Regionalpolitiken bör styras av två övergripande mål:
rättvisa och valfrihet. Regionalpolitiken skall stödja en
utveckling som innebär att människor, oavsett bostadsort,
skall ha samma möjligheter att arbeta, utvecklas och få del
av samhällets resurser och service. I en mening har därför
den svenska regionalpolitiken lyckats ganska väl. Det gäller
framförallt tillgången till offentlig service som skola och
sjukvård och en någorlunda jämn inkomstfördelning mellan
olika delar av landet. I andra avseenden har den lyckats
sämre. När det gäller tillgång till arbete, högre utbildning och
goda kommunikationer återstår mycket för att skapa rättvisa
och valfrihet över landet som helhet.
Ett märkligt förhållande i sammanhanget är att det ofta är
de mest produktiva och exportinriktade delarna av landet
som är i behov av en aktiv och stark regionalpolitik. En viktig
orsak är att de enorma vinster som skapas i exempelvis
Norrlands inland sällan återinvesteras inom regionen utan
istället förs ut till statskassan och huvudkontor i andra delar
av landet. Trots att stora delar av vår välfärd fortfarande
skapas i glesbygden betraktas den ofta som improduktiv, en
kostsam börda för de tätbefolkade delarna av landet.
Miljöpartiet de gröna ser landsbygd och glesbygd som lika
betydelsefulla idag som någonsin. Om en övergång till ett
kretsloppssamhälle skall vara möjlig behöver vi utveckling
istället för avveckling av glesbygden. Dess möjligheter och
tillgångar är utomordentligt stora.
Vi sätter stort hopp till de människor som insett att frihet
och välbefinnande är långt viktigare än kortsiktigt
ekonomiskt tänkande. Istället för att flytta dit där lönearbete
och pengar finns frågar sig många hur de kan förändra
tillvaron och bo kvar och arbeta i sin hembygd. I takt med
att denna skara växer, växer också möjligheterna att
avfolkningstrakter kan få liv på nytt.
Ökande regionala skillnader
När nu konjunkturen vänder och arbetslösheten minskar
ser vi tydligt att skillnaderna mellan olika landsdelar återigen
förstärks. I exempelvis Norrbotten ligger arbetslösheten kvar
på en relativt sett betydligt högre nivå än i södra Sverige.
De senaste årens statliga nedskärningar har också bidragit till
ökade regionala skillnader. Det s.k. stödområdet drabbas
hårdare av statliga nedskärningar eftersom man i större
utsträckning är beroende av offentlig verksamhet och statliga
företag. Medlemskapet i Europeiska unionen och den s.k.
inre marknaden är också det en faktor som bidrar till att
förstärka regionala skillnader. Detta är något som
uppmärksammats bättre inom EU:s centrala institutioner än
i Sverige. Inom EU har man också sett att den regionalpolitik
man bedrivit centralt långtifrån varit tillräcklig för att
motverka dessa ökade regionala skillnader.
Sammantaget ger detta anledning till en kraftig
förstärkning av den svenska regionalpolitiken. Alternativet
är ett accepterande av en situation med konstant extremt hög
arbetslöshet, utflyttning, avfolkning och nedläggning av
centrala offentliga verksamheter i vissa delar av landet. Det
skulle naturligtvis också slå hårt mot för landet oersättliga
basnäringar.
Utveckla näringslivet i glesbygden
Miljöpartiet de gröna ser därför med stor oro på
regeringens förda politik och det budgetförslag som lagts.
Nedskärningarna med drygt 500 miljoner kr. inom den
nationella regionalpolitiken är inte acceptabla i ett läge som
kräver det motsatta. Vi motsätter oss neddragningar av stödet
till det norrländska jordbruket eftersom det leder till kraftigt
ökad arbetslöshet och igenväxande åkermark. Flyttstödet är
också det ett inslag i den förda politiken som bör motarbetas.
Målet kan inte vara stora folkomflyttningar utan att genom
en positiv regional- och näringslivspolitik skapa ökade
möjligheter till arbete, växande företag och balans mellan
olika delar av landet. I Miljöpartiets budgetförslag (svar på
proposition 1994/95:100) begär vi ökade anslag inom den
s.k. lilla regionalpolitiken om 3 miljarder kr. i förhållande till
regeringens förslag. Vi återkommer i samband med
kompletteringspropositionen med förslag om hur dessa
medel skall fördelas men vill ändå här ge en inriktning.
Insatserna bör inriktas på att bygga upp kompetens och
stärka lokal och regional näringslivsutveckling. Särskilt vill
vi stödja en ökad satsning inom småföretag, träförädling och
tjänster inom ADB och IT. Den relativt blygsamma satsning
för att underlätta för kvinnors nyföretagande som inleddes
under den borgerliga regeringen bör fortsätta och förstärkas.
Mycket talar för att just kvinnor kan leda utvecklingen mot
en starkare och stabilare näringslivsutveckling inom
glesbygden de närmaste decennierna. Sannolikt är också en
ökad satsning för att stödja kvinnors företagande i lands- och
glesbygden en förutsättning för att återskapa en livskraftig
utveckling i dessa regioner.
En ökad satsning på lokal förädling av råvaror och
tillgångar inom landsbygd och glesbygd bör vara ett viktigt
inslag i regionalpolitiken. En ökad förädlingsgrad inom
trävaru- och livsmedelssektorerna bör kunna ske relativt
snabbt med rätt insatser. Målet är att stärka lands- och
glesbygd och uppnå en ökad självtillit och minskat beroende
av statsmakt och regionala centra.
För tillbaka vinsterna till stödområdet
Den långsiktiga målsättningen för regionalpolitiken bör
vara att den skall göra sig själv onödig och avskaffas. Att öka
självtilliten i de regioner som idag erhåller regionalpolitiska
stöd bör därför vara ett viktigt inslag i den förda politiken. Ett
sätt att uppnå detta är att vinsterna från det som produceras i
större utsträckning återbördas till de områden de kommer
ifrån. Miljöpartiet anser att en början på ett sådant
nytänkande inom regionalpolitiken kan ske genom att de
regioner som har vattenkraftsproduktion förutom
regleringsmedel får tre öre/kWh för att bl.a. utveckla
näringslivet och infrastrukturen. Detta bör på sikt
genomföras genom en utökning av den kommunala
beskattningsrätten eller genom en decentralisering av
ägandet av vattenkraftsresurserna och i samband med en
omorganisering av landstingen och länsstyrelserna till
regionala länsparlament.
I vår budgetmotion för 1995/96 föreslår vi en höjning av
skatten på vattenkraft och vi finansierar därigenom den
höjning vi kräver för insatserna på det regionalpolitiska
området. Vi föreslår också i en annan motion att det statliga
Vattenfall skall omorganiseras så att krafttillgångarna och
distributionsnäten decentraliseras och försäljs till landsting
och kommuner.
Investera i modern infrastruktur
Miljöpartiet de gröna vill genomföra en kraftfull satsning
på bättre järnvägs-, post- och telekommunikationer och en
fortsatt upprustning av grusvägar.
Miljöpartiet de gröna vill satsa mångmiljardbelopp på
investeringar inom järnvägssektorn. Ett problem hänger
dock ihop med att lönsamhets- och soliditetskraven har höjts
kraftigt när det gäller SJ. Det har lett till att företaget
genomfört kraftiga rationaliseringar som ofta varit positiva
men i många fall inneburit nedläggningar av viktiga
verksamheter. Alltför höga avkastningskrav tenderar att slå
ut järnvägsförbindelser, såväl person- och godstransporter
som godshantering i glesare befolkade delar av landet.
Miljöpartiet de gröna vill satsa på järnvägstrafik. Vi vill av
samhällsekonomiska och miljömässiga skäl öka järnvägens
andel av transporterna i hela landet. För att det skall kunna
bli möjligt måste avkastnings- och soliditetskraven på SJ
minskas. Ett företag i expansion med växande
marknadsandelar kan inte ha samma lönsamhetskrav som ett
företag som krymper sig in i framtiden. Vårt förslag är att
avkastningskravet minskar till 5 % och soliditetskravet
minskas till 25 % under en utbyggnadsperiod om 10 år från
och med 1996.
Ostkustbanan skall byggas ända upp till Haparanda.
Projektering och arbete bör snarast påbörjas längs hela
bansträckningen. Ostkustbanan är ett oerhört viktigt inslag
för att förbättra kommunikationerna och konkurrenskraften
för Norrland som helhet.
En omaxlingsterminal bör byggas i Haparanda. Det skulle
väsentligt underlätta för järnvägstrafiken på Nordkalotten
och innebära en förbättring av kommunikationerna mellan
Sverige, Finland och Ryssland. Godsflödet på sträckan
skulle kunna öka kraftigt, och för näringslivet i norra Sverige
innebär detta klara fördelar. Kostnaden för en
omaxlingsterminal är ca 50 miljoner kr.
SJ har den senaste tiden visat planer på att lägga ned
godshanteringen i Morjärv och föra över den till Haparanda.
Det skulle bli ett hårt slag mot industrin längs Kalix älvdal.
Transportmöjligheterna för bl.a. sågverken i inlandet
försämras kraftigt och risken ökar för att flera idag
lönsamma verksamheter på sikt läggs ned. Regeringen bör
därför ta upp diskussioner med SJ för att förhindra en
nedläggning av godshanteringen i Morjärv.
En ny bandel för järnväg bör byggas på sträckan
Karlsborg--Haparanda. Detta skulle ge en sammanhängande
järnväg med hög kapacitet från finska gränsen till Boden och
med vidare anknytning till stambanan. Vidare bör
persontrafiken snarast återupptas på sträckan Haparanda--
Boden. Banan har efter dessa satsningar rustats kraftigt
vilket ger helt nya möjligheter för en effektiv persontrafik.
Nedläggningen av bangården i Ånge var ett misstag och
den bör därför snarast återupptas. Ett stort antal
näringsidkare i inlandet har åsamkats betydande
kostnadsökningar och en omfattande ökning av
vägtransporterna har följt i spåren av nedläggningen.
Regeringen bör därför uppta överläggningar med SJ om
detta.
Inlandsbanan är också den en underskattad resurs. Med en
rejäl upprustning skulle banan ha goda möjligheter att
utvecklas till att bli en central förbindelse mellan norra och
södra Norge likaväl som för de svenska inlandskommunerna.
Den norska transportvägen genom Sverige kommer
sannolikt att få en alltmer ökande betydelse de närmaste
decennierna. Miljöpartiet de gröna anser att inlandsbanan
skall rustas upp och att diskussioner bör föras med norska
staten och den norska motsvarigheten till SJ och Banverket
om hur detta skall ske och hur finansiering skall gå till.
Grusvägarna i landet är ofta i undermålig kondition trots
en viss upprustning de senaste åren. Miljöpartiet de gröna
anser att alltför mycket resurser inriktas på stora motorvägar
och alltför lite på det finmaskiga vägnätet på landsbygden.
Det här är en felsatsning som minskar möjligheterna att bo
kvar i glesbygd och bosätta sig där och som i sin tur leder
till stora samhällskostnader i form av urbanisering och högre
kostnader för att hålla service till dem som ändå vill leva kvar
på landsbygden.
IT för glesbygden
Telenätet blir en alltmer betydelsefull
kommunikationsväg. Många tjänster levereras via telenätet
och i och med datorisering och IT-teknologi blir bra kvalitet
och billiga tjänster på telenätet en allt viktigare
konkurrensfaktor. Här har stora delar av Sverige en
betydande nackdel jämfört med exempelvis Stockholm.
Satsningarna på att bygga om och modernisera telenätet
måste påskyndas för glesbygden så att hela landet får tillgång
till den nya informationsteknologin. Miljöpartiet anser också
att det är hög tid att införa en enhetstaxa på telenätet över
hela landet. Det ökar möjligheterna för glesbygden och norra
Sverige att konkurrera om den nya teknologin och de jobb
som följer. Om hela Sverige skall leva måste vi skapa
förutsättningar för detta även inom IT-världen och de nya
tjänstenäringarna.
Även posten behöver förbättras i glesbygden. Tendenserna
mot nedläggning av alltfler postkontor och kraftigt
försämrad service är inte acceptabla. Riksdagen bör uttala
tydligare krav på postverket om att en god service skall
finnas för hela landet, oavsett bostadsort. En utredning bör
tillsättas för att undersöka om den ökade konkurrensen inom
området lett till försämrade möjligheter för postverket att
fullgöra allmänhetens krav på god service i hela landet. Om
så är fallet kan det vara rimligt att genom avgifter från
konkurrerande företag tillse att dessa kostnader fördelas över
branschen i dess helhet.
Skatteavdrag för dyrare transporter
I glesbygden är bilen ofta en nödvändighet. Det finns inga
kollektiva alternativ och det är inte sällan långt till närmaste
matvaruaffär eller postkontor liksom det kan vara långt till
det dagliga arbetet. Miljöpartiet vill därför kompensera
glesbygdsbor för höga skatter på drivmedel genom ett
särskilt skatteavdrag. Alla mellan 18 och 64 år som bor i
glesbygd skall erhålla ett särskilt skatteavdrag om 2 000 kr
per år. Övriga glesbygdsbor erhåller en skatterabatt om 1 000
kr per år. Den som inte betalar någon skatt erhåller
motsvarande summa i kontantersättning. Glesbygd
definieras enligt industridepartementets definition som
bygger på avstånd till större tätorter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i avvaktan på förslag avseende regional
utveckling i kompletteringspropositionen godkänner
inriktningen av de ökade satsningar som motionen förordar,
2. att riksdagen i avvaktan på förslag avseende regional
utveckling i kompletteringspropositionen till regional
utveckling för budgetåret 1995/96 beslutar om ett anslag på
3 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 6 519 383 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sänkning av avkastnings- och
soliditetskravet på SJ,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast påbörja projektering
och arbete med Ostkustbanan för sträckning längs
Norrlandskusten till Haparanda,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av omaxlingsstation för
järnvägstrafik i Haparanda,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undvika nedläggning av
godshanteringen för järnvägstrafik i Morjärv,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av järnvägssträckan
Karlsborg--Haparanda,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bangården i Ånge,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och framtida
utveckling av Inlandsbanan,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser för upprustning av
grusvägar,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enhetstaxa på telenätet,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påskynda moderniseringen av
telenätet i glesbygden,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tydligare krav skall ställas på
Postverket för att ge god service i hela landet,1
14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att
undersöka om den ökade konkurrensen för Postverket
inneburit minskade möjligheter att fullgöra allmänhetens
och riksdagens krav på god service i hela landet,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett särskilt
skatteavdrag för boende i glesbygd.2
Stockholm den 24 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Annika Nordgren (mp)
1 Yrkandena 3--14 hänvisade till TU.
2 Yrkande 15 hänvisat till SkU.