Den socialdemokratiska regionalpolitiken har som
övergripande mål tillväxt, rättvisa och valfrihet.
Regionalpolitiken skall främja tillväxt genom att ta vara på
befintliga resurser och bygga vidare på naturliga
förutsättningar för produktionen. Den bör vidare leda till
valfrihet genom att göra det möjligt för människor att bo och
arbeta i olika delar av landet: i storstäder, mindre tätorter och
i glesbygd. Regionalpolitiken skall medverka till en rättvis
och jämn fördelning av resurser mellan landets olika delar,
där hänsyn tas till att förutsättningarna för att försörja sig är
olika.
Regional utveckling påverkas av beslut inom i stort sett
alla samhällssektorer. Alla politikområden har en rumslig
dimension och har således betydelse för regioners
utveckling. En god regional utveckling kräver därför att man
inom viktiga områden tar hänsyn till de effekter som
politiken får i olika regioner. En systematisk samordning
mellan olika sektorer är dessutom en förutsättning för att de
totala effekterna av beslut inom respektive område kan
förutses. Regionalpolitiken måste präglas av helhetssyn och
genomsyra alla politikområden. Genom en bra utveckling i
landets alla regioner skapas också en god nationell tillväxt.
Det grundläggande perspektivet i regionalpolitiken måste
vara det lokala initiativet och engagemanget. Men därutöver
krävs en tydligare och bättre samverkan på varje nivå; mellan
glesbygd och tätort, mellan den lokala och regionala nivån
samt mellan lokal/regional och central nivå. Engagemang
och aktivitet underifrån måste uppmuntras och stödjas. Detta
synsätt ställer mycket höga krav på alla de inblandade
aktörerna. Det krävs lyhördhet, respekt, delaktighet,
samverkan och samordning. Lokal mobilisering och centralt
stöd och samordning stimulerar tillväxt och ger möjlighet till
utveckling i hela landet.
Sektorspolitiken
Det är den samlade sektorspolitiken som är avgörande för
människors möjligheter att bo och arbeta i olika delar av
landet.
Infrastrukturverken har i detta sammanhang en central roll.
Den verksamhet de svarar för måste bidra till omfördelning
och regional utjämning. Denna funktion får inte försvagas.
Nu pågår en utveckling som oroar oss.
Inom infrastrukturverken pågår omstruktureringar,
avregleringar och bolagiseringar. En bolagisering av de
statliga verken där de vart och ett för sig kommer att ha
lönsamheten för den egna verksamheten som främsta mål
kommer att få negativa regionala effekter. Att effektivisera
verksamheten är ett vällovligt syfte men det uppdraget får
inte drivas så långt att väsentliga samhällsvärden riskeras.
Analyser av de regionalpolitiska konsekvenserna av beslut
inom de olika sektorsområdena måste göras innan besluten
om förändringar fattas. Regionalpolitiska hänsyn måste
byggas in i beslutsprocesserna inom de olika
samhällssektorerna. Likaså bör effekterna av den
sammanslagning och regionalisering av verksamheterna som
pågår noga analyseras. Det snäva lönsamhetsintresset måste
vägas mot krav på närhet och rimlig servicenivå.
För att garantera en fungerande infrastruktur i hela landet
av god kvalitet måste den politiska styrningen av
verksamheten behållas. Detta kan säkerligen utformas på
olika sätt men det väsentliga är att beslut som har betydelse
för rättvisan och solidariteten vad avser grundläggande
samhällsstrukturer finns i de politiskt förtroendevaldas
händer.
Inom regeringskansliet bör det ske en effektiv samordning
och analys i beredningen av beslut som kan få
regionalpolitiska konsekvenser.
Den kommunala skatteutjämningen
Den kommunala skatteutjämningen innebär en
omfördelning av resurser i landet. En rättvis kommunal
skatteutjämning är av avgörande betydelse för möjligheterna
att kunna ge en någorlunda likvärdig service i hela landet.
Den glesa befolkningen, de långa avstånden, den sneda
åldersfördelningen, näringslivets struktur och den låga
skattekraften skapar särskilda förutsättningar och
svårigheter för skogslänskommunerna när det gäller att
upprätthålla en godtagbar servicenivå. Detta ställer särskilda
krav på den kommunala skatteutjämningens utformning. Det
i kompletteringspropositionen utlovade förslaget till
kommunal skatteutjämning förutsätter vi omfattar de
faktorer som är av särskild betydelse för skogslänens
kommuner för att kunna ge sina medborgare en någorlunda
likvärdig service som den i övriga landet.
Den gemensamma sektorn
Som beskrivits ovan är förutsättningarna för den
kommunala och landstingskommunala sektorn av stor
betydelse särskilt för skogslänen. Det gäller också de sociala
systemens utformning och nivåer. Självklart är den
ekonomiska politiken, saneringen av statsfinanserna och
kampen mot arbetslösheten helt avgörande för människornas
möjligheter att kunna leva och bo i hela landet. Men det är
otvetydigt så att beroendet av den gemensamma sektorn är
särskilt stort i skogslänen. Därför är det av avgörande
betydelse att statsfinanserna saneras och att arbetslösheten
reduceras till helt andra nivåer än de vi har idag.
Investeringar i infrastruktur, ny teknik, utbildning och
kompetensutveckling är insatser som är av särskild betydelse
för utvecklingen och tillväxten i skogslänen. Samordningen
av verksamheter i den gemensamma sektorn är exempel på
lösningar som vid en lokal anpassning kan göra det möjligt
att behålla service även på orter med litet
befolkningsunderlag. Från samhällets sida bör initiativ i
denna riktning underlättas och stödjas.
Stor uppmärksamhet måste ägnas de regionalpolitiska
konsekvenserna av förändringar i de sociala systemen.
De regionalpolitiska stöden
De regionalpolitiska stöden är ett viktigt komplement till
sektorspolitiken. Regionalpolitiken skall vara så utformad att
den stödjer den allmänna näringspolitiken och medverkar till
att höja den ekonomiska tillväxten i landet. Det innebär att
politiken måste inriktas på att se till att de specifika
förutsättningarna som finns i varje region utnyttjas för
utveckling av näringsliv och sysselsättning. Den statliga
politiken bör syfta till att förbättra möjligheterna att utveckla
regionernas resurser, komplettera på områden där det är
möjligt och där det är nödvändigt för att regionernas resurser
skall tas tillvara och utvecklas. Det har skett en kontinuerlig
decentralisering av resurser och befogenheter ut i landet.
Denna utveckling måste fortsätta. Resurserna används
effektivare om de lokala behoven och förutsättningarna får
styra. Förenklingen av regelverken måste fortsätta.
Stödsystemen skall vara flexibla och anpassas efter de behov
och förutsättningar som finns lokalt och regionalt. Den
djungel som möter den enskilde företagaren skall rensas och
planteras om. Utgångspunkten skall vara företagens behov
inte regelsystemens utformning. Ett starkt decentraliserat
system kräver också en stark central ledning. Uppföljning,
utvärdering och spridning av erfarenheter och ny kunskap
blir än viktigare.
Det regionalpolitiska stödet måste koncentreras till de
områden som har de största problemen att utvecklas.
Stödområden och stödformer bör analyseras ur detta
perspektiv.
Återföring av vinstmedel av vattenkraften
Frågan om återföring av vinstmedel från vattenkraften till
skogslänen har berörts i ett flertal sammanhang. Skogslänen
tillför folkhushållet mycket stora resurser genom sina
naturtillgångar bl.a. vattenkraften. Det är rimligt att
avkastningen av dessa tillgångar i ökad utsträckning kommer
regionen i fråga till godo för att kompensera strukturella
problem. Frågan om återföring av vinstmedel från
vattenkraften bör belysas i samband med de fortsatta
övervägandena om den framtida regionalpolitiken.
Regionalpolitiken och EU
I samband med medlemskapsförhandlingarna fastställdes
att stora delar av skogslänen skulle tillhöra vad som kallas
mål 6-område. Samtidigt klargjordes att den nationella
regionalpolitiken skulle kunna bedrivas i oförändrad
utformning och omfattning. Förhandlingar förs nu om vilka
områden som skall kunna få del av fondmedel avsedda för
mål 2 och 5b. För att kunna tillgodogöra sig de regionala
fondmedlen krävs en motsvarande svensk insats. För att
detta skall bli det tillskott som utlovats till den nationella
regionalpolitiken förutsätter vi att EU:s fondmedel utnyttjas
fullt ut. Öppenhet och beredskap bör vidare finnas för att
tillgodose eventuella behov och krav från berörda regioner
när det gäller att utveckla den nationella regionalpolitiken för
att sammantaget nå nya, effektiva lösningar.
I budgetpropositionen anges att regeringen har för avsikt
att återkomma i kompletteringspropositionen med ett samlat
förslag till hur den framtida regionalpolitiken skall bedrivas.
De synpunkter som framförts ovan bör beaktas i det
sammanhanget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitikens innehåll och
utformning för beaktande i samband med utarbetandet av
förslaget till framtida regionalpolitik.
Stockholm den 25 januari 1995
Georg Andersson (s)
Leif Marklund (s)
Bo Holmberg (s)
Jörgen Persson (s)
Leo Persson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Karl Hagström (s)