Norrbottens efterkrigshistoria är en blandad läsning,
djupgående strukturförändringar och flyttlass, jämsides med
omfattande regional- och arbetsmarknadspolitiska
satsningar. Vi tillhör de mest förändrade regionerna i landet.
Vi lever alltjämt i en stark brytningstid. Förändringarna går
fort. Kampen mellan gammalt och nytt är intensiv. Ny teknik
och nya kunskaper skapar ständigt nya möjligheter inom
många områden. Den ökande kunskapstillväxten och dess
betydelse för länets utveckling blir allt tydligare.
En annan viktig trend är internationaliseringen.
Omvärlden blir mer intresserad av oss och vi blir mer
intresserade av andra.
En grundförutsättning, som ständigt ökar i aktualitet, för
att människor, regioner eller länder skall utvecklas positivt
är därför en god omvärldsorientering, en stor grad av
öppenhet och förmåga att kommunicera med omgivningen.
Inte minst har detta faktum en avgörande betydelse för den
ekonomiska utvecklingen, i synnerhet som vi i framtiden kan
räkna med att det framför allt är i de mindre företagen som
tillväxten kommer att ske. De mindre företagen är ju, i långt
högre utsträckning än de globala koncernerna, beroende av
den lokala miljön och det lokala eller regionala samhällets
sätt att fungera. De lokala förutsättningarna blir därför också
allt viktigare för näringslivets förmåga att konkurrera även
internationellt.
I en region som ligger långt bort från de stora
metropolerna, med få invånare och till stor del gles
befolkningsstruktur är givetvis risken för isolering större. I
högre grad krävs därför satsningar på en god kommunikation
för såväl information, personer och gods, liksom en aktiv
omvärldsbevakning.
Bättre regional samordning kommer att bli en
överlevnadsfråga när resurserna krymper och konkurrensen
regioner emellan blir hårdare. På den lokala nivån skulle
samarbetet mellan kommunerna kunna utvecklas exempelvis
inom områden som vård och omsorg, kultur, utbildning,
företagsetablering och genom att i samförstånd
marknadsföra olika turismprofiler. I ett strategiskt,
länsövergripande, perspektiv gäller det att skapa enighet
kring utveckling av olika nischer.
Viktigt för hela länet är att det finns starka stödjepunkter --
ett eller flera regioncentra. Länets kustcentra kan stärkas
ytterligare genom ett intensifierat samarbete i
fyrkantskommunerna.
En ökande polarisering hotar i framtiden samhället på
många olika områden. Ett bra resursutnyttjande kommer inte
att kunna uppnås om konflikter och revirstrider mellan
kommuner och olika sektorer tar överhanden. Ingen ensam
kommun kan av egen kraft klara sina åtaganden gentemot
medborgarna med bibehållen kvalitet och service.
Naturen hör till en av Norrbottens främsta tillgångar.
Länets rika naturresurser, i form av malm, skog och
vattenkraft, utgör basen för större delen av Norrbottens
industri. Trots att sysselsättningen minskar i basindustrierna,
är deras ekonomiska betydelse fortfarande mycket stor och
de fungerar också som en viktig marknad, inte minst för den
framväxande verkstadsindustrin. Basindustrin är dessutom
mycket betydelsefull som motor i utvecklingen på
högteknologiområdet.
När efterfrågan på arbetskraft dämpades i hela Sverige
under 1970-talet klarade sig Norrbotten förhållandevis bra
tack vare en fortsatt stark expansion inom offentlig service.
Det överhettade 1980-talet märktes även i Norrbotten, men
inte lika tydligt. Det allmänna sysselsättningsraset under
första hälften av 1990-talet fick däremot samma dimensioner
hos oss som i andra län.
Arbetslöshetsstatistiken är ingen smickrande läsning för
oss i Norrbotten. Bland Sveriges mest arbetslöshetsdrabbade
områden finns alltför många Norrbottenskommuner med.
Om vi blickar framåt är risken stor att vi får leva med den
höga arbetslösheten. Speciellt oroande är att många
ungdomar måste börja vuxenlivet som arbetslösa.
Utflyttningen av unga människor är ett allvarligt problem
för flera inlandskommuner i Norrbotten. Och det är framför
allt de unga kvinnorna som lämnar bygden. Under större
delen av 1980- och 1990-talen har fler kvinnor flyttat från än
till länet. I dag finns det drygt 3 500 färre kvinnor än män i
länet.
Vare sig vi vill det eller inte, så går vi mer och mer in i ett
samhälle där sysselsättningen i de traditionella
basnäringarna minskar. Tillväxten inom den offentliga
sektorn är bruten och sysselsättningen minskar -- åtminstone
på kort sikt. Vi har ett svårt budgetunderskott som kommer
att påverka hela Sverige och särskilt Norrbotten under resten
av 1990-talet. Den uppenbara hotbilden är att det blir mindre
pengar att omfördela inom landet, svag tillväxt och få
reformer.
Det slår hårt mot ett län som vårt. Vi måste mer än andra
satsa målmedvetet på att själva utveckla ersättningsjobb i
andra branscher. Det nya kunskaps- och
informationssamhället som kommer allt starkare kräver nya
kunskaper, en väl utvecklad känsla för vad marknaden vill ha
och en stor förmåga till flexibilitet. Utbildning blir ett viktigt
framtida konkurrensmedel.
Den offentliga sektorns dominans och länets stora
beroende av staten och centralt fattade beslut är, med hänsyn
till dagens situation, ett betydande problem.
Norrbotten är över 30 % mer beroende av en utjämnande
statlig budgetpolitik än riket i genomsnitt. Både inom
samhällssektorn och inom andra reglerade marknader sker i
dag dramatiska förändringar som Norrbotten riskerar att
förlora mer på än andra delar av landet. Nedskärningar inom
offentlig sektor drabbar Norrbotten hårt eftersom en relativt
stor andel av befolkningen i dag är sysselsatt inom denna
sektor. De avregleringar av nationella infrastrukturer som
pågår kan medföra ytterligare konkurrensnackdelar för
Norrbotten om marknadskrafterna tillåts ge utslag i form av
skillnader i pris och servicenivå över landet.
Dessa hot belyser vikten av att länet förmår påverka
centrala beslut. Det är viktigt att företag och offentliga
organisationer har ett arbetssätt som gör dem rustade att på
ett tidigt stadium inse effekterna av kommande
utredningsförslag och riksdagsbeslut.
Statens dominerande ställning också som ägare av
industri, har historiskt gett ökade möjligheter till långsiktigt
handlande. Å andra sidan har industrins vinster
huvudsakligen ackumulerats som nationell egendom och
därmed inte på samma sätt bidragit till en naturlig, mer
regionalt förankrad, riskkapitalmarknad.
I Norrbotten saknas en fungerande riskkapitalförsörjning
till små och medelstora företag. Staten måste ta på sig ett
övergripande ansvar för detta. Marknaden erbjuder få eller
inga lösningar på hur de norrbottniska småföretagen skall
förses med kapitalförsörjning.
Det regionala utvecklingsbolaget Almi och
Norrlandsfonden måste i samverkan ges ökad frihet och
möjligheter att arbeta med olika finansieringsformer och
konsultinsatser.
Infrastruktur
Väl fungerande kommunikationer är av avgörande
betydelse för ekonomisk utveckling, sysselsättning och god
livskvalitet. I län med långa avstånd och gles bebyggelse är
detta förhållande särskilt framträdande. Därför krävs
särskilda insatser i ett län som Norrbotten för att tillgodose
behoven av snabba, säkra och billiga kommunikationer.
Våra vägar och järnvägar måste förstärkas, så att
basnäringarnas behov av tunga transporter kan tillgodoses.
Detta gäller inte minst för skogsindustrin där färskhetskravet
gör att träden avverkas först när råvaran behövs och då kan
långa tjälavstängningsperioder skapa stora problem.
Norrbottens möjligheter att erbjuda snabba och effektiva
gods- och persontransporter på järnväg måste bli bättre.
Likaså är det viktigt att de regionalpolitiskt betydelsefulla
flyglinjerna kan värnas nu efter avregleringen.
Post- och teleservicen måste vara likvärdig i hela landet,
så även i Norrbotten. Kostnaden för utnyttjande av servicen
skall inte bero på var i landet man bor.
Den informationstekniska revolutionen
Det är viktigt att den strategiska fördelningen mellan
dagens investeringar, i vägar och järnvägar å ena sidan och
telekommunikationer och informationsteknologi å andra
sidan, är anpassad till framtidens behov.
Vi står förmodligen bara på tröskeln till det s.k.
informationssamhället. Den nästan explosionsartade
utveckling som äger rum på detta område är en enorm kraft
som på ett avgörande sätt förändrar såväl vårt arbete som vår
fritid. I allt fler verksamheter processar vi information i
stället för fysiska flöden, oaktat om vi arbetar på ett stålverk,
mejeri eller en skatteförvaltning. Tekniken har på ett tidigare
oanat sätt ökat tillgängligheten, förmågan att söka och
kostnaderna för att producera och distribuera information. I
en ökad utsträckning blir informationen allmänt tillgänglig
och allt mindre exklusiv. Samtidigt utgör geografin i allt
mindre utstäckning en begränsning, eftersom möjligheterna
att kommunicera blir lika stora oaktat var man än befinner
sig. Allt fler människor blir därmed också mindre fysiskt
bundna till sina arbetsplatser. Lokaliseringar av
verksamheter kan i högre grad styras av människors val av
boende.
Tekniken gör det också möjligt att, på ett helt annat sätt än
tidigare, arbeta nätverksorienterat. Organisationer blir
därmed också svårare att styra, åtminstone genom en
traditionell hierarkisk ordning. Ingen kan dock i dag förutse
konsekvenserna i alla stycken när det gäller vad
informationsteknikrevolutionen för med sig. Med säkerhet
kan vi dock påstå att konsekvenserna är omfattande och att
utvecklingen går mycket snabbt.
Utvecklingen på informationsteknologiområdet gynnar
givetvis de områden som tidigare haft avståndsnackdelar.
Utvecklingen ger också upphov till en mängd nya näringar,
som inte är lika bundna till gamla strukturer i sin lokalisering
som t.ex. många industriföretag i dag är. Eftersom tekniken
till största delen är allmänt tillgänglig kommer de regioner
som har en effektiv kunskapsspridning och väl utbyggd
infrastruktur på IT-området att få en konkurrensfördel.
Kunskap
Ökade skillnader mellan anpassade och icke anpassade till
kunskapssamhället kan skapa ett nytt klassamhälle där
kunskap blir avgörande istället för kapital. En växande klyfta
mellan kust- och inland kan också befaras om kustregionen
i fortsättningen klarar sig bättre ekonomiskt än inlandet. Om
strukturomvandlingen går från nuvarande
industrisammansättning till en mer kunskapsintensiv
inriktning kan matchningsproblem uppstå mellan
arbetskraftens kompetensprofil och arbetsmarknadens
behov.
Länet har en ung och förhållandevis välutbildad
befolkning, även om utbildningsnivån i vissa delar av länet
eller inom speciella näringar är ett problem. Många företag
kan också vittna om den fördel som det innebär att etablera
sig i Norrbotten, när det gäller tillgången på välutbildad
arbetskraft och människor som engagerar sig i företaget.
Norrbotten står, i förhållande till många andra delar av
Sverige, väl utrustat på utbildningsområdet. I 11 av länets 14
kommuner bedrivs gymnasieutbildning, vilket är en
huvudorsak till en hög övergångsfrekvens från grund- till
gymnasieskola. Likaså finns betydande resurser för
vuxenutbildning och ett stort engagemang i studieförbunden.
Eftersom utbildningsnivån generellt måste fortsätta att
höjas i Norrbotten är högskolorna mycket viktiga för länets
utveckling. Även ur andra synpunkter är högskolorna viktiga
utvecklingsmotorer med sina forskningsresurser och
internationella kontakter. Eventuella hot mot dem är därför
strategiskt viktiga att undanröja. Ett sådant hot skulle kunna
uppstå om inte högskolorna kan hävda sig i den ökande
konkurrensen och blir kända för att bedriva utbildningar och
forskning av högsta kvalitet. Högskolan i Luleå drar redan i
dagsläget in mindre forskningsresurser än tekniska
högskolor i allmänhet.
Länets högskolor ger oss möjligheter inför framtiden att
dels höja förädlingsvärdet inom den råvarubaserade
industrin, dels hitta nya näringar. Inte minst bör tekniska
högskolans kompetens på informationsteknologiområdet
nämnas, som tillsammans med en rad företag i länet, utgör
ett mycket strategiskt utvecklingsområde med hög
tillväxtpotential i framtiden. Detta skulle också kunna bli
Norrbottens ''tekniska profil'' där länets geografiska läge
inte utgör, som i många andra fall, någon lägesnackdel. Stora
samverkansmöjligheter bör också finnas med de
verksamheter som finns i Kiruna.
Ytterligare områden, där det inom länet finns ett strategiskt
kunnande, är t.ex. metallurgi, plastkompositer, energiteknik,
rymd och geografiska informationssystem m.m.
För att bibehålla hög kvalitet och slå vakt om våra högre
utbildningar på olika områden är utvecklingen av samarbete
och ''korsbefruktning'' nödvändig både högskolorna
emellan och mellan högskola och näringsliv. Högskolan i
Luleå bör fortsätta att utvecklas mot ett komplett universitet.
Med hjälp av modern teknik underlättas distansutbildning
och spridningen av olika utbildningar i länet.
Behovet av mjuk infrastruktur ökar i takt med att
kunskaps- och tjänstesamhället ställer allt större krav på
befolkningens, humankapitalets, kunskap och kompetens.
Nya arbetstillfällen i länet måste till stor del skapas av nya
småföretag. Detta ställer bl.a. stora krav på människors
förmåga till kreativitet och innovationsförmåga.
Regionalpolitik
Men, vi kan inte bortse från det faktum att vi är mer
beroende av staten och den offentliga sektorn än andra delar
av landet. Därmed är vi också mycket känsliga för
förändringar inom den delen av ekonomin. Det finns flera
tecken på att vi nu går in i en period av mycket stora, för att
inte säga dramatiska, förändringar av den offentliga
ekonomin som leder till att skillnaderna mellan regioner
riskerar att öka.
Den kommunala skatteutjämningen innebär en
omfördelning av resurser i landet. En rättvis kommunal
skatteutjämning är av avgörande betydelse för möjligheterna
att kunna ge en någorlunda likvärdig service i hela landet.
Den glesa befolkningen, de långa avstånden, den sneda
åldersfördelningen, näringslivets struktur och den låga
skattekraften skapar särskilda förutsättningar och
svårigheter för skogslänskommunerna när det gäller att
upprätthålla en godtagbar servicenivå.
Regionalpolitiken skall styras av tre övergripande mål:
tillväxt, rättvisa och valfrihet. Den skall främja tillväxt
genom att ta vara på befintliga resurser och bygga vidare på
naturliga förutsättningar för produktion.
Inom det regionalpolitiska området innebär medlemskapet
i EU en förändrad situation. Sverige kommer att få ett
återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor
per år. Medlemskapet i EU och tillgången till de s.k.
strukturfonderna kräver även att den nationella
regionalpolitiken styrs till de områden som har den verkligt
långsiktigt svåraste situationen.
Det får inte bli så att norrbottningarna känner att de bara
är med och betalar medlemskapet men inte kan få möjlighet
till den regionala utvecklingen som vi alla vill ha.
Vi i Norrbotten är naturligtvis beredda att ta vårt ansvar
för Sveriges ekonomi och utveckling. Vi inser också att vår
framtid i betydligt högre grad än tidigare kommer att bero
på vår egen förmåga att göra något.
Men, det finns en smärtgräns som inte kan underskridas.
För att hela Sverige skall kunna leva och fungera måste hela
nationen ställa upp på en politik som tar tillvara
tillväxtmöjligheterna i hela landet. Under alla
omständigheter är det viktigt att befolkningen i Norrbotten
inte får sämre förutsättningar än andra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att Norrbotten ges
erforderliga förutsättningar för regional utveckling.
Stockholm den 25 januari 1995
Monica Öhman (s)
Leif Marklund (s)
Lennart Klockare (s)
Birgitta Gidblom (s)
Ulf Kero (s)
Kristina Zakrisson (s)
Lars U Granberg (s)
Eva Persson Sellin (s)