Arbetsmarknaden i Karlskoga har under en följd av år successivt försämrats. Orsaken till detta är delvis strukturförändringar inom basnäringarna, men den största orsaken är dock de förändrade förutsättningarna för försvarsindustrin. Såväl de inhemska beställningarna som exporten har minskat.
Den öppna arbetslösheten var i december 1994 9,1 procent och ungefär 6 procent i åtgärder. Det vill säga drygt 15 procent står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. När det gäller ungdomar 18--24 år så var i december 1994 18,2 procent öppet arbetslösa.
För Sverige som helhet får vi nu dagligen signaler om minskad arbetslöshet och en betydande ökning av sysselsättningen. Men denna för landet positiva utveckling får inte särskilt stort genomslag i Karlskoga av de skäl som redovisats ovan. Till det ska läggas att det i budgetpropositionen finns ytterligare besparingar i försvaret och att det inför nästa försvarsbeslut har aviserats ytterligare minskat ekonomiskt utrymme för försvaret. Detta kan antas betyda ännu färre jobb inom försvarsindustrin i Karlskoga.
Försvarsindustrin påverkas i allt väsentligt av politiska beslut. När förutsättningarna förändras, av säkerhetspolitiska skäl eller andra, får det återverkningar för både sysselsättningen och samhället. För andra verksamheter kan det vara möjligt att finna nya marknader och på det sättet behålla produktion och sysselsättning, men detta förhållande gäller inte för försvarsindustrin.
Jag anser att staten har ett särskilt ansvar för orter som för sin utveckling och arbetsmarknad är beroende av försvarsindustri. Det ger begränsningar i handlingsfriheten och skapar bekymmer för både människor och samhälle. Det måste därför vara naturligt att när politiska beslut leder till färre jobb inom försvarsindustrin, måste staten ta ett särskilt ansvar för att nya jobb kan skapas på dessa orter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens särskilda ansvar för orter där försvarsindustrin är dominerande.
Stockholm den 24 januari 1995 Helena Frisk (s)