknologiöverföring bör kunna komma i fråga. En
sådan kunskapssatsning skall dra nytta av den modernaste
informationsteknologin för förmedling av kunskaperna.
Också mer geografiskt svårtillgängliga områden kan
härigenom bli delaktiga i en dynamisk utveckling.
Förutom att förstärka den kunskapsmässiga och
informationsteknologiska infrastrukturen bör
regionalpolitiken bidra till väl utvecklade kommunikationer
också inom områden där sådana investeringar inte
automatiskt kommer till stånd.
Vid sidan av transportstödet är nedsättningen av
socialavgifterna det mest generella företagsstödet inom
regionalpolitiken. Trots detta har det ifrågasatts vilken effekt
stödet faktiskt har. Vi vill inte utesluta att det efter en
noggrann utvärdering av detta stöds effekter kan finnas
anledning att överflytta hela eller delar av de resurser stödet
omsätter till ytterligare åtgärder inom infrastrukturen.
Länsstyrelserna bör också i fortsättningen disponera vissa
egna resurser för stöd, inte minst för medfinansiering i EU-
program. Det rena landsbygdsstödet fyller likaså en funktion
inom ramen för den regionalpolitik vi förordar.
En regionalpolitik med en delvis ny inriktning skall ses
tillsammans med den politik som vi förordar i övrigt. Lägre
skatt på företagande är ett bättre sätt att stimulera en positiv
utveckling och flera arbetstillfällen än stöd i allehanda
former.
2 Nya förutsättningar
Näringslivet, arbetsmarknaden och människors vardag
genomgår för närvarande omvälvande förändringar.
Produktionsvillkoren ändras. Genom företagens rörlighet
och den ökade kunskapen möter Sverige hårdare konkurrens
från andra länder och världsdelar, men får samtidigt också
bättre tillgång till nya marknader, produkter och kunskap.
Genom teknologin öppnas nya möjligheter för nationer,
regioner och individer.
Från en tid då kompetensen -- människorna -- sökte sig till
kapitalet är situationen nu annorlunda. Företagen söker sig
dit kompetensen finns, vilket gör att regioners och nationers
tillväxtpotential inte längre enbart avgörs av naturtillgångar
utan i allt större utsträckning av det kunnande som finns
tillgängligt.
De ändrade förutsättningarna leder till att ett
massproducerande, storskaligt och i många stycken stelt
industrisamhälle successivt övergår i ett flexibelt,
mångsidigt och decentraliserat kunskapssamhälle.
Kunskapsinnehållet i produktionen ökar, samtidigt som
tjänstesektorn möter nya möjligheter.
Arbete, fritid och vardag påverkas härav. Kvalificerat
arbete kan nu lättare utföras i glesbygden, relativt långt från
marknaden. Den miljö man själv väljer att leva i kan också
möta många nya företags krav. Studier och
kompetenshöjning kan ske på distans, vilket ger
utvecklingspotential för bygder som tidigare hade
begränsade framtidsmöjligheter.
Genom Sveriges medlemskap i EU förändras
förutsättningarna för företagens utvecklingsmöjligheter och
därmed villkoren för flera riktiga arbeten. Hela vårt lands
konkurrenskraft förbättras, vilket inte minst är betydelsefullt
från ett regionalt perspektiv. Villkoren för de
regionalpolitiska stöden förändras också. För Sveriges del
gäller att sysselsättningsprojekt och regionalt
utvecklingsarbete kommer att få stöd via strukturfonderna.
Per år tillförs regionalpolitiken ungefär 1 miljard kronor från
EU, till vilket skall föras nationell medfinansiering. Detta är
väsentligt mer resurser för regionalpolitiska åtgärder än för
närvarande.
Många initiativ och samarbetsformer kommer att
utvecklas i och med medlemskapet i EU. Företag kommer att
finna nya marknader och partner, utbildningsmöjligheterna
ökar, forskningen tillförs mer resurser. Genom EU:s initiativ
främjas regionalt samarbete, även över nationsgränserna.
Regionernas betydelse kommer att öka.
3 Mål
De övergripande målen för regionalpolitiken skall vara
uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket, anger
regeringen.
Vi instämmer i regeringens ambition att regionalpolitiken
skall främja uthållig ekonomisk tillväxt genom att ta vara på
befintliga resurser och bygga vidare på naturliga
förutsättningar för produktion. Regeringens målsättning
rimmar dock illa med dess faktiska politik. Den politik som
hittills förts under mandatperioden har varit
tillväxthämmande och företagarfientlig. Höjda skatter på
företag, och företagare och arbete bidrar varken till nya
arbetstillfällen eller till framtidssatsningar. Eterställare av en
redan rigid arbetsrätt ger ingen flexibilitet på
arbetsmarknaden.
Det som i den regionalpolitiska propositionen formuleras
med: ''För att skapa en god ekonomisk tillväxt i hela landet
krävs fler företag och fler företagare'' är inte regeringens
politik.
Begreppet rättvisa i regionalpolitiken definierar regeringen
med att människor i olika delar av landet skall ha en likvärdig
standard. Enligt vår mening är det ofrånkomligt att olika
regioner med olika förutsättningar kommer att ha olikartade
förhållanden. Storstadsområden kommer aldrig att rent
fysiskt kunna ha glesbygdens standard vad gäller miljö och
natur. På samma sätt kommer glesbygden inte att ha
storstadens möjligheter till kulturellt utbud. Vår inställning
är att varje region skall ha möjlighet att utvecklas efter sina
egna förhållanden och möjligheter.
Genom en modern regionalpolitik och goda
utvecklingsbetingelser skall staten främja en god
samhällsutveckling i hela landet. Med minskad
detaljreglering och styrning kan dynamiken främjas och
lokalt engagemang och kunskap bättre tillvaratas. På så sätt
kan regionerna utvecklas utifrån egna förutsättningar.
Det bästa sättet att underlätta en utveckling i denna
riktning är enligt vår uppfattning att utveckla och sprida
kunskap. Härigenom främjas sådana villkor som gör att
människor och företag av egen kraft och efter egna
bedömningar kan utvecklas.
Målet för den regionala politiken bör därför vara att ge
förutsättningar för olika regioners och människors möjlighet
till utveckling och därigenom bidra till nationell tillväxt.
4 Stödområden
Som vägledning för regionalpolitiken finns en inledning i
stödområden, områdena 1, 2 och tillfälliga stödområden. Det
finns enligt vår mening motiv för att ha stödområden, men
vi anser att de statliga insatserna skall koncentreras till de
mest utsatta regionerna. Kortsiktiga åtgärder, som ibland
tagit sig uttryck av väljarfriande stödpaket, är inte långsiktigt
konstruktiva. Det långsiktiga perspektivet skall råda vid
statlig stödverksamhet.
I och med EU-medlemskapet infördes en delvis ny
indelning av Sverige. EU arbetar med avgränsade områden
för de olika strukturfonderna. För att ta del av de olika EU-
fonderna krävs medfinansiering, den s k
additionalitetsprincipen.
Vår uppfattning är att de väsentligaste delarna också av
den nationella regionalpolitiken huvudsakligen skall
koncentreras till målområde 6. Övriga regioner skall
tillförsäkras länsanslag, som tillsammans med statliga verk,
företag och kommuner kan bidra till medfinansieringen av
EU-projekt.
5 Villkor för regional tillväxt och utveckling
Den fria företagsamheten är grunden för välstånd och
arbete. Gynnsamma villkor och drivkrafter för att starta och
driva företag är av avgörande betydelse för den ekonomiska
utvecklingskraften i en nation, eller i en region.
Goda företagsvillkor skall säkerställas genom en
företagsvänlig politik, i syfte att skapa tillväxt i hela landet.
Regelverket skall vara överskådligt och begripligt, skatterna
får inte vara snedvridande eller högre än i vår omvärld.
Arbetsrätten måste utformas utifrån dagens och
morgondagens arbetsliv. Budgetsanering och trovärdig
ekonomisk politik ger lägre ränteläge och säkerställer
långsiktigt goda förutsättningar för investeringar. Detta ger
framtidstro för svenskt näringsliv och är
grundförutsättningen för nya jobb och fortsatt välfärd.
Moderaterna presenterar i motion 1994/95:A52 av Carl
Bildt (m) m fl konkreta förslag i denna riktning.
Sverige har en stor spännvidd vad gäller förutsättningarna
att driva företag. Det kan gälla geografiskt betingade faktorer
som klimat, avstånd och befolkningsstruktur.
Konkurrensförutsättningarna är också i hög grad avhängiga
av bland annat företagstraditioner, infrastruktur,
råvarutillgång eller efterfrågan på tjänster.
Regeringens bristande förståelse för företagsamhetens
villkor, bl a genom skattehöjningar och återinförande av
föråldrade arbetsrättsregler, slår ut jobb. Effekterna av
regeringens politik gentemot företagen blir särskilt allvarliga
i mera utsatta regioner, där marginalerna ofta är knappare.
Istället för att främja sunda företagsbetingelser söker
regeringen genom bidrag i någon mån kompensera vad
företagen förlorar. Det gäller också inom regionalpolitiken.
Stöden har ofta utformats så att de skall underlätta och locka
till etablering i orter och regioner med svag utveckling av
sysselsättningen.
På olika grunder vill vi ifrågasätta denna del av
regionalpolitiken. Med den syn vi har på företagande och
dess drivkrafter vill vi, som nämnts, förespråka generellt
goda betingelser för företagande i hela Sverige, till gagn för
vår nations välståndsutveckling och allas välfärd.
Sofistikerade stödsystem och bidragsberoende kan aldrig
utgöra grunden för livskraftigt företagande eller regioners
utveckling.
Denna uppfattning gäller också mera speciella näringar
som t ex turismen. Denna är i många delar en näring som har
goda tillväxtmöjligheter. Framför allt för lands- och
glesbygden finns resurser att tillvarata, i form av natur och
kultur. Turismen spelar en stor roll för den regionala
utvecklingen. En allmänt sund företagspolitik och ett gott
företagsklimat är det bästa sättet att skapa lönsamma och
därmed sysselsättningsskapande företag med inriktning på
turism.
Enligt en OECD-undersökning visar det sig att tillgång till
kvalificerad arbetskraft och till universitet och högskolor
spelar stor roll, likaså kommunalskattenivån och lokala
attityder till företagande. Därefter rangordnas transportläge,
marknadstillgänglighet och energikostnader.
Möjligheter till selektiva stöd och bidrag har alltså mindre
betydelse. Det kan konstateras inte minst efter jämförelser
av olika kommuners näringslivsstruktur. Kommuner med ett
livskraftigt näringsliv utmärks inte av omfattande
subventioner eller stora näringslivsbolag. Istället är det
attityder och kultur, tillgång till företagskollegor och
kunniga medarbetare som värderas. Kommunalskattenivån
har här en inte oväsentlig betydelse, eftersom högutbildad
arbetskraft tenderar att undvika att bosätta sig i
högskattekommuner.
Riksrevisionsverket har (1987 och 1990b, ESO 1992:46
''Statliga bidrag -- motiv, kostnader, effekter'') redovisat ett
antal olika revisionsprojekt om statsbidrag och de slutsatser
om styrningseffekter som kan dras utifrån dessa projekt.
Granskningen visar förvisso att stödberättigade åtgärder
kommit till stånd i större omfattning än om statligt bidrag
inte hade utgått. Om man däremot betraktar effekterna för
en hel bransch eller sektor blir emellertid bilden en annan.
Resultaten tyder på att de positiva effekterna av den
stödberättigade verksamheten ofta åstadkommits genom en
omfördelning av resurser. Slutresultatet har därför ofta blivit
att ingen eller endast en mycket liten total ökning av
verksamheten kommit till stånd.
I ESO 1995:14 ''Företagsstödet, vad kostar det
egentligen'' konstateras att effekterna av statligt företagsstöd
är svaga, och att stöden riskerar att konservera
näringsstrukturer.
Dessa mera systematiska redovisningar bekräftar de
iakttagelser som kan göras på företagsplanet av hur specifika
stöd förändrar företagskulturen och därmed effektiviteten.
Bl a sådana iakttagelser har lett småföretagens egen
organisation att förorda att företagsstöden reduceras.
Moderaterna avvisar mot den här bakgrunden en
regionalpolitik som i så stor utsträckning som idag tar sin
utgångspunkt i att företagsamhet kan växa sig stark först och
främst genom olika stödformer.
Inom ramen för dagens regionalpolitiska stöd till företagen
finns en mängd olika bidragsformer, som fördelas av många
olika aktörer. Det gör att systemet är svåröverblickbart
samtidigt som företagsstöd tenderar att konservera gamla
strukturer. Det bidrar inte till den nödvändiga förnyelse som
behövs.
För vår del vill vi framhålla vikten av att politiken läggs
om bort från de selektiva företagsstöd som finns idag och i
riktning mot lägre skatter på arbete och företagande.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med förslag på successiv avveckling av dessa stöd
enligt följande principer.
Lokaliseringsbidrag lämnas i samband med
investeringar i byggnader, maskiner m m. Utvecklingsbidrag
lämnas till immateriella investeringar. Vi anser att starka skäl
talar för att denna typ av stöd avvecklas.
Sysselsättningsbidrag ges till företag inom vissa
branscher i stödområdena 1 och 2 under en femårig
uppbyggnadsperiod. Syftet är att täcka en del av de
igångkörningskostnader som uppkommer i och med
nyanställningar i ett företag. Bidraget utbetalas med stor
eftersläpning och kommer därför relativt sent.
EU har ännu inte godkänt denna typ av stödform. Vår
uppfattning är att andra typer av regionalpolitiska insatser
gör större nytta, varför också i detta fall starka skäl talar för
att stödet avskaffas. Redan beslutade bidrag skall emellertid
utbetalas under den period de löper.
Länsstyrelserna disponerar medel för lokaliserings-
och utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd, stöd till kommersiell
service samt till regional projektverksamhet.
Landsbygdsstödet ersatte den 1 juli 1994 det tidigare
glesbygdsstödet. En del av de anslag länsstyrelserna
disponerar utgör delar av nationellt reglerade selektiva
företagsstöd. Denna del av länsstyrelsernas medel bör
avvecklas.
Övriga medel bör i betydande utsträckning kunna
användas som medfinansiering av strukturfondsprogram, i
samarbete med EU. En viss del av medlen skall avsättas för
uppföljning och utvärdering.
Utanför de selektiva stöden faller bl a den nedsättning av
sociala avgifter som minskar företagens kostnader för
anställd personal. Det finns utredningar som ifrågasätter
stödets effektivitet. Förmodligen är andra
strukturförändringar viktigare incitament för att nyanställa,
vilket vi utvecklat ovan. Till detta vill vi lägga observationen
att decentraliserade avtalsuppgörelser antagligen skulle få
större effekt på arbetskraftskostnaden och därmed vara en
bättre verkande åtgärd. Den senare frågan åvilar emellertid
parterna på arbetsmarknaden.
EU har ännu inte tagit ställning till stödformen nedsättning
av sociala avgifter.
Vår bedömning är att systemet med nedsättning av sociala
avgifter bör vara kvar minst under den tidsperiod som
besluten nu gäller, dvs till och med år 2000. Därefter finns
det anledning att efter en noggrann utvärdering av stödets
effekter pröva dess framtid. Andra regionalpolitiskt
motiverade åtgärder kan visa sig effektivare.
Transportstöd är avsett att kompensera för långa
avstånd. Stödet är av generell natur. Landet är indelat i fem
olika transportstödszoner. Nedsättningen varierar mellan 10
och 50 procent och är beroende av stödsträckans längd och
gäller endast vissa produkter.
Stödet skall utjämna avståndsfaktorn för olika regioner.
För små företag, i framförallt Norrbottens och Västerbottens
inland, fyller transportstödet en viktig funktion.
Transportstödet har godkänts av EU.
Vi anser att transportstödet bör finnas kvar för att
kompensera det geografiska avstånd, som är så tydligt i de
s k gleshetsområdena (en befolkningstäthet som understiger
12,5 invånare per kvadratkilometer). Det bör emellertid
övervägas huruvida stödet bättre skulle kunna främja ny
verksamhet och nya branscher, där persontransporter och
tjänster spelar en allt större roll. En utvärdering och förslag
till framtida utformning och geografisk omfattning av
transportstödet bör därför snarast komma till stånd. Med
anledning av vad som framhålls i propositionen vill vi
understryka betydelsen av att riksdagen får möjlighet att
bedöma omfattningen av transportstödet. Regeringen bör
inte ensam besluta i denna fråga.
Ett flertal studier, bl a av nobelpristagaren Douglas North,
gör gällande att ekonomisk tillväxt och välstånd inte i första
hand grundas på naturtillgångar. Istället är det spelregler för
individer och företag (de s k institutionella faktorerna) som
avgör regioners och länders tillväxtförmåga. Detta påtalas
också i ESO-rapport 1992:46: ''Slutligen är det viktigt att
påpeka att de institutionella förhållandena i de allra flesta fall
har en mycket större betydelse för företags, kommuners och
hushålls beslutsfattande än vad ett enskilt statsbidrag har.''
Därför vill vi koncentrera de regionalpolitiska insatserna
på åtgärder, såsom förändrad skatte- och
arbetsrättslagstiftning och på fungerande infrastruktur med
tonvikt på kunskapsutveckling.
6 Kunskap för regional utveckling
En långsiktigt livskraftig utveckling i vårt land kan, som
vi nyss har visat, inte uppnås med hjälp av selektiva
företagsbidrag. En sådan utveckling kan bara uppnås om
regionernas egen växtkraft främjas. Då kommer företagen att
starta och expandera utan speciellt statligt stöd.
Av betydelse för företagsklimatet är, som vi också tidigare
framhållit, att skatter och lagstiftning i allmänhet har en
sådan utformning att företagande främjas. Det är av särskild
vikt för företag i regioner där konkurrensvillkoren är
hårdare. På denna punkt motverkar regeringens politik direkt
en utveckling, inte minst av arbetstillfällen, i alla delar av
vårt land.
Regionernas växtkraft kräver emellertid också en
infrastruktur som gör företagsetableringar och -utveckling
möjlig. Till infrastrukturen hör vägar, järnvägar och flyg,
men också, och enligt vår mening i växande utsträckning,
kunskap och kultur.
Genom goda transport- och kommunikationsmöjligheter
ges förutsättningar för tillväxt och regional utveckling i hela
landet. Den borgerliga fyrpartiregeringen lade stor vikt vid
satsningar på infrastrukturen. Stora delar av det svenska
vägnätet är dåligt underhållet, som en följd av
socialdemokratins underlåtenhet under 1980-talet. För att
förbättra näringslivets förutsättningar i de ytstora regionerna
är det viktigt att insatser görs för förbättrad bärighet av
vägarna.
Genom avregleringen av flyget gavs möjligheter för ökad
konkurrens och tillkomst av flera matarlinjer, vilket har stor
betydelse inte minst för Norrland. En fortsatt liberal
trafikpolitik garanterar att kommunikationerna utvecklas och
förbättras. Genom att tillåta ökad internationell konkurrens
och ge landningstillstånd för internationella flygbolag på fler
flygplatser skapas bättre möjligheter för näringslivet och inte
minst för turismen.
Järnvägsnätet och den fortsatta utbyggnaden av snabbtåg
underlättar godstransporter och gör det möjligt att binda
samman lokala arbetsmarknader, varvid två viktiga
komponenter för regional utveckling tillgodoses. Vi anser att
man skall möjliggöra konkurrens även på järnvägsnätet.
Av samma eller t o m större betydelse än den fysiska
infrastrukturen är utbildning och forskning, Sveriges
intellektuella infrastruktur. Eftersätts denna blir skadorna
allvarliga, långsiktiga och svåra att reparera. För att kunna
klara de kunskapskrav som vårt land nu möter måste
kompetensnivån i allmänhet höjas. Under den borgerliga
regeringen byggdes den högre utbildningen ut kraftigt,
kombinerat med stora ansträngningar att höja och säkra
kvaliteten.
Lika viktigt som det en gång var att bygga ut vägar och
järnvägar, lika viktigt är det nu att kunskap kan utvecklas i
alla delar av landet. Kunskapscentra, i form av skolor,
högskolor och universitet, höjer omkringliggande bygders
möjligheter att ta del av ny kunskap. Den nya teknologin gör
det dessutom möjligt att effektivt sprida kunskap och
forskningsresultat.
Utbildning är emellertid för många orter större än blott och
bart den förmedlande kunskapen.
Skolan är ofta bygdens hjärta. Den samlar engagemang,
inte bara bland de föräldrar vars barn går i skolan. Skolan
är ofta också en mötesplats för kultur- och fritidsaktiviteter.
Många är de byar som kan vittna om att då skolan försvinner,
ibland på grund av sviktande elevunderlag men även till följd
av storskaliga projekt i centralorten, då dör en del av byn och
framtiden. Genom den borgerliga regeringens friskolereform
gavs alla rätten och möjligheten att kunna välja skola.
Därmed öppnades nya möjligheter för föräldrar, lärare,
företag och kooperativ att driva utbildning efter egna idéer
och med eget engagemang.
Enligt vår mening finns det starka skäl för att ersätta
betydande delar av dagens regionalpolitik med en
målmedveten satsning på kunskap. En sådan satsning har
bättre förutsättningar att skapa de villkor bygden behöver för
att kunna utvecklas och företag för att expandera än
allehanda former av specialstöd med långsiktigt tveksamma
effekter.
Den insats för kunskap som vi förordar bör byggas upp
från grundskolan till och med den högre utbildningen. Inslag
skall finnas också av vidareutbildning och
kunskapsspridning inom högteknologiska områden från
universitet och högskolor till företag.
Den speciella kunskapsinsatsens syfte skall vara att
erbjuda utbildningsmöjligheter också på mindre orter
belägna framför allt i mål 6-området.
Utbildningsmöjligheter som är mer jämförbara än vad som
gäller i dag, med utbildningsutbudet i de större städerna vid
kusten, skall öppnas.
Insatsen skall vara långsiktig och bedrivas i nära
samverkan med -- och med finansiellt engagemang av --
berörda kommuner.
Villkoren i övrigt för den kunskapsinsats vi föreslår bör
utformas på följande sätt:Kunskapsinsatsen skall omfatta
grundskolans högstadium, gymnasiet, den högre
utbildningen samt vidareutbildning av vuxna inom teknik,
naturvetenskap, språk och företagsekonomi.
Inom kunskapsinsatsens ram skall även
teknologiöverföring kunna ske från universitet och
högskolor till företag. Hela kunskapsinsatsen bör kunna
bidra till att skapa förutsättningar för att öka
förädlingsgraden inom framförallt den norrländska
industrin.Ansvaret för kunskapsinsatsen bör läggas på en
organisation i vilken i första hand Umeå universitet,
Högskolan i Luleå och Mitthögskolan samverkar.
Denna organisation bör tilldelas det fulla ansvaret för
innehåll och kvalitet, men kan också utnyttja andra för att
förmedla undervisningen. En samverkan med den lokala
skolan, inklusive komvux, är självklar. De tre läroanstalterna
har redan visat att de såväl enskilt som i samverkan har vilja
och förmåga att stödja utvecklingen i inlandet.Huvuddelen
av kunskapsinsatserna skall förmedlas på distans med
utnyttjande av den modernaste informationsteknik. Denna
distributionsform pressar kostnaderna och kan ge värdefulla
informationsteknologiska bieffekter för företag och
enskilda. Den utveckling av pedagogik och teknik som
insatsen kommer att generera skall också kunna ställas till
andra regioners förfogande.De kunskapscentra som redan
skapats på vissa orter bör förstärkas ytterligare i samverkan
med de tre läroanstalterna. Kiruna för att bara ta ett exempel
har med sina övriga kunskapsinvesteringar särskilda
förutsättningar för sådan verksamhet.
Det är emellertid viktigt att insatserna når ut dels till alla
grundskolor med högstadium, dels -- med användning av
lokal-TV, bredbandsteknik och videokonferens -- till
enskilda familjers bostäder.Kunskapsinsatsen bör byggas
upp gradvis över en period av tre tilll fem år. Under
uppbyggnadsperioden bör samverkansvillkor med bl.a.
teleoperatörer utvecklas, liksom med studieförbund,
universitetens och högskolornas normala distansutbildning
m.fl.Företag verksamma inom det område
kunskapsinsatsen avser bör engageras särskilt. Det kan
öppna möjligheter att dra nytta av framför allt hårdvara, men
också bidra till företagens kompetensutveckling av de
anställda.De statliga resurstillskotten skall ses som
stimulans till flera att bidra. Den organisation vi just förordat
bör tilldelas 100 miljoner kronor för kommande budgetår.
Anslaget bör de därpå kommande två åren öka till 200
respektive 300 miljoner kronor. Resurserna som frångörs
genom den avveckling av det selektiva företagsstödet som vi
just förordat, bör få användas för alla typer av kostnader, d v s
löner, drift och investeringar.En samordning med resurser
från EU:s strukturfonder bör ske. Det kan bidra till att ge
kunskapsinsatsen den nödvändiga bredden. Vi återkommer
till denna fråga.
Efter tre år bör en avstämning göras av de möjligheter
kunskapsinsatsen öppnat. Bedöms resultaten som goda bör
en ytterligare utbyggnad kunna komma i fråga.
Vi vill betona att det vi föreslår är en ny insats som syftar
till att erbjuda kunskap som för många tidigare varit svår
eller omöjlig att nå. De informationsteknologiska
möjligheterna är en vital del av insatsen. Bortsett från de
konkreta effekterna i de direkt berörda delarna av landet skall
också värdefulla erfarenheter kunna vinnas av
informationsteknologi i undervisningen av betydelse för hela
Sverige.
Det vi förordar är uppbyggnaden av ett virtuellt
utbildningssystem, ett utbildningssystem utan geografiska
och tidsmässiga begränsningar. Härigenom kan ett viktigt
bidrag lämnas till att slutgiltigt spränga avståndsgränserna.
Det kan och skall ha sitt fokus riktat mot orter som i dag inte
får del av ett tillräckligt utbildningsutbud, men får betydelse
också för andra, inte minst genom de nödvändiga
utvecklingsinsatserna.
7 Kvinnors arbetsmarknad
Regeringen framhåller vikten av att kvinnorna
uppmärksammas i regionalpolitiken. Den framhåller att det
råder ett kvinnounderskott i glesbygden och att
kvinnoflykten inte har kunnat stoppas. Trots denna insikt
saknas i propositionen alla ansatser till nytänkande.
Problemen för kvinnorna ligger till betydande del inbyggd
i ''den svenska modellen''. En ensidig och begränsad
arbetsmarknad har inte haft den flexibilitet som är nödvändig
för att fullt ut ta vara på kvinnornas mångsidighet och
kompetens och inte heller för att möta dagens
arbetslöshetsproblem. 57 procent av de förvärvsarbetande
kvinnorna återfinns inom den offentliga sektorn. Det är
denna sektor som i huvudsak tillhandahåller traditionellt
kvinnliga arbetsuppgifter inom vård, omsorg och
undervisning.
I nuvarande samhällsekonomiska läge har det blivit alltmer
uppenbart att kvinnornas arbetsmarknad är sårbar.
Regeringen räknar själv med att antalet anställda inom dessa
sektorer kommer att minska med 100.000 personer under de
närmaste åren. Detta blir särskilt kännbart i glesbygd, där
några alternativ f n inte gives.
Det kan just nu te sig som om förutsättningarna för arbete
och försörjning skulle vara hotade för alla de kvinnor som
arbetar inom vården och omsorgen. I själva verket finns det
emellertid goda skäl att anta, att behovet av sådana tjänster
i stället växer. Uppgiften blir alltså att finna nya former för
organisationen och finansieringen av arbetet.
Vi anser att de offentliga monopolen måste brytas upp så
att kvinnor i lika hög grad som män kan finna alternativa
arbetsgivare. Kvinnors arbetsmarknad skall avregleras så att
den faktiskt blir det som ligger i ordet marknad.
I motionen 1994/95:A816 har vi närmare utvecklat
betydelsen av att snarast göra det skattemässigt möjligt för
en privat tjänstesektor att växa fram. Vi påvisar där hur en
privat marknad för hemtjänster snabbt skulle ge upphov till
många nya arbetstillfällen med en betydande potential för
kvinnligt egenföretagande inom sektorerna vård och
hemtjänster. För många kvinnor i glesbygden utgör turismen
och närliggande servicenäringar andra branscher med goda
möjligheter till tillväxt, sysselsättning och
småföretagsamhet. Att utveckla kvinnornas kunskaper och
ta till vara deras engagemang inom dessa sektorer är några
av de åtgärder som krävs, bl a för att möta neddragningen
inom den offentliga sektorn.
8 Landsbygdsutveckling
Debatten om landsbygden har ofta varit negativ och
problemfokuserad. Problem såsom avfolkning, dålig service,
ont om arbete m.m. har staplats på varandra. Debatten har
givit en dålig bild av landsbygdens utvecklingsmöjligheter.
Vi anser att landsbygden är rik på resurser som den själv
måste ges möjlighet att utveckla. Produkterna från skogen
utgör vårt lands viktigaste exportvara. Det svenska
jordbruket tillhör det mest effektiva i världen.
Kulturlandskapet, som är en följd av de areella näringarnas
verksamhet, är vackert och skiftande och också av stor
betydelse för turistnäringen. Diskussionen måste nu föras
om hur man kan avlägsna hinder för entreprenörer, nya
företag och investeringar att dra nytta av dessa resurser.
Många människor föredrar att bosätta sig på landet där
man har tillgång till naturen och kan känna frihet. Det är
angeläget att man underlättar boendet på landet och att regler
och bestämmelser utformas så att dessa inte utgör ett hinder
för boendet. Glesbebyggelserätten bör återinföras. Endast
starka skäl skall få hindra bebyggelse. Den lagstadgade
huvudregeln skall vara rätten att bygga på landet. Förbudet
att bygga i strandnära områden bör ses över i syfte att
underlätta för människor att bygga längs fler kust- och
sjöområden.
Stora delar av jordförvärvslagen har på senare tid ändrats.
Detta underlättar för nya hushåll att etablera sig på
landsbygden. Arbetet med att liberalisera reglerna i
jordförvärvslagstiftningen bör drivas vidare. Krav på
förvärvsprövning bör undvikas eftersom det utgör hinder för
etablering och utveckling.
På det familjepolitiska området har den socialistiska
politiken slagit igenom efter valet. Beslutet om att avskaffa
vårdnadsbidraget och slopandet av den lagstadgade
tryggheten för föräldrar som vill ha alternativ barnomsorg är
mycket negativt för landsbygden. Vi anser att
vårdnadsbidraget och den lagstadgade friheten inom
barnomsorgen snarast skall återinföras. Skolpengen är också
viktig när det gäller att driva skolor på landsbygden, som
annars riskerar att läggas ner.
De areella näringarna, jorden och skogen, utgör grunden
för verksamheten på landsbygden. Det är därför helt
avgörande för landsbygdens framtid hur utvecklingen blir
inom dessa områden. Vi vill värna och utveckla såväl
jordbruket som skogsbruket.
9 EU och regionalpolitiken
För att främja bl a sysselsättning och regional utveckling
disponerar EU över de s k strukturfonderna.
Strukturfonderna utgörs sammanlagt av ca 127 miljarder
ECU (förutom mål 6), för perioden 1994--1999.
Mål 1 skall främja utvecklingen i svagt utvecklade
regioner. För att få stöd under mål 1 måste regionen under
en treårsperiod ha en BNP/capita som ligger under 75
procent av genomsnittet i hela EU. Idag är hela Grekland,
Irland och Portugal mål 1-områden. Även Nordirland, delar
av Spainen och Italien, Korsika samt de franska
utomeuropeiska besittningarna ingår under mål 1. Ungefär
22 procent av EU:s befolkning bor i dessa områden. Mål 1
är inte aktuellt för Sverige.
Totalt ecu för perioden: 93 346 miljoner.
Mål 2 är inriktat på att omstrukturera regioner med
industrier på tillbakagång. För att en region ska bli mål 2-
område skall den ha hög arbetslöshet, stor andel sysselsatta
i industri och kraftig nedgång i industrisysselsättningen.
Riktpunkten är att detta mål får omfatta högst 15 procent av
EU:s befolkning. I samtliga medlemsländer finns mål 2-
områden.
Totalt ecu för perioden: 6 977 miljoner
Sammanlagd stödvolym perioden 1995--1999 till Sverige:
160 miljoner ecu (ungefär 300 miljoner kronor/år).
Mål 3 syftar till att underlätta integration i yrkeslivet av
långtidsarbetslösa och unga arbetssökande.
Mål 4 syftar till att främja kompetensutveckling av
anställda i samband med bland annat strukturomvandling.
Alla medlemsländer är idag berättigade till stöd under
målen 3 och 4. Programmen är ofta horisontella vilket
innebär att flera regioner samarbetar inom samma program.
Under målen 3 och 4 har aktiviteterna inriktats på
utbildnings- och starta-eget-insatser samt åtgärder för
speciellt utsatta grupper. Utbildningsinsatserna skall vara
kompetens- och kunskapshöjande och inriktas på
modernisering och teknikutveckling. Små och medelstora
företag berörs i första hand.
Till målen 3 och 4 går ca 13 procent av de totala
strukturfondpengarna under perioden.
Totalt ecu för perioden: 13 948 miljoner
Sammanlagd stödvolym perioden 1995--1999 till Sverige:
520 miljoner ecu (ungefär 940 miljoner kronor/år).
Mål 5 a ska dels påskynda omstruktureringen av
jordbruket, dels stödja jordbruk i regioner med sämre
naturgivna förutsätttningar (s k LFA-stödet, Less Favoured
Area). Stöd till omstrukturering lämnas till alla
medlemsstaterna. Stöd lämnas till lantbrukare för att
stimulera omställning till mer efterfrågade varor, för
miljövänligt jordbruk, för marknadsföring och
trädesläggning.
Totalt ecu för perioden: 6 200 miljoner
Sammanlagd stödvolym perioden 1995-1999 till Sverige:
208 miljoner ecu (ungefär 370 miljoner kronor/år)
Mål 5 b syftar till att underlätta utvecklingen på
landsbygden. Det ska ske genom utveckling av andra
näringar än jordbruk, t ex servicenäringar, turistindustri eller
småföretagsverksamhet. För att placeras i detta mål skall
regionen ha en låg BNP per capita, hög andel sysselsatta i
jordbruk, gles bebyggelse och låga inkomster från
jordbruksverksamhet. Ungefär 8 procent av EU:s befolkning
bor i 5 b-regioner.
Totalt ecu för perioden: 6 300 miljoner
Sammanlagd stödvolym perioden 1995-1999 till Sverige:
138 miljoner ecu (ungefär 260 miljoner kronor/år)
Mål 6 är ett nytt mål som införts i EU:s regelverk i och
med att Sverige och Finland blev EU-medlemmar. Mål 6-
området omfattar sammanhängande områden med högst åtta
innevånare per kvadratkilometer. Det är bara regioner i
Sverige och Finland som ingår i mål 6-området. För Sveriges
del ingår större delen av Norrlands inland i mål 6-området.
Stödomfattningen redan klar i samband med
medlemskapsförhandling.
Totalt ecu för perioden: 741 miljoner
Sammanlagd stödvolym perioden 1995-1999 till Sverige:
280 miljoner ecu (ungefär 500 miljoner kronor/år)
Härutöver får Sverige 128 miljoner ecu perioden 1995-
1999 (ca 230 miljoner kronor/år) för s k gemenskapsinitiativ.
Totalt är Sverige inblandat i åtta olika initiativ, bl aInter
Reg; gränsregionalt samarbete, t ex mellan Sverige/Norge,
Sverige/Finland, ÖresundsregionenLEADER; för
landsbygdsutvecklingEmployment;
arbetsmarknadspolitiskt för särskilt utsatta grupperSME;
riktat till små och medelstora företag
För att få del av stöd ur strukturfonderna krävs nationell
medfinansiering. För Sveriges del gäller att
sysselsättningsprojekt och regionalt utvecklingsarbete
kommer att få stöd via strukturfonderna. Det blir ett
väsentligt tillskott till nuvarande åtgärder.
Moderaternas uppfattning är att de projekt som Sverige nu
kommer att delfinansiera tillsammans med EU skall ha den
regionalpolitiska inriktning som vi ovan föreslagit. Det är
angeläget att strukturfonderna inte bidrar till att konservera
en stödfilosofi i regional- och sysselsättningspolitiken, utan
att fonderna används för omstrukturering av branscher och
regioner med svag tillväxt. Det innebär att merparten av de
projekt som kan komma ifråga bör understödja den
kunskapsutveckling som vi tidigare har förordat.
10 Norrlandsfonden
Norrlandsfonden har till uppgift att stödja små och
medelstora företags utveckling och har som
verksamhetsområde de fyra nordligaste länen samt
Gävleborgs län. Stiftelsen inrättades år 1961.
För att kunna nå ökad tillväxt i framför allt de små och
medelstora företagen är tillgång till ägarkapital och
riskvilligt lånekapital ett av de viktigaste medlen. De är
därför av yttersta vikt att sådant kapital finns tillgängligt och
att det finns ett pluralistiskt utbud av aktörer som kan
komplettera varandra. Visserligen är kapital en lättrörlig
produkt som enkelt kan överföras mellan regioner. Olika
aktörer påverkas dock av sin verklighet. Regionalt utbud av
riskkapital ger därför en försäkran om att de ekonomiska
möjligheter som regionen rymmer ägnas relevant
uppmärksamhet. I norra Sverige är utbudet mindre av
riskkapital och riskvilligt lånekapital än i övriga delar av
Sverige. Näringslivet i norra Sverige, och främst då i
inlandskommunerna, utsätts även för att företagens fysiska
tillgångar har ett sämre belåningsvärde än i mer
befolkningstäta delar av Sverige.
I samband med en oundviklig nedgång av den offentliga
sektorn, i framför allt Norrland, kommer som vi just nämnt
många kvinnor att få förändrade arbetsvillkor. Att starta egna
företag och delta i privat företagsamhet kommer att bli
alltmer vanligt och nödvändigt. Norrlandsfonden skall här,
enligt vår åsikt, bidra med insatser så att kvinnors
företagande får möjlighet att öka.
Enligt riksdagsbeslut skall 200 miljoner kronor av
stiftelsens kapital betalas in under perioden 1993--1997, d v s
40 miljoner kronor per år. Riksdagen beslutade efter förslag
i 1993 års budgetproposition att 80 miljoner kronor inte
behövde inbetalas. Stiftelsen Norrlandsfonden har hemställt
att resterande inbetalningar om 120 miljoner inte skall
behöva erläggas.
Norrlandsfonden fyller enligt vår åsikt en viktig roll för
näringslivsutvecklingen i norra Sverige och är för företagen,
framför allt i inlandet, den dominerande lånefinansiären. Vi
tillstyrker regeringens förslag om att tidigare beslutade
återbetalning av 40 miljoner kronor inte skall behöva betalas
in för år 1995.
11 Anslagsfrågor
C 1. Lokaliseringsbidrag m.m.
Vi anser, som tidigare framhållits, att starka skäl talar för
att lokaliseringsbidragen successivt avvecklas och ersätts av
regionalpolitiska insatser av en annan utformning i enlighet
med vad vi utvecklat i motionen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
successiv avveckling av lokaliseringsbidraget. Avvecklingen
skall vara avslutad senast 1998.
C 2. Regionala utvecklingsinsatser m.m.
Ifråga om regionala utvecklingsinsatser bör regeringen
likaså återkomma med förslag till reduktion i enlighet med
vad som förordats i motionen.
Reduktionen skall senast 1998 uppgå till 500 miljoner
kronor (12 mån). Medfinansieringen av
strukturfondsprogram i samarbete med EU. En viss del av
medlen skall avsättas för uppföljning och utvärdering.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med besparing
till 1998 (12 mån) med 500 miljoner kronor.
De stödformer som bör avvecklas är de selektiva
företagsstöden i form av lokaliserings- och
utvecklingsbidrag.
C 5. Sysselsättningsbidrag
EU har ännu inte godkänt denna typ av stödform. Vår
uppfattning är att andra former av regionalpolitiska insatser,
i enlighet med vad som anförts i motionen, ger bättre effekt
för regional utveckling. Starka skäl talar således för att
sysselsättningsbidragen avvecklas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
en successiv avveckling av sysselsättningsbidragen senast
till 1998.
C. Nytt anslag för utbildningssatsning
I enlighet med vad vi anfört om kunskap för regional
utveckling föreslår vi ett nytt anslag för budgetåret 1995/96
med 100 miljoner kronor.
Den succesiva uppbyggnad av de utbildningsinsatser vi
föreslår medför en utgift med 300 miljoner kronor 1998.
Besparing 1995/96
Vi räknar med att redan under 1995/96 till följd av de
förslag vi ovan angivit en samlad besparing om 350 miljoner
kronor kan uppnås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål för regionalpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkor för regional tillväxt och
utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om selektiva företagsstöd,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på successiv
avveckling av de regionalpolitiska selektiva företagsstöden,
i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om
lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedsättning av sociala avgifter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transportstödet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för en kunskapsinsats
för regional utveckling,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmarknad,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av de projekt som
medfinansieras tillsammans med EU:s strukturfonder,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norrlandsfonden,
15. att riksdagen godkänner inriktningen av de
besparingsförslag vad gäller selektiva företagsstöd i enlighet
med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar att anvisa ett nytt anslag på 100
000
000 kr för utbildning i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 4 maj 1995
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Jan Backman (m)
Annika Jonsell (m)