Betydande insatser har gjorts för att bibehålla en levande
skärgård. Under de senaste årtiondena har alltfler människor
nyttjat skärgården för sin sommarvistelse samtidigt som den
fasta befolkningen kämpat, ofta under svåra och knappa
förhållanden, för att skärgården skall leva året runt.
Bestämmelser om strandskydd och naturreservat medför
tillsammans med allemansrätt och ett tilltagande friluftsliv
inskränkningar i den fasta skärgårdsbefolkningens
nyttjanderätt till sin mark, utan någon form av kompensation.
Fler arbetstillfällen behövs
Det ökade fritidsintresset för skärgården har fört med sig
fler nya arbetstillfällen utanför den traditionella
skärgårdsnäringen; fiske, jordbruk och skogsbruk. En stor
del av skärgårdsbefolkningen är i hög grad mångsysslare för
att kunna klara uppehället. Andelen fast bosatta i skärgården
har ökat med ca en tredjedel de senaste decennierna, framför
allt i de delar av skärgården som har en fast landförbindelse.
Idag bor drygt 8 000 personer i skärgården. Arbetslösheten
bland dessa är stor och särskilt drabbade är kvinnorna.
Ett av skärgårdens stora problem är bristen på
kommunikationer. Väl fungerande transporter har en
avgörande betydelse för öbornas möjlighet att kunna försörja
sig och bo kvar. I detta hänseende kan den snabba
utvecklingen av informationsteknologin (IT) på ett markant
sett förnya glesbygdens infrastruktur. IT innebär en
fantastisk utvecklingspotential för all glesbygd, inte minst
för skärgården. IT möjliggör fler distansarbeten. Folksams
kundservice på Möja, Stockholms taxiväxel på Ingmarsö och
telemarketing på Ljusterö är bra exempel på detta.
I ett utvecklingsprogram i Stockholms läns landsting,
''Stockholms skärgård inför 2000-talet'', efterfrågas ett
tillförlitligt index (''skärgårdsindex'') som instrument för att
bättre synliggöra merkostnader i glesbygd. Programmet
antogs enhälligt i landstinget 11 maj 1993. I detta föreslogs
en ny lagstiftning för skärgården bland annat i fråga om
bättre villkor för företagande med sänkta arbetsgivaravgifter
och lokaliseringsstöd för nyföretagande samt att en
grundläggande basservice garanteras vad gäller post, tele och
kommunikationer.
Fastighetstaxeringen ett problem
Ett ännu olöst problem för den bofasta
skärgårdsbefolkningen är den höga fastighetstaxeringen. Det
stora intresset för skärgården har kraftigt drivit upp
fastighetspriser och taxeringsvärden. För den bofasta
skärgårdsbon leder detta till en omöjlig ekonomisk situation;
att vara rik på papperet men inte i verkligheten. Det medför
också att det är svårt för ungdomar att stanna kvar och
bosätta sig i skärgården. Vid generationsskiften tvingas
arvingar att sälja gård och mark för att få medel till
arvsskatten.
Skärgården är en glesbygd
I många avseenden kan skärgården betraktas som en
glesbygd, vilket också framhållits av den borgerliga
regeringens enmansutredare som föreslagit att öar utan fast
förbindelse automatiskt borde räknas som glesbygd med den
högsta stödnivån. Detta kan enligt vår mening genomföras
inom ramen för oförändrade anslag för regionalpolitiken.
Detta skulle medföra att skärgården, liksom all annan
glesbygd, skulle få ta del av det statliga lokaliseringsstödet.
Av ekonomiska skäl har företag valt att förlägga nya
arbetsplatser till de delar av landet som åtnjuter ett
lokaliseringsstöd. Om skärgården skulle klassificeras som
glesbygd skulle möjligheten för fler distansarbetsplatser på
öarna öka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbättra den bofasta
skärgårdsbefolkningens villkor,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att öar utan
fast landförbindelse klassificeras som glesbygd med högsta
stödnivå.
Stockholm den 25 januari 1995
Margareta E Nordenvall (m)
Inger Koch (m)