Regionalpolitiken i Sverige har infasats i Europeiska
unionens. Villkoren för de svenska skogslänen bestäms i
ökande grad av EU:s politiska elit. Det pågår en stor aktivitet
i Norrbottens kommuner i samarbete med länsstyrelsen för
att tillgodogöra sig medel från EU:s strukturfonder. Men det
saknas en djupare analys av hur EU:s regionalpolitik,
avreglering av verksamheter, bolagisering och privatisering
av samhällsfunktioner samt åtstramning av offentlig
verksamhet påverkar den regionala balansen.
Förändringen i skatteutjämningssystemet som aviserats i
betänkande från beredningen för statsbidrag och utjämning
i kommunsektorn SOU 1994:144 ''Utjämning av kostnader
och intäkter i kommuner och landsting'' kommer att särskilt
drabba glesbygdens och Norrbottens kommuner. Ett
dråpslag som på inget sätt kommer att kunna uppvägas av de
medel som Norrbottenskommunerna eventuellt kan erhålla
från EU:s s.k. mål 6-medel.
Glesbygdens problem
Nedläggning av skolor och åtstramning av service forsätter
i glesbygden. De hårda sparvillkoren drabbar kommunerna
trots allt tal om att denna sektor är fredad. Särskilt hårt
drabbas glesbygden eftersom den offentliga sektorn har
större andel sysselsatta där. Glesbygden har problem när det
gäller demografisk utveckling; ett växande antal män och ett
minskande antal kvinnor, samtidigt som den kvarvarande
befolkningens medelålder ökar. Detta innebär att kvinnors
möjligheter till utbildning, arbete och fritid kraftigt måste
utvecklas om kvinnorna skall förmås att stanna. Det ökande
kvinnounderskottet minskar ju männens möjlighet att leva
kvar, arbeta och verka. Glesbygdens fortsatta överlevnad är
helt beroende av om förutsättningar finns för kvinnor att
stanna kvar dvs. om det kommer att finnas möjligheter för
kvinnor att utbilda sig, att kunna försörja sig och om det
kommer att ges utrymme för en i övrigt kvinnovänlig kultur.
Processen med bolagisering och avreglering av
verksamhet hos Telia, Posten, SJ, Vattenfall och
Domänverket minskar möjligheterna att påverka
glesbygdens villkor med politiska beslut. Försämring av
service och avskedanden av statligt anställd personal drabbar
glesbygden hårt.
Avregleringen av inrikesflyget leder till att mindre
lönsamma linjer till Norrlands inland slås ut. Statens
järnvägar planerar att lägga ned godsterminaler som kommer
att slå hårt mot näringslivet i Norrbottens inland.
För Norrlands inland och glesbygden är skogsbruket och
såg- och träindustrin av stor betydelse. En ny strategi för att
ta till vara skogsråvaran måste utvecklas. En kraftig satsning
på forskning och utveckling för att möjliggöra en ny typ av
vidareförädling av skogsråvaran i inlandet är en
nödvändighet. En möjlighet är att utveckla metoderna att
använda cellulosan, hemicellulosan och ligninet som bas för
framställning av kolväten. Dessa kan blandas i
fordonsbränsle eller användas på annat sätt och det skulle
kunna bli ett steg mot det s.k. kretsloppssamhället.
Stål- och gruvnäringen måste förnyas mot långsiktigt
hållbara lösningar. De miljöfarliga utsläppen måste
begränsas. En framförhållning bör finnas när det gäller
mineralprospektering för att trygga en långsiktig
sysselsättning i Malmfälten. En särskild motion om
mineralprospektering är inlämnad.
Sammanfattningsvis är alltså hoten mot glesbygden
många. En ny kraftfull regionalpolitik måste därför
utvecklas. Helhetssynen måste vara vägledande. Det
nationella ansvaret för regionalpolitiken kan aldrig ersättas
av EU:s regionalpolitik. Ett mål om regional balans bör ingå
som en del av en genomtänkt och uthållig ekonomisk politik.
Norrbotten idag
Norrbotten plågas av en hög arbetslöshet. Tusentals jobb
har försvunnit inom basnäringarna, verkstads- och
byggnadsindustrin. LKAB:s investeringar är dock en
ljuspunkt. Den offentliga sektorn, som tidigare kunnat öka
sin arbetskraft för varje år, tvingas nu minska snabbare än
någon annan sektor i samhället. Allt detta i bjärt kontrast till
att Norrbotten per sysselsatt bidrar i genomsnitt med 31 200
kronor i nettoexportvärde mer än vad riksgenomsnittet ger.
En viktig komponent i regionalpolitiken är att ha bra
kommunikationer. Däri ingår godstransporter på järnväg.
Två godsterminaler som hotas av nedläggning finns i
Morjärv och i Älvsbyn. Det är en klar miljömässig fördel att
så stor andel som möjligt av godstransporterna sker på
järnväg. I Morjärv lastas timmer och trävaror från stora delar
av Tornedalen. Denna hantering riskerar nu att få ta en
omväg på landsväg via Haparanda. I Älvsbyn har flera av
ortens företag anpassat sig till de transportfördelar som
järnvägen har. Om godsterminalerna läggs ned innebär det
ökade transportkostnader. Dessutom tillkommer längre
leveranstider då godset måste ta omvägar. Omvägar som
tillsammans med ökade transportkostnader försämrar
inlandsföretagens konkurrensmöjligheter.
Regionalpolitiska skäl talar för att tulldirektionen placeras
i Haparanda. Karesuando behöver få en regionalpolitisk
satsning för att klara Tullverkets EU-anpassning och
personalminskning. Ett s k
sambruksprojekt genom att inrätta ett
samhällsservicekontor som tar tillvara den lilla ortens
fördelar förordas.
Infrastrukturprogram för Norrbottens län
Norrbotten har en lång rad angelägna infrastrukturprojekt
som behöver genomföras som statliga verk, myndigheter och
kommuner i länet inventerat. En hel del av dessa är möjliga
av genomföra inom ramen för beredskapsobjekt. Såväl
banverket som vägverket, SJ, kommuner och länstyrelsen
har redovisat en rad projekt som omedelbart eller inom en
snar framtid kan startas. Fortsatt upprustning av järnvägen är
nödvändig inte minst för att industrins godstransporter ska
fungera.
En kombiterminal i Luleå skulle efter en snabb
prospektering kunna börja byggas. Haparandabanan bör
hållas i trafikerbart skick tills ett beslut om Botniabanan och
Norrbotniabanan är fattat, resterande medel bör tillskjutas
till Haparandabanan. Ett principbeslut om Botniabanan och
beslut om förprojektering bör snarast fattas. Regeringen bör
också använda alla kanaler för att verka för att Sallabanan
kommer till stånd så att järnvägsförbindelsen från Murmansk
till det skandinaviska järnvägsnätet kan förbättras.
Omaxlingsstationen i Haparanda måste också komma till
stånd. En ny industrijärnväg mellan Aitik och Gällivare
skulle kunna kraftigt förenkla malmtransporterna och
byggas som beredskapsarbete.
Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda
anstängningar för att tele- och datakommunikation ska
fungera i länet, speciellt för inlandet och östra Norrbotten.
Telia AB:s utbyggnad av AXE-systemet måste påskyndas
och slutföras.
I infrastruktursatsningar ingår även att underhålla
landsvägssystemet. Målsättningen måste vara att
vägkapitalet inte slits ned.
För att underlätta Pajala kommuns förbindelser med
omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangars
komma till stånd. Ytterligare upphandling av flygtrafik med
flygplatser i Norrlands inland bör ske.
Offentlig sektor
En viktig uppgift för offentlig verksamhet är att
åstadkomma regional utjämning, så att även glesbygd kan få
en rimlig social och kulturell service. Statsbidrag utjämnar
skillnader mellan kommuner, enhetliga taxor ger alla rätt till
tele, post och annan samhällsviktig service. Med
avregleringar blir bara de vinstgivande delarna av landet
intressanta. I glesbygden tvingas man betala mer för mindre
service. Detta har norrbottningen redan fått kännas vid när
taxorna höjs, postkontor läggs ned, anställda avskedas och
statsbidragen till kommunerna minskar. En stark offentlig
sektor är den bästa regionalpolitiska åtgärden för att hela
landet ska leva.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att konsekvenserna
granskas i en särskild utredning av hur EU:s regionalpolitik,
bolagisering, avreglering och åtstramning av offentlig
verksamhet påverkar den regionala balansen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på infrastrukturen i
Norrbottens län där man särskilt beaktar kvinnors
möjligheter till utbildning, liv och arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omaxlingsstation i
Haparanda,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att godsterminalerna i Morjärv
och Älvsbyn behövs för att ge näringslivet miljövänliga och
kostnadseffektiva godstransporter,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en tulldirektion i Haparanda och
ett samhällsservicekontor i Karesuando,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett regionalpolitiskt perspektiv i
ett nytt skatteutjämningssystem mellan landets
kommuner.3
Stockholm den 25 januari 1995
Siv Holma (v)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till TU.
2 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 6 hänvisat till FiU.