Syftet med regionalpolitiken är att utjämna orättvisor
mellan olika landsdelar i Sverige. Genom omfördelning av
resurserna mellan de olika länen och regionerna, och genom
speciella satsningar på s.k. ''utvecklingssvaga'' regioner.
Regionalpolitikens uppgift är också att ge möjlighet för olika
regioner och län att utvecklas utifrån sina speciella
förutsättningar. Regionalpolitiken är ett viktigt instrument
för att tillvarata och utveckla regionernas och länens särart.
Utbildning
Tillgång till utbildning och kunskap ska vara likvärdig i
hela landet. Utbildningen är av avgörande betydelse för ett
läns möjligheter att växa sig starkt och kunna hävda sig
gentemot andra län och delar av landet. Högskolorna och
universiteten är viktiga drivmotorer för att höja kompetensen
och utveckla näringslivet i de olika länen.
Att ha tillgång till en närliggande högskola eller ett
universitet är en rättvisefråga för de unga människorna som
vill studera och samtidigt stanna kvar i sin hembygd.
Den regionalpolitiska satsning som gett bäst resultat för
Norrbotten är just Högskolan i Luleå, i Västerbotten är Umeå
universitet motsvarande satsning. Men trots att
socialdemokraterna gjorde stora satsningar på att utveckla
högskolorna och universiteten under vår förra regerings
period så är inte detta tillräckligt. Fortfarande går den stora
parten av anslagen till de stora universiteten. Satsningarna på
nya högskoleutbildningar måste styras till de regioner som
är eftersatta. Den övervägande delen av forskningspengarna
ges till storstadsregionerna. Detta är en mycket allvarlig
regional skillnad då just tillgången till högre utbildning och
forskning är så avgörande för en regions möjligheter till
utveckling. Forskningsresurserna måste styras från
storstadsregionerna till andra områden som är eftersatta, till
exempel skogslänen.
Kulturen
Kulturen måste få en större plats i regionalpolitiken. Ett
rikt kulturliv är en förutsättning för regionernas möjlighet till
utveckling. Kulturen möjliggör regionernas profilering. Det
är viktigt att de olika regionernas speciella särart och
traditioner utvecklas och bevaras. Ett rikt kulturliv i den egna
regionen stärker människors självkänsla och tro på den egna
regionen. Genom kulturen kan vi identifiera oss.
Statsmakterna måste stödja kulturlivet i hela landet och satsa
regionalpolitiska medel på kulturell verksamhet även i
skogslänsregionerna.
Kommunikationer
Väl fungerande transporter och kommunikationer är av
stor betydelse för såväl befolkningen som för företagen inom
en region. I regioner med långa avstånd och gles bebyggelse
är kommunikationerna av avgörande betydelse för
näringslivets fortlevnad, ekonomisk utveckling och
livskvalitet.
Vägar, broar och järnvägar måste förstärkas i de delar av
Sverige där kommunikationerna är eftersatta. Detta är viktigt
inte minst i skogslänen där basnäringarnas behov i dag inte
är tillgodosedda. Gods- och personaltransporterna på järnväg
måste förbättras. Ett bra sätt att erbjuda snabba och effektiva
transporter på järnväg för skogslänen skulle vara att bygga
Botniabanan, en förlängning utav Ostkustbanan från
Sundsvall, längs hela Norrlandskusten och upp till
Haparanda.
Flyget är ett mycket viktigt transportmedel för persontrafik
för regioner med långa avstånd. Och inte minst nu när vi är
medlemmar i EU, så är just trafiken i söderled och norrled
viktig inte bara ur persontrafiksynpunkt, utan också ur
näringssynpunkt. Möjligheten för företag i skogslänen att
konkurrera med övriga Sverige och Europa försämras om vi
inte intensifierar möjligheten till flygtransporter från och till
skogslänen. Den borgerliga regeringens avregleringsiver har
i dag åstadkommit stora neddragningar på flyglinjerna till
och från skogslänen. Detta är ett klart hot inte minst mot en
av de klart största näringarna i vår region, nämligen
turismen.
Post- och teleservicen måste hållas på en likvärdig nivå i
hela Sverige. Kostnaden för servicen får inte vara beroende
av var i landet man bor. Detta i syfte att skapa ett rundare
Sverige i ett runt EU.
Riskvilligt kapital
Skogslänen behöver riskvilligt kapital för att kunna
utvecklas både näringsmässigt och ekonomiskt. Ett krav som
skogslänen förut drivit är att en ökad del av
vattenkraftsvinsterna skulle återföras till de elproducerande
regionerna, detta i form av riskkapital. Detta, känner vi på
oss, är i dagsläget svårt att kräva p.g.a. det ekonomiska och
finansiella läge som landet befinner sig i. Men intentionerna
är de samma, nämligen att vår region är i behov av speciellt
riktade åtgärder mot små och medelstora företag och ev.
nyetableringar av nya näringar, detta i form av riskkaptial.
Detta i en region som på grund av långa avstånd både från
produktionen till marknaden och från råvaran till
produktionen. Alltså en region med stora speciella problem
rent näringsmässigt.
Till det skall också nämnas en enormt stor grupp arbetslösa
som nu börjar övergå i långtidsarbetslöshet om inget görs.
Risken finns och är överhängande, att flyttlassens tid skall
återupprepas och därmed tömma vår region på viktigt
kunnande för framtiden och inte minst på ungdomar. Man
kan säga att historien upprepar sig. Detta läge är alltså ingen
nytt, men denna gång är vår region i extremt behov av just
riskkapital så att vi kan stärka vår region och bidra till att
flyttlassen inte behöver börja att rulla och att ungdomen, vår
framtid, kan stanna kvar och hjälpa till med att lyfta vår
region ur det kritiska läge vi befinner oss i.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt satsning på
Mitthögskolan, Umeå universitet och Högskolan i Luleå,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att forskningsresurser satsas på
högskola och universitet,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regionalpolitiska medel
används för kulturell verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppbyggnad av kulturlivet i
skogslänen och andra eftersatta områden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på vägar, broar och
järnvägar i regioner där kommunikationerna är eftersatta,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riktlinjerna för byggnationen
av Botniabanan fastställs,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om styrning av riskkapital till
regioner med speciella behov.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Persson Sellin (s)
Jörgen Persson (s)
1 Yrkandena 1, 2 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 5, 6 hänvisade till TU.