Stockholmsregionens näringsliv skiljer sig från övriga
landets. Flertalet av landets storföretag har sina huvudkontor
i Stockholm och flera har också stora utvecklings- och
forskningsenheter här. Men Stockholm och dess förorter har
också en stor andel små företag med mycket hög kompetens.
Många av dessa är utpräglade kunskapsföretag. Genom sin
specialistkompetens står de för en stor del av Sveriges import
av ny teknik och nytt kunnande. De har därför stor betydelse
för landets teknikutveckling.
En stor del av Stockholmsregionens företag är privata
tjänsteföretag där själva produkten är kunskap;
advokatbyråer, revisionsbyråer, reklambyråer, finansbolag
och konsulter inom olika områden.
Dessa faktorer sammantagna gör att Stockholmsregionens
näringsliv har en utomordentligt stor betydelse för landet i
sin helhet. Men det är också mycket sårbart.
Ett näringsliv med denna struktur är beroende av
välutbildade medarbetare. Ändå har Stockholm en mindre
andel högskoleplatser i förhållande till folkmängden än
landet i övrigt. Det finns idag 2,3 sökande per
utbildningsplats att jämföra med 1,6 per plats i övriga landet.
Ytterligare högskoleplatser måste därför lokaliseras till
Stockholmsområdet.
Genom att många av företagen är så små drabbas de extra
hårt av regeringens beslut att återgå till de gamla reglerna
inom arbetsrättens område. De små företagen med
specialkompetens är beroende av att kunna rekrytera
personer med exakt rätt kunskaper och personliga
egenskaper. En felrekrytering kan få katastrofala följder. I
storstaden är risken för misslyckade anställningar dessutom
större genom sämre social kontroll. Arbetsrättslagstiftningen
måste anpassas till de mindre företagens verklighet. Det
skulle med all sannolikhet på ett positivt sätt bidra till
nyanställningar som idag uteblir p.g.a. att arbetsgivaren inte
vågar.
Det är ett välkänt faktum att bristen på riskvilligt kapital
är det största hindret mot tillväxt i småföretag. Det är därför
synnerligen allvarligt att regeringen återinfört
dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster. Därigenom
försvåras kapitaltillskottet i alla sorters företag, inte minst i
småföretag. Den avdragsrätt för investeringar i onoterade
företag som regeringen aviserat i budgeten löser bara en liten
del av problemet.
De mindre företagen lever under ständiga förändringar av
sina villkor. För småföretagaren är det omöjligt att hålla reda
på vad som gäller för tillfället eller bedöma vad som kommer
att gälla i framtiden och planera sin verksamhet därefter.
Detta utgör ett stort hinder för småföretag att våga växa,
investera och nyanställa.
För att de små och medelstora företagen skall kunna växa
och bidra till skapandet av nya arbetstillfällen måste de
politiska signalerna bli positiva, klara och långsiktiga.
Den svenska regionalpolitiken innebär omfattande stöd till
företag i stödområdena. Detta stöd syftar inte bara till att
kompensera för nackdelar i form av dyra transporter och
ogynnsamt klimat utan till att med mängder av ekonomiska
fördelar locka företag till vissa orter. Detta skapar en
snedfördelning av konkurrensen inom Sverige. De företag
som finns i Stockholmsregionen måste konkurrera med
företag som är befriade från arbetsgivaravgifter, räntor på
investeringar, kostnader för marknadsföring m.m. Det
fordras en rensning i floran av bidrag och skattelättnader till
företag i stödområdena.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre villkor för småföretagandet
i Stockholmsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fler högskoleplatser
till Stockholmsområdet, m1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i
arbetsrättslagstiftningen.
Stockholm den 20 januari 1995
Inger Koch (m)
Margareta E Nordenvall (m)