Stockholmsregionens närings- och arbetsmarknadsutveckling
Den absolut viktigaste frågan är att skapa jobb, få bukt med
arbetslösheten i landet. Den frågan är också starkt
sammankopplad med landets statsfinanser och därmed också
''nyckeln'' för att komma till rätta med de gigantiska
ekonomiska problem som vi befinner oss i.
Var finns då de nya jobben? Många anser att det är i de
små och medelstora företagen och att det är där som mycket
av framtiden kommer att formas. Därmed torde också en
aktiv näringspolitik vara a och o för framtiden. Hur
stimulerar vi små och medelstora företag, hur ger vi
etablerade företag möjlighet att växa, hur tar vi vara på och
utvecklar människors kompetens och hur investerar vi i
människor?
Det krävs nytänkande, erfarenhetsutbyte av många aktörer
och inte minst visioner för att klara dessa viktiga
framtidsfrågor. Man kan inte strunta i ekonomin, tillväxt får
inte klinga negativt i våra öron. Tillväxt och kunskap hör
intimt samman. Det behövs också en tilltro till
investeringsvilja i vårt land och det behövs en mycket aktiv,
samlad ekonomisk politik och näringspolitik.
Huvudstadsregionen är den viktigaste kontaktpunkten
mellan det nationella ekonomiska systemet och den
internationella marknaden, i synnerhet för import av ny
kunskap och dess introduktion i svenskt näringsliv. Med en
levande industri, där forskning och teknisk utveckling aktivt
främjas, kan också en större andel av den internationella
produktionen av moderna och avancerade varor och tjänster
komma till Sverige och vårt land undgå risken att på sikt
förvandlas till en från utlandet styrd producent av råvaror och
råvarubaserade halvfabrikat.
Regering och riksdag har ansvar för utvecklingen i hela
landet och får inte falla för frestelsen att se ekonomisk
tillväxt och social stabilitet i Stockholmsregionen som en
nackdel för övriga landet. En stark huvudstadsregion är ett
nationellt intresse, och regionalpolitiken får inte uppamma
motsättningar. Stockholm konkurrerar med utländska
storstäder, ofta stödda av en medveten nationell
storstadspolitik. Sveriges regering och riksdag får i det läget
inte försumma att slå vakt om och utveckla sin
huvudstadsregion. En sådan utveckling är positiv och
nödvändig för hela landet.
Det är positivt när vi får rapporter om att antalet
arbetstillfällen ökar. Även om dessa prognoser är positiva
nödgas vi samtidigt konstatera att långtidsarbetslösheten och
deltidsarbetslösheten fortfarande ligger kvar på oförändrad
nivå och att den ökade efterfrågan på arbetskraft inte heller
väntas komma de långtidsarbetslösa tillgodo. Därmed
förstärks den så kallade dubbla obalansen: brist på
arbetskraft inom vissa kvalificerade yrken samtidigt med hög
arbetslöshet.
Den goda tillgången på arbetskraft i kombination med
omstruktureringar gör att kompetenskraven skärps inom de
flesta näringar.
Med en levande industri där forskning och teknisk
utveckling aktivt främjas, kan en större andel av den
internationella produktionen av moderna och avancerade
varor och tjänster komma till Sverige.
Samhället måste dock medverka till att en samverkan
mellan industrin och högskolor och universitet intensifieras.
Denna samverkan fungerar dåligt i dag. Små och medelstora
företag måste också i betydligt större utsträckning söka hjälp
och erfarenhetsutbyte med dessa, då det är en nödvändighet
för att företagen ska kunna fortleva och utvecklas. Det är
också viktigt att hitta former för att utnyttja kunskap i
befintliga företag och utveckla modeller som går ut på att
stimulera redan idag befintliga företag att samverka i
nätverk.
Nya, djärva grepp är nödvändiga för att stötta
nyföretagande med efterfrågan, kunskap, vidareutveckling,
kontakter, kapital och marknadsföring.
Exportrådets inrättande av ''exportchef att hyra'' har varit
mycket framgångsrikt. En motsvarighet, att införa någon
form av ''teknikimportchef att hyra'' kan vara ett sätt att
hjälpa företagen inom teknikimportområdet.
Hjälp att hitta i djungeln av finansiärer är ett annat område
som måste renodlas i samverkan mellan stat och regioner. Ett
annat exempel på ett stöd, särskilt för de små och medelstora
företagen på en alltmer internationaliserad marknad, är att
bygga upp någon form av mäklarfunktion i Stockholm vid
sidan av de centra som finns utomlands.
Morgondagens arbetsmarknad tenderar att bli mer och mer
kunskapsintensiv. Omställningar i arbetsorganisation och av
produkter måste kunna ske snabbt och effektivt. För att klara
detta i en stenhård konkurrens behövs utbildning,
vidareutbildning, forskning och utveckling.
Det finns en rad idéer och synpunkter på hur regionerna
och huvudstadsregionen kan utvecklas i framtiden. Det är
viktigt att regeringen tar tag i alla dessa idéer och förslag till
åtgärder för att möta framtiden. En strukturplan för att stärka
näringslivets och i synnerhet de strategiskt viktiga
framtidsinriktade små och medelstora företagens
utvecklingsförutsättningar i huvudstaden tillsammans med
regionen, näringslivet och de fackliga organisationerna
efterlyses!
Det är naturligt att i ett sådant arbete hämta in
internationella erfarenheter och dra nytta av lyckade exempel
som kan förekomma i t ex Tyskland.
Stockholmsregionen måste befästa och utveckla sin roll
som norra Europas centrum för högteknologi, utbildning och
forskning. Forskning kring mänsklighetens stora
överlevnadsfrågor och miljö är ett forskningsfält, där
regionen har goda möjligheter att hävda sig.
Det handlar om framtiden: jobben, välfärden och -- inte
minst -- landets ekonomi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om närings- och
arbetsmarknadsutvecklingen i Stockholmsregionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en samlad nationell
strategi och strukturplan för näringslivet i
Stockholmsregionen i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
möjligheten att som stöd för små och medelstora företag i
Stockholm inrätta ett projekt ''teknikimportchef att
hyra''.1
Stockholm den 24 januari 1995
Ingemar Josefsson (s)
Christina Axelsson (s)
Kristina Nordström (s)
Sören Lekberg (s)
Björn Ericson (s)