Vår svenska skärgård är unik och i många avseenden en
ovärderlig nationell tillgång.
I takt med koncentrationen i samhället och genom att de
flesta människor numera bor i tätorter har det rörliga
friluftslivet ökat och kraven på områden och anläggningar
för rekreation blivit större. Det har också lett till ökat tryck på
våra skärgårdsområden. Detta accentueras ytterligare genom
den ökade rörlighet som kan förväntas till följd av EU-
medlemskapet.
För att hålla skärgården öppen och levande förutsätts en
bofast åretruntbefolkning. Detta är med dagens
förutsättningar inte lika självklart som förr utan speciella
insatser från samhället. Men basen måste även framgent vara
de aktiviteter som skärgårdsnäringen kan skapa.
Det är av mycket fundamental betydelse för samhället att
människor även i framtiden skall kunna bo och verka i hela
vårt land med alla de variationer av förutsättningar och
livsstilar som det innebär. Problemlösningar och
samhällsinsatser måste vara flexibla och grundas på sunt
förnuft.
Omvandling av permanentboende till fritidsfastigheter i
attraktiva skärgårdsområden
Ett villkor för en levande skärgård är att permanentboendet
kan bevaras och utvecklas. I dag råder uppenbara problem
med detta.
Efterfrågan på fastigheter i attraktiva skärgårdsområden är
stor. Det pressar fastighetspriserna uppåt på ett sätt som gör
det omöjligt för den som vill vara bofast och leva på de
areella näringarna att hänga med i budgivningen. Resultatet
blir att många permanentbostäder omvandlas till fritidshus.
Det innebär ibland att stora delar av ett skärgårdssamhälle
blir tomt och ödsligt under en stor del av året. Det förstärker
isoleringen för de kvarboende permanenthushållen och ökar
skärgårdskommunernas kostnader för att upprätthålla
servicen.
I och med att den kommunala garantibeskattningen för
fastigheter är borttagen får heller inte kommunerna några
andra intäkter från dessa fritidsfastigheter än vad som kan tas
ut i avgifter för tillhandahållna tjänster. Sådana avgifter får
endast täcka självkostnaderna och kan därför inte bidra till
merkostnaderna för den service som inte kan
avgiftsbeläggas.
Ett sätt att kompensera skärgårdskommunerna för de
merkostnader som ett omfattande fritidsboende för med sig
kan vara att införa en skärgårdsfaktor eller på annat sätt
beakta detta i den kommunala skatteutjämningen. Inför den
förestående förändringen av skatteutjämningssystemet bör
detta övervägas.
Skärgårdsstiftelser
En annan möjlighet att trygga och stimulera
permanentboendet i skärgården kan vara att kommunerna
och staten genom sina länsstyrelser tillsammans inrättar
skärgårdsstiftelser. Dessa stiftelser bör ha som uppgift att
köpa och utbjuda fastigheter som är viktiga för
skärgårdsnäringen och för att hålla skärgården levande. Som
stiftelsekapital kan förutom de medel som måste tillskjutas
även tillföras de fastigheter som skärgårdskommunerna
redan äger.
Vid framtida förvärv bör samma regler som gäller för
Stockholms skärgård kunna vara en rimlig utgångspunkt,
d v s att staten genom Naturvårdsverket bidrar med 50 % av
investeringen.
Taxering av permanentbebodda fastigheter i skärgården
Den stora efterfrågan på skärgårdsfastigheter pressar, som
nämnts, upp marknadspriserna. Dessa ligger sedan till grund
för fastighetstaxeringen.
För den permanentboende skärgårdsbon, som äger sin
fastighet och inte har för avsikt att flytta eller avyttra den
innebär det en högre boendekostnad än i jämförbara
fastigheter i andra glesbygdsområden än skärgården.
Även om de högre taxeringsvärdena med åtföljande
reavinstbeskattning kan anses motiverade vid försäljning är
det till men för permanentboendet i skärgården. För att
motverka detta och stimulera till en levande skärgård året
runt bör taxeringsvärdena för permanentbebodda
skärgårdsfastigheter reduceras med en särskilt fastställd
lägesfaktor.
Fiskevårdsområden
Det är rimligt att de kostnader som är förenade med olika
åtgärder för att bevara och förbättra fiskebeståndet delas
mellan yrkesfiskarna och fritidsfiskarna. Lämpligast kan det
ske genom att fiskevårdsområden får inrättas även inom
skärgården och att då fiskevårdsområdets betämmelser gäller
i det aktuella området.
Skärgårdstrafik
Tidigare fanns ett anslag till skärgårdstrafik. Det är tyvärr
numera borttaget. I Finland, som är ett föregångsland när det
gäller skärgårdspolitik, ger staten särskilt stöd till en
utbyggd, regelbunden kollektivtrafik inom
skärgårdsområden. I Sverige upprätthålles
persontransporterna i skärgården genom
kompletteringstrafik med båt och hydrokopter och i vissa fall
med större båtar i regelbunden trafik som finansieras av
kommunen.
Detta är en relativt sett dyr verksamhet. I synnerhet som
det nästan över hela Sverige är de små, ekonomiskt svaga
kommunerna som har de stora skärgårdarna. Det är dock hos
dessa kommuner kunskapen finns om hur man på bästa sätt
organiserar sin skärgårdstrafik.
För att möjliggöra för kommunerna att upprätthålla bra
allmänna kommunikationer i skärgården bör även dessa
merkostnader vägas in i den kommunala skatteutjämningen.
Posten
Postens lantbrevbärning är en värdefull och omistlig
servicefunktion för glesbygden. Det borde finnas ytterligare
möjligheter att utnyttja och förstärka denna funktion i bl a
skärgården. Som exempel på det har man på många håll
funnit samverkansformer mellan postdistribution/service,
gods- och varutransporter, social tillsyn av äldre osv.
Att nå fram till dessa samverkansformer har inte sällan
varit förenat med stora problem beroende på olika regler och
krav för olika verksamheter. Det behövs därför ett
nytänkande och en förenkling av de regelsystem som kan
vara aktuella när det gäller att utnyttja posten för att bredda
serviceutbudet i glesbygden och skärgården.
Transporter
Transporter till och från öar som saknar bro eller
färjeförbindelse är svåra och kostsamma. Tidigare har visst
transportstöd utgått vilket gjorde att kostnaderna för den
enskilde kunde begränsas till en rimlig nivå. Nuvarande
förhållanden är långt ifrån tillfredsställande vad gäller
möjligheterna till upprustningsinsatser och etablering av nya
arbeten/företag i skärgårdarna. Ett väl utformat transportstöd
skulle vara en viktig del i strävandena att även ge
skärgårdarna utvecklingsmöjligheter.
Byggande
Att bygga i skärgården kan ofta vara komplicerat.
Bestämmelser om strandskydd och VA omöjliggör inte
sällan både byggande för enskilt bruk och för
näringsverksamhet, t ex stugor för uthyrning. En levande
skärgård förutsätter nyinvesteringar. Det är därför viktigt att
kommunerna i sina översiktsplaner klarar ut och anvisar
områden för olika ändamål -- rörligt friluftsliv, fritidsboende,
näringsverksamhet -- och vilka områden som särskilt skall
skyddas. Genom en sådan planering förenklas för den
enskilde att utveckla sin verksamhet.
Detta är naturligtvis en uppgift för kommunerna själva.
Men med de speciella förutsättningar som gäller för de flesta
skärgårdsområden är det speciellt angeläget att berörda
statliga myndigheter i en positiv anda bistår och hjälper
kommunerna i detta arbete.
Vattenförsörjning
Vattenförsörjningen kan på många öar vara ett stort
problem. Emellanåt kan detta klaras med s k
gemensamhetsbrunnar. På sådana ställs dock samma krav
som på kommunala vattentäkter trots att de fungerar på
samma sätt som enskilda. Detta borde vara möjligt att ändra.
Stödformer
Det finns ett antal olika stödformer som skulle kunna
komma skärgården till ännu bättre nytta om de samordnades.
Den nationella regionalpolitikens stödformer
kompletterade med EU:s fonder bör rätt utnyttjade kunna ge
förbättrade förutsättningar för våra skärgårdsområden.
Tillsammans med de åtgärder som redovisas i motionen
skulle möjligheterna att bibehålla och utveckla en levande
skärgård avsevärt förstärkas.
Det är också angeläget att skärgårdskommunerna, för att
kunna få del av olika stödformer, förstärker det
mellankommunala samarbetet genom att utveckla
gemensamma projekt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för en levande skärgård.
Stockholm den 24 januari 1995
Roland Larsson (c)
Agne Hansson (c)
Elving Andersson (c)
Andreas Carlgren (c)
Ingrid Skeppstedt (c)