Landsbygdskampanjen ''Hela Sverige ska leva'' blev
startskottet för en bättre förståelse för landsbygdens problem
men även för landsbygdens stora utvecklingsmöjligheter.
Folkrörelserådet
Efter den inledande kampanjen bildades
''Folkrörelserådet -- Hela Sverige ska leva'', för att följa upp
kampanjens idéer och aktiviteter.
Folkrörelserådets syfte och uppgifter är bl a:att stimulera
och stödja det lokala utvecklingsarbetetatt verka för
samordning mellan de lokala utvecklingsgruppernaatt
samordna folkrörelserna i arbetet med de frågor som berör
landsbygdspolitikenatt lyfta fram landsbygdens frågor och
bedriva opinionsarbete.
Med sina ca 2 100
lokala grupper utgör Folkrörelserådet en betydande
resurs som på ett mycket medvetet sätt arbetar för en positiv
utveckling av landsbygden.
Ett arbetsprogram, ''Landsbygd -- Framtidsbygd'', har
också presenterats för de närmaste årens opinionsbildande.
Folkrörelserådet driver i samarbete med andra
myndigheter ett antal intressanta projekt som engagerar
tusentals människor runtom i vårt land. Exempel på sådana
projekt är ''90-talets byapolitik'' och
''Ekokommunprojektet''.
Exempel på frågor som man arbetat/arbetar med i
byagrupperna är bl a:Regional beskattning av
vattenkraftenMöjligheten att etablera nya företag på
landsbygdenKapitalförsörjningen för landsbygdsföretag
Skatteavdrag för arbetsresor i glesbygdUtbyggnad av data-
och telenätenUtökade möjligheter till förvärvsarbete för
kvinnor i glesbygdUngdomars möjligheter att bosätta sig
på landsbygdenÄldres möjligheter att bo kvar på
landsbygdenKollektivtrafikfrågorBehovet av
samlingslokalerSamordnad service m m
Samordnad
service
Samordning mellan olika aktörer på landsbygden är en
förutsättning för en väl fungerande service. En viktig
funktion är förekomsten av en samlingslokal som fungerar
som en samlingspunkt för bygdens olika aktiviteter.
I utvecklingsprojekten har kulturutbudet fått en
framträdande roll, och intresset för egna initiativ när det
gäller såväl lokala teateruppsättningar som folklustspel har
ökat. Affär, bank, post, telefunktioner och bibliotek är andra
viktiga servicefunktioner där samordning bör ske för att
garantera den grundläggande servicen i glesbygden.
Glesbygdsverket
Glesbygdsmyndigheten är den myndighet som har det
övergripande ansvaret för samordning av insatser för
glesbygdens utveckling.
Utöver Glesbygdsmyndigheten finns idag resurser för
landsbygdsutveckling spridda hos ett stort antal myndigheter
t ex
Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Boverket, NUTEK,
AMS samt forskningsresurser som ERU och CERUM
förfogar över.
Det bör övervägas om inte en mer kraftfull organisation
med helhetsansvar för den strategiska utvecklingen av
landsbygden borde skapas. Denna organisation bör ges
kompetens och ekonomiska resurser till att ta ett samlat
ansvar för landsbygdsutvecklingen, inklusive glesbygden.
Kommunerna
Flera kommuner har gjort goda framsteg när det gäller
landsbygdsutveckling. Kommunala landsbygdsprogram
saknas ännu i allt för många kommuner med landsbygd. Ett
sätt att öka kommunernas ansvar för sådana aktiviteter kan
vara att anförtro dem delar av det regionalpolitiska stödet
som länsstyrelsen idag fördelar. Närheten till problem och
möjligheter kan ge en effektiv användning av medlen.
För vår del handlar det om att subsidiaritetsprincipen
också förverkligas på den kommunala nivån. Det innebär t ex
att även ekonomiska resurser kan läggas ut på lägsta möjliga
effektiva nivå och att denna lägsta nivå också får aktiv hjälp
av den högre nivån för att klara sina uppgifter.
Länsstyrelserna
Länsstyrelsernas stödjande funktion är viktig för
landsbygden. Det är angeläget att länsstyrelserna
aktualiserar regionala landsbygdsprogram tillsammans med
kommunerna och byagrupperna. En samverkan med andra
regionala aktörer är självklar -- Lokala utvecklingbolag,
Hushållningssällskap och Kooperativa utvecklingscentra
m.m.
Nationellt landsbygdsprogram
Det gäller nu att ta till vara alla positiva erfarenheter från
landsbygdskampanjen och de aktiviteter som pågår i de olika
utvecklingsgrupperna/byagrupperna. Möjligheter till nya
pedagogiska grepp i skolan, avregleringar, ändrad
bostadsfinansiering och ökad internationell samverkan
genom bl a
EU-anslutningen, är några motiv för en grundläggande
analys av landsbygdspolitikens behov och möjligheter inför
tjugohundratalet.
Den tekniska utvecklingen under senare år medför nya
möjligheter för landsbygden, inte minst möjligheter som
skapas om den digitala infrastrukturen byggs ut också
utanför tätorterna. Möjligheterna till distansstudier ökar
liksom möjligheter att utlokalisera högskolekurser till
landsbygden.
Det är nu dags att samla alla dessa nya förutsättningar i ett
nationellt landsbygdsprogram för hela den svenska
landsbygden.
EU-anslutningen
Allmänt kan sägas att skillnaderna mellan svensk politik
för landsbygden och EU:s inte är så stora. EU-länderna har
en klar strategi för landsbygdsutveckling som syftar till att
stärka och vitalisera bygder på tillbakagång. Ett exempel är
det s k
Leader-programmet som stödjer lokal mobilisering i
över 200 bygder runt om i medlemsländerna. Det speciella
mål 6-stödet inom EU passar väl in som ett välkommet
tillskott till nya satsningar i det svenska inlandet och
glesbygden. Här öppnas nya möjligheter till insatser som
främjar kretsloppstänkande och nya gröna jobb. Självklart
kan ett samarbete med EU vara en stor tillgång, inte minst
för norra Sveriges kommunikationsfrågor. Aktuella projekt
kan vara ett förverkligande av Botniabanan liksom
möjligheterna att utveckla Inlandsbanan och Inlandsvägen.
Utöver ökade godstransporter har inlandet en stor potential
när det gäller turismen.
Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var
att skapa goda möjligheter för återflödet från
strukturfonderna och på så sätt förstärka de nationella
satsningarna. Därför måste regeringens förslag om en
sänkning av anslaget till regionalpolitiken med 751,1
miljoner kronor (18 månader) avvisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett samlat nationellt
program för den svenska landsbygdens utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Botniabanan, Inlandsbanan och
Inlandsvägen,1
3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
minska anslaget till regionalpolitik med 751,1 miljoner
kronor (18 mån) och att därmed till regionutveckling för
budgetåret 1995/96 beräkna ett anslag på 4
270
483
000
kr.
Stockholm den 25 januari 1995
Ulf Björklund (kds)
Inger Davidson (kds)