I Sveriges tre storstadsregioner bor 30 % av landets
befolkning. Storstadsområdena har stor betydelse för hela
Sveriges utveckling.
Storstäderna har byggt upp en mångsidig infrastruktur som
också har som syfte att tjäna omkringliggande områden och
andra delar av landet.
De ekonomiska påfrestningarna för dessa stora
infrastrukturella investeringar och medföljande
underhållsutgifter gör sig nu gällande med allt större styrka.
Samtidigt är behoven av insatser inom det sociala området
stora. Andelen äldre är högre i storstäderna än i andra delar
av landet. Den sociala utslagningen gör sig också särskilt
påmind i storstäderna och med allt större kraft.
En rad problem hopar sig i storstäderna. De ekonomiska
svårigheterna framstår som stora såväl på kort som på lång
sikt.
Situationen i Malmö
Lågkonjunkturen har slagit oerhört hårt mot Malmö.
Arbetslösheten har legat på nivåer som vida överstiger
riksgenomsnittet. Situationen är allvarligast för ungdomarna
som i stort sett saknar möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. Långtidsarbetslösheten med de sociala
problem som följer i dess spår är omfattande.
I december 1993 uppgick arbetslösheten i Malmö till
12,2 %, vilket innebär en öppen arbetslöshet på drygt 13 000
personer.
Arbetslösheten och den tilltagande sociala utslagningen
utsätter nu den kommunala ekonomin för stora påfrestningar.
Socialbidragskostnaderna uppgick 1994 till 600 miljoner
kronor. Socialbidragskostnaderna är därmed,
sedan inflationseffekten rensats bort, ungefär femton gånger
så höga som i början på 1960-talet.
Storstadskostnader
Storstäderna uppvisar en annan social struktur än riket i
genomsnitt. Här finns en högre andel ensamboende eller
ensamma föräldrar med barn under 18 år. Detta för med sig
extra kommunala utgifter för bostäder, barnomsorg,
äldrevård, trafik m.m.
Till storstadsbilden hör också social utslagning och
missbruksproblem, vilket för med sig stora sociala
merkostnader och högre sjukvårdskostnader. I storstäderna
bor 16 % av rikets invånare medan över en tredjedel av
socialbidragsbeloppet utbetalas där.
Andelen äldre är stor i de tre storstäderna. Särskilt gruppen
över 80 år medför kommunala utgifter för exempelvis
hemtjänst och långvård. Storstädernas förortskommuner har
en väsentligt lägre andel invånare som är äldre än 80 år.
Storstäderna har också fått ta ett större ansvar för
invandrings- och flyktingpolitiken än andra delar av landet.
Trots att Malmö avtalat med Invandrarverket om att ta emot
950 flyktingar under 1994 blev den sammanlagda
flyktingtillströmningen till kommunen 4 000.
Därtill kommer 1 000
andra invandrare vilket gör att nyinvandringen till
kommunen under 1994 uppgår till 5 000.
Kostnaderna bl.a. för förskole- och skolverksamhet är
självfallet betydande.
Regionala funktioner
Storstäderna fyller regionala funktioner som medför extra
utgifter. Exempel på detta är gator, kommunikationer,
kulturella institutioner, anläggningar m.m. För dessa
kostnader och investeringar har kommunerna ingen särskild
ersättning, däremot är kraven höga på en bra standard och en
god kvalitet.
Inom storstädernas egna gränser finns också stora
skillnader mellan olika stadsdelar. De s.k.
miljonprogramsområdena kan ställas mot de ''finare''
stadsdelarna i samma kommun. Dessa skillnader skapar
sociala spänningar och behov av betydande satsningar inom
resurssvaga stadsdelar.
Vikande intäkter
Under 1980-talet har skatteunderlagsökningen varit
vikande i storstadsområdena. Den svaga utvecklingen har
blivit än mer påtaglig genom slopande av beskattningen av
juridiska personer. Detta bortfall motsvarar för alla tre
storstäderna drygt 4 kr i utdebitering.
Vikande skatteunderlag, slopad skatt på juridiska personer
och indragna statsbidrag har lett till att en obalans i
storstädernas ekonomi uppstått. Det har resulterat i
svårigheter att klara den kommunala servicen, eftersatt
underhåll och försäljning av tillgångar som lämnat god
avkastning.
Malmö har under de senaste åren sålt tillgångar för 6 miljarder
kronor. Underskottet för 1994 beräknas till 1 miljard
kronor och trots skattehöjning i år med 1 krona är
budgeten underbalanserad med över 600 miljoner kronor.
Framtiden
De nuvarande storstäderna byggdes till stora delar upp
under 1950--1970-talet. Gator, broar, trafikleder och
kollektivtrafik byggdes. Nya bostadsområden skapades.
Miljonprogrammet genomfördes. Barnomsorg, skola och
fritidsverksamhet byggdes ut. Vattenförsörjning och
avloppsrening förbättrades och fjärrvärmesystemet anlades.
Nu finns nya krav på bostadsbyggandet, förbättrade
kommunikationer och inte minst investeringar i en förbättrad
miljö. Behovet av underhåll och upprustning av de
anläggningar som byggdes för 20--30 år sedan börjar öka
dramatiskt. Förnyelsen av bostadsområden och trafikapparat
kommer att medföra stora utgifter för storstäderna.
Storstädernas problem går inte att se isolerat från landet i
övrigt. Ett väl fungerande land kräver också väl fungerande
storstäder. Om detta finns nu en bred insikt. Den utveckling
mot socialt förfall som många storstäder runt om i världen
gått tillmötes måste förhindras i Sverige. Det är därför
nödvändigt att ge storstäderna ekonomiska förutsättningar
att möta angelägna behov under 1990-talet. Storstäderna
måste få ekonomisk kompensation för sina sociala och
ekonomiska merkostnader.
Alldeles avgörande för att komma tillrätta med
storstädernas ekonomiska problem är att skatteutjämnings-
och statsbidragssystemen görs om. Förslaget till nytt
skatteutjämningssystem beaktar på ett helt annat sätt än det
nuvarande de sociala merkostnader som finns i storstäderna.
Det måste vara riktigt att bygga ett nytt system på dels en
utjämning av skillnaderna i skattekraft och dels en utjämning
av strukturellt betingade kostnader.
Vid sidan om införandet av ett nytt
skatteutjämningssystem bör följande åtgärder övervägas:
Kommunala investeringar medverkar till värdestegringar på
fastigheterna. Därför bör det utredas om nya skatteklasser
som t.ex. olika former av lokal fastighetsskatt kan införas.
Kommunerna bör få större möjligheter att lägga avgifter på
näringsliv, fastighetsägare och biltrafik för utgifter för gator,
kollektivtrafik, brandskydd och miljöåtgärder.Behovet av
omfattande åtgärder i storstädernas 1960-
talsbostadsområden motiverar särskilt statligt stöd.
Invandrarstöd
Hemställan
Med hänsvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder i storstäderna.
Stockholm den 25 januari 1995
Lars-Erik Lövdén (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Nils T Svensson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Marie Granlund (s)